Förord

Ögonblicket när ett barn föds är för många omvälvande och en av de viktigaste stunderna i livet. Det är därför högst naturligt att frågan om vilket förlossningssätt som är att föredra i olika situationer engagerar såväl patienter som professioner. Beslutet om förlossningssätt kan påverka hur kvinnan och hennes närstående mår under graviditeten. Det har också betydelse för hur förlossningen blir och hur återhämtningen faller ut.

En grundläggande utgångspunkt är att kvinnan ska vara delaktig i sin egen vård, något som självfallet gäller även för beslut om förlossningssätt. Det är samtidigt viktigt att beslutet utgår från en samlad bedömning av medicinska och psykosociala faktorer. I vissa fall är det motiverat att rekommendera kejsarsnitt som förlossningssätt. I andra fall är det istället mer lämpligt att sträva efter en vaginal förlossning. Mot denna bakgrund är det svårt att göra en generell bedömning av att det alltid ska vara på det ena eller andra sättet – det krävs en individuell bedömning i varje enskilt fall.

Detta underlag tar inte ställning till vilket förlossningssätt som är att föredra. Tanken är inte heller att slå fast önskvärda nivåer för kejsarsnittsfrekvens. Avsikten är istället att belysa frågans komplexitet och redovisa relevant fakta, för att därigenom inspirera till diskussion inom verksamheter som direkt eller indirekt är involverade i beslut om förlossningssätt. Förhoppningen är att det på sikt ska leda till medvetna och långsiktiga förbättringsarbeten runt om i landet – förbättringsarbeten som i förlängningen kan leda till att fler kvinnor får en trygg och säker förlossning samt en positiv förlossningsupplevelse.

Stockholm, mars 2021

Eva Estling
Avdelningen för vård och omsorg