Öppna jämförelser – Miljöarbetet 2022 i regionernaTill toppen

Öppna jämförelser – Miljöarbetet 2022 i regionerna


Utgivningsdatum: 2022-11-09

Stäng
Innehållsförteckning
Stäng
Ämnesord

Sammanfattning och inledning

Rapporten Miljöarbetet i regionerna presenteras för nionde gången som Öppna jämförelser, med syfte att stimulera lärande och verksamhetsutveckling.

Regionernas miljöarbete har fokus på områdena minskad klimatpåverkan, giftfri miljö, biologisk mångfald och resurseffektivitet. Rapporten speglar i huvudsak miljöarbetet utifrån regionala politiska prioriteringar. En del av dessa korresponderar till miljömål nationellt, från EU och internationellt. Flera av regionerna arbetar utifrån Agenda 2030, där miljöarbetet har starka kopplingar till målen om bland annat hållbar produktion och konsumtion, hälsa och välbefinnande, klimat och energi. Miljöarbetet styrs även av lagar och förordningar.

Rapportens sex miljöindikatorer ger en god bild av bredden och resultatet i det viktiga miljöarbete som pågår inom regionerna. Fokus ligger här på regionernas interna miljöarbete, snarare än på det regionala utvecklingsansvaret.

Resultat i korthet 2009-2021

  • Antibiotikaförskrivning: minskat 41 %, varav 3 % under 2021
  • Ekologiska livsmedel: ökat från 13 till 45 %
  • Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken: ökat från 42 till 94 %
  • Energianvändningen per lokalyta: minskat 16 %
  • Medicinska gasers klimatpåverkan: minskat 63 %

Resultatet visar flera positiva trender under de senaste tolv åren. Antibiotika­förskriv­ningen har minskat med över 40 procent, andelen ekologiska livsmedel har ökat tre och en halv gånger och andelen förnybara drivmedel i kollektivtrafiken har ökat med 125 procent till över branschmålet 90 procent för 2020. Energianvändningen i lokalerna har effektiviserats vilket sparar över 350 miljoner kronor årligen, med 2021-års priser. Klimatpåverkan från medicinska gaser har mer än halverats, med 3 kg per invånare, tack vare installation av lustgasdestruktion och andra insatser. På avfallsområdet är andelen återvunnet material ungefär oförändrad, medan de totala avfallsmängderna har ökat sedan 2014. Arbetet med kemiska produkter har i flera fall lett till utbyte av hälsofarliga ämnen och minskad exponering. Därtill sammanfattas regionernas arbete med klimatredovisning med positiva resultat på många delområden.

Skillnaderna mellan regionerna är i vissa fall stora och jämförelserna visar på möjligheter till fortsatta förbättringar. Skillnader i miljöprestanda beror till stor del på olika ambitioner och mål i regionernas miljöarbete. Men de speglar även skillnader i geografiska förutsättningar och verksamheternas omfattning.

Livsmedel för hälsa, miljö, försörjningstrygghet och lokal produktion

Årets temadel presenterar regionernas arbete med livsmedel, ur perspektiven hälsa, miljö, försörjningstrygghet, lokal produktion och näringsverksamhet. Det är en viktig delverksamhet inom hälso- och sjukvården och inom publika lunchrestauranger och konferensverksamhet. Regionerna har dessutom ett viktigt uppdrag att arbeta för folkhälsa och goda levnadsvanor hos invånarna. Därtill har livsmedel som näringsverksamhet en tydlig koppling till det regionala utvecklingsansvaret. Regionerna kan genom inköp och arbete för hållbara måltider bidra till ökad hälsa och minskad miljö- och klimatpåverkan från livsmedel.

Miljöarbete för bättre hälsa

Med uppdraget att främja hälsa och förebygga sjukdom vilar ett ansvar på regionerna att vara en aktör i arbetet för en hållbar utveckling så att både nuvarande och kommande generationer ska kunna leva i en hälsosam och god miljö. Stora miljöutmaningar för regionerna är att minska klimatpåverkan och resursförbrukningen samt att bidra till en giftfri miljö (se figur 1.) Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är oerhört viktigt för att vi människor ska hålla oss friska och inte behöva vård som kräver miljöpåverkande resurser, såväl förbrukningsmaterial som läkemedel. Regioner och andra aktörer behöver ställa om för jämlika och jämställda verksamheter som i högre grad vidtar hälsofrämjande och förebyggande åtgärder.

Figur 1. Utmaningar och fokusområden för regionernas miljöarbete

Diagram 1: Beskrivning av diagram

Miljömålssymboler av Tobias Flygar

Figuren visar att regionernas miljöarbete ofta har fokus på begränsad klimatpåverkan, giftfri miljö och resurseffektivitet. Rapporten speglar detta genom nyckeltal och avsnitt om klimatberäkningar, transporter, energianvändning, medicinska
gaser, läkemedel (antibiotika), livsmedel och avfall.

Samverkan och nätverk driver utvecklingsarbete

Gemensamma miljöindikatorer är ett viktigt verktyg för att se utveckling, trender och effekter av olika typer av åtgärder. Indikatorerna möjliggör jämförelser över tid och mellan regioner. Genom att identifiera trender inom regionerna underlättas spridning av kunskap och goda exempel.

Regionernas miljöchefer (RMC) har under året vidareutvecklat arbetet med miljö inom det nationella samarbetet för hållbar upphandling och deltagit i framtagandet av dess Programförklaring 2030. Nätverket har tillsammans med Läkare för miljön anordnat ett publikt rundabordssamtal om hållbar hälso- och sjukvård och hälso- och sjukvårdens roll i genomförandet av Sveriges klimatmål. Erfarenhetsutbytet har fokuserat på framgångsfaktorer för regionernas miljö- och hållbarhetsarbete samt gemensamma påverkansfrågor. Regionerna har flera samarbetsnätverk inom miljöområdet, för exempelvis avfall, kemikalier, klimatberäkningar, läkemedel, miljöledning, transporter, och upphandling. Nätverken bidrar till att öka kunskapen, hitta gemensamma lösningar och implementera beprövade erfarenheter i den egna organisationen.

Öppna jämförelser stimulerar till analys och förbättrad kvalitet

SKR presenterar årligen så kallade Öppna jämförelser med nyckeltal om kvalitet och kostnader inom flera verksamhetsområden som kommuner och regioner ansvarar för. Jämförelserna görs inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, förskola, grundskola, gymnasieskola, trygghet och säkerhet samt planering och byggande. För nionde året publiceras nu Öppna jämförelser om miljöarbetet i regionerna.

Syftet med Öppna jämförelser är att stimulera regioner och kommuner att analysera sin verksamhet, lära av varandra, förbättra kvaliteten och effektivisera verksamheten. Transparenta resultat ger även medborgarna insyn i vad gemensamt finansierade verksamheter åstadkommer. Jämförelserna är årliga och successivt utvecklas bättre indikatorer, statistik och analys.

Indikatorerna i rapporten publiceras som Öppna jämförelser eftersom de har ett tydligt resultatfokus och dessutom sträcker sig över flera verksamhetsområden såsom hälso- och sjukvård och kollektivtrafik. Jämförelserna redovisas med en indelning i tre grupper där de bästa värdena markeras med grön färg, de sämsta med röd och de mellanliggande med gult. Metoden medför att det kan vara marginella skillnader mellan regioner på ömse sidor om gränsen för en viss färg.

Länkar om statistik, jämförelse moch analys

Livsmedel för hälsa, miljö och försörjningstrygghet

Bilden visar en kvinna som lagar mat i ett storkök

Foto: Region Kalmar

Regionernas arbete med livsmedel och måltider berör både hälsa, miljö, försörjnings­trygghet och lokal produktion och näringsverksamhet. Det är en viktig delverksamhet inom hälso- och sjukvården och inom publika lunchrestauranger och konferensverksamhet. Regionerna har dessutom ett viktigt uppdrag att arbeta för god och jämlik hälsa och goda levnadsvanor hos olika grupper i befolkningen. Därtill har livsmedel som närings-verksamhet en tydlig koppling till det regionala utvecklings­ansvaret.

I detta temakapitel presenteras regionernas enkätsvar, efter en inledning om kunskaps-läget. Sammanställningen gör inte anspråk på att vara fullständig, men fångar upp flera viktiga förhållanden som grund för fortsatt arbete.

Matens betydelse för hälsan

Våra levnadsvanor – matvanor, fysisk aktivitet, tobaksbruk, alkohol – har avgörande betydelse för befolkningens hälsa. I Europa står de icke smittsamma, dvs. livsstilsrelaterade sjukdomarna, för 77 procent av sjukdomsbördan och 88 procent av all död. Av levnads-vanorna har den mat vi väljer en mycket stor betydelse för såväl klimatet som hälsa, sjukdom och död. Enligt senaste rapporten från Global Burden of Disease 2019 orsakar ohälsosamma matvanor i Sverige drygt 14 000 dödsfall varje år, vilket exempelvis är fler än de knappt 10 000 döda i covid-19 år 2020.[1] [2]

Ohälsosamma matvanor bidrar framför allt till ökad risk för hjärtkärlsjukdom följt av diabetes och vissa cancersjukdomar. På befolkningsnivå bidrar främst låg konsumtion av fullkornsprodukter och baljväxter och för hög konsumtion av rött och processat kött till dessa sjukdomar.[3] Det finns också ett tydligt socioekonomiskt mönster i förekomst av ohälsosamma levnadsvanor i Sverige. Personer med låg inkomst eller kort utbildning tenderar att ha mindre hälsosamma matvanor än personer med högre inkomst eller utbildning. Detta mönster ses även hos barn till föräldrar med låg inkomst eller kort utbildning.[4] En befolkningen som har hälsa och välbefinnande är bättre rustade att bidra till en positiv samhällsutveckling.

[3] Gbd-compare, Institute for Health Metrics and Evaluation.

[4] Riksmaten ungdom, Livsmedelsverket 2018.

På global nivå bidrar ett för lågt intag av fullkorn till knappt 2 miljoner dödsfall varje år och en kost med ett högt innehåll av rött kött är ansvarigt för 900 000 dödsfall. Enligt Livsmedelsverket är det bara en av tio svenskar som äter tillräckligt med fullkorn enligt nuvarande rekommendationer.[5] En nyare systematisk översiktsstudie påvisar minskad risk för förtida dödlighet på individnivå med drygt 20 procent för fullkorn enligt rekommendationerna. En minskad dödlighet på omkring 10 procent kan även nås med ökad konsumtion av grönsaker, nötter eller baljväxter och fisk.[6] Enligt samma studie ökar en hög konsumtion av rött kött eller processat kött risken för förtida död med 35 procent.

I Sverige har vi en alltför hög konsumtion av rött kött och processat kött i relation till Livsmedelsverkets rekommendation om högst 500 gram kött och processat kött i veckan per person. Rekommendationen är inte uppdaterad med hänsyn till de nyare studierna. Uppdateringar planeras till 2023.

[5] Mat i hälso-och sjukvården, Livsmedelsverket.

[6] Food groups and risk of all-cause mortality: a systematic review and meta-analysis of prospective studies. Schwingshackl L et al. American Journal of Clinical Nutrition 2017.

Maten och klimatet

Vilken typ av livsmedel som konsumeras har stor betydelse för både vår hälsa och påverkan på klimatet. Livsmedelssektorn bidrar med 25-35 procent av koldioxid och de mer potenta växthusgaserna metan (CH4) och lustgas (N2O).[7] Enligt Upphandlings-myndighetens miljöspend uppgår utsläppen från regionernas livsmedel och måltider till drygt 100 000 ton koldioxidekvivalenter per år.[8]

[7] Koldioxid, metan och lustgas, Sveriges Lantbruksuniversitet.

[8] Regionernas miljöpåverkan till följd av inköp, Upphandlingsdmyndigheten

Animaliska livsmedel har betydligt större klimatpåverkan än vegetabiliska livsmedel (se tabell 1). Störst påverkan har nötkött, där produktionen bidrar med såväl koldioxid som metan och lustgas. Tre fjärdedelar av all åkerareal används för att producera foder till djur i stället för att direkt producera mat till oss människor. Av sojaproduktionen går 90 procent till djurföda. Det går åt 10 gånger mer åkerareal och 10 gånger mer vatten att producera 1 kg protein i form av nötkött än 1 kg protein baserat på baljväxter. Om alla människor på jorden gick över till växtbaserade livsmedel skulle vi få åkerareal över för mat till ytterligare 4 miljarder människor.

Sammantaget finns det en stor potential för såväl minskad klimatpåverkan som förbättrad hälsa, minskad sjukdom och död genom minskad konsumtion av rött och processat kött i kombination med ökad konsumtion av vegetabilier, främst fullkornsprodukter och baljväxter men även frukt, grönsaker, nötter och fisk. Flera ledande forskare inom mat och hälsa respektive mat och miljö komponerade 2019 ett förslag på en universell referenskost som bygger på dessa principer med potentiellt kraftfulla effekter på såväl hälsa som klimat[9].

Tabell 1. Olika livsmedels klimatpåverkan

(kg koldioxidekvivalenter per kg livsmedel)

Proteiner

Klimat-avtryck

Kolhydrater

Klimat-avtryck

Matfetter

Klimat-avtryck

Nötkött

28,0

Jasminris

3,1

Smör

8,0

Ost (31% fett)

5,3

Spagetti

0,8

Rapsolja

1,4

Kyckling

2,6

Matvete

0,5

Bordsmargarin

1,1

Linser

0,5

Knäckebröd, råg

0,3



Ärter

0,3

Potatis

0,1



Tabellen visar exempel på klimatpåverkan från olika typer av livsmedel. I gruppen för proteiner är påverkan störst från nötkött och minst från ärter. Bland kolhydrater är påverkan störst från jasminris och minst från potatis. Bland matfetter är påverkan störst från smör och minst från bordsmargarin

Källa: Öppna listan, utdrag från RISE klimatdatabas för livsmedel v1.7.

Hållbara matvanor enligt Livsmedelsverket

Att må bra och hålla sig frisk livet ut samtidigt som planeten också mår bra. Det är en bra utgångspunkt när du väljer vad du ska äta:

Mer
  • Ät mycket grönsaker, frukt och bär! Välj gärna grova grönsaker som rotfrukter, vitkål, blomkål, broccoli, bönor och lök.
  • Ät fisk och skaldjur två till tre gånger i veckan. Variera mellan feta och magra sorter och välj miljömärkt.
Byt till
  • Välj fullkorn när du äter pasta, bröd och gryn.
  • Välj nyttiga oljor i matlagningen, exempelvis rapsolja eller flytande matfetter gjorda på rapsolja, och nyttiga smörgåsfetter. Titta efter Nyckelhålet.
  • Välj magra, osötade produkter som är berikade med D-vitamin.
Mindre
  • Ät inte så mycket rött kött och chark, max 500 gram i veckan men gärna mindre.
  • Välj mat med mindre salt. Använd mindre salt när du lagar mat, men använd salt med jod.
  • Håll igen på godis, bakverk, glass och annat med mycket socker. Minska särskilt på söta drycker.
  • Minska på alkohol.

Källa: Sammanfattning De svenska kostråden – Hitta ditt sätt (livsmedelsverket.se), 2022

Ekologiska livsmedel för biologisk mångfald

Ekologisk odling har en positiv effekt främst på biologisk mångfald. Enligt en rapport från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Lunds universitet är miljöpåverkan även mindre än för konventionellt jordbruk för näringsläckage och utsläpp av växthusgaser räknat per hektar åkermark, men inte per producerad mängd livsmedel. Det senare beror på att mer jordbruksmark krävs för att producera samma mängd livsmedel. Slutsatsen i rapporten är att på dessa områden är ekologisk odling inte entydigt bättre för miljön än konventionell odling.[10] Det finns heller inget stöd för att ekologiskt producerade livsmedel skulle vara vare sig bättre eller sämre för hälsan.

[10] Är ekologisk odling bättre för miljön? Agrifood Economics Centre. Fokus 2021:5.

Den positiva effekten från ekologisk odling på biologisk mångfald är särskilt stor i odlingslandskap med få kvarvarande naturliga livsmiljöer som exempelvis naturbetesmarker. Att bevara naturbetesmarker har den största positiva effekten på antalet växtarter. Enligt en rapport från SLU och Lunds universitet ökar ekologisk odling biologisk mångfald mätt som antalet växtarter mest kostnadseffektivt i landskap med en liten andel naturbetesmarker.[11]

[11] Ekologisk odling för mer biologisk mångfald - var får man mest för pengarna? AgriFood Economics Centre. Policy Brief 2022:1.

Ekologisk framställning av livsmedel minskar användning och spridning av antibiotika och kemiska bekämpningsmedel. Många av bekämpningsmedlen är skadliga för både djur och människor och är i många fall svårnedbrytbara vilket gör att de kan spridas till t.ex. dricksvattentäkter. En minskad ensidig användning av konstgödsel motverkar en utarmning av jorden eftersom djur och mikroorganismer i marken inte får den näring som de behöver för att hålla jorden frisk och näringsrik.

Mat och hälsa – regionernas enkätsvar

Enkäten har besvarats helt eller delvis av 20 av 21 regioner. Frågorna om hälsa var helt nya för i år och involverar inte bara kostansvar utan även medicinskt ansvar och kopplingar till folkhälsoarbetet, vilket varit en utmaning för att få samlade svar.

Svaren visar att regionerna kommit olika långt när det gäller arbetet med mat och hälsa, där det finns flera goda exempel på konkreta och praktiskt inriktade åtgärder med tydliga processmål. Flertalet regioner har i olika styr- och strategidokument uttryckt ambitioner att i högre utsträckning uppmärksamma matens betydelse för såväl hälsa som klimat. Regionernas svar innehåller få exempel på uppföljningsbara mätetal och konkreta resultatmål, vilket också kan bero på begränsningar i undersökningen.

Patienternas matvanor

Flera regioner rapporterar att de lutar sig mot Socialstyrelsens riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor respektive Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor. Där ska personalen i framför allt primärvården i sin mottagningsverksamhet uppmärksamma sina patienter på betydelsen av matvanorna för att förebygga och behandla olika tillstånd. Om patienten har ohälsosamma matvanor ska råd och stöd erbjudas och följas upp. Antal patienter som uppmärksammas och får råd rapporteras årligen till Socialstyrelsen. Konkreta mål saknas för flertalet regioner. Ett undantag är Region Uppsala, som angett ett mål om att 50 procent fler patienter ska tillfrågas om sina matvanor och 50 procent fler ska få stöd.

För inneliggande patienter framkommer att regionerna arbetar för att uppmärksamma risk för undernutrition och att ge nutritionsbehandling. Däremot har enkäten inte lyckats fånga upp om och hur man arbetar med att identifiera, ge råd och följa upp ohälsosamma matvanor hos inneliggande patienter.

Patientmat på sjukhus

Livsmedelsverket har tagit fram ”Nationella riktlinjer för måltider på sjukhus” i dialog med Socialstyrelsen, avsedda som stöd för styrning och ledning av arbetet med hälsosamma och hållbara måltider på sjukhus och en hälsofrämjande hälso- och sjukvård.

Måltiderna kan vara en förutsättning för att medicinsk behandling ska ge önskad effekt. Rätt mat är därmed också en fråga om patientsäkerhet och behöver värderas på samma sätt som annan medicinsk behandling. För att uppnå målet att måltiden blir en viktig del av patientens behandling behöver alla som samarbetar kring en patient bidra med sin kompetens - mål­tidschef, kock, måltids- eller servicevärd, kost/måltidsombud, dietist, läkare, nutritionsansvarig sjuksköterska, sjuksköterska, undersköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, logoped, tandläkare och/eller tandhygienist.

En hälsosam sjukhusmåltid kan också ha en pedagogisk funktion vid kostrådgivning till patienter. Måltiderna bör, liksom övriga delar av vårdverksamheten, ha sin utgångspunkt i ett personcentrerat förhåll­ningssätt.

De flesta regioner rapporterar att de har riktlinjer och system för att säkerställa att patienter med risk för undernutrition och dålig aptit får nutritionsbehandling enligt Livsmedelsverkets nationella riktlinjer för måltider på sjukhus. Några regioner beskriver också hur man arbetar eller avser att arbeta utifrån Livsmedelsverkets rekommendationer baserat på de Nordiska näringsrekommendationerna 2012 för att ”näringsmässigt stabila patienter” ska få en mat som är hälsosam. Några regioner har också arbetat med att ta fram upp till 15 hälsosamma grundmenyer, som också innehåller vegetariska alternativ för att optimera möjligheterna för att varje patient ska hitta en måltid som hen tycker om och därmed äter upp. Några regioner har utbildade kostombud på avdelningarna. Sjukhusen har ofta ett stort antal rätter som patienterna får välja mellan.

Enkäten har inte lyckats fånga hur regionerna specifikt arbetar för att servera måltider som är bra för att förebygga, behandla eller förhindra återinsjuknande i matvanerelaterade sjukdomar och riskfaktorer som hjärtinfarkt, stroke, diabetes, demens, högt blodtryck, höga blodfetter mm. I de relativt korta svaren finns heller inget omnämnande om måltiden används som ett pedagogiskt tillfälle att prata om betydelsen av hälsosam mat och hur sjukhusvistelsen kan bli upptakten för ett mer hälsosamt kostmönster.

Mat till personal, elever och andra matgäster

Flera regioner har i olika dokument beslut om att personal, elever och andra matgäster ska erbjudas ett bra utbud av hållbara och hälsosamma måltider inklusive vegetariska alternativ med utgångspunkt från de nordiska rekommendationerna 2012 och Livsmedelsverkets kostråd. Det har inte framkommit några beskrivningar om mätetal eller uppsatta mål för den här målgruppens matvanor.

Invånarnas matvanor

Många regioner uppmärksammar invånarnas matvanor och erbjuder råd och stöd där behov och önskemål finns genom att bjuda in utvalda åldersgrupper, till exempel 40-, 50-, 60- och 70-åringar, till riktade hälsosamtal. De omfattar levnadsvanor, livssituation, psykisk hälsa och biologiska riskmarkörer för hjärtkärlsjukdom. Region Jönköpings län bjuder in även alla förstagångsföräldrar till ett sådant samtal. Genom hälsosamtalen kan årliga sammanställningar av invånarnas matvanor tas fram. Mödrahälsovården och barnhälsovården arbetarna också hälsofrämjande och förebyggande med matvanor.

Flera regioner erbjuder webbaserad utbildning och information om hälsosam mat till invånarna. Det finns även exempel på föreläsningar direkt riktade till olika grupper i befolkningen via barnhälsovården, mödrahälsovården, särskilda boenden och via tandvården. Några regioner vänder sig indirekt till invånarna genom att ge stöd till kommunerna och andra delar av civilsamhället, exempelvis studieförbunden. I Region Stockholm pågår särskilda befolkningsinriktade uppdrag i socioekonomiskt utsatta områden för att stärka hälsosamma levnadsvanor, inklusive matvanor. Region Uppsala ser sig inte som huvudansvarig för invånarnas matvanor men samarbetar med skolor och andra aktörer kring matfrågor utifrån den kunskap som tas fram.

Flertalet regioner samlar in uppgifter om invånarnas matvanor via olika befolknings-
enkäter med varierande intervall från varje år till vart fjärde år, till exempel via Folkhälsomyndighetens enkät ”Hälsa på lika villkor”. Uppgifter om barn och ungdomar samlas in i andra enkäter, till exempel via barnhälsovården och elevhälsovården.

Mat och miljö – regionernas enkätsvar

Regionerna har svarat på frågor om hur de arbetar med ekologiska livsmedel, lokalproducerade livsmedel, minskat livsmedelssvinn, minskad klimatpåverkan, försörjningstrygghet samt målkonflikter och prioriteringar.

Ekologiska livsmedel

De flesta av Sveriges regioner har mål om att köpa in ekologiska livsmedel. Endast en region saknar ett övergripande mål, men där har måltidsverksamheten antagit egna mål. Några regioner har satt mål om 60 procent ekologiskt 2030 i enlighet med Sveriges livsmedelsstrategi. Region Kronoberg och Region Jönköpings län har lagt ribban snäppet högre, med mål om 70 procent ekologiskt år 2023 respektive 65 procent år 2025.

Region Värmland planerar för att ge bättre ekonomiska förutsättningar för en kraftigare ökning kommande år. Övriga regioner har inga extra medel beslutade för att nå sina mål om ekologiska livsmedel. Utfallet av andelen ekologiska livsmedel finns i eget kapitel nedan.

Goda exempel – ekologiska livsmedel

Region Sörmland följer inte bara upp andelen ekolivsmedel utifrån inköpskostnaden utan även från inköpsvolymerna i vikt. Det främjar inköp och användning av vegetabiliska produkter, där nyttan för människa och miljö ofta är större.

Västra Götalandsregionen har ett strategiteam som tagit fram en långsiktig inriktning för livsmedelsområdet. Teamet medverkar i Koncerninköps framtagande av en kategoristrategiplan, som kommer vara ett viktigt verktyg för att nå regionens hållbarhetsmål för livsmedel, både miljömässigt och socialt. Delmål finns för ekologiska livsmedel, regionalt producerade livsmedel, klimatpåverkan samt matsvinn.

Lokalproducerade livsmedel

De flesta av Sveriges regioner har mål eller satsningar om att köpa in lokalproducerade livsmedel. Definitionerna av lokalproducerat varierar dock eller saknas helt. Regionerna Sörmland, Västmanland och Skåne räknar svenska livsmedel som lokalproducerade, medan exempelvis Regionerna Kalmar län, Kronoberg, Stockholm och Värmland räknar livsmedel producerade i den egna regionen och angränsande län.

Det pågår strategiskt arbete i flera regioner att öka andelen lokalproducerade livsmedel, bland annat i regionerna Värmland, Västra Götaland och Örebro län. Det sker exempelvis genom samverkan med lokala aktörer, nätverk, produktutveckling tillsammans med leverantörer, studiebesök, kommunikationsinsatser, strategiteam och kategoristyrning.

Flera regioner arbetar med att dela upp upphandlingar i mindre avtalsområden för att möjliggöra för mindre och lokala producenter och leverantörer att lämna anbud. Krav i upphandlingar kan ställas så de motsvarar svensk djurskyddslagstiftning. Regionerna Blekinge, Jönköping och Västernorrland försöker även påverka de större grossisterna och leverantörerna att ta in mer lokala livsmedel i sitt sortiment under avtalstiden. Regionerna Stockholm och Värmland har konkreta mål för lokalproducerat med en inköpsandel på 20 procent (2021) respektive 30 procent (2024).

Goda exempel – lokalproducerade livsmedel

Region Kalmar län försöker så långt det går att välja regionala produkter och möjliggöra för producenterna att lämna anbud.

Region Värmland har i sitt livsmedelsavtal, ”Lilla grossisten”, skapat förutsättningar för en ökning av närproducerade livsmedel. I upphandlingen finns bland annat krav på att det ska vara möjligt att besöka producenten över dagen, med en maximal restid tur och retur på fyra timmar. Flera måltidsverksamheter i regionen har varit på studiebesök hos sina lokala producenter, enligt vad som efterfrågats i upphandlingen.

Exempel på regioners arbete att öka inköpen av lokalt producerade livsmedel är att sjukhus inom Region Stockholm köper lokalt producerad nötfärs och har påbörjat ett samarbete för lokalodlad baljväxtfärs. Region Kronoberg köper lokala KRAV-certifierade ägg, färskt bröd och vildsvinskött.

Minskat livsmedelssvinn

Sveriges regioner arbetar mycket aktivt för att minska livsmedelssvinnet och flera har satt upp mål och gör regelbundna mätningar. Det är utmanande att få överblick över hela värdekedjan. Förbättrad samverkan mellan exempelvis måltidsverksamheter och hälso- och sjukvården är en förutsättning för att lyckas med att minska livsmedelssvinnet. Det är viktigt med ett flexibelt beställningssystem för vården för att minska överproduktion av måltider. Måltidsverksamheternas utbud och produktionssystem spelar också roll, exempelvis att förlänga hållbarheten genom cook chill. Livsmedelsverket har en vägledning för minskat matsvinn som visar hur offentliga kök kan mäta och minska matsvinnet genom enkla åtgärder och förändrade rutiner.

Vägledning - Matsvinn i storkök

Flera av regionerna har arbetat med sitt utbud och sina menyer. Regionerna Sörmland och Västmanland har patientmatssystemet ”Fleximat” där måltiden komponeras individuellt utifrån patientens behov och önskemål med kort tid mellan beställning och servering. Det har förbättrat patienternas näringsstatus och minskat matsvinnet. I Region Örebro län har patientmenyerna omarbetats med mål om ökad service och minskat svinn. Istället för fyraveckors menyer erbjuds en fast meny med ett antal rätter att välja bland.

Kommunikationsinsatser för minskat svinn är vanliga, exempelvis om vikten av att beställa rätt och låta patienten välja maträtt samt att ta tillvara tillagad mat, t.ex. som matlådor till försäljning i regionens restauranger.

Goda exempel – minskat livsmedelssvinn

Region Stockholm har arbetat målmedvetet med matsvinnet med mål om att minska 40 procent jämfört med 2017. Under 2021 var minskningen hela 44 procent. Verksamheterna har arbetat med information och utbildning av personal för att optimera beställningar, öka valmöjligheterna för patienterna samt uppmuntra till mer energi- och proteinrik kost i mindre portioner. Det senaret gör att patienterna orkar äta upp samtidigt som de får i sig den mängd energi och näring de behöver. Måltidsvärdar noterar vilka rätter som är populära och mindre populära, vilka det slängs mest av etc.

Region Kalmar län har ett pilotprojekt i Västervik med fokus på patientmaten, där man sett den största utmaningen för matsvinn. Region Värmland kommer från hösten 2022 fokusera på åtgärder för patientmaten i syfte att minska måltids- och beställningssvinnet från vårdavdelningarna. Även regionens övriga kök och restauranger arbetar aktivt med att minska sitt matsvinn.

Västra Götalandsregionen har mål om att halvera sitt matsvinn till 2030 och om att bidra till minskat matsvinn i leverantörsledet. I ett pilotprojekt med företaget Meal Makers får några utvalda kök prova att köpa livsmedel med kort datum.

Minskad klimatpåverkan

Flera regioner har mål om att minska klimatpåverkan från livsmedel, antingen för livsmedelsinköpen totalt sett eller på måltidsnivå. De flesta regionerna följer upp klimatpåverkan från livsmedel per kilo inköpta livsmedel eller per måltid. Några regioner kommunicerar måltidernas klimatpåverkan till matgästerna genom märkning eller siffervärden i menyerna.

Goda exempel – minskad klimatpåverkan

Region Kronoberg arbetar målmedvetet med att minska klimatpåverkan från livsmedel genom att säsongsanpassa och hålla hög andel vegetariska livsmedel, ersätta viss del av animaliskt protein med vegetabiliskt protein, göra nya rätter av överbliven mat samt sälja rätter som blir över till personal på vissa restauranger.

Regionerna Dalarna, Sörmland och Västra Götaland erbjuder klimatmärkning, exempelvis i form koldioxidekvivalenter per måltid på sina menyer.

Västra Götalandsregionen visar på patientmenyerna vilket alternativ som ger lägst klimatpåverkan vid lunch och middag. Ett av regionens miljömål är att nå 0,5 kg koldioxidekvivalenter per genomsnittlig måltid 2030, enligt initiativet One planet plate. Minskningen under perioden 2016–2021 är 32 procent.

I Region Örebro län klimatmärks menyerna på sjukhusens restauranger. Klimatpåverkan från inköpta livsmedel har minskat 28 procent sedan 2015.

Försörjningstrygghet

Försörjningen av livsmedel är en samhällsviktig verksamhet. Med anledning av pandemin, kriget i Ukraina och läget på världsmarknaden har många av regionerna bevakning av inköpsområdet kring kritiska leverantörer och kritiska produkter. Dialoger förs kontinuerligt med livsmedelsleverantörerna för att uppmärksamma störningar och tidigt fånga upp brister. Inköpen anpassas för att säkerställa en stabil försörjning.

Flera regioner har arbetat fram så kallade krismenyer och sett över sina förråd för att kunna upprätthålla ett visst lager under en viss tid. Dialoger förs med leverantörer för att säkra tillgången av livsmedel till patientmåltider.

Goda exempel - försörjningstrygghet

Sedan 2006 finns en skriftlig överenskommelse mellan Region Dalarna och länets kommuner om att stötta varandra vid olika typer av kriser som påverkar kostverksamheternas leveransförmåga. Den omfattar att vid behov upplåta kök och personal samt att laga och leverera mat mellan kommunerna. Överenskommelsen kan åberopas vid exempelvis personalbrist, avbrott i el- och vattenförsörjning eller brand. Den är dock inte juridiskt bindande.

Region Jönköpings län använder i regionens tre kök en pastöriseringsmetod för huvudkomponenten som ger maten en hållbarhet på sju veckor. Lagret av färdiga rätter gör att regionen klarar sig i flera veckor om det blir kris. Regionens externa arbete kring försörjningstrygghet utgår från den regionala utvecklingsstrategin, där en delstrategi är att säkerställa en ökad hållbar produktion av livsmedel och en god vattenkvalitet i hela länet. Det externa arbetet bedrivs genom ”Regional livsmedelsstrategi för Jönköpings län 2030 - I Jönköpings län har vi nära till bra mat”, vilken innefattar fem fokusområden med varsin handlingsplan.

För att öka självförsörjning och försörjningsberedskap har aktiviteter genomförts med olika aktörer i länet. Fokusområdet produktion omfattar satsningar för att synliggöra producenter och deras produkter för besöksnäringen, dagligvaruhandeln och offentlig sektor. Gårdsrundan i länet är ett exempel på detta. Primärproducenter och förädlare erbjuds råd och kunskap kring hållbarhet och kvalitet, utveckling av cirkulära affärsmodeller, strategi, riskhantering och ägarskiften. För ökad betesdrift stärks samarbeten mellan jordbrukare. Genom dialoger, event, erfarenhetsutbyte, workshop, föreläsningar och nätverksträffar mellan kommuner, regionala aktörer och näringslivet. erbjuds kunskap och stöd erbjuds om klimatsmart produktion av kött och mjölk, fossilfri maskinpark och miljövänliga transporter.

Prioriteringar och målkonflikter kring hållbara livsmedel

På grund av pandemin och kriget i Ukraina har livsmedelspriserna ökat betydligt för samtliga regioner. Det finns också svårigheter att få tag på vissa livsmedel. Flera regioner nämner att det finns målkonflikter mellan minskat klimatavtryck, ekologiskt och närodlat. All lokal produktion inte är miljömärkt. Det kan vara svårt att prioritera inköp av ekologiska livsmedel när dessa är dyrare.

Prioriteringar och eventuella målkonflikter hanteras olika i regionerna. Hållbarhetsprogram och färdplaner lyfter ofta prioriteringar kring ekologiskt och närodlat. Flera regioner har svarat att det skulle behövas politiska beslut kring prioriteringar, med beslutsunderlag från experter.

En avsaknad av nytänkande och invanda beteenden upplevs ibland som hinder för att driva utvecklingen mot hållbara val för livsmedel och måltider. Det gäller både till personal, exempelvis luncher, fikaförmån samt möten och konferenser, och till patienter, där även medicinska överväganden behövs.

Goda exempel - prioriteringar

Region Värmland startade hösten 2021 en intern arbetsgrupp inom området måltidsförsörjning i regionens miljöplan. Den har tagit fram åtgärder för 2022–2024 med årliga aktivitetsplaner. Planerna och regelbundna möten skapar kontinuitet för prioriteringar, åtgärder och uppföljning.

Region Jönköpings läns arbete kring livsmedel och försörjningstrygghet är en tydlig del av den regionala utvecklingsstrategin, med det övergripande målet att vara ett hållbart län 2035. Länet ska präglas av en hållbarhetsdriven näringslivsutveckling, cirkulära ekonomier, grön tillväxt och ökande självförsörjningsgrad av livsmedel. Att värna om jordbruksmarken för en ökad regional livsmedelsproduktion och samtidigt främja länets utveckling kan ibland skapa målkonflikter. Samverkan, insikt och kunskap om möjligheter och utmaningar hos lokala och regionala aktörer är viktiga framgångsfaktorer. Under 2021-2022 har regionen skapat flera mötesplatser för länets utveckling, livsmedel och gröna näringar. Särskilda träffar om trygg livsmedelsförsörjning har anordnats för kommunernas olika funktioner för livsmedel, samhällsplanering, beredskap etc. Sedan 2019 ordnas tillsammans med Länsstyrelsen ett årligt event kring livsmedelsberedskap för kostchefer och beredskapssamordnare på regionen och i kommunerna.

Regionernas klimatberäkningar

Regionernas klimatpåverkan i siffror

  • Genom årliga inköp och utbetalningar står regionerna för drygt sju procent av Sveriges klimatpåverkan ur ett konsumtionsbaserat perspektiv, enligt Upphandlingsmyndighetens beräkningar. Det motsvarar 6,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller 0,6 ton per invånare. Globalt bedöms utsläppen från sjukvården vara 0,2 ton per person.
  • Regionernas egna klimatredovisningar omfattar cirka 1,1 miljoner ton koldioxid från verksamhet och inköp. Därutöver omfattar kapitalplaceringar nästan lika mycket.
  • Verksamhetens direkta utsläpp, såsom energianvändning i fastigheter, utsläpp från kollektivtrafik, tjänsteresor och medicinska gaser, har minskat framgångsrikt över tid. De indirekta utsläppen från inköp av varor och tjänster är svåra att mäta mer noggrant.
  • Genom samarbete kan regionerna förbättra mätmetoderna och redovisa mer av de totala utsläppen. Under 2021 har framsteg skett inom redovisning, spendanalys, byggande och materialval.

Varifrån kommer regionernas utsläpp av växthusgaser?

År 2019 genererade Sveriges regioner en klimatpåverkan till följd av inköp på 6,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter (i fortsättningen benämnt koldioxid). Det motsvarar 24 procent av utsläppen från offentlig sektor enligt den uppdaterade miljöspendanalys som Upphandlingsmyndigheten publicerat under våren 2021. Analysen omfattar alla regioner och utbetalningar för 228 miljarder kronor år 2019. Stora poster omfattar köp av kollektivtrafik, vårdinsatser, entreprenader och tekniska konsulter samt utrustning och material. Sveriges totala konsumtions­baserade utsläpp har av Naturvårdsverket beräknats till 82 miljoner ton koldioxid 2018.

Miljöspendanalys för regioner, Upphandlingsmyndigheten

Enligt en rapport från initiativet Healthcare Without Harm står sjukvårdsverksamhet för 4,4 procent av utsläppen av växthusgaser globalt. Om hälso- och sjukvårdssektorn vore ett land så skulle det vara jordens femte största utsläppare av växthusgaser. Drygt 70 procent av klimatpåverkan härrör från vårdkedjan och produktion, användning och bortskaffande av varor och tjänster såsom läkemedel och andra kemikalier, livsmedel, medicinteknisk utrustning, sjukvårdsutrustning och instrument.

Climate Footprint Report, Healthcare Without Harm.

Enligt FNs klimatpanels rapport 2021 krävs att minst netto noll koldioxidutsläpp uppnås tillsammans med kraftiga minskningar av andra växthusgasutsläpp för att begränsa den antropogena globala uppvärmningen till en viss nivå.

Info om IPCCs rapport 2021 hos SMHI

Några regioner, såsom Gotland, Stockholm, Västra Götaland och Västernorrland har ett pågående arbete för att ta fram och tillämpa koldioxidbudget eller klimatbudget för det geografiska området och/eller organisationen. En koldioxidbudget baseras på ett kvarvarande utsläppsutrymme i linje med de internationella klimatmålen.

Rapport: Koldioxidbudget för Stockholms län (pdf)

Tabell 2 visar de klimatpåverkande utsläpp som regionerna idag mäter. Samman­ställningen tas fram för fjärde året i rad, med uppdaterade värden. Observera att värdena inte kan jämföras direkt mellan regionerna eftersom de ofta har olika avgränsningar och tillgång till underliggande data. Ett gemensamt verktyg och vägledning har tagits fram under 2022. Det har för 2021 använts helt eller delvis av de flesta regioner. Det är ett steg mot mer enhetliga och fullständiga beräkningar på fler områden. Jämfört med i fjol har redovisningens omfattning ökat med en tredjedel, räknat i sammanlagda utsläpp exklusive kapitalplaceringar.

Tabell 2. Regionernas klimatredovisningar – med olika omfattning och metoder

Tabell 2Förstora bilden

Tabellen visar regionernas klimatberäkningar för senast tillgängliga år på knappt trettio vanliga områden. En gemensam metod finns, som tillämpats av de flesta men med olika tillgång till underliggande data.

Scope 1 avser direkta utsläpp från verksamheten, scope 2 utsläpp från använd el och värme, medan scope 3 avser indirekta utsläpp från tillverkning etc. av använda produkter och tjänster.

De sammanlagda utsläppen, oräknat kapitalplaceringar, uppgår till drygt 1,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Av detta är tre fjärdedelar indirekta utsläpp, scope 3. Därtill finns posten kapitalplaceringar på ytterligare drygt en miljon ton, som rymmer relativt stor osäkerhet och begränsad rådighet.

Källa: Uppgifter från respektive region.

Klicka på bilden för större version.

Resultat och beräkningsmetoder – Transporter, fastigheter och inköp

Den sammanlagda mängden beräknade utsläpp i tabellen uppgår till cirka drygt 1,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Därutöver står kapitalplaceringar för nästan lika mycket. De senare hanteras separat i jämförelsen då de rymmer stor osäkerhet.

Transporter och resor står för en tredjedel

Av den beräknade klimatpåverkan exklusive kapitalplaceringar utgör området resor och transporter 35 procent. Här dominerar den allmänna kollektivtrafiken, med 22 procentenheter, följt av arbetspendling med fem procentenheter. Ett fåtal regioner har gjort beräkningar av patientresor, betalda eller ej betalda. Det är en stor utsläppskälla, men svår att följa upp annat än överslagsmässigt.

Fastigheternas drift och byggnation står för en fjärdedel

Utsläppen från området fastigheter utgör 25 procent av de totalt beräknade utsläppen. För el, värme och kyla finns förhållandevis etablerade beräkningsmetoder. De flesta regioner har tidigare redovisat värden från köpt ursprungsmärkt el, vilket leder till mycket låga utsläpp jämfört med en genomsnittlig nordisk elmix. Det senare rekommenderas i den gemensamma beräkningsmodellen, liksom i flera andra jämförelser. Skälet är att ursprungsmärkt el har relativt svag styrning på produktionen och att redovisningen missar värdet av energieffektivisering i ett sammanlänkat elsystem där mängden förnybar el är begränsad.

Nästan hälften av de beräknade utsläppen för fastigheter kommer från ny- och ombyggnation, trots att det endast är åtta regioner som gjort beräkningar, med varierande metoder. Av totalt 124 000 ton står Västra götalandsregionen som gjort mer utförliga beräkningar för drygt 100 000 ton motsvarande byggnation för 3 miljarder kronor.

Övriga inköp och resursförbrukning står för knappt 40 procent

Inköp och resursförbrukning i övrigt står sammantaget för knappt 40 procent av de beräknade utsläppen, exklusive kapitalplaceringar. Flera regioner har inlett ett arbete för att beräkna dessa utsläpp och en stor förbättringspotential finns. I den gemensamma metoden används schablonvärden relaterat till inköpsvolymer. Förbrukningsartiklar är den största posten med 11 procent av totalen och har beräknats av 13 regioner. Därefter står medicinskteknisk utrustning och IT för sammanlagt tolv procent och har beräknats av sju regioner. Utsläpp från avfall omfattar deponi och i flera fall även transporter, medan energiutvinningens utsläpp hänförs till fjärrvärme och el.

Naturbruk och övrigt

Beräkningen av övriga utsläppsposter är begränsad. Endast fyra regioner redovisar uppgifter för naturbruk, med något olika avgränsningar. Tre regioner redovisar utsläpp från ägda bolag och en region från förskrivna läkemedel.

Kapitalplaceringar – stora utsläpp redovisas separat

Utsläppen till följd av kapitalplaceringar redovisas separat och står för nästan lika mycket som övriga sammanlagda utsläpp. Det beror till största delen på ett mycket högt och ökat värde för Västra Götalandsregionen, efter byte av leverantör för redovisningen. Inom branschen finns etablerade beräkningsmetoder. Redovisningen är dock leverantörsberoende och kan sägas innebära viss dubbel­räkning, eftersom utsläpp från näringslivet även redovisas för inköp av varor och tjänster. De flesta regioner har här redovisat utsläppen som scope 3, och endast för företagens direkta utsläpp i scope 1+2. I den gemensamma beräkningsmodellen rekommenderas att även redovisa företagens scope 3-utsläpp.

Tydliga utsläppsminskningar över tid i flera regioner

Flera regioner redovisar tydligt minskade utsläpp över tid, särskilt för de mer direkta utsläppen från energi i byggnader, kollektivtrafik och andra transporter. För de indirekta utsläppen finns både ökningar och minskningar. Kunskapen om utsläppen och omfattningen på redovisningen har dock ofta ändrats över tid, varför jämförbara siffror inte alltid finns.

I tabell 3 presenteras siffror som är jämförbara över tid i respektive region, men som har olika avgränsningar och tidsperioder mellan regionerna. Sammantaget visar de på utsläppsminskningar på knappt 300 000 ton koldioxidekvivalenter, huvudsakligen för de mer direkta utsläppen.

Tabell 3. Redovisade utsläppsminskningar för regionerna, resultat över tid med jämförbar redovisning

Region

kton CO2e

%

Period

Kommentar

Stockholm

-135

-53%

2011-2021

Scope 1+2 och delar av scope 3

Uppsala

-42

-55%

2011-2019

Scope 1+2 och delar av scope 3

Sörmland

0

0%

2019-2021

Samtliga scope 1-3, -5% i scope 1+2

Östergötland

21

31%

2013-2021

Samtliga scope 1-3

Jönköpings län

-20

-21%

2018-2021

-24% i scope1+2, 16% i scope 3

Kronoberg

-2

-36%

2017-2020

Scope 1+2

Kalmar län

-12

-67%

2012-2021

Scope 1+2 och delar av scope 3

Gotland

-9

-80%

1995-2015

Endast scope 1+2

Blekinge

-0,9

-39%

2015-2021


Skåne

1

1%

2019-2021

Scope 1+2 och delar av scope 3

Halland

0

-8%

2015-2021

Huvudsakligen scope 1+2

Västra Götaland

-78

-48%

2006-2021

Endast scope 1+2

Värmland

1

1%

2019-2021

Samtliga scope 1-3

Örebro län

-9

-27%

2015-2021


Västmanland

i.u.


2019


Dalarna

2

8%

2018-2021


Gävleborg

4

15%

2017-2019

Samtliga scope 1-3

Västernorrland

-3

-6%

2019-2021

Samtliga scope 1-3

Jämtland Härjedalen

-1,7

-58%

2016-2020

Scope 1+2

Västerbotten

-5

-11%

2018-2021

Samtliga scope 1-3

Norrbotten

i.u.


2015


Summa

-290

-29%



Sammanställningen ger en indikation på förändring av utsläpp i relation till jämförbart tidigare år/basår. Uppgifterna kan skilja sig gentemot regionernas egna redovisningar då avgränsningar och äldre data kan ha reviderats för jämförbarhet. De sammanlagda utsläppsminskningarna uppgår till knappt 300 000 ton koldioxidekvivalenter. Det mesta avser de mer direkta utsläppen i scope 1 och 2.

kton CO2e = tusentals ton koldioxidekvivalenter

Källa: Sveriges Kommuner och Regioner

 

Beräkningsmetoder och jämförbarhet

Klimatberäkningar för regionerna är under utveckling och jämförbarheten är fortfarande låg. Regionerna skiljer sig även åt avseende vilka verksamheter som drivs och vilka verksamheter som är upphandlade.

Ett beräkningsverktyg för klimatredovisning med tillhörande vägledning har upphandlats av SKR inom regionernas samverkan kopplat till Öppna jämförelser. Syftet är att underlätta redovisningen och göra den mer enhetlig. Verktyget färdigställdes i början av 2022 och har tillämpats för 2021 års klimatredovisning av de allra flesta regioner helt eller delvis. Det finns dock fortsatt stora skillnader i både beräkningsmetoder, avgränsningar och tillgång till underliggande data.

Verktyget täcker ett stort antal verksamhetsområden och aktiviteter och ger tips om hur data kan ta fram, sammanställas och beräknas. Beräkningen görs i enlighet med den internationella standarden Greenhouse Gas Protocol (GHGP). Utsläppen fördelas utifrån användning (operationell kontroll), snarare än ägandeskap i juridisk mening (finansiell kontroll). Elanvändningens utsläpp ska enligt GHGP redovisas både marknadsbaserat, med hänsyn till ursprungsmärkt el, och efter lokalisering, med genomsnittlig mix i nätet. I verktyget görs i första hand det senare, med genomsnittligt värde för nordisk elmix.

Miljöspend – klimatpåverkan från inköp

På flera inköpsområden innehåller verktyget en beräkning av miljöspend, som tar hänsyn till konsumtionens klimatpåverkan i både Sverige och andra länder. Den utgår från regionens inköpsvolymer i kronor och klimatpåverkan för olika produktkategorier, med schablonvärden för branscher nationellt och internationellt.

Upphandlingsmyndigheten har genomfört en miljöspend för samtliga inköp i Sveriges regioner, med ett utfall om drygt 6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Regionernas beräknade klimatpåverkan i tabell 1 omfattar alltså mindre än en femtedel av Upphandlingsmyndighetens analys. Skillnaden beror främst på att relativt få regioner beräknat sina indirekta utsläpp (scope 3) för många inköpskategorier. Därtill ingår fler inköpskategorier i Upphandlingsmyndighetens modell samt även verksamhet som finansieras av regionen men bedrivs av andra.

En miljöspend som görs top-down och en utsläppsberäkning bottom-up leder inte till samma resultat. Miljöspenden fördelar oftast internationella utsläpp via branschvärden på inköp av produkter och tjänster. Utsläppsberäkningen räknas på individuella produkter och täcker ibland bara en delmängd av utsläppen. Skillnaderna beror alltså både på vad som omfattas och på själva metoden.

Miljöspenden ger liksom regionernas gemensamma metod en överblick som kan användas för att prioritera bland inköpskategorier för utsläppsreducerande åtgärder och fortsatt analys. Användningen av schabloner för breda internationella produktgrupper ger dock dålig noggrannhet. För att styra och följa det årliga utfallet i en region behövs därför mer detaljerade beräkningsmetoder och data från egna leverantörer. Här utgör det gemensamma beräkningsverktyget ett stöd i den riktningen.

Regionernas nätverk för klimatberäkningar

Regionerna har ett nätverk för samarbete kring klimatberäkningar och redovisningen inom Öppna jämförelser. Under 2020–2022 har nätverket utvecklat arbetet på tre områden.

  • Metod för klimatberäkningar, med sikte på en vägledning för både enskilda regioner och bättre jämförelser.
  • Beräkning av indirekt klimatpåverkan, genom att sammanställa vilka data som finns, vilka som saknas och ta fram en plan för vad som kan åtgärdas.
  • Goda exempel på minskad klimatpåverkan, genom att dokumentera och dela några exempel från olika regioner.

Goda exempel i arbetet med att beräkna och minska utsläppen

Regionerna har över tid minskat sin klimatpåverkan på flera områden, vilket framgår av Tabell 3. Nyckeltalskapitlen i denna rapport visar på minskad klimatpåverkan från medicinska gaser, effektivare energianvändning i byggnader, ökad produktion av solel och övergång till förnybara drivmedel i kollektivtrafiken. Temakapitlet tar upp insatser för att minska klimatpåverkan från livsmedel och måltidsverksamhet. Det görs även nydanande satsningar inom klimatberäkning med kopplingar till byggande, spendanalys för inköp, kolsänkor och hållbara materialval.

Siffersatta mål för halverade utsläpp från byggnation i Västra Götalandsregionen

Sedan 2021 har Västra Götalandsregionen ett mål om att halvera klimatutsläpp till 2030 från byggmaterial och byggprocess. Byggnation är en av regionens största utsläppsposter. Med stöd av en utredning finns ett fastställt nuvärde för nybyggnationer på 385 kg koldioxid per kvadratmeter (CO2ekv/m² BTA). Till 2030 är målet en halvering till 193 kg. Beräkningen görs enligt definitionen i klimatdeklarationslagstiftningen. Färdplan klimat- och återbruksmål definierar regionens arbetssätt och mätmetoder för både ny- och ombyggnation samt prioriterade byggprodukter för återbruk och cirkulärt materialflöde.

Färdplan klimat- och återbruksmål

Parallellt med utredningen har krav på klimatminimerade åtgärder arbetats in i flera nybyggnads- och ombyggnadsprojekt, exempelvis nytt Hästcentrum i Axevalla, Stenungssund resecentrum och Närsjukhus Wieselgrensplatsen.

Tunnelbaneutbyggnadens klimatpåverkan begränsas

Inom Region Stockholms förvaltning för utbyggd tunnelbana bedrivs ett aktivt och systematiskt arbete med att begränsa utbyggnadens klimatpåverkan. Samtliga sju projekt inom förvaltningens verksamhet omfattas av mål om att reducera klimatpåverkan från utbyggnaden med minst 25 procent. Exempel på klimatreducerande åtgärder som genomförts är lokalt återanvändande av bergmassor, klimatkrav i upphandlingar, resursoptimeringar av anläggningarna, ruttoptimering av transporter, klimatkrav på produkter och trästomme istället för stål/betong. I en beräkning för en del av tunnelbaneutbyggnaden har förvaltningens förbättringsåtgärder uppskattats ge en utsläppsminskning på cirka 30 procent, motsvarande 80 000 ton koldioxidekvivalenter.

Kolsänkor och klimatinsatser inom Region Sörmlands lant- och skogsbruk

Region Sörmland har arbetat vidare inom naturbrukets skogsförvaltning med projektet Blå infrastruktur med målet att bibehålla vattnet i landskapet och återställa den hydrologiska balansen. Våtmarker har anlagts där de funnits tidigare.

Klimatberäkningar utifrån inköp i Region Stockholm

Region Stockholm har färdigställt ett verktyg för miljöspendanalys, baserat på det kategoriträd för regionerna som tagits fram av Ledningsnätverket för regional upphandlings (LfU). Verktyget ger en ögonblicksbild över klimatpåverkan från olika inköpskategorier baserat på deras spend (utgifter räknat i kronor), och därmed stöd för prioriteringar i åtgärdsarbetet. Utfallet ska analyseras närmare.

Cirkulära skyddsförkläden på Danderyds sjukhus

Danderyds sjukhus inom Region Stockholm har i ett pilotprojekt tillsammans med en leverantör skapat ett cirkulärt flöde för skyddsförkläden i plast. Skyddsförkläden tillverkas i en typ av plast, färgkodas och sorteras sedan i kärl med samma färgkodade plastpåsar. Dessa samlas in och återförs till leverantören. De hackas, tvättas och värms till 187 grader och blir råvara till nya skyddsförkläden som kan användas inom vården igen. Ett cirkulärt flöde har skapats. Projektet har potential att minska förbrukningen av jungfrulig råvara vilket minskar klimatpåverkan från skyddsförkläden. Beräkningar indikerar att utsläppen kan minska med runt 75 procent vid byte från skyddsförkläden gjorda av fossil råvara som förbränns efter användning till skyddsförkläden gjorda av återvunnen råvara som återvinns igen efter användning.

Ref: Klimatpåverkan från livscykeln av polyeten-baserade engångsprodukter Goodpoint/Miljögiraff 2020.

Hållbar användning av förbrukningsmaterial i Sydöstra sjukvårdsregionen

Sydöstra sjukvårdsregionen har drivit ett samverkansprojekt om Hållbar användning av förbrukningsmaterial. En gemensam Vägledning för klimathänsyn vid val av förbrukningsartiklar har tagits fram, bland annat för miljökrav i upphandling. En handbok för kloka materialval har tagits fram som stöd till vårdverksamheterna, med en gemensam lista på prioriterade produkter.

Samverkan inom hållbar utveckling i Sydöstra sjukvårdsregionen

Förskrivning av antibiotika

Antibiotikaförskrivning under en pandemi

Efter att antibiotikaförskrivningen minskat med hela 17 procent under 2020, sågs en mer blygsam fortsatt minskning under 2021. Störst var förändringen för luftvägsantibiotika till barn 0-6 år. Under maj 2021, sågs för första gången sedan pandemins start en ökning av antibiotikaförskrivning jämfört med samma månad året innan. Denna ökning höll i sig under alla efterföljande månader under 2021. Det kan tolkas som en återgång till mer normala förhållanden efter den stora påverkan som pandemin haft på antibiotikaförskrivningen.

Under pandemin har andelen antibiotika som förskrivs via digitala vårdkontakter ökat kraftigt. Indikatorer och riktlinjer för digitala vårdmöten har tagits fram under 2022 och ska föras in i regionernas uppföljningsverktyg.

Indikatorer och riktlinjer för digitala vårdmöten

(Se exempel på uppföljning från Strama Jönköping s.12-15.)

Mål och resultat – kraftig minskning under pandemin ovanpå en långsiktig minskning

I samband med patientsäkerhetssatsningen år 2011 sattes ett kvantitativt mål för förskrivning av antibiotika av Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och mins­kad antibiotikaresistens (Strama). Det ”långsiktiga” målet då var att förskrivningen skulle minska till högst 250 recept per 1000 invånare och år senast år 2014. Det var bara två regioner som inte nådde målet på 250 recept per 1000 invånare under 2021.

Jämfört med fjolåret minskade förskrivningen med 3 procent från 237 till 230 antibiotikarecept. En av de största minskningarna skedde i Region Västerbotten, som redan sedan tidigare hade den lägsta nivån. Endast i en region ökade förskrivningen under 2021.

Sedan 2009 har förskrivning av antibiotika minskat med 41 procent på nationell nivå. Störst har minskningen varit i regionerna Stockholm, Västra Götaland och Uppsala. Förändringsarbete tar tid och kräver en långsiktig strategi.

Diagram 1. Antibiotikarecept per 1000 invånare

Diagram 1Förstora bilden

Källa: eHälsomyndighetens databas Concise (via Folkhälsomyndigheten).

Diagrammet visar hur förskrivningen av antibiotika 2021 minskat med hela 41 procent sedan 2009 och 3 procent sedan 2020. Spridningen mellan regionerna är stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2021. 19 av 21 regioner klarade det nationella målet under de omständigheter som rådde 2021.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Nyckeltalet avser uthämtade recept på alla systemiska antibiotika utom metenamin.

Indikatorns definition är anpassad till hur Folkhälsomyndigheten och regionerna följer upp förskrivningen av antibiotika. För att lättare kunna använda statistiken redovisas reella siffror på antal recept för samtliga år. Tidigare redovisades Socialstyrelsens uppgifter som justerats för skillnader i befolknings­sammansättning.

Se vidare Om nyckeltalen – definitioner och källor

Klicka på bilden för större version.

Diagnoskoppling finns i delar av sjukvården, men ytterligare utveckling är nödvändig

I alla regioner finns numera möjlighet till uppföljning av diagnoskopplade data inom primärvården via applikationen Primärvårdskvalitet. Dock behöver systemet ytterligare validering, fortsatt utveckling och framför allt effektiv förvaltning. Detta för att kunna använda utdata på ett optimalt sätt, främst för att utgöra underlag för systematiskt förbättringsarbete, men även för att jämföra olika vårdenheters/regioners utfall på aggregerad nivå. Inte minst behöver man i systemet kunna presentera antibiotikaförskrivning där koppling till diagnos saknas, då detta visats vara en betydande felkälla. För att sjukhusens och tandvårdens användning av antibiotika ska kunna följas upp behöver bättre förutsättningar skapas för att mäta och återkoppla diagnoskopplade data på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Strategiskt arbete på sjukhusen och inom särskilda boenden är avgörande

Trots att en förhållandevis liten del av all antibiotikaanvändning sker på sjukhus och på särskilda boenden är det särskilt viktigt att förbättra följsamheten till riktlinjer där, då det inom dessa verksamheter ofta leder till större negativa konsekvenser gällande resistensutveckling och smittspridning inom sköra grupper. Arbete där infektionsläkare går igenom patienter med antibiotikabehandling på andra sjukhuskliniker och föreslår åtgärder för optimerad antibiotika-användning, så kallade antibiotikaronder eller antibiotikavägledning, genomförs i de flesta regioner, men verksamheten behöver breddas och utvecklas ytterligare. Samverkan mellan regioner och kommuner kring såväl vårdhygien som antibiotikaanvändning behöver intensifieras.

Hela samhället behöver bli antibiotikasmart

Ett antibiotikasmart Sverige är en innovationsmiljö, som leds av Folkhälso­myndigheten och RISE och som till stor del finansieras av Vinnova. Kriterier ska där tas fram för att klassa antibiotikasmarta regioner och kommuner. Syftet är att nå en strukturell påverkan och ökad vilja hos sjukvården, kommuner och invånare att vara antibiotikasmarta, så hela samhället bidrar till verksam antibiotikabehandling även i framtiden.

Efter allt fokus på covid 19-pandemin i snart två år behöver arbetet med rationell användning av antibiotika återstartas på flera sätt. Resurser för strategiskt och långsiktigt förbättringsarbete behöver säkras. Det uppdaterade 10-punktsprogrammet behöver implementeras på sjukhusen i alla regioner. Ur ett globalt perspektiv bör fokus vara på hållbar läkemedelsproduktion och på att säkra tillgång av antibiotika, som under senare år varit svåra att tillhandahålla.

Antibiotika som miljörisk

Antibiotika spelar en viktig roll för den globala hälsan och ingår i Agenda 2030:s mål 3 God hälsa och välbefinnande. Användningen leder samtidigt till en ökad risk för uppkomst av resistenta bakterier.

För att behålla det relativt gynnsamma läge som Sverige har, är det viktigt att antibiotika enbart används när det behövs, med andra ord att det finns en god följsamhet till befintliga riktlinjer.

Utsläpp av antibiotika påverkar miljön negativt både vid produktion, i urin/avföring och vid felaktig kassering av överbliven antibiotika.

Strama – Samverkan mot antibiotikaresistens

Strama är en arbetsgrupp som ingår i Nationellt programområde för infektionssjukdomar. Stramas vision är att varje patient ska få bästa infektionsbehandling i en sjukvård som motverkar antibiotikaresistens. Varje region har en lokal Strama-grupp, med uppdraget att arbeta med återkoppling och utbildning inom sjukvården för att förbättra följsamheten till framtagna behandlingsriktlinjer och på så sätt bromsa utvecklingen av antibiotikaresistens. www.strama.se

Det långsiktiga arbetet för en klok antibiotikaanvändning som bedrivits i Sverige sedan 1990-talet har bidragit till att både sjukvårdspersonal och allmänhet i större omfattning vågat avvakta med att sätta in antibiotika, där det inte bedömts vara nödvändigt.

Ekologiska livsmedel

Alla regioner arbetar för hållbara måltider genom inköp av ekologiska livsmedel och flera arbetar för att öka andelen lokalproducerade livsmedel, minska matsvinnet och minska klimatpåverkan. Exempel på sådant arbete redovisas i årets temakapitel. Nedan finns en uppföljning specifikt för inköp av ekologiska livsmedel.

Mål och resultat – Viss återhämtning och mer än tredubblat ekologiskt

Enligt regeringens handlingsplan för en nationell livsmedelsstrategi ska 60 procent av livsmedelskonsumtionen inom offentlig sektor utgöras av ekologiska livsmedel senast 2030. EU-kommissionens strategi Från jord till bord innehåller ett mål om att 25 procent av EU:s jordbruksmark ska odlas ekologiskt till 2030.

Från jord till bord strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem

Andelen ekologiska livsmedel för landets regioner har ökat stadigt sedan 2009, från 13 procent till nästan 45 procent under 2021. Andelen har legat relativt stabilt sedan 2019 med en liten dipp under 2020. Det totala inköpsvärdet för livsmedel har minskat något sen före pandemin, men ökat något jämfört med 2020, till drygt 800 miljoner kronor.

Även 2021 påverkades av covid-19 pandemin, genom färre besökare i restauranger, svårighet att få tag på vissa ekologiska produkter och ökade priserna för ekologiska livsmedel.

17 av de 21 regionerna har under 2021 en ökad eller oförändrad andel ekologiska livsmedel medan fyra redovisar en minskad andel. Skillnaderna i landet är stora, från 58 till 16 procent ekologiska livsmedel. Regionerna Jönköpings län och Uppsala fortsätter att ligga nära det nationella målet med sina 58 respektive 57 procent ekologiskt.

Diagram 2. Andel ekologiska livsmedel per region

(% av inköpskostnad)

Diagram 2

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur andelen ekologiska livsmedel ökat med en knapp procentenhet mellan 2020 och 2021, och mer än tredubblats sedan 2009 till knappt 41 procent. Ökningen över tid är tydlig i alla regioner och spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2021.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Statistiken bedöms vara relativt tillförlitlig och jämförbar, även om det finns olika avgränsningar av vilka inköp och verksamheter som inkluderas. Exempelvis har Ekomatcentrum instruerat om att räkna bort MSC-märkt panerad fisk, vilket kan ha tillämpats olika. Organisation och arbetssätt och samarbeten varierar. Ibland avropar kommuner och regioner på varandras avtal och då är det den upphandlande organisationen som styr vilka produkter som finns.

Ekologiska livsmedel produceras med särskilda krav på djurhållning, användning av kemikalier och bekämpningsmedel. Kraven regleras i EU-förordningar.

Se vidare Om nyckeltalen – definitioner och källor

Klicka på bilden för större version.

Åtgärder och framgångsfaktorer – tydliga mål, budget och uppföljning

Region Jönköpings län har högst andel ekologiska livsmedel. En framgångsfaktor är arbetet i Område måltid. De har en ekogrupp som träffas en gång per månad och följer upp arbetet med inköp, avtalsvaror och hållbarhetsmål. Inför mötena sammanställs inköpsstatistik från systemet Hantera Livs uppdelat på varje ort, restaurang och centralkök för att underlätta för köken att se var man kan öka inköpen av ekologiska livsmedel. Regionens måltidsverksamheter har också fått extra resurser för att kunna finansiera merkostnader för inköp av ekologiska livsmedel. En viktig utgångs­punkt är att krav ställs redan i upphandlingen, så att det finns ett bra utbud av ekologiska produkter.

Energianvändning i verksamhetslokaler

Ökad användning efter lång effektiviseringstrend
Effektiviseringen sparar 350 miljoner kronor på årsbasis

Energianvändningen per yta ökade med en procent under året, efter fjolårets rekordminskning på knappt tre procent. Totalt uppgick både fjärrvärmen och elanvändningen till vardera 1,1 TWh år 2021 och fjärrkylan till 0,12 TWh.

Sedan år 2000 har effektiviseringen i genomsnitt varit 1,2 procent per år och totalt 26 procent. Sedan 2009, då jämförbarhet och datakvalitet är bättre, är minskningen 1,3 procent per år, totalt knappt 16 procent.

En effektivare energianvändning har över tid minskat både resursanvändning och klimatpåverkan. Besparingen på årsbasis sedan 2009 motsvarar 350 miljoner kronor och sedan år 2000 över 600 miljoner, räknat i energipriserna år 2021. En nyckel är systematiskt arbete med att optimera driften. Vid ny- och ombyggnation kan resurseffektiva system installeras.

Mål och resultat

Till år 2030 ska hela den svenska energianvändningen vara 50 procent effektivare i relation till BNP än 2005. Samtliga regioner har egna mål för energieffektivisering. Det ligger i linje med Agenda 2030-mål 7 om hållbar energi och mål 13 om klimat.

Diagram 3. Energianvändning i regionernas fastigheter

(kWh/m2 BRA)

Diagram 3Förstora bilden

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur energianvändningen ökat med i genomsnitt en procent sedan 2020 och minskat med sexton procent sedan 2009. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2021.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller samt i SKR:s rapport Fastighetsnyckeltal avseende 2021 – Sammandrag regioner.

Den redovisade energianvändningen avser använd el, köpt normalårskorrigerad värme, egenproducerad värme samt köpt fjärrkyla. Fjärrkylan delas med faktor 3 för att få jämförbarhet med insatt el till kylmaskiner. Lokalytan omfattar regionernas egna lokaler för i huvudsak vård, utbildning och administration samt fastigheter som hyrs ut externt.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version.

Kommentar om uppgifterna

Sammanställningen visar på en mycket stor spridning av hur energieffektiva regionernas fastigheter är. Till stor del handlar energieffektiviteten om ett medvetet och systematiskt arbete i drift och investeringar. Delvis beror utfallet på mindre påverkbara faktorer såsom ålder på fastighetsbeståndet, klimat (korrigering av värme görs mellan åren, men inte för olika kylbehov och kallare klimat i norra Sverige), samt olika vårdintensitet och ingående verksamheter, såsom naturbruk, kök, tvätteri, IT. Exempelvis har de tre stora regionerna minst lokalyta räknat per invånare.

Värden för enskilda år är också känsliga för hur väl den genomförda normalårs-korrigeringen för fjärrvärmen matchar det faktiska energi­behovet. Som ett tydligt exempel kan nämnas det rätt extrema väderåret 2018 då behov av både kyla och värme inte fullt ut kompenserades i normalårskorrigeringen, vilket medförde att energieffektiviseringen synbarligen avstannade helt. SMHI arbetar för bättre underlag för väderkorrigering och introducerar nya normalårsvärden under 2022.

Även val av energilösning spelar stor roll. Produktionen av värme och kyla i värmepumps- och geoenergilösningar redovisas delvis som nettosiffror, även om egenproducerad värme i värmepumpslösningar ska ingå i beräkningen. Tillförsel av fjärrvärme och fjärrkyla redovisas som bruttosiffror, utan hänsyn till eventuella effektiviseringar inom dessa system.

De flesta regioner tar även upp klimatpåverkan från köpt energi i sina egna redovisningar. Se kapitel 3 för en jämförelse. Utfallet är helt beroende av antaganden och val av emissionsfaktor för köpt el. Ur bokföringsperspektiv och för jämförelser används ofta en nordisk medelmix (ca 90 kWh CO2e/kWh) som tas fram av Naturvårdsverket. Flera har i sin egen redovisning redovisat elen som ursprungsmärkt med mycket låga utsläpp. Ej ursprungs­märkt el ska då redovisas som residualmix. Ur ett konsekvens­perspektiv vore det även relevant att redovisa värden för marginalen i elnätet. Det är även möjligt att jämföra värden för viktad energi (primärenergi) där nuvarande byggregler (BBR29) har faktorerna 1,8 för el, 0,7 för fjärrvärme och 0,6 för fjärrkyla.

Fortsatt minskad energianvändning i lokalerna

Totala energianvändningen per kvadratmeter bruksarea ökade med en procent, efter fjolårets rekordminskning på knappt 3 procent och i samtliga regioner. Region Jönköpings län har minskat energianvändningen mest, med 5 kWh/kvm BRA.

Per energislag är minskningen över tid, frånsett det senaste året, allra störst för köpt normalårskorrigerad värme, men även elanvändningen har minskat. En viss ökning syns för både fjärrkyla och egenproducerad värme. För de senare finns fullständiga uppgifter först från och med år 2009.

Av energianvändningen på 188 kWh per kvadratmeter står el för 91 kWh och värme för 91 kWh, inklusive tre kWh egenproducerad värme från värmepumpar, mest i Värmland och Skåne. Fjärrkylan uppgår till i genomsnitt tio kWh (i jämförelsen delat med faktor tre för jämförbarhet med elbaserad kyla).

Energianvändningen i regionernas lokaler uppgår till knappt 2,4 TWh år 2021 och kostar drygt 1,8 miljarder kronor exklusive moms.

Normalårskorrigerad köpt värme per kvadratmeter bruksarea har ökat inom 13 regioner. Stora ökningar, på mellan 13 och 8 kWh/kvm, finns för Dalarna, Värmland, Gotland och Sörmland. Det handlar i huvudsak om effekter av pandemin med ökat värmebehov till följd av ett ökat ventilations­behov. Fem regioner har en minskad användning av fjärrvärme. Störst är minskningen i regionerna Kalmar län och Blekinge.

Den egenproducerade värmen per kvadratmeter bruksarea har minskat något, tydligast i region Värmland, till följd av mer köpt fjärrvärme, och i Dalarna. Det finns också vissa skillnader i hur fullständigt regionerna rapporterar egenproducerad värme.

Elanvändningen per kvadratmeter bruksarea har i medeltal ökat med en halv kWh/kvm, med större ökningar i regionerna Sörmland och Gotland. För Sörmlands del handlar det om flera ombyggnationer och ökat ventilationsbehov till följd av pandemin. Flera regioner har haft en ökad elanvändning i externa tält, vilken inte syns på totalen eftersom man samtidigt övergått från värmepumpar till mer fjärrvärme i lokalerna. Minskningen är tydligast i Region Jönköpings län och förklaras av nya mer energieffektiva vårdlokaler som togs i bruk under året.

En koncentration till vårdintensiva lokaler ökar användningen av el och kyla och minskar värmebehovet. Det gäller även mer avancerad medicinteknisk utrustning och fler serverhallar. Under perioden har en hel del nya lokaler byggts med mer energieffektiv fastighetsdrift.

Lägst energianvändning per yta har regionerna Jönköpings län, Dalarna och Värmland.

Region Jönköpings län har också den största förbättringen sedan 2009, med 28 procent. Även regionerna Uppsala, Stockholm och Kronoberg har minskat energianvändningen per yta med runt en fjärdedel.

Region Jönköpings läns framgångsrika energieffektiviseringsarbete är ett resultat av flera samverkande faktorer. Från politiskt håll har funnits en vilja att sätta ambitiösa energimål och att skjuta till ekonomiska resurser. Inom regionens hållbarhetsprogram har ett stort antal energieffektiviseringsprojekt genomförts. Inom organisationen finns en engagerad och kompetent driftorganisation som kontinuerligt arbetar med energieffektivisering. En framgångsfaktor är att ha driftorganisationen i egen regi, där man i det dagliga arbetet hela tiden anpassar byggnadernas drift efter verksamhetens behov och säkerställer att teknisk utrustning går så optimalt som möjligt. Regionen har även ersatt ett flertal gamla ineffektiva byggnader med mer energieffektiva nya. Från 2020 och framåt har även en stor del solceller tillkommit i byggnadsbeståndet.

Åtgärder och framgångsfaktorer ­– Långsiktiga insatser i drift och investeringar, samverkan förvaltare och verksamheter

Ett framgångsrikt arbete kräver långsiktiga insatser i både drift och investeringar samt samverkan mellan fastighetsförvaltning och verksamheter.

Den kraftiga minskningen i Region Uppsala, med runt en fjärdedel sedan 2009, är resultatet av en fortsatt energisatsning. Den inkluderar fokuserad driftoptimering, belysningsbyten och andra energiinvesteringar och är ett fortgående arbete för att bibehålla och minska energianvändningen. Därtill har flera stora nya energieffektiva sjukhusbyggnader tagits i bruk, vilket bidragit till minskad energianvändning per yta.

Region Västernorrland har minskat energianvändningen mest sedan år 2000. Arbetet har pågått under lång tid, baserat på politiskt fastställda och konkreta energimål. Riktade energieffektiviseringsinsatser har gjorts i ventilations-, värme- och kylinstallationer, i belysningsanläggningar och som förbättringsåtgärder i byggnaders klimatskal. Tillämpning och verifiering av energikrav i ny- och ombyggnadsprojekt samt systematiskt energiarbete i fastighetsorganisationens drift- och förvaltningsled har bidragit till att kontinuerligt minska energianvändningen. Ett varmare klimat och mer kraftfull teknisk utrustning ökar behovet av hållbara kyllösningar för verksamhetsutrustning och lokaler. Region Västernorrland har strategin att så långt möjligt använda frikyla, från snö, älv, hav, luft och berg, beroende på fastigheternas geografiska läge och förutsättningar. Vid underhålls­åtgärder av tak och i ny- och ombyggnadsprojekt har regionen satsat på egenproducerad solel. Ett exempel är en kombinerad lösning för produktion av solel och solavskärmning som både reducerar värmelaster och kylbehov i lokaler och producerar egen förnybar el.

Egen produktion av sol och vind

Den totala volymen av regionernas egenproducerade el uppgick till 20 GWh år 2021, motsvarande tre kWh per kvadratmeter. Produktionen omfattar nu 18 regioner, jämfört med endast en handfull år 2015. Produktionen av solel har ökat kraftigt över tid, medan den redovisade vindkrafts­produktionen minskat. Sammantaget har den totala produktionen minskat något både sedan 2015 och sedan 2020.

För de flesta regioner avser produktionen el från solceller. I absoluta tal är denna störst i Västra Götalandsregionen med 2,5 GWh, nära följt av Region Jönköpings län, som ligger högst i relation till lokalyta, med 4 kWh/kvm och totalt 2,4 GWh.

Gävleborg och Jämtland Härjedalen är de två regioner som har egenproduktion av vindkraft och därmed störst volymer egenproducerad el. Region Gävleborg producerar 8,7 GWh och Region Jämtland Härjedalen producerar 2,8 GWh. Verken är i båda fall placerade utanför regionen. För båda minskade produktionen jämfört med 2020. Regionerna Skåne, Kalmar och Blekinge har också satsat på vindkraft, men redovisar inte längre denna här, eftersom produktionen inte allokeras till de egna fastigheterna.

Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken

Nästan 94 procent förnybart

Förnybara drivmedel inom kollektivtrafiken har utvecklats mycket positivt. Under 2021 uppgick den sammanlagda andelen i regionerna till knappt 94 procent, en ökning med en dryg procentenheter på ett år och mer än en fördubbling sen år 2009. Dessa siffror kan jämföras med 31,9 procent förnybara drivmedel för transportsektorn som helhet i Sverige och 10,2 procent för Europa år 2020[1].

Mål och resultat

Transportsektorns andel av växthusgasutsläppen i Sverige ligger på över 30 procent. Betydande insatser krävs för att nå de nationella målen om en minskning av transport­sektorns utsläpp med 70 procent och en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Ett viktigt steg är att uppnå det branschgemensamma målet i miljöprogrammet från 2010 inom Partnersamverkan för en förbättrad kollektivtrafik[2], att minst 90 procent av kollektiv-
trafikens persontransportarbete ska baseras på fossilfri energi senast år 2020.
I miljöprogrammet från 2018 finns mål för energianvändning och utsläpp av koldioxid per kilometer.

[2] Partnersamverkan för en förbättrad kollektivtrafik omfattar SKR, Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Bussföretag, Svenska Taxiförbundet, Branschföreningen Tågoperatörerna, Trafikverket och Jernhusen.

En fossiloberoende fordonsflotta bidrar till Agenda 2030:s mål 7 om hållbar energi och mål 13 om klimat. Den stora utmaningen är att utveckla kollektivtrafiken så att den väljs av fler resenärer, i linje med branschens uppsatta fördubblings­mål.

Diagram 4. Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken (%)

Diagram 4Förstora bilden

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur andelen förnybara drivmedel mer än fördubblats sedan 2009 och fortsatt ökat till knappt 94 procent 2021, med en ökning på drygt en procentenhet sedan 2020. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2020.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Förnybara drivmedel omfattar biodiesel, biogas, etanol och förnybar el. Beräkningen baseras på energiinnehåll. Den allmänna kollektivtrafiken omfattar spårbunden trafik, buss och sjöfart.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version.

Regionala kollektivtrafikmyndigheten

Kollektivtrafiken i varje län är ett gemensamt ansvar för regionen och länets kommuner. Den regionala kollektivtrafikmyndigheten som finns i varje län är i de flesta fall placerad hos regionen.

Andelen förnybara drivmedel i den allmänna kollektivtrafiken nådde nästan 94 procent år 2021. Det innebär att man ligger över den branschgemensamma målnivån på 90 procent för 2020 i Partnersamverkans miljöprogram från 2010, vilken dock kan ha en något annan avgränsning. Tio regioner hade över 99 procent förnybara drivmedel i den allmänna kollektivtrafiken: Blekinge, Gotland, Gävleborg, Kronoberg, Skåne, Sörmland, Västmanland, Västernorrland, Örebro län och Östergötland,. Alla regioner utom en har över 79 procent förnybara drivmedel.

Ökningarna är omkring tio procentenheter i Värmland, Västerbotten, Norrbotten och Jämtland Härjedalen och ännu mer på Gotland. De beror främst på en fortsatt minskning av fossil diesel till förmån för HVO och biogas. Ingen region minskar tydligt under året. Samtliga regioner har kraftfullt ökat sina andelar förnybara drivmedel sedan 2009. Ofta beror ökningen på nya avtal kring drift med biogas, biodiesel och el.

Effekter av pandemin

På riksnivå har använd energi totalt sett minskat med cirka 4 respektive 2 procent de två senaste åren. Pandemin har lett till en mycket stor minskning av antalet resande, medan transportutbudet både minskat och ökat i olika regioner. Även elektrifieringen av busstrafiken har bidragit till den minskade energianvändningen räknat i kWh, genom en ökad energieffektivitet. Elbussarna står för en dryg procentenhet av den använda energin. Minskad energianvändning från ifjol på runt 10 procent finns bland annat i regionerna Halland, Stockholm (spårtrafik) och Örebro, medan större ökningar syns för regionerna Gotland och Jönköpings län.

Generellt anger regionerna att arbetet med att öka andelen förnybara drivmedel inte har påverkats av pandemin, men exempelvis Region Stockholm rapporterar försenade avtal och uppskjuten satsning på förnybart drivmedel i sjöfarten.

Kommentarer till resultatet – diesel till båt och tåg minskar andelen

För de län där det saknas fullständiga uppgifter för 2009 används data för senare år. Tågtrafikens uppgifter omfattar sedan fjolårets rapport samtliga regioner där sådan förekommer, med mer eller mindre grova uppskattningar för tidigare år. Region Kalmar län, som ansvarar för Kustpilen även i Östergötland, redovisar hela dess diesel­användning i sina uppgifter. Satsningar på elektrifiering av banor med gles trafik är relativt dyrt, vilket drar ner andelen förnybart.

För regionerna Stockholm, Västra Götaland och Östergötland ingår även sjötrafiken i redovisade värden och för Region Stockholm även viss helikoptertrafik, vilket också minskar andelen förnybart. Även i sjöfarten har andelen förnybara drivmedel ökat, trots den lägre beskattningen av fossila drivmedel där. Region Stockholm ökade under 2020 andelen förnybart drivmedel i all kollektiv sjötrafik från 20 till 50 procent – en stor bedrift då det länge varit svårt att få fram förnybart drivmedel i sektorn. Däremot har satsningen på en ökning till 90 procent förnybart fått skjutas upp. Ett hybrid­fartyg med dieselelektrisk framdrift och ett batteripaket finns i drift sedan 2019. Region Östergötland fasade ut de fossila drivmedlen inom skärgårdstrafiken och den särskilda kollektivtrafiken redan 2019. Däremot ingår bensin till svävare som används vid isbeläggning. För Region Blekinge inkluderar uppgifterna i tabellen inte diesel till sjöburen trafik, vilket sammanställts för första gången 2019 och främst betraktas som del av turismen. Inkluderas denna skulle regionens andel förnybart minska till 90 procent. Inte heller Region Kalmar, som nyligen tog över skärgårdstrafiken, och Region Västmanland redovisar sin sjöfart.

Åtgärder och framgångsfaktorer – Upphandling med nya trafikavtal och samarbete med entreprenörer

En viktig förutsättning är ambitiösa politiska mål och att dessa får genomslag vid upphandling av trafikavtal och när fordonsflottan förnyas. Till 2021 finns en fortsatt minskning av fossil diesel, motsvarande en dryg procentenhet på totalen.

Tillgången till förnybara drivmedel och fordon är avgörande. Partnersamverkan för en förbättrad kollektivtrafik har vägledningar för upphandling av buss och tåg samt kvalitets­utvärdering vid upphandling. I underlagen beaktas inte bara om drivmedlen är förnybara eller inte, utan även deras reduktion av koldioxidutsläpp. Det ligger i linje med det nationella systemet för reduktionsplikt, vilket dock inte siktar på kollektivtrafikens höginblandade förnybara drivmedel.

Till 2021 har andelen biodiesel, dvs. rapsmetylester och hydrerad vegetabilisk olja, minskat med knappt två procentenheter efter att ha ökat kraftigt tidigare år. HVO står åter för en något större andel än RME-Fame. HVO passar alla diesel­motorer, även sjötrafikens och har sedan 2015 tydligt bidragit till expansionen av biodiesel.

Minskningen beror delvis på en osäkerhet om tillgången till höginblandad biodiesel. Den förväntas minska till följd av ökad inblandning i fossil diesel i reduktionsplikten, ökade krav på hållbarhet och spårbarhet samt hot om slopad skattebefrielse från EU-regler. Under 2020 har Sverige beviljats fortsatt skattebefrielse i 10 år för biogas som motorbränsle. Befrielsen för flytande biodrivmedel har förlängts till utgången av 2022.

Biogasens andel har ökat med knappt 2 procentenheter under året. Större ökningar finns i regionerna Gotland, Västra Götaland, Jönköpings län, Uppsala, Sörmland, Västerbotten och Gävleborg. Samarbeten kring regional produktion av biogas och biobränslen bedrivs i flera regioner mellan flera parter, bland annat avfallsbolag som samlar in hushållens matavfall för rötning. Södra Sverige har på senare år fått ökad tillgång till dansk biogas. Ett långsiktigt produktionsstöd har beslutats under 2022 även i Sverige, med 30 öre per kilowattimme för uppgradering till samma kvalitet som naturgas.

Även elens andel av energimixen har ökat med halvannan procentenhet. Störst är ökningen i Region Uppsala, genom satsningen på mer kapacitetsstarka tåg. Till motsats från ifjol har Region Stockholm tydligt minskat sin elanvändning medan den ökat i Västra Götaland och Skåne. All el till kollektivtrafiken upphandlas som förnybar.

Satsningarna på elbussar i stadstrafiken fortsätter i flera regioner

Totalt fanns det 612 elbussar i kollektivtrafiken vid slutet av 2021. Det är sex procent av den totala bussflottan och över tio procent av busarna i stadstrafik. Vid tidigare årsskiften var det 451, 246 respektive 73 stycken.

Nya bussar har under året tillkommit främst i regionerna Skåne, Jönköping, Norrbotten och Gävleborg. Elbussar fanns vid årsskiftet i 17 regioner, med nästan två tredjedelar i Västra Götaland och Skåne. Jönköping, Sörmland och Västerbotten har vardera mellan drygt 30 och drygt 50 elbussar.

Flera nya satsningar har upphandlats och planeras för kommande år. Region Stockholm har handlat upp trafikering med 300 elbussar för den kommande avtalsperioden. Ett uppdaterat scenario visar att det är realistiskt med en fullt elektrifierad bussflotta, av ca 2200 bussar, år 2035 vid byte i samband med ordinarie trafikupphandlingar. Länstrafiken i Kronoberg har upphandlat elbussar till stadstrafiken i Växjö från 2023 och bygger en ny elbussdepå. I Gävleborg planeras för vätgasbussar 2022.

Elbussar är energieffektiva och bidrar till en tystare och mer attraktiv stadsmiljö. Eldrift och användning av batterier lämpar sig extra väl för busstrafik. Därtill ökar konkurrensen om fossilfria drivmedel från andra sektorer och genom nationell politik samtidigt som tillgången framöver är osäker. Ett par regioner nämner insatser för att hantera kapacitetsbristen i elnäten.

Diagram 5 – Kollektivtrafikens drivmedel 2021 (Totalt 3,9 TWh)

Diagram 5 Biodiesel 37,5 % Biogas 25,5 %,  Etanol 0,5 %.  El till spårtrafik och bussar 30,1 %.  Diesel 5,1 %  Bensin 0,2% Naturgas 1,1 %. Förstora bilden

Källa: Sveriges Kommuner och Regioner, bearbetning av uppgifter från regionerna.

Diagrammet visar fördelningen av kollektivtrafikens drivmedelsslag på totalt 3,9 TWh. HVO och RME ger tillsammans en andel biodiesel på 37,5 procent. Medan biogasen uppgår till över 25 procent. El till spårbunden trafik och bussar står för 30 procent. De fossila drivmedlen omfattar främst diesel och naturgas.

Klicka på bilden för större version.

Klimatpåverkan från medicinska gaser

Medicinska gaser med stor klimatpåverkan

Lustgas står för nästan 90 procent av klimatpåverkan från medicinska gaser i regionerna, övriga utsläpp gäller anestesigaserna sevofluran, isofluran och desfluran. Gaserna har betydligt större klimatpåverkan per viktenhet än koldioxid, från lustgasens 265 gånger till desfluranets 1790 gånger. Att utsättas för lustgas är också ett arbetsmiljöproblem för vårdpersonal. Inom vården används lustgas för smärtlindring, framför allt vid förlossningar och tandvård.

Mål och resultat - Mer än halverad klimatpåverkan sedan 2009

Begränsad klimatpåverkan är ett av Sveriges miljömål, och mål 13 inom Agenda 2030. Sveriges långsiktiga klimatmål innebär att utsläppen av växthusgaser inom Sveriges gränser ska nå netto-noll senast år 2045. Det finns dock inget särskilt nationellt mål för minskad klimatpåverkan från medicinska gaser.

Sedan 2009 har klimatpåverkan från utsläpp av medicinska gaser minskat med hela 63 procent, från 4,8 till 1,8 kg koldioxidekvivalenter (CO2e) per invånare och år, med en fortsatt minskning även från 2020. Variationen är stor mellan regionerna, från 0,7 till 3,4 kg koldioxidekvivalenter per invånare. Av landets 21 regioner har drygt hälften minskat sin kli­matpåverkan sedan 2020, medan sex har ökat sin i olika grad.

Två regioner installerade varsin ny destruktionsanläggning för lustgas under året, däribland en första anläggning i Region Kronoberg. Sveriges första destruktionsanläggning installerades som en pilot år 2004 i Region Stockholm och totalt finns det idag 37 aktiva anläggningar fördelat på sexton regioner. De allra flesta regioner med lustgasdestruktion har samtliga sina förlossningsavdelningar uppkopplade. Det är just till förlossnings-mottagningar som destruktionsanläggningar prioriteras. Några regioner har också mindre eller mobila anläggningar för barn- och tandvård.

Diagram 6. Klimatpåverkan från medicinska gaser

(kg CO2-ekvivalenter/inv)

Diagram 6

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur klimatpåverkan från medicinska gaser fortsatt minskat från i medeltal 4,8 kg koldioxidekvivalenter per invånare år 2009 till 1,8 kg år 2021. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2021.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Medicinska gaser med klimatpåverkan från sjukhus, primärvård och tandvård omfattar lustgas och anestesigaserna sevofluran, isofluran och desfluran.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version.

Region Jämtland Härjedalen först i Sverige med innovativ anestesigasrening

Östersunds sjukhus i Region Jämtland Härjedalen testar rening av anestesigaser i operationssal i ett projekt på två salar. Tekniken finns hittills etablerad på ett 60-tal sjukhus runtom i Europa inklusive Norge, men har inte etablerats i Sverige, annat än genom ett inledande pilotförsök i Region Stockholm 2015. Projektet genomförs i samarbete med medicinteknikföretaget Baxter och inleddes 2021 inför planerad driftsättning 2022. Systemet CONTRAfluran™ absorberar klimatpåverkande anestesigaser som desfluran och sevofluran med en effektivitet på upp till 99 procent. Det överskott av anestesigas som patienten andas ut leds in i en behållare med aktivt kol. När behållaren som fästs på narkosapparaten är full, samlas gaserna in och återvänds och bildar på så vis ett till stor del slutet kretslopp.

I Region Jämtland Härjedalen står desfluran och sevofluran för 9 procent av regionens klimatpåverkan från anestesigaser. Om all desfluran och sevofluran som användes under hade kunnat samlas in hade regionen minskat sin klimatpåverkan med 28 ton koldioxid.

Kommentarer till resultatet – effektiv rening av insamlad lustgas

Mätmetoderna för lustgasutsläpp och därmed uppgifternas tillförlitlighet varierar mellan olika regioner. För anestesigaser används inköpsstatistik, vilket inte är detsamma som förbrukad mängd för enskilda år, men det jämnar ut sig över tid. Jämförelsen tar heller inte hänsyn till att regionerna har olika specialistverksamheter och tar emot patienter från andra regioner.

Effektiviteten på reningen av den lustgas som samlas in i regionerna är hög och uppges ligga på mellan 90 och 100 procent. Drygt hälften av de regioner som har lustgas­destruktion mäter mängden destruerad gas medan övriga regioner beräknar destruerad mängd. I motsats till reningsgraden ses liksom tidigare år en betydligt större variation i regionernas insamlingsgrad av lustgas. Regionerna redovisar en insamlingsgrad som med ett undantag varierar mellan 46 och 80 procent. Variationen i insamlingsgraden beror dels på att regionerna har olika utrustningar och dels på att några har mätt insamlade volymer medan andra har använt olika teoretiska nivåer. Beräkningen i Region Skåne under 2021 visade en insamlingsgrad på endast 15 procent. Den låga insamlingsgraden kan härledas till tekniska problem med destruktionsanläggningarna vilket medfört att merparten av dessa varit ur drift under större delen av 2021. Även i Region Blekinge har en lägre insamlingsgrad kopplats till tekniska problem med lustgasdestruktor ansluten till förlossningen.

Regionerna Stockholm och Jönköpings län har tidigare mätt upp insamlingsgraden till 75–80 procent, medan de flesta andra regioner antar en något lägre insamlingsgrad.

Åtgärder och framgångsfaktorer – destruktionsanläggningar, läckagetätning, lågflödesanestesi och intravenösa läkemedel

Destruktionsanläggningarna för lustgas har varit den största orsaken till den redovisade minskade klimatpåverkan från regionerna. Bidrag från Klimatklivet har varit en viktig förutsättning för att möjliggöra och påskynda införandet av sådana anläggningar. Sedan 2015 har totalt 11 regioner beviljats medel för installation av lustgasdestruktion, senast Region Jämtland Härjedalen som under 2021 beviljades medel för installation av destruktionsanläggning på förlossningsavdelningen på Östersunds sjukhus.

Om de fem regioner som i dagsläget saknar destruktionsanläggningar hade haft sådana med motsvarande prestanda som antagits för övriga skulle klimatpåverkan från samtliga medicinska gaser kunna minska med ytterligare 7 procent, motsvarande 1200 ton koldioxid. Den potentiella minskningen är i samma storleksordning som drygt 130 svenskars konsumtionsbaserade klimatpåverkan.

Insamlingen kan öka med hjälp av teknik och arbetsmetoder. Dubbelmasker är mer effektiva än enkelmasker och förväntas samla in 75–85 procent av gasen.

En grundläggande åtgärd är att minska onödig användning av lustgas, vilket har skett i flera regioner. Därtill kan läckage undvikas i distributionen från gascentral till behandlingsrum och genom att ta bort vägganslutningar där lustgas inte längre används. I Region Kronoberg identifierades och åtgärdades ett antal mindre läckage och en lustgasdestruktionsanläggning togs i drift i oktober på förlossningen, vilket minskat klimatpåverkan från lustgas med 44 procent.

Av de halogenerade anestesigaserna är desfluran den mest potenta växthusgasen. I flera regioner har information om att desfluran har högre klimatpåverkan än sevofluran resulterat i utbyte och i majoriteten av de regioner där desfluran fortfarande används rapporteras en minskad användning. Andra regioner använder istället intravenösa läkemedel i högre utsträckning. Det är dock viktigt att ha i åtanke att intravenösa läkemedel kan nå ut i vattenmiljön. Om och i vilken grad de aktiva substanserna och dess metaboliter kan påverka vattenlevande organismer är i dagsläget oklart.

Upphandling av nya anestesiarbetsstationer som ger beslutsstöd i doseringen av de vanligaste anestesiläkemedlen ger minskade doser samt nollflödesanestesi, vilket minimerar förbrukningen av både gasformiga och intravenösa läkemedel. Mängden läkemedel under operation kan ytterligare reduceras med lågdosspinaler och anestesi med blockad vilket resulterar i färre antal sövningar och minskad läkemedelsanvändning. I Region Örebro län har smärtmätare börjat användas för att objektivt mäta och följa behovet av analgesi under anestesi, vilket ytterligare förbättrar beslutsstöd och patientnytta.

I Region Örebro pågår en studie på opiatfri anestesi i samverkan med Region Västra Götaland. Kontinuerlig utbildning i narkosteknik med klimataspekten inkluderad är en viktig del i arbetet med att minska klimatpåverkan av de medicinska gaserna.

Avfallsåtervinning

Avfall med stor potential för cirkulära flöden

Sveriges regioner arbetar alla utifrån avfallshierarkin för att minimera uppkomsten av avfall och ta hand om det avfall som uppkommer på bästa sätt. För att avfall ska kunna återanvändas och återvinnas är det viktigt att samarbeta med andra aktörer. En stor utmaning för att uppnå cirkulära flöden är att material och produkter designas för att återanvändas och återvinnas och därmed bibehåller sin kvalitet i kretsloppet.

Mål och resultat – ökade avfallsmängder och oförändrad återvinning

Det finns inget nationellt avfallsmål för regionerna men de berörs av målen i Sveriges avfallsplan och avfallsförebyggande program. EU antog 2018 ett antal långtgående direktiv i syfte att förebygga avfall och öka återvinningen av hushållsavfall och förpackningar. Avfallshierarkin stärks genom att länderna måste prioritera förebyggande åtgärder, återanvändning och återvinning framför deponering och förbränning. Det finns ett övergripande mål om att 2025 ska 55 procent av det kommunala avfallet återvinnas, vilket ökar till 60 procent 2030 och 65 procent 2035. Agenda 2030:s mål 12 om hållbar produktion och konsumtion lyfter fram flera relevanta delmål, exempelvis att halvera matsvinnet och att minska den totala mängden avfall.

Andelen avfall som återvinns är i medeltal 27 procent. Det är samma andel som 2014 men en minskning jämfört med 2020 och 2019. Sedan i fjol är det främst andelen till förbränning som har ökat, som en följd av pandemin. Mängden avfall ökade mellan 2014 och 2019, varefter totalvolymen minskade något till 2020 och är oförändrad till 2021.

Diagram 7. Materialåtervinning inklusive matavfall

(andel i % av total vikt avfall)

Diagram 7Förstora bilden

Källa: Respektive region. För Gotland används uppgifter för 2019 i avsaknad av 2020.

Diagrammet visar andelen avfall som materialåtervinns. Andelen är i medeltal 27 procent, oförändrat sedan 2014 och en minskning på 0,8 procentenheter sedan 2020. Avfallsmängderna ökade mellan 2014 och 2019, varefter totalvolymen minskade något till 2020 och är oförändrad till 2021. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2020.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Nyckeltalet avser materialåtervunnet avfall inklusive organiskt avfall dividerat med total mängd avfall som uppkommer i sjukhusfastigheter räknat i kg. Bygg- och rivningsavfall samt trädgårdsavfall är exkluderat.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version.

Förändringar under året – Pandemins effekter

De flesta regioner bedömer att de fortfarande under 2021 har en förhöjd mängd smittförande/kliniskt avfall som en följd av pandemin och massvaccinationen. Tydliga riktlinjer och informationsinsatser gentemot vårdverksamheten har minskat det smittförande avfallet något. Pandemin har också fortsatt påverka användandet av engångsmaterial, med förhöjda siffror för brännbart avfall i många regioner.

Många regioner anger tillfälliga ökningar på exempelvis wellpapp och metall samt vissa kemikalier som följd av att verksamheter haft möjlighet att ha utrensning, tömma förråd/arkiv under pandemin. Några regioner som har haft förbränning av sekretesspapper har gått över till pappersåtervinning.

Större minskningar av återvinningsgraden rapporteras från regionerna Skåne, Östergötland och Jönköping. En ökad återvinning rapporteras främst från Norrbotten, Kronoberg och Sörmland.

Kommentarer till nyckeltal och avgränsning

Nyckeltalet avser avfall från sjukhusverksamhet, men alla regioner kan inte helt skilja ut annat verksamhetsavfall. De allra flesta regioner har även räknat med verksamheter utanför sjukhus, såsom hälsocentraler och tandvårdskliniker. De största volymerna avser brännbart avfall, papper, matavfall samt vårdens specialavfall (Se diagram 8).

Materialåtervinningsgrad som nyckeltal speglar inte förbättringsarbetet helt. Exempelvis kan ökade avfallsmängder ge ett högre värde så länge de materialåtervinns. Måttet tar heller inte hänsyn till skillnader mellan regionerna i den sjukvård som bedrivs.

Den samlade bedömningen är ändå att nyckeltalet speglar det grundläggande syftet med avfallshanteringen och fortsatt kan förbättras. Många pekar på att entreprenörernas statistik blivit mer tillförlitlig. Nyckeltalet har fungerat bra för att diskutera avfallshanteringen inom regionerna.

Regionernas avfallsnätverk arbetar med goda exempel, föreläsningar och studiebesök för bättre källsortering, återvinning och krav i upphandlingar.

Framgångsfaktorer ­– avfallsförebyggande åtgärder, tydliga rutiner och kommunikation

Ökad andel materialåtervinning och minskad energiåtervinning kräver ett strukturerat arbetssätt med tydliga rutiner, utvecklingsarbete och kommunikation med avfalls­entreprenörerna. Tydliga krav behövs i upphandlingen av avfallsmottagare, bland annat på kvalitetssäkrad statistik och vägning av avfallet. Några regioner anger att de upphandlat ny avfallsentreprenör under året eller att det ska göras under 2023.

De flesta regioner arbetar aktivt med att förebygga uppkomsten av avfall. Det omfattar systematisk återanvändning av utvalda produktflöden, till exempel återbruk av textilier och sjukvårdsmaterial via välgörenhetsorganisationer, digitala portaler för återbruk av möbler och medicinskteknisk utrustning, övergång till flergångs- istället för engångs­produkter samt kravställande på materialeffektiva produkter och förpackningar. Krav vid upphandling och inköp är en nyckelfaktor. Några regioner lämnar i samverkan med avfallsmottagare även annat än förpackningar till plaståtervinning.

Flera tydliga framgångsfaktorer lyfts fram av regionerna:

  • Revidering av strategier, lathundar och information om materialåtervinning samt bättre möjligheter till sortering ute i verksamheten.
  • Informationsinsatser till personal ute i verksamheten om att minimera uppkomsten av avfall genom utbyte till flergångsprodukter samt underlätta riktig sortering av avfall.
  • Platsbesök i verksamheten för att lättare bemöta och åtgärda problem.
  • Balpressar och komprimatorer för wellpapp, pappersförpackningar och plastförpackningar för att öka återvinningen och minska transporter.
  • Mer tillförlitlig mätmetod för matavfall. Många regioner har slutat använda schablonsiffror och gör egna mätningar.

Utmaningar och framtidssatsningar

Regionerna nämner också flera utmaningar och önskemål:

  • Att tydliggöra roller och ansvar i avfallskedjan.
  • Att effektivisera logistiken i och mellan sjukhusen samt verksamheter i externa lokaler.
  • Att påverka producenter att undvika förpackningsmaterial som inte går att återvinna, exempelvis svarta matlådor i plast.
  • Att minska det osorterade verksamhetsavfallet.
  • Att återvinna och återbruka hjälpmedel, IT, medicinsk teknik, utrustning och möbler.
  • Att införa matavfallsinsamling inom fler verksamheter
  • Att återvinna även annan plast än plastförpackningar. Flera anger att de har påbörjat retursystem för plastförkläden.

Diagram 8: Regionernas avfall i fraktioner 2021

Diagrammet visar hur avfallsmängderna från sjukhusfastigheter fördelar sig på olika fraktioner för insamling. Den totala avfallsmängden uppgår till knappt 6,1 kg per invånare. Papper och papp 10% Glas/Plast/Metall/Elektronik 8%  Matavfall och fett 10% Avfall till förbränning 59% Grovavfall blandat 4% Grovavfall deponi 1% Farligt avfall 10%Förstora bilden

Källa: Sveriges Kommuner och Regioner, sammanställning av uppgifter från regionerna.

Diagrammet visar hur avfallsmängderna från sjukhusfastigheter fördelar sig på olika fraktioner för insamling. Den totala avfallsmängden uppgår till knappt 6,1 kg per invånare.

Klicka på bilden för större version.