Förord

Sverige befinner sig nu i juni 2020 mitt i ett slags undantagstillstånd, orsakat av något som inte ens är synligt för ögat, ett virus. Det är en situation vi delar med resten av världen. Det har lett till en kris av sådan magnitud och med sådana ingripande konsekvenser att vi inte upplevt något liknande sedan världskrigens dagar.

Coronasmittan är en skrämmande och smärtsam erfarenhet. Men pandemier har drabbat mänskligheten förr. Historien är fylld av dramatiska hack i demografin till följd av farsoter. Vittnesmålen därom finns rikligt återgivna i konsten och litteraturen. Dessa pandemier har inte bara orsakat stor skada och lidande, de har haft makt att förändra tänkesätt och ordningar.

Krisen har inneburit – och innebär för en lång tid framöver – stora påfrestningar på vårt samhälle. Stora och dramatiska omställningar har behövt göras. Hälso- och sjukvårdens kapacitet har utgjort den balanspunkt mot vilken restriktioner och samhällsåtgärder har vägts. Det har handlat om att hålla smittspridningen på en sådan nivå i samhället att hälso- och sjukvården klarar av att ta emot alla som har behövt vård.

Den här skriften är en spaning. Vi står fortfarande mitt i krisen, men som en fyr som skickar sina ljuskäglor genom mörkret vill vi försöka beskriva och förstå det som dyker upp i blixtbelysningen. Skriften har utarbetats av sakkunniga inom SKR, med hjälp av företrädare för kommuner och regioner. Eftersom vi fortfarande befinner oss mitt i krisen har vi endast i begränsad utsträckning tillgång till data för att belägga de omställningar vi ser. Men det är en spaning, så låt så vara.

Stockholm, juni 2020.

Fredrik Lennartsson
Avdelningschef

Avdelningen för vård och omsorg