Så påverkar statliga regler bostadsbyggandet

Det behöver byggas fler bostäder i Sverige. 240 kommuner med 94 procent av Sveriges befolkning uppger för Boverket att den lokala bostadsmarknaden inte möter invånarnas behov och efterfrågan. Bristen på bostäder är en av de största samhällsutmaningarna.

Kommunerna har en viktig roll i bostadsbyggandet, inte minst genom sitt planeringsansvar. Ska det få byggas bostäder i ett område, då behövs det en gällande detaljplan som anger hur marken ska användas och bebyggas och/eller ett bygglov. Det är kommunen som tar fram detaljplaner och ger lov.

Kommunerna strävar efter att genomföra detta arbete så effektivt och bra som möjligt. SKL stödjer arbetet genom att bland annat arrangera utbildningar, sprida lärande exempel och att göra jämförelser för att sporra till förbättringar. Samtidigt omfattas och påverkas kommunernas arbete med detaljplaner och lovgivning av flera statliga regelverk. Det kan till exempel handla om regler för riksintressen, strandskydd, miljökvalitetsnormer eller krav på samverkan med Länsstyrelsen. Kommuner vittnar om att olika statliga regelverk antingen hindrar planering av nya bostäder där många vill bo, eller att de försvårar och försenar processer i onödan. Planerade bostadsbyggen drar ut på tiden och blir dyrare än tänkt.

SKL har, i en enkätstudie under våren 2019, låtit kommunerna uppge hur statliga regler påverkar planering och byggande av bostäder. Syftet har varit att få aktuell kunskap om vilka regler som kommunerna anser påverkar bostadsbyggandet mest. 199 av Sveriges 290 kommuner har besvarat frågorna. Det ger en svarsfrekvens på 69 procent. Svaren redovisas i denna rapport.

Fler än sex av tio kommuner anser att statens riksintressen försvårar planering och byggande av bostäder. Nästan nio av tio kommuner uppger att strandskyddsreglerna försvårar planeringen och byggandet. Bara var fjärde kommun anser att de lättnader som finns i dag för att förenkla strandnära byggande på landsbygden faktiskt gör det. Detta är några av resultaten i SKL:s enkätstudie.

Det framgår också av studien att 124 av kommunerna har pågående planarbeten för drygt 62 000 bostäder som inväntar Länsstyrelsens bedömning av enkätens berörda regler. Det betyder att de regler som SKL ställt frågor om påverkar en stor andel av bostadsbyggandet.

Vad gäller reglerna för riksintressen syftar de till att ge staten möjlighet att påverka och bevaka intressen av särskild nationell betydelse inom samhällsplaneringen. Riksintressena kan vara av olika karaktär. Det kan vara områden som innehåller värden som är så ovanliga att de gör områdena unika för hela landet. Riksintressen kan också vara områden som ur ett nationellt perspektiv är viktiga för exploatering. För att lagstiftningens ursprungliga syfte med riksintressena ska kunna upprätthållas och ha fortsatt legitimitet har SKL fört fram till regeringen att de olika intressena behöver bli betydligt färre, tydligare avgränsade och uppta påtagligt mindre arealer. De omfattar i dag mer än halva Sveriges yta och blir fler för varje år. Många är inaktuella och otydliga, men hindrar ändå nya bostäder.

SKL har också lagt fram ett komplett lagförslag som gör det enklare att bygga strandnära på landsbygden samtidigt som lagstiftningens syften värnas. Många kommuner behöver skapa attraktiva och strandnära boendemiljöer för att utveckla landsbygden och locka nya invånare samtidigt som man har väldigt god tillgång till sjöar och vattendrag, men lagstiftningen och myndigheters strikta tillämpning av den hindrar planering av bostäder i strandnära lägen.

Det är viktigt att de förslag som SKL lagt fram blir verklighet. Förbundet för också gärna en diskussion med regering, riksdag och berörda myndigheter om det kan finnas skäl att förändra och förenkla även andra regler som enkätstudien omfattar, och som kommunerna anser hindrar nya bostäder. Även om reglerna har goda syften, så kan de vara onyanserade och obefogat komplicerade. I de fall regler tillkommit till följd av EU-lagstiftning finns det inte sällan ett missnöje med tillämpningen av lagstiftningen. Att kommuner uppger att ett visst regelverk försvårar planeringen och byggandet av bostäder betyder inte att det finns invändningar emot regelverket i sig, och inte heller dess syften.

Kommunerna har fått uppge hur åtta olika regler påverkar planeringen och byggandet av bostäder i kommunen. Kommunerna har haft följande svarsalternativ: underlättar, ingen påverkan, försvårar, kan inte bedöma. Reglerna utgör så kallade ingripandegrunder för staten i den löpande tillsynen av kommunernas planeringsverksamhet. Staten har möjlighet att upphäva ett kommunalt planbeslut om det bedöms att kraven i reglerna inte tillgodosetts. Nedan presenteras kommunernas svar för varje regel.

Riksintressen är geografiska områden som statliga myndigheter har pekat ut som viktiga att skydda eller bevara. Det kan exempelvis handla om riksintressen för kulturmiljövård, friluftsliv eller framtida utbyggnader av infrastruktur, såsom järnvägar och vindkraft.

Sverige har 42 000 mil stränder längs kust och sjöar. Därtill finns cirka 41 000 mil smala vattendrag. Vid stränderna råder ett generellt byggförbud och vid smala vattendrag skiljer det sig åt mellan olika län. Många har strikt byggförbud medan det i andra län finns generella undantag från strandskyddsreglerna. Med smala vattendrag avses vattendrag som är 1-6 meter breda, i fjällen högst 10 meter.

De allra flesta av de svarande kommunerna, 85 procent, anger att reglerna om strandskydd försvårar planering och byggande av bostäder. 8 procent bedömer att reglerna inte har någon påverkan. Några få kommuner anger att reglerna underlättar planering och byggande.

Sedan 2010 kan kommuner peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallade LIS-områden. I dessa områden ska det vara enklare att upphäva och ge dispenser från strandskyddet.

Bara var fjärde svarande kommun anger att reglerna om LIS underlättar planering och byggande av bostäder trots att det finns en landsbygd med vattendrag och sjöar som omfattas av strandskyddsreglerna i de allra flesta kommuner. Cirka 40 procent bedömer att reglerna inte har någon påverkan och 17 procent anger att reglerna, tvärtemot deras syfte, försvårarar planeringen och byggandet.

Miljökvalitetsnormer (MKN) är ett juridiskt styrmedel för att kunna ställa krav på kvaliteten på miljön som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Normen ska avspegla den lägsta godtagbara miljökvaliteten eller det önskade miljötillståndet. Staten får för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön.

43 procent av kommunerna anger att reglerna om miljökvalitetsnormer försvårar planering och byggande av bostäder. 40 procent bedömer att reglerna inte har någon påverkan. Ett fåtal kommuner anger att reglerna underlättar planering och byggande.

Lokalisering av ny bebyggelse ska ske med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa och säkerhet utifrån jord-, berg- och grundvattenförhållanden. Även vattenförsörjning, avlopp och hygieniska förhållanden i övrigt har anknytning till ingripandegrunden om boendes och övrigas hälsa.

Mer än hälften av de svarande kommunerna anger att reglerna om hänsyn till människors hälsa eller säkerhet, bland annat gällande buller, försvårar planering och byggande av bostäder. Var tredje kommun bedömer att reglerna inte har någon påverkan. Ett fåtal kommuner anger att reglerna underlättar planering och byggande.

Lokalisering av ny bebyggelse ska ske med hänsyn till jord-, berg- och grundvattenförhållanden och med hänsyn till risken för översvämning eller erosion. Vidare ska bebyggelsemiljön inom områden med tätare bebyggelse utformas med hänsyn till bland annat behovet av skydd mot brand, mot trafikolyckor och andra olyckshändelser.

Hälften av de svarande kommunerna anger att reglerna till följd av hänsyn till risken för olyckor, översvämning eller erosion försvårar planering och byggande av bostäder. Drygt var tredje kommun bedömer att reglerna inte har någon påverkan. 8 procent anger att reglerna underlättar planering och byggande.

Planläggning av ny bebyggelse ska ske med hänsyn till mellankommunala och regionala förhållanden. Detta innebär att kommunen inte bara ska ta hänsyn till förhållandena i angränsande kommuner utan också till behovet av samverkan och samarbete i ett bredare regionalt perspektiv. Exempel på frågor som kan behöva samordnas är infrastruktur, kollektivtrafik, vattenplanering, arbetsmarknad, tillväxt och näringsliv, bostadsmarknadsförsörjning, besöksnäring och turism, materialhantering - och försörjning, energiproduktion och -försörjning, vindkraft samt riksintressen.

Några få av de svarande kommunerna anger att reglerna om samordning med angränsande eller berörda kommuner försvårar planering och byggande av bostäder. Det stora flertalet bedömer att reglerna inte har någon påverkan. 8 procent anger att reglerna underlättar planering och byggande.

Länsstyrelsen ska beredas möjlighet att följa kommunernas planeringsarbete och förväntas genom tidig dialog bidra med planeringsunderlag och göra avvägningar mellan olika statliga intressen. Länsstyrelsen ska vid samråd och granskning ta till vara och samordna de statliga intressena.

Var sjätte svarande kommun anger att reglerna om samverkan med Länsstyrelsen försvårar planering och byggande av bostäder. Lika många anger att reglerna underlättar planering och byggande. Knappt hälften av kommunerna bedömer att reglerna inte har någon påverkan.

Kommuner drar sig ofta, enligt vad SKL kunnat erfara, för att planera för bostäder i områden som omfattas av någon typ av statliga intressen där Länsstyrelsen inte kunnat ge besked om hur dessa ska kunna hanteras och vägas av gentemot andra statliga intressen. Orsaken är att planeringstiderna ofta blir långa, att planer behöver omarbetas eller att projekt stoppas.

Samtidigt pågår det bostadsplanering inom områden som omfattas av olika statliga intressen, och SKL har velat få en bild av hur många bostäder som finns i pågående planarbeten där kommunerna inväntar ett besked från Länsstyrelsen om hur dessa ska hanteras och/eller vägas av. Av svaren framgår att detaljplaner innehållande drygt 62 000 bostäder i 124 kommuner avvaktar statens bedömning om kraven utifrån ovan nämnda statliga regler tillgodosetts. Det är fler bostäder än vad som började byggas i alla Sveriges 290 kommuner år 2018. De statliga regler som SKL ställt frågor om påverkar och försenar med andra ord en stor andel av bostadsbyggandet.

I länken nedan redovisas vilka kommuner som har besvarat frågorna, antalet invånare i kommunerna den 31 december 2018, antalet bostäder som tillkommit under tidsperioden 2004-2018, ackumulerat bostadsbyggande per 1 000 invånare samt vilka statliga regler som orsakar svårigheter för planering och byggande i respektive kommun.

Svar och uppgifter per kommun Pdf, 188.6 kB.