Öppna jämförelser – Miljöarbetet 2021 i regionernaTill toppen

Öppna jämförelser – Miljöarbetet 2021 i regionerna


Utgivningsdatum: 2021-11-10

Stäng
Innehållsförteckning
Stäng
Ämnesord

Sammanfattning och inledning

Rapporten Miljöarbetet i regionerna presenteras för åttonde gången som Öppna jämförelser, med syfte att stimulera lärande och verksamhetsutveckling.

Regionernas miljöarbete har fokus på områdena minskad klimatpåverkan, giftfri miljö, biologisk mångfald och resurseffektivitet. Rapporten speglar i huvudsak miljöarbetet utifrån regionala politiska prioriteringar. En del av dessa korresponderar till miljömål nationellt, från EU och internationellt. Flera av regionerna arbetar utifrån Agenda 2030, där miljöarbetet har starka kopplingar till målen om bland annat hållbar produktion och konsumtion, hälsa och välbefinnande, klimat och energi. Miljöarbetet styrs även av lagar och förordningar.

Rapportens sex miljöindikatorer ger en god bild av bredden och resultatet i det viktiga miljöarbete som pågår inom regionerna. Fokus ligger på regionernas interna miljöarbete, snarare än på det regionala utvecklingsansvaret.

Resultat i korthet 2009-2020

  • Antibiotikaförskrivning: minskat 39 %, varav 17 % under 2020
  • Ekologiska livsmedel: ökat från 13 till 44 %
  • Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken: ökat från 42 till 92 %
  • Energianvändningen per lokalyta: minskat 17 %
  • Medicinska gasers klimatpåverkan: minskat 59 %

Resultatet visar flera positiva trender under de senaste elva åren. Antibiotika­förskriv­ningen har minskat med över en tredjedel, andelen ekologiska livsmedel har ökat tre och en halv gånger och förnybara drivmedel i kollektivtrafiken har mer än fördubblats till över branschmålet 90 procent för 2020. Energianvändningen i lokalerna har effektiviserats vilket sparar över 275 miljoner kronor årligen. Klimatpåverkan från medicinska gaser har mer än halverats, med nästan 3 kg per invånare, tack vare installation av lustgasdestruktion och andra insatser. På avfallsområdet syns en något ökad andel återvinning till 28 procent, medan de totala avfallsmängderna har ökat sedan 2014. Arbetet med kemiska produkter har i flera fall lett till utbyte av hälsofarliga ämnen och minskad exponering. Därtill sammanfattas regionernas arbete med klimatredovisning med positiva resultat på många delområden.

Skillnaderna mellan regionerna är i vissa fall stora och jämförelserna visar på möjligheter till fortsatta förbättringar. Skillnader i miljöprestanda beror till stor del på olika ambitioner och mål i regionernas miljöarbete. Men de speglar även skillnader i geografiska förutsättningar och verksamheternas omfattning.

Covid-19-pandemin har haft tydlig påverkan på regionernas miljöarbete

Årets temadel handlar om covid-19-pandemin. Ompriori­teringen av vårdinsatser och minskningen av annan smittspridning till följd av krisen har påverkat inköpen av exempelvis förbrukningsmaterial och desinfektionsmedel. Brådskan att få fram resurser medförde i flera fall sänkta eller slopade miljökrav på den globalt ansträngda marknaden. Avfallsmängderna påverkades av minskad och uppskjuten operations­verksamhet. Samtidigt ökade användningen av engångsmaterial som visir och munskydd kraftigt och sorteringen av sådant material ändrades över tid, från smitt­förande till brännbart.

Antibiotikaförskrivningen föll kraftigt under 2020, medan bunkring av mediciner i allmänhet ökade markant under pandemins första fas. Tjänsteresandet har minskat medan digitala möten ökat, inklusive satsningen på digitala vårdmöten och digitala vårdcentraler. Medan kollektivtrafiken har tappat många passagerare har turtäthet och drivmedelsanvändning påverkats i varierande omfattning utifrån strävan att hålla igång trafiken och minska trängseln. Se vidare om effekten av pandemin i särskilt kapitel och under respektive nyckeltal!

Miljöarbete för bättre hälsa

Med uppdraget att förebygga ohälsa och sjukdom vilar ett ansvar på regionerna att vara en aktör i arbetet för en hållbar utveckling så att både nuvarande och kommande generationer ska kunna leva i en hälsosam och god miljö. Stora miljöutmaningar för regionerna är att minska klimatpåverkan och resursförbrukningen samt att bidra till en giftfri miljö (se figur 1). Det förebyggande folkhälsoarbetet är oerhört viktigt för att vi människor ska hålla oss friska och inte behöva vård som kräver miljöpåverkande resurser, såväl förbrukningsmaterial som läkemedel.

Figur 1. Utmaningar och fokusområden för regionernas miljöarbete

Figuren visar att regionernas miljöarbete ofta har fokus på begränsad klimatpåverkan, giftfri miljö och resurseffektivitet. Rapporten speglar detta genom nyckeltal och avsnitt om klimatberäkningar, transporter, energianvändning, medicinska gaser, läkemedel (antibiotika), kemiska produkter, avfall och upphandling.Förstora bilden

Miljömålssymboler av Tobias Flygar

Figuren visar att regionernas miljöarbete ofta har fokus på begränsad klimatpåverkan, giftfri miljö och resurseffektivitet. Rapporten speglar detta genom nyckeltal och avsnitt om klimatberäkningar, transporter, energianvändning, medicinska gaser, läkemedel (antibiotika), kemiska produkter, avfall och upphandling.

Samverkan och nätverk driver utvecklingsarbete

Gemensamma miljöindikatorer är ett viktigt verktyg för att se utveckling, trender och effekter av olika typer av åtgärder. Indikatorerna möjliggör jämförelser över tid och mellan regioner. Genom att identifiera trender inom regionerna underlättas spridning av kunskap och goda exempel.

Regionernas miljöchefer (RMC) har under året vidareutvecklat arbetet med miljö inom det nationella samarbetet för hållbar upphandling och deltagit i framtagandet av dess Programförklaring 2030. Erfarenhetsutbytet har fokuserat på Agenda 2030, hållbar omställning av hälso- och sjukvården, klimatberäkningar samt pandemins effekter på miljöarbetet. Regionerna har flera samarbetsnätverk inom miljöområdet, för exempelvis avfall, transporter, upphandling, kemikalier, läkemedel, klimatberäkningar och miljö­ledning. Nätverken bidrar till att öka kunskapen, hitta gemensamma lösningar och implementera beprövade erfarenheter i den egna organisationen.

Öppna jämförelser stimulerar till analys och förbättrad kvalitet

SKR presenterar årligen så kallade Öppna jämförelser av kvalitet, resultat och kostnader inom flera verksamhetsområden som kommuner och regioner ansvarar för. Jämförelserna görs inom hälso- och sjukvård, vård och omsorg, förskola, grundskola, gymnasieskola, trygghet och säkerhet samt planering och byggande. För åttonde året publiceras även denna rapport om miljöarbetet i regionerna inom Öppna jämförelser.

Syftet med Öppna jämförelser är att stimulera regioner och kommuner att analysera sin verksamhet, lära av varandra, förbättra kvaliteten och effektivisera verksamheten. Det ger även medborgarna insyn i vad gemensamt finansierade verksamheter åstadkommer. Jämförelserna är årliga och successivt utvecklas bättre indikatorer, statistik och analys.

Indikatorerna i rapporten publiceras som Öppna jämförelser eftersom de har ett tydligt resultatfokus och dessutom sträcker sig över flera verksamhetsområden såsom hälso- och sjukvård och kollektivtrafik. Jämförelserna redovisas med en indelning i tre grupper där de bästa värdena markeras med grön färg, de sämsta med röd och de mellanliggande med gult. Metoden medför att det kan vara marginella skillnader mellan regioner på ömse sidor om gränsen för en viss färg.

Länkar om statistik, jämförelse och analys

SKR – Statistik

SKR – Öppna jämförelser

SKR – Följa upp och analysera

Temadel: Ett år med corona – effekter och erfarenheter

Inledning – från upptäckt till pandemi

I slutet av december 2019 upptäcktes en ny typ av coronavirus i Wuhan, Kina. Viruset med namnet sars-cov-2 orsakar akut luftvägsinfektion, covid-19, med symptom som varierar mellan milda, ibland knappt märkbara, symptom till mycket allvarliga tillstånd som kräver intensivvård. Den 30 januari 2020 förklarade Världshälsoorganisationen WHO covid-19 som ett internationellt hot mot människors hälsa och dagen efter fick Sverige, och Region Jönköpings län, sitt första bekräftade fall. Den svenska regeringen beslutade den 1 februari 2020 att bestämmelserna i smittskyddslagen om allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom skulle tillämpas på covid-19. Den 11 mars 2020 klassificerade WHO covid-19 som en pandemi.

Initiala utmaningar – material och avfall

Under den första tiden av pandemin fokuserade Sveriges regioner på material­försörjningen, samtidigt som vården förbereddes och organisationen ställdes om för att kunna ta emot ett stort antal patienter. Det fanns risk för hamstring och i slutet av februari konstaterades i flera regioner att munskydden var slut hos leverantörerna.

Munskydd, visir, ytdesinfektion och handsprit var några av förbrukningsmaterialen med hög efterfrågan. De köptes in i den mån de gick att få tag på. Nya lager och förråd upprättades och nya arbetsmoment för ompackning och påfyllning av desinfektions­medel medförde krav på riskanalyser och ny uppmärkning. Miljöenheterna i regionerna fick frågor om godkännande av nya kemiska produkter, bedömning av olika plaster i produkter och hantering av smittförande avfall.

Inledningsvis gavs flera olika direktiv om hur smittförande avfall skulle hanteras för att underlätta omhändertagandet av stora volymer farligt avfall. Region Norrbotten nyttjade MSB:s beslut om transport av smittförande avfall i slutna containrar till fullo. Lösningen medförde stora fördelar ur miljö- och arbetsmiljöhänseende och bidrog till kostnadseffektiva och säkra transporter för regionen under pandemin.

Med hjälp av slutna containrar kunde vi hantera stora mängder smittförande avfall. Det underlättade hanteringen och vi kunde säkerställa ett korrekt flöde av vårdens specialavfall ur såväl miljö- som arbetsmiljöperspektiv , säger Jenny Hallergren Norlin, miljösamordnare Region Norrbotten.

Medarbetare på regionernas miljöavdelningar fick tillfälligt släppa sina ordinarie arbetsuppgifter för att stödja pandemiarbetet på andra platser i verksamheten.

Risker i leverantörskedjan

Tillgången till skyddsutrustning var avgörande för att skydda medarbetare och patienter mot smitta. Initialt handlade det bara om att få tag på produkterna och i det kritiska skedet fick inte miljö- och sociala krav det utrymme som de normalt har i upphandling

På bilden, Pauline Göthberg som är nationell samordnare och enhetschef på Regionernas kansli för hållbar upphandling.

Foto: Region Stockholm

Pauline Göthberg är nationell samordnare och enhetschef på Regionernas kansli för hållbar upphandling. Samarbetet kring hållbar upphandling handlar om att identifiera och minimera risker för kränkningar av mänskliga rättigheter, arbetares rättigheter, negativ miljöpåverkan och risker för korruption i globala leveranskedjor. Pandemin innebär nya erfarenheter kopplat till risker i leveranskedjan.

- Många av de produkter vi upphandlar tillverkas i länder där hållbarhetsriskerna redan är höga, och under pandemin har de ökat ytterligare i och med den ökade globala efterfrågan på sjukvårdsmaterial, berättar Pauline Göthberg.

Regionernas inköpsorganisationer har också fått erfarenhet av andra risker på grund av pandemin, såsom kvantitets­brister, leveransstopp, brist på nitril och andra råvaror, plötsliga prisökningar och förfalskningar. Bra kunskap om våra leveranskedjor och risker är en förutsättning för att snabbt kunna agera i krissituationer.

- Regionernas samarbete för hållbar upphandling syftar till att identifiera risker för människor och miljö men ökar ju också spårbarheten och ger kunskap om eventuella risker som kan påverka leveranssäkerheten, säger Pauline Göthberg.

Frågan om hållbara leverantörskedjor hade fått märkbart större betydelse även innan pandemin. Pauline Göthberg hänvisar till att EU-kommissionen ska lägga fram förslag om en ny lagstiftning som innebär att företag måste respektera mänskliga rättigheter och förhindra miljöskador i sina leverantörskedjor. Sveriges utrikeshandelsminister har också sagt att Sverige kan tänka sig sanktionsmöjligheter mot svenska företag som inte följer den kommande EU-lagen.

Regionerna höjer också ambitionen i den nya gemensamma programförklaringen för hållbar upphandling med visionen Välfärd genom världsledande hållbar upphandling.

Programförklaring 2030 Hållbar Upphandling - Ett samarbete mellan Sveriges regioner

Flergångsprodukter i fokus för ökad resiliens

Engångsprodukter har under en längre tid successivt konkurrerat ut flergångsprodukter i sjukvården. Det gäller exempelvis kläder, operationstextilier och operationsinstrument. Det har inte alltid varit en medveten strategi även om verksamheten ofta hänvisat till att engångs­produkterna är billiga och tidsbesparande. Ur miljö- och klimatsynpunkt är de oftast sämre. Att ersätta engångsprodukter med flergångsalternativ har varit en utmaning som många regioner arbetat med under flera år. Omställningen har gått trögt och har inneburit omfattande underlag och jämförelser av livscykelkostnader (LCC) i samband med upphandling.

Under pandemins första fas blev materialbristen påtaglig i många regioner. Flera letade efter andra alternativ och efter flergångsmaterial sparat i förråd. I brist på engångstextilier plockade man i Region Kalmar län fram flergångsprodukter såsom operationstextilier och operationsmössor som steriliserades och återanvändes.

Vår sårbarhet kopplat till engångsmaterial blev väldigt tydlig för oss när hela marknaden efterfrågade exakt samma produkter. Då fick vi snabbt ställa om och nyttja flergångsalternativ som fanns att tillgå i våra förråd , säger Helena Berglund, beredskapsplanerare, Region Kalmar län.

Pandemin har inneburit att materialanvändningen fått ett annat fokus i arbetet med att säkerställa förmågan att bedriva hälso- och sjukvård i ett kris- och beredskaps­perspektiv. Nya strategier har identifierats, såsom att ha en bas av flergångsprodukter som kan kompletteras med återanvändning och upparbetning (reprocessing).

Handbok för klokare materialval

En handbok för klokare materialval har tagits fram i Region Jönköpings län för att underlätta för verksamheterna. Den ger råd för att bli mer klimatsmart och mindre sårbar i användningen av förbrukningsprodukter. Konkreta tips ges om vilka engångsprodukter som kan bytas mot flergångsprodukter och hur överanvändning av olika förbrukningsartiklar kan undvikas. Under pandemin har det varit nödvändigt att använda skyddsutrustning för att förhindra smittspridning, men för att undvika resursslöseri behöver utrustningen nyttjas klokt och i de fall den behövs för maximal nytta.

Handboken ska underlätta för verksamheterna att göra rätt. I första hand ska man se över rutiner för att minska onödig användning och i andra hand byta från engångs- till flergångsprodukter där det är möjligt , säger Maria Cannerborg, miljöchef, Region Jönköpings län.

Regional samverkan och produktion

Pandemin har visat att regionernas uppdrag kring hälso- och sjukvård och det regionala utvecklingsansvaret hänger ihop och går att förena. På grund av brist på material har en del regioner ingått i samverkan med lokala tillverkare av exempelvis handsprit och visir. Samverkan har visat att det finns krafter att tillgå och tillvarata i lokalsamhället. Även regionernas egna enheter och bolag startade egen produktion av bristvaror. Exempelvis fick Södersjukhuset Innovation i Region Stockholm i uppdrag att ta fram skydds­för­kläden till vården av covid-19-patienter. Inom en vecka hade förkläden designats och testats, med produktion av uppemot 200 förkläden om dagen i en minifabrik i personalens gym. Plasten fanns redan på sjukhuset. En instruktionsfilm och ritningar till förklädena gjordes tillgänglig på sjukhusets webbsida för alla intresserade aktörer. Pandemin har bidragit till att öka den svenska tillverkningen av förbrukningsartiklar som varit nödvändiga för att hantera covid-19. Lokal produktion är ett sätt att minska både sårbarheten och beroendet av leveranser från länder som är att betrakta som riskländer utifrån mänskliga rättigheter och rimliga arbetsvillkor.

Den digitala kulturen etableras

En påtaglig effekt av pandemin är förändrade sätt att mötas och arbeta. Planering pågår på många håll för hur vårt nya normala ska se ut. Nya digitala mötesformer har etablerats på bred front, enligt flera regioner. Videoteknik används för både admini­strativa möten och i ökande grad för vårdplanering och möten med patienter och patientgrupper. Det är uppenbart att omställningen kan spara både miljö och pengar.

Flera miljöavdelningar i regionerna uppger att utbildningar ställts om till att genomföras digitalt. I Region Västernorrland har fler utbildningar genomförts digitalt och allt fler har deltagit.

Tjänsteresorna har minskat kraftigt i flera regioner. I exempelvis Region Kalmar län minskade flygresorna med 87 procent och tågresor med 62 procent. Några regioner uppger att de avyttrat leasingbilar för att undvika en stor stillastående bilpark.

Inom Region Stockholm registrerades under 2020 drygt 580 000 digitala möten och samtal, en betydande ökning. Grovt räknat har dessa digitala möten sparat omkring 440 000 resor inom och utanför länet. Cirka 115 000 av de digitala mötena genomfördes i videokonferensrum. Genom att ersätta fysiska möten och resor beräknas video­konferenserna ha sparat cirka 900 ton koldioxidekvivalenter och drygt 90 000 arbets­timmar, vilket motsvarar cirka 63 miljoner kronor. Jämfört med 2019 är ökningen 23 miljoner kronor, dvs. över 50 procent.

Långsiktiga konsekvenser och utmaningar

Pandemin och dess konsekvenser kommer kvarstå under ytterligare något eller några år. Utmaningen är att både hitta andra vägar där pandemin visat på ohållbara mönster och behålla förändringar som varit positiva ur miljöperspektiv.

Nya mötesformer och digitala arbetssätt kan underlättas både internt och externt för planering, nätverk och utbildningar. Hemmet blir mer betydelsefullt som arbetsplats, även om inte alla professioner kan arbeta på distans. Arbetspendling och färdsätt har påverkats utifrån smittorisken, men även utifrån nya rutiner och införskaffande av fordon för att slippa samåka. Resenärernas förhållande till kollektivtrafiken kan ändras och regionerna kan behöva göra fortsatta anpassningar.

Skyddsutrustning och hygienrutiner kan också omprövas. Kommer en ökad handhygien endast bestå kortsiktigt? Eller kommer den även på sikt bidra till att hålla nere antibiotikaförskrivningen? Kommer flergångsprodukter inom vården efterfrågas för att minska både sårbarhet och miljöpåverkan?

Bild på en överarm som får en spruta.

Foto: Region Kalmar län

Även lokalförsörjning och byggande kan förändras med erfarenheter från pandemin. Kommer lokalyta och energianvändning öka genom större krav på hygien och sterila miljöer? Kommer kontorsytan minska då allt fler kan distansarbeta hemifrån? Vilken miljöpåverkan får den uteblivna och uppskjutna vården som ska tas igen? Hur påverkas materialval, avfallsmängder och energianvändning?

Det återstår att se vad som kommer att bestå och bli det nya normala. Genom ökad medvetenhet om risker och möjligheter kan regionerna göra medvetna val och insatser för att det nya normala ska bidra till en hållbar utveckling.

Regionernas klimatberäkningar

Sammanfattning – Klimatberäkningar

  • Genom årliga inköp och utbetalningar på cirka 228 miljarder kr per år står regionerna för drygt sju procent av Sveriges klimatpåverkan ur ett konsumtionsbaserat perspektiv. Det är 0,6 ton koldioxid per invånare. Globalt bedöms utsläppen från sjukvården vara 0,2 ton per person.
  • Verksamhetens direkta utsläpp har minskat framgångsrikt. De indirekta utsläppen är ännu svåra att mäta. Regionernas egna klimatredovisningar omfattar cirka 975 000 ton koldioxid. Det motsvarar en knapp sjättedel av de totala utsläppen från deras inköp och utbetalningar.
  • Genom samarbete nationellt och internationellt kan Sveriges regioner förbättra mätmetoderna och redovisa mer av de totala utsläppen. Under 2020 har framsteg skett inom bland annat hållbara materialval, spendanalys och kolsänkor i naturen.

Varifrån kommer regionernas utsläpp av växthusgaser?

År 2019 genererade Sveriges regioner en klimatpåverkan till följd av inköp på 6,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter (i fortsättningen benämnt koldioxid). Det motsvarar 24 procent av utsläppen från offentlig sektor enligt den uppdaterade miljöspendanalys som Upphandlingsmyndigheten publicerat under våren 2021. Analysen omfattar alla regioner och utbetalningar för 228 miljarder kronor år 2019. Stora poster omfattar köp av kollektivtrafik och vårdinsatser, entreprenader och tekniska konsulter samt utrustning och material. Analysen visar också påverkan på land­använd­ning och därmed biologisk mångfald samt på utsläpp av inandningsbara partiklar med negativ hälsopåverkan. Sveriges totala konsumtions­baserade utsläpp har av Naturvårdsverket beräknats till 82 miljoner ton koldioxid 2018.

Miljöspendanalys för regioner, Upphandlingsmyndigheten

Enligt en rapport från initiativet Healthcare Without Harm står sjukvårdsverksamhet för 4,4 procent av utsläppen av växthusgaser globalt. Om hälso- och sjukvårdssektorn vore ett land så skulle det vara jordens femte största utsläppare av växthusgaser. Drygt 70 procent av klimatpåverkan härrör från vårdkedjan och produktion, användning och bortskaffande av varor och tjänster såsom läkemedel och andra kemikalier, livsmedel, medicinteknisk utrustning, sjukvårdsutrustning och instrument.

Climate Footprint Report, Healthcare Without Harm

Enligt FNs klimatpanels rapport 2021 krävs att minst netto noll koldioxidutsläpp uppnås tillsammans med kraftiga minskningar av andra växthusgasutsläpp för att begränsa den antropogena globala uppvärmningen till en viss nivå.

Info om IPCCs rapport 2021 hos SMHI

Några regioner, såsom Gotland, Västra Götaland och Västernorrland har ett pågående arbete för att ta fram och tillämpa koldioxidbudgetar för det geografiska området och/eller organisationen.

Tabell 1 visar de klimatpåverkande utsläpp som regionerna idag mäter. Samman­ställningen tas fram för tredje året i rad, med uppdaterade värden. Observera att värdena inte kan jämföras direkt eftersom de bygger på olika metoder och avgränsningar! Resultaten ger dock en indikation på hur mycket utsläpp som mäts. Det gör också att regionerna kan ta steg mot mer enhetliga beräkningar.

Tabell 1. Regionernas klimatredovisningar – med olika omfattning och metoder

Tabellen visar regionernas klimatberäkningar för senast tillgängliga år på ett drygt tjugotal vanliga områden. Metoder och omfattning varierar. De sammanlagda utsläppen uppgår till drygt 960 000 ton koldixidekvivalenter. Av detta är ¾ indirekta utsläpp, scope3.Scope 1 avser direkta utsläpp från verksamheten, scope 2 utsläpp från använd el och värme, medan scope 3 avser indirekta utsläpp från tillverkning etc. av använda produkter och tjänster.Anm. Kapitalplaceringar anges här som indirekta utsläpp (scope 3) för regionerna, men avgränsas till placeringarnas mer direkta utsläpp (scope 1+2).Förstora bilden

Tabellen visar regionernas klimatberäkningar för senast tillgängliga år på ett drygt tjugotal vanliga områden. Metoder och omfattning varierar. De sammanlagda utsläppen uppgår till drygt 975 000 ton koldixidekvivalenter. Av detta är ¾ indirekta utsläpp, scope3.

Scope 1 avser direkta utsläpp från verksamheten, scope 2 utsläpp från använd el och värme, medan scope 3 avser indirekta utsläpp från tillverkning etc. av använda produkter och tjänster.

Anm. Kapitalplaceringar anges här som indirekta utsläpp (scope 3) för regionerna, men avgränsas till placeringarnas mer direkta utsläpp (scope 1+2).

Summorna anges kton CO2e = tusentals ton koldioxidekvivalenter, övriga uppgifter i ton.

Källa: Uppgifter från respektive region.

Klicka på bilden för större version.

Resultat och beräkningsmetoder – Transporter, inköp och fastigheter dominerar

Den sammanlagda mängden beräknade utsläpp i tabellen uppgår till cirka 975 000 ton koldioxid.

Transporter och resor är största området
Av den beräknade klimatpåverkan utgör området resor och transporter den största delen, med 38 procent. Här dominerar den allmänna kollektivtrafiken, med 22 procentenheter, följt av arbetspendling med sju. Ett fåtal regioner har gjort beräkningar av patientresor, betalda eller ej betalda. Det är sannolikt en stor utsläppskälla, men svår att följa upp annat än överslagsmässigt.

Inköp av förbrukningsmaterial m.m.
Inköp av förbrukningsmaterial och tjänster ligger på andra plats av de beräknade utsläppen, med 31 procent. Flera regioner har inlett ett arbete för att beräkna dessa utsläpp, men en mycket liten del av samtliga utsläpp fångas upp i dagsläget och en stor förbättringspotential finns. Läkemedelsinköpens påverkan har endast beräknats av regionerna Sörmland och Värmland. Inköp av utrustning har endast beräknats av regionerna Sörmland och Västra Götaland. I brist på mer detaljerade data används ofta schablonvärden relaterat till inköpsvolymer.

Fastigheter – drift och byggnation
Utsläppen från området fastigheter utgör ca 17 procent av de totalt beräknade utsläppen. För el, värme och kyla finns förhållandevis etablerade beräkningsmetoder. De flesta regioner redovisar värden från köpt ursprungsmärkt el, vilket leder till mycket låga utsläpp jämfört med en genomsnittlig nordisk elmix eller elproduktion på marginalen.

Hälften av de beräknade utsläppen från fastigheter kommer från ny- och ombyggnation, trots att det endast är ett fåtal regioner som gjort beräkningar, med varierande metoder.

Kapitalplaceringar
Utsläppen till följd av kapitalplaceringar står för 16 procent. Inom branschen finns etablerade beräkningsmetoder och leverantörer av klimatberäkningar. I tabellen redovisas endast scope 1 och 2 från innehav i bolag. Utsläppen i scope 3 är avsevärda, men samtidigt kan redovisningen av kapitalplaceringar sägas medföra viss dubbel­räkning, eftersom utsläpp från företag även kan finnas bland levererade varor och tjänster.

Naturbruk och övrigt
Beräkningen av övriga utsläppsposter är begränsad. Sex regioner redovisar uppgifter för naturbruk, med något olika avgränsningar. Utsläpp från avfall omfattar deponi och i flera fall även transporter, medan energiutvinningens utsläpp hänförs till fjärrvärme och el.

Resultat – tydliga utsläppsminskningar över tid i flera regioner

Flera regioner redovisar tydligt minskade utsläpp över tid, särskilt för de mer direkta utsläppen från energi i byggnader, kollektivtrafik och andra transporter. För de indirekta utsläppen finns både ökningar och minskningar. Kunskapen om utsläppen och omfattningen på redovisningen har dock ofta ändrats över tid, varför jämförbara siffror inte alltid finns.

I tabell 2 presenteras siffror som är jämförbara över tid i respektive region, men som har olika avgränsningar och tidsperioder mellan regionerna. Sammantaget visar de på utsläppsminskningar på över 300 000 ton koldioxidekvivalenter.

Tabell 2. Redovisade utsläppsminskningar för regionerna

Tabellen visar. Sammanställningen ger en indikation på förändring av utsläpp i relation till jämförbart tidigare år/basår. Uppgifterna kan skilja sig gentemot regionernas egna redovisningar då avgränsningar och äldre data kan ha reviderats för jämförbarhet. De sammanlagda utsläppsminskningarna uppgår till drygt 300 000 ton koldixidekvivalenter. Av detta är det mesta mer direkta utsläpp i scope 1 och 2.kton CO2e = tusentals ton koldioxidekvivalenterFörstora bilden

Sammanställningen ger en indikation på förändring av utsläpp i relation till jämförbart tidigare år/basår. Uppgifterna kan skilja sig gentemot regionernas egna redovisningar då avgränsningar och äldre data kan ha reviderats för jämförbarhet. De sammanlagda utsläppsminskningarna uppgår till drygt 300 000 ton koldixidekvivalenter. Av detta är det mesta mer direkta utsläpp i scope 1 och 2.

kton CO2e = tusentals ton koldioxidekvivalenter

Källa: SKR

Klicka på bilden för större version.

Beräkningsmetoder och jämförbarhet

Klimatberäkningar för regionerna är i ett utvecklingsskede och jämförbarheten är låg. Det finns skillnader i både beräkningsmetoder och avgränsningar samt i vilken utsträckning olika verksamheter finns inom en region eller är upphandlad.

Uppgifter till klimatberäkningarna baseras i regel på enskilda uppgifter från leverantörer för både direkta och indirekta utsläpp. De beräkningsmetoder som regionerna använder utgår dels från faktiska data som till exempel el- och värmeanvändning samt driv­medels­förbrukning, dels från mer schablonartade beräkningar för indirekta utsläpp från till exempel inköpta produkter och tjänster. För beräkning av klimatpåverkan används olika utsläppsfaktorer från myndigheter och leverantörer. Exakt vilka som används skiljer sig åt mellan regionerna. I avsaknad av andra utsläppsvärden, beräknas i många fall de indirekta utsläppen med övergripande schabloner utifrån inköpskostnad, det vill säga utsläpp av koldioxid per krona.

Även då det gäller avgränsningar finns det skillnader mellan regionerna. Vissa inkluderar främst direkta utsläpp från sin egen verksamhet, t.ex. kollektivtrafik, tjänsteresor och användning av el och värme, medan andra även inkluderar indirekta utsläpp från till exempel produkter och tjänster. Även inom de olika delkategorierna kan avgränsningar och beräkningsmetoder göra att resultaten inte är jämförbara mellan olika regioner.

Metodstöd för redovisningen finns i Green House Gas Protocol, exempelvis uppdelningen i olika scope för direkt och indirekt klimatpåverkan samt riktlinjer för hur olika typer av beräkningar ska hanteras. Flera regioner med en bredare klimat­redovisning har haft konsulthjälp för att göra klimatberäkningarna i enlighet med GHG-protokollet samt för att få stöd att använda relevanta utsläppsvärden och beräkna indirekta utsläpp.

Ett alternativt sätt att beräkna klimatpåverkan är att göra en miljöspendanalys. Den baseras på inköpsvolymer och utbetalningar uttryckt i kronor och tar hänsyn till den miljö- och klimatpåverkan som svensk konsumtion orsakar i både Sverige och andra länder. Den görs i huvudsak i ett uppifrån och ner-perspektiv, baserad på kategorier i internationell handel med tillhörande klimatpåverkan per krona. För vissa kategorier kan det finnas specifikt svenska data, exempelvis för el och fjärrvärme.

Regionernas beräknade klimatpåverkan i tabell 1 omfattar endast cirka en sjättedel av den miljöspendanalys som Upphandlingsmyndigheten genomfört enligt metoden ovan. Skillnaden beror framför allt på svårigheten att få fram uppgifter för de indirekta utsläppen (scope 3) för många inköpskategorier samt för verksamhet som finansieras av regionen men bedrivs av andra. Miljöspendanalysen är alltså mer heltäckande än de klimatberäkningar som presenteras i tabell 1. Den ger en överblick som kan användas för att prioritera bland inköpskategorier för åtgärder och fortsatt analys. Användningen av schabloner för breda internationella produktgrupper ger dock sämre noggrannhet. För att styra och följa det årliga utfallet i en region behövs därför även mer detaljerade beräkningsmetoder och data från egna leverantörer. Se nedan om Region Stockholms ansats att ta fram en egen miljöspend som är närmare baserad på de egna inköpen.

Regionernas nätverk för klimatberäkningar

Regionerna har ett nätverk för samarbete kring klimatberäkningar och redovisningen inom Öppna jämförelser. Under 2020–2021 har nätverket utvecklat arbetet på två områden.

  • Metod för klimatberäkningar, med sikte på en vägledning för både enskilda regioner och bättre jämförelser.
  • Beräkning av indirekt klimatpåverkan, genom att sammanställa vilka data som finns, vilka som saknas och ta fram en plan för vad som kan åtgärdas.

Goda exempel i arbetet med att beräkna och minska utsläppen

Nyckeltalskapitlen i denna rapport visar på minskad klimatpåverkan från medicinska gaser, effektivare energianvändning och övergång till förnybara drivmedel i kollektivtrafiken. Tabell 2 visar på positiva resultat på bredden i att minska regionernas klimatpåverkan över tid på flera områden. Det finns även exempel på nydanande satsningar inom klimatberäkning utifrån bland annat spendanalys, kolsänkor och hållbara materialval.

Klimatberäkningar utifrån inköp i Region Stockholm

Region Stockholm har under 2020 tagit fram ett verktyg för miljöspendanalys för olika inköpskategorier, baserat på Ledningsnätverket för regional upphandling LFU:s kategoriträd som regionerna använder. Regionen planerar att använda verktyget för att jämföra klimatpåverkan från olika inköps­kategorier och därigenom fokusera det klimatreducerande åtgärdsarbetet på de mest relevanta kategorierna och produkttyperna. Arbetet med verktyget bedöms vara färdigt under senvåren 2022, medan den övergripande analysen har en mer osäker tidplan. Regionen har även anslutit sig för att rapportera in sin klimat­påverkan till initiativet Health Care Without Harm och satt mål för utsläppsminskningar och 100 procent fossilfri energi.

Kolsänkor och klimatinsatser inom Region Sörmlands lant- och skogsbruk

Region Sörmland har ett KRAV- och FSC-certifierat lant- och skogsbruk som drivs med ett tydligt fokus på hållbara arbets- och brukningsmetoder och cirkularitet. I lantbruket tillämpas och vidareutvecklas flera arbetsmetoder som även bidrar till kolinlagring och minskad klimatpåverkan:

  • Fält som hålls gröna året om, genom fleråriga grödor och täckgrödor
  • Smartare gödning och gödsel, genom optimerad metod och innehåll
  • Ökad bördighet genom olika tillägg/material/växtmaterial
  • Fossilfritt bränsle
  • Grödor med djupare rotsystem
  • Lokalproducerad energi, exempelvis solpaneler
  • God djurhälsa genom foderstater, inkalvningsålder, kvalitativt grovfoder, översyn av gårdens energianvändning etc.

Den positiva klimateffekten av de flesta av insatserna fångas dock inte upp i regionens klimatberäkningar enligt GHG-protokollet.

Inom skogsförvaltningen drivs projektet Blå infrastruktur med målet att bibehålla vattnet i landskapet och återställa den hydrologiska balansen. Våtmarker anläggs där de funnits tidigare. Vattnet i landskapet mildrar klimateffekterna av förändrade nederbördsmönster och ger samtidigt förutsättningar för ett rikare växt- och djurliv. Åtgärderna ger också ett ökat skydd för bränder i skog och mark. De kommer göra området mer attraktivt för besökare, vilket på sikt kan öka medborgarnas miljömedvetenhet.

Västra Götalandsregionen har förbundit sig till netto-nollmål i Race to Zero

Västra Götalandsregionen (VGR) har under våren 2021 skrivit på för deltagande i FN:s globala initiativ Race to Zero, som syftar till att skynda på ledarskapet med mål att uppnå netto-nollutsläpp av växthusgaser senast 2050. VGR kommer att delta via Health Care Without Harm som samlar sjukhus och regioner som vill gå före i klimatarbetet. VGR har ett redan beslutat netto-nollmål till 2045 och ett deltagande i Race to Zero innebär att regionens klimatmål kommer att lyftas fram tillsammans med andra regioner och sjukhusorganisationer världen över med liknande målsättningar inför klimatmötet COP26 i Glasgow. Utsläpp och åtgärder kommer också att jämföras.

Race to Zero

Sydöstra sjukvårdsregionen samarbetar kring hållbar användning av förbrukningsmaterial

I Sydöstra sjukvårdsregionen samarbetar regionerna Jönköpings län, Kalmar län och Östergötland för att främja hälsa och tillgodose en miljon invånares behov av hälso- och sjukvård. Förutom kunskapsstyrning inom vård och behandling har samverkan under åren breddats till fler områden, även hållbar utveckling. Samverkansprojektet Hållbar användning av förbrukningsmaterial syftar till att komma till rätta med utmaningar för klimat, sårbarhet och ekonomi. En lista på prioriterade produkter har tagits fram och analyseras för att minimera klimatpåverkan. Nya klimatsmarta material och produkter är inledningsvis ofta dyrare i inköp. En beräkningsmodell för klimatnytta per krona har tagits fram för att bedöma när det är rimligt att byta till en klimatsmart produkt.

Prioriterade produkter för minskad klimatpåverkan i Sydöstra sjukvårdsregionen:

  • riskavfallsbehållare och sopsäckar
  • kirurgiska instrument och kundanpassade operationsset
  • avdelningskläder, operationskläder och filtar
  • plastförkläden
  • inkontinensskydd
  • tvättlappar
  • provtagningsunderlägg
  • skoskydd
  • förpackningar till livsmedel, såsom dryckes- och medicinbägare
Bilden visar solceller på ett tak.

Foto: Region Jönköpings län

Solcellssatsning i Region Jönköpings län

I samband med nybyggnation undersöks alltid möjligheten att installera solceller. Under 2020 har en satsning på montering av solceller även på befintliga tak slutförts. Totalt handlar det om cirka 12 600 kvadratmeter solceller som ska producera el motsvarande cirka 7 procent av Region Jönköpings läns elbehov eller cirka 2,7 gigawattimmar per år.

- Eftersom våra verksamheter har stort behov av el även sommartid, passar solceller bra för oss. Vi har omfattande teknisk utrustning inom till exempel sjukvården som drar el, och vi använder el för både uppvärmning och kylning, säger Ove Johansson, projektledare på regionfastigheter.

Ytterligare en solcellssatsning planeras inom ramen för Hållbarhetsprogram 2021-2025 då den egna produktionen av förnybar energi ska öka med ytterligare 2 gigawattimmar per år.

Förskrivning av antibiotika

Antibiotikaförskrivning under en pandemi

Efter att antibiotikaförskrivningen minskat med några procentenheter årligen under de senaste åren sjönk den med nästan 17 procent under 2020, från 285 till 237 recept per 1000 invånare i riket. Det nationella långsiktiga målet, med en förskrivning som understiger 250 recept per 1000 invånare och år, nåddes alltså med råge.

Antibiotika spelar en viktig roll för den globala hälsan och ingår i Agenda 2030:s mål 3 God hälsa och välbefinnande. Användningen leder samtidigt till en ökad risk för uppkomst av resistenta bakterier. För att behålla det relativt gynnsamma läge som Sverige har, är det viktigt att antibiotika enbart används när det behövs, med andra ord att det finns en god följsamhet till befintliga riktlinjer.

I Sverige används årligen ca 50 ton antibiotika

I Sverige används årligen ca 50 ton antibiotika för att behandla människor. Mer än 80 procent av det som används är antibiotika förskrivet på recept. Antibiotika påverkar inte enbart bakterier hos de patienter och djur som behandlas med antibiotikan. Utsläpp av antibiotika påverkar miljön negativt både vid produktion, i urin/avföring och vid kassering av överbliven antibiotika

Mål och resultat – det nationella målet nåddes under extraordinära omständigheter

I samband med patientsäkerhetssatsningen år 2011 sattes ett kvantitativt mål för förskrivning av antibiotika av Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och mins­kad antibiotikaresistens (Strama). Det som då beskrevs som det ”långsiktiga” målet var att förskrivningen skulle minska till högst 250 recept per 1000 invånare och år senast år 2014.

Under 2020 nådde 19 av 21 regioner målet 250 recept per 1000 invånare och år. Minskningen under året var hela 17 procent, med en spridning mellan regionerna på mellan 13 och 25 procent. Hur stor minskning som en enskild region uppnått, beror sannolikt på flera olika faktorer, där det regionala covid-läget och dess påverkan på sjukvårdens tillgänglighet är en av de viktigaste. Det strategiska förbättringsarbetet inom antibiotikaområdet har till stor del fått stå tillbaka under pandemin, men det långsiktiga arbetet för en klok antibiotikaanvändning som bedrivits i Sverige sedan 1990-talet har troligen bidragit till att både sjukvårdspersonal och allmänhet i större omfattning vågat avvakta med antibiotika även under pandemin.

De extraordinära omständigheter som rådde 2020 och deras påverkan på antibiotika-förskrivningen ledde till flera viktiga frågeställningar. Är nivån nu för låg, har vi ökat risken för komplikationer p.g.a. utebliven antibiotikabehandling? Beror minskningen på en faktisk minskning i sjukdomsförekomst till följd av smittskydds­åtgärder såsom fysisk distansering och hygienrutiner? Eller beror den på minskad tillgänglighet och ändrat sökmönster till sjukvården? Kommer dessa förändringar att kvarstå över en längre tid?

Enligt Socialstyrelsens läkemedelsregister är det framför allt de typer av antibiotika som ofta används vid luftvägsinfektioner som minskat under pandemin och minskningen är störst hos barn och ungdomar. Betydligt färre patienter har sökt och fått en luftvägs­infektions­diagnos registrerad under 2020. Folkhälsomyndigheten har i sin uppföljning inte sett några tecken på underbehandling i form av ökade komplikationer till luftvägsinfektioner under 2020.

Luftvägsinfektioner orsakade av virus, exempelvis influensa, innebär ofta en ökad risk för samtidiga/efterföljande bakteriella infektioner, som i sin tur behandlas med antibiotika. Med covid-19 tycks detta inte vara lika vanligt förekommande.

Sedan 2009 har förskrivning av antibiotika minskat med 39 procent på nationell nivå. I Region Stockholm är minskningen sedan 2009 uppåt 45 procent och i Västra Götalandsregionen ett par procentenheter lägre. Förändringsarbete tar tid och kräver därför en långsiktig strategi.

Diagram 1. Antibiotikarecept per 1000 invånare

Diagram 1: Diagrammet visar hur förskrivningen av antibiotika 2020 minskat med 39 procent sedan 2009 och hela 17 procent sedan 2019. Spridningen mellan regionerna är stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2020. 19 av 21 regioner klarade det nationella målet under de omständigheter som rådde 2020. Förstora bilden

Källa: eHälsomyndighetens databas Concise (via Folkhälsomyndigheten).

Diagrammet visar hur förskrivningen av antibiotika 2020 minskat med 39 procent sedan 2009 och hela 17 procent sedan 2019. Spridningen mellan regionerna är stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2020. 19 av 21 regioner klarade det nationella målet under de omständigheter som rådde 2020.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Nyckeltalet avser uthämtade recept på alla systemiska antibiotika utom metenamin. Indikatorns definition är anpassad till hur Folkhälsomyndigheten och regionerna följer upp förskrivningen av antibiotika. För att lättare kunna använda statistiken redovisas reella siffror på antal recept för samtliga år. Tidigare redovisades Socialstyrelsens uppgifter som justerats för skillnader i befolknings­sammansättning.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version

Åtgärder och framgångsfaktorer - Att komma nära handläggningen av patienten

Uppföljning av diagnoskopplade data är viktigt för att hitta förbättringsområden. Numera kan de flesta regioner återkoppla sådana data inom primärvården, och det finns framtagna mål att sträva mot och mått för att följa utvecklingen via systemet PrimärvårdsKvalitet. På sjukhusnivå är systemet för uppföljning inte lika väl utvecklat, även om en del regioner använder Infektionsverktyget. Inte heller inom tandvården, som oftast saknar ett gemensamt journalsystem, finns bra möjligheter till strukturerad uppföljning.

Kontinuerlig kompetensutveckling kring aktuella behandlingsriktlinjer för handläggning av infektioner är fortsatt viktig. Verktyg och metoder behövs för ett strukturerat förbättringsarbete. Ledningen behöver efterfråga insatser och resultat och tillhandahålla resurser för arbetet med kunskapsstyrning inom infektions- och antibiotikaområdet. Fokus behöver omfatta både kvantitet och kvalitativ handläggning av infektionerna.

Ett av de viktigaste områdena framöver för att undvika onödig resistensutveckling är att arbeta med att omvärdera patienter med registrerad antibiotikaallergi i journalsystemen. Upp till 95 procent av dessa registreringar är gjorda utan att patienten fått en adekvat utredning. Varje patient, som fått en felaktig stämpel som ”allergisk”, kommer att få en sämre och bredare antibiotikabehandling än nödvändigt. Ett annat viktigt område framöver är att införa antibiotikaronder på sjukhus, dvs. att arbeta strukturerat med omvärdering och utvärdering av antibiotikabehandling på olika kliniker.

Strama – Samverkan mot antibiotikaresistens

Strama är en arbetsgrupp som ingår i Nationellt programområde för infektions­sjukdomar. Stramas vision är att varje patient ska få bästa infektionsbehandling i en sjukvård som motverkar antibiotikaresistens. Varje region har en lokal Strama-grupp, med uppdraget att arbeta med återkoppling och utbildning inom sjukvården för att förbättra följsamheten till framtagna behandlingsriktlinjer och på så sätt bromsa utvecklingen av antibiotikaresistens. www.strama.se

Ekologiska livsmedel

Hållbara måltider – en viktig del i en hållbar utveckling

Livsmedel spelar en stor roll för såväl miljön som hälsan. Ungefär en tredjedel av hushållens konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser kommer från livsmedel, inklusive från produktionen av importerad mat. Enligt Upphandlingsmyndighetens miljöspend är utsläppen från regionernas livsmedel och måltider drygt 100 000 ton koldioxidekvivalenter. Annan negativ miljöpåverkan från livsmedel omfattar övergödning, överfiskning och användning av kemiska bekämpningsmedel.

Ekologisk framställning av livsmedel minskar användning och spridning av antibiotika, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Den kan också bidra till ökad biologisk mångfald, renare grundvatten och en levande landsbygd. Ekologiska livsmedel bidrar därmed till flera av hållbarhetsmålen i Agenda 2030, exempelvis mål 2 Ingen hunger och mål 15 Ekosystem och biologisk mångfald.

Alla regioner arbetar för hållbara måltider genom inköp av ekologiska livsmedel och flera arbetar för att öka andelen lokalproducerade livsmedel, minska matsvinnet och minska klimatpåverkan. Exempel på sådant arbete redovisas i slutet av detta kapitel.

Mål och resultat – Liten minskning men mer än tredubblat ekologiskt

Enligt regeringens handlingsplan för en nationell livsmedelsstrategi ska 60 procent av livsmedelskonsumtionen inom offentlig sektor utgöras av ekologiska livsmedel senast 2030. EU-kommissionens strategi Från jord till bord innehåller ett mål om att 25 procent av EU:s jordbruksmark ska odlas ekologiskt till 2030.

Från jord till bord strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (European Union)

Andelen ekologiska livsmedel för landets regioner har ökat stadigt sedan 2009 (13 procent) och var under 2020 i genomsnitt 44 procent. Jämfört med 2019 har dock för första gången en liten minskning skett, med cirka en procentenhet. Även det totala inköpsvärdet för livsmedel har minskat med 16 procent till ca 800 miljoner kronor. Både den minskade inköpsvolymen och den minskade andelen ekologiska livsmedel bedöms vara relaterad till covid-19 pandemin. Detta genom att antalet kunder i restauranger på sjukhus och i skolor har minskat och genom att leverantörer i viss utsträckning gjort begränsningar i sortimentet och har levererat ersättningsprodukter som inte är ekologiska.

Tio av de 21 regionerna har under 2020 en ökad eller oförändrad andel ekologiska livsmedel medan elva har en minskad andel. Skillnaderna i landet är stora, från 58 till 20 procent ekologiska livsmedel. Region Jönköpings län och Region Uppsala ligger nu nära det nationella målet med sina 58 respektive 57 procent ekologiskt.

Andelen ekologiska livsmedel har i genomsnitt ökat i något långsammare takt de senaste tre åren (ca 1,5 procentenheter per år) innan årets minskning med en procentenhet. Det kan bero på flera faktorer som till exempel att interna mål har uppnåtts och andra mål kan ha fått företräde. Många regioner jobbar till exempel även med att öka inköp av lokalproducerade livsmedel, vilka inte alltid är ekologiskt producerade.

Diagram 2: Andel ekologiska livsmedel per region (% av inköpskostnad)

Diagram 2: Diagrammet visar hur andelen ekologiska livsmedel minskat med en knapp procentenhet mellan 2019 och 2020, men mer än tredubblats sedan 2009. Ökningen över tid är kraftig i alla regioner och spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2020.Förstora bilden

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur andelen ekologiska livsmedel minskat med en knapp procentenhet mellan 2019 och 2020, men mer än tredubblats sedan 2009. Ökningen över tid är kraftig i alla regioner och spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2020.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Statistiken bedöms vara relativt tillförlitlig och jämförbar, även om det finns olika avgränsningar av vilka inköp och verksamheter som inkluderas. Organisation och arbetssätt och samarbeten varierar. Ibland avropar kommuner och regioner på varandras avtal och då är det den upphandlande organisationen som styr vilka produkter som finns.

Ekologiska livsmedel produceras med särskilda krav på djurhållning, användning av kemikalier och bekämpningsmedel. Kraven regleras i EU-förordningar.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version

Åtgärder och framgångsfaktorer – tydliga mål, budget och uppföljning

Region Jönköpings län, som under året haft högst andel ekologiska livsmedel, framhåller vikten av tydliga och politiskt fastställda mål som följs upp systematiskt samt ekonomiska medel för att uppnå målen som viktiga framgångsfaktorer. Område måltid i Region Jönköpings län har också en ekogrupp som träffas en gång per månad och följer upp arbetet med inköp, avtalsvaror och hållbarhetsmål. En viktig utgångs­punkt är att krav har ställts redan i upphandlingen, så att det finns ett bra utbud av ekologiska produkter.

Hållbara måltider är inte bara ekologiska

Kopplingen mellan mat och hälsa är extra viktig i vården. Det är viktigt att patienter serveras mat som de tycker om och äter upp så att de tillfrisknar snabbare. Att välja ekologiska livsmedel är viktigt för alla regioner. Samtidigt har det blivit vanligare med en bredare syn på hållbara måltider med mål som levande landsbygd, ökad själv­försörjning, minskat matsvinn och minskad klimatpåverkan.

Hållbara livsmedel är ett komplext arbetsområde och det är angeläget att se till helheten. Att arbeta med minskat matsvinn, och i viss mån minskad klimatpåverkan, kan frigöra ekonomiska resurser till andra områden som att öka andelen ekologiska livsmedel och andel lokalproducerad/svensk mat. Att mat som är bra för miljön och klimatet ofta även är bra för hälsan är också viktigt i arbetet med hållbara livsmedel.

Minskat matsvinn – en prioriterad fråga

Regeringen antog två etappmål om minskat matsvinn i juni 2020 och Livsmedelsverket har under 2020 publicerat vägledning för minskat matsvinn som visar hur offentliga kök kan mäta och minska matsvinnet genom enkla åtgärder och förändrade rutiner.

Handbok för minskat matsvinn - för verksamheter inom vård, skola och omsorg

Det finns flera goda exempel bland regionerna som rör arbetet med minskat matsvinn:

  • System med matlådor med förlängd hållbarhet (cookchill) som också möjliggör ökad valbarhet för patienten.
  • Matsvinn från tillverkning av kylda rätter tas om hand och blir till matlådor som säljs till personal och matlådor som blir över fryses ned.
  • Mat som har blivit över i restaurangerna säljs till ett reducerat pris efter avslutad servering alternativt kyls ned och serveras nästa dag.
  • Folkhälsomyndighetens krav under pandemin på att måltider i restaurangerna skulle serveras och inte erbjudas som buffé har minskat matsvinnet.

Matsvinnsmätningar är dock svåra att jämföra eftersom metoderna varierar, bland annat beroende på olika slags målsättningar.

Mer lokalproducerat – olika definitioner och svårt att följa upp

De flesta regioner har mål eller satsningar för att öka andelen svensk och/eller lokalt producerad mat. Flera regioner saknar definition på vad som är lokalproducerat, medan andra har definitioner som kan variera från närliggande geografiska områden till att omfatta hela Sverige.

Goda exempel på arbete som görs för att öka inköpen av lokalproducerade livsmedel:

  • Ställa krav i upphandlingar som motsvarar t.ex. svensk djurskyddslagstiftning.
  • Mindre och segmenterade upphandlingar för att underlätta för lokala mindre aktörer att lämna anbud.
  • Ställa krav i upphandlingar om att leverantören under avtalstiden ska vara öppen för dialog och behjälplig för att köparen ska nå sina mål kring lokalproducerat.
  • Region Halland deltar i arbete med riktlinjer för upphandling av livsmedel tillsammans med alla kommuner i Halland.
  • Region Västmanland deltar i en förstudie som visar utmaningar och möjligheter att öka inköp av lokalproducerade livsmedel.

Det är ännu svårt att följa upp andel lokalproducerade livsmedel. Definitionen varierar och leverantörer har inte lättillgänglig information om ursprunget för alla livsmedel.

Klimatpåverkan – viktigt med uppföljning och kommunikation

Många regioner har mål om att minska klimatpåverkan från måltider. Ett exempel är Region Västra Götaland (VGR) som har målet att nå ”One planet plate”, dvs. 0,5 kg CO2 per portion, senast 2030. Under perioden 2016-2020 har klimatpåverkan per portion minskat med 29 procent i VGR. I Region Örebro län har klimatpåverkan av inköpta livsmedel minskat med 30 procent sedan 2015.

bilden visar två bagare som står vid en bänk och bakar. En av personerna slänger upp mjöl i luften.

Foto: Region Kalmar län

Goda exempel på åtgärder som bidragit till lägre klimatpåverkan:

  • Menyplanering och beräkningar av koldioxidekvivalenter för måltidsportionerna.
  • Recept på grönsaksberikade rätter och mer säsongsanpassade salladsbufféer.
  • Information till matgäster och patienter.
    Ett exempel är pågående arbete med en informationsfolder om Region Östergötlands måltider.

Energianvändning i verksamhetslokaler

Effektiviseringen sparar 275 miljoner kronor årligen

Energieffektiviseringen per kvadratmeter lokalyta mellan 2020 och 2019 var knappt 3 procent. Det är en mycket hög årssiffra. Sedan år 2000 har effektiviseringen i genomsnitt varit 1,3 procent per år och totalt 27 procent på riksnivå. Sedan 2009, då jämför­barhet och datakvalitet är bättre, är minskningen 1,5 procent per år och totalt 17 procent.

En effektivare energianvändning har över tid minskat både resursanvändning och klimatpåverkan. Besparingen sedan 2009 motsvarar 275 miljoner kronor på årsbasis. En nyckel är systematiskt arbete med att optimera driften. Vid ny- och ombyggnation kan resurseffektiva system installeras.

Mål och resultat

Till år 2030 ska hela den svenska energianvändningen vara 50 procent effektivare i relation till BNP än 2005. Samtliga regioner har egna mål för energieffektivisering. Det ligger i linje med Agenda 2030-målen 7 om hållbar energi och 13 om klimat.

Diagram 3. Energianvändning i regionernas fastigheter (kWh/m² BRA)

Diagram 3: Diagrammet visar hur energianvändningen fortsatt minskat till 2020 med i genomsnitt tre procent sedan 2019 och sjutton procent sedan 2009. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2020. Förstora bilden

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur energianvändningen fortsatt minskat till 2020 med i genomsnitt tre procent sedan 2019 och sjutton procent sedan 2009. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2020.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller samt i SKR:s rapport, Fastighetsnyckeltal 2020 – Sammandrag för regioner

Den redovisade energianvändningen avser använd el, köpt normalårskorrigerad värme, egenproducerad värme samt köpt fjärrkyla. Fjärrkylan delas med faktor 3 för att få jämförbarhet med insatt el till kylmaskiner. Lokalytan omfattar regionernas egna lokaler för i huvudsak vård, utbildning och administration samt fastigheter som hyrs ut externt.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version

Kommentar om uppgifterna

Sammanställningen visar på en mycket stor spridning av hur energieffektiva regionernas fastigheter är. Till stor del handlar energieffektiviteten om ett medvetet och systematiskt arbete i drift och investeringar. Till delar beror utfallet på mindre påverk­bara faktorer såsom vårdintensitet, klimat (korrigering av värme görs mellan åren, men inte för olika kylbehov och kallare klimat i norra Sverige), ålder på fastighetsbeståndet samt olika ingående verksamheter (naturbruk, kök, IT). Exempelvis har de tre stora regionerna minst lokalyta räknat per invånare.

Värden för enskilda år är känsliga för hur väl den genomförda normalårskorrigeringen för värmen matchar det faktiska energibehovet. Som exempel kan nämnas det mer extrema väderåret 2018 då behov av både kyla och värme inte fullt ut kompenserades i normalårskorrigeringen, vilket medförde att energi­effektiviseringen synbarligen avstannade helt. Utvecklingsarbete pågår på SMHI för bättre underlag för väder­korrigering av energianvändningen.

Även val av energilösning spelar stor roll. Produktionen av värme och kyla i värmepumps- och geoenergilösningar redovisas delvis som nettosiffror, även om egenproducerad värme i värmepumpslösningar ingår i beräkningen. Tillförsel av fjärrvärme och fjärrkyla redovisas som bruttosiffror, utan hänsyn till eventuella effektiviseringar i dessa system. 

Fortsatt minskad energianvändning

Regionerna har tydligt minskat energianvändningen under flera år till följd av ett systematiskt och långsiktigt arbete. Den totala energianvändningen per kvadratmeter bruksarea har minskat med drygt 3 procent jämfört med föregående år och inom samtliga 21 regioner.

Per energislag är minskningen allra störst för köpt normalårskorrigerad värme, men även elanvändningen har minskat. En viss ökning syns för både fjärrkyla och egen­producerad värme. Totalt sett uppgick elanvändningen till 1,1 TWh, fjärrvärmen till 1,05 TWh och fjärrkylan till 0,11 TWh år 2020.

Av energianvändningen på 192 kWh per kvadratmeter står el för 90 kWh och värme för 92 kWh, inklusive tre kWh egenproducerad värme från värmepumpar, mest i Värmland och Dalarna. Fjärrkylan uppgår till i genomsnitt tio kWh (i jämförelsen delat med faktor tre för jämförbarhet med elbaserad kyla).

Sedan 2009 är effektiviseringen 17 procent, samtidigt som regionernas ytor har minskat med tre procent, trots en ökning på en procent till 2020. Sedan år 2000 är effektiviseringen hela 27 procent, oräknat fjärrkyla och egenproducerad värme. Samtidigt har lokalytan minskat med hela 10 procent. En koncentration till vårdintensiva lokaler ökar användningen av el och kyla och minskar värmebehovet. Det gäller även mer avancerad medicinteknisk utrustning och fler serverhallar. Under perioden har en hel del nya lokaler byggts med mer energieffektiv fastighetsdrift.

Energianvändningen i regionernas lokaler uppgår till knappt 2,3 TWh år 2020 per år och kostar drygt 1,6 miljarder kronor exklusive moms.

Lägst energianvändning per yta har regionerna Värmland, Dalarna och Västernorrland.

Region Örebro län har minskat energianvändningen mest sedan 2019, med 19 kWh/kvm BRA, delvis till följd av att till- och ombyggnaden av Universitetssjukhuset Örebro är genomförd, vilken 2019 medförde en extra hög användning. Den stora minskningen i Region Halland, beror på både försäljning av en energikrävande fastighet, verksamhet som upphört i en annan och utbyte till effektivare fläktaggregat på sjukhuset i Varberg.

I Region Västerbotten beror minskningen med 15 kWh/kvm på både energiåtgärder och optimeringar i beståndet, färdigställda omfattande renoveringar med ny ventilation med betydligt högre återvinningsgrad (från runt 30 % till 80 %), en mild vinter som minskat behovet av köpt fjärrvärme när geolager och kylvärmepumpar kunnat gå i gynnsamt driftläge och dessutom ökat återvinningsgraden i ventilationsanläggningar med minimal avfrostning samt en mindre het sommar med mindre kylbehov.

Region Uppsala har den största förbättringen sedan 2009, med 27 procent. Även regionerna Stockholm och Jönköping har minskat energianvändningen per yta med över en fjärdedel.

Egen produktion av vind och sol

Den totala volymen av regionernas egenproducerade el uppgick till drygt 20 GWh år 2020, motsvarande tre kWh per kvadratmeter. Produktionen omfattar nu 16 regioner, jämfört med endast en handfull år 2015. Det omfattar i de flesta fall el från solceller, med som högst 2 kWh per kvadratmeter i Region Uppsala. I absoluta tal är solels­produktionen störst i Västra Götalandsregionen med 1,4 GWh och Region Stockholm med 1,3 GWh.

Regionerna Gävleborg och Jämtland Härjedalen har egenproduktion av vindkraft och därmed betydligt mer egenproducerad el än övriga regioner. Region Gävleborg producerar sina 8,7 GWh i verk placerade utanför regionen, medan Region Jämtland Härjedalens 4,5 GWh produceras inom regionen. Vindkraftens ökning i de två regionerna förklarar också större delen av ökningen på totalen från 2019. Några fler regioner äger vindkraft, utan att redovisa denna som egenproducerad el till den egna verksamheten. Exempelvis producerade Region Kalmar 10,6 GWh 2020.

Åtgärder och framgångsfaktorer ­– Långsiktiga insatser i både drift och investeringar, samverkan mellan förvaltare och verksamheter

Ett framgångsrikt arbete kräver långsiktiga insatser i både drift och investeringar samt samverkan mellan fastighetsförvaltning och verksamheter.

Region Värmland är den region som har lägst energianvändning per yta. Regionen har en organisation med 8-10 tjänstepersoner och driftspersonal som arbetar systematiskt med att minska kostnader och köpt energi samtidigt som inomhusklimatet bibehålls eller förbättras. Fastighetsbeståndet inventeras efter egen framtagen mall och de sämsta och eller dyraste fastigheterna inventeras först. För varje fastighet tas ett åtgärdspaket fram som genomförs, oftast inom ramen för underhållspengar. Regionen har goda geologiska förutsättningar till frikyla i form av älvkyla, bergkyla och kalla sidan på värmepumpar. Mycket lite köpt energi går till att producera kyla.

Den kraftiga minskningen i Region Uppsala är resultatet av en fortsatt energisatsning. Den inkluderar fokuserad driftoptimering, injustering av ventilations- och värmesystem, rengöring av vätskeburna system samt flera energiinvesteringar. Därtill har flera relativt stora nya energieffektiva sjukhusbyggnader tagits i bruk, vilket bidragit till minskad energianvändning per yta.

Region Västernorrland har minskat energianvändningen mest från år 2000. Arbetet har pågått under lång tid, baserat på politiskt fastställda energimål och årliga resurssatta handlingsplaner. Riktade energieffektiviseringsinsatser, tillämpning och verifiering av energikrav i ny- och ombyggnadsprojekt samt utvecklat systematiskt energiarbete i fastighetsorganisationens drift- och förvaltningsled har minskat energianvändningen kontinuerligt. Åtgärder har huvudsakligen omfattat energieffektivisering av ventilations-, värme- och kylinstallationer men även belysningsanläggningar och förbättringsåtgärder i byggnaders klimatskal. Ökat fokus på driftoptimering av befintliga fastighetsinstallationer och förbättrad energiuppföljning har bidragit till måluppfyllnaden. Ett varmare klimat och mer kraftfull teknisk utrustning i vården har ökat behovet av kyla och hållbara kyllösningar för verksamhetsutrustning och lokaler. Strategin har varit att så långt möjligt använda frikyla, från både snö, älv, hav, luft och berg, beroende på fastigheternas geografiska läge och förutsättningar. Vid underhålls­åtgärder av tak och i ny- och ombyggnadsprojekt har regionen satsat på egenproducerad solel. Ett exempel är en integrerad lösning för solel och solavskärmning som både reducerar värmelaster och kylbehov i lokaler och producerar egen förnybar el. Mängden egenproducerad uppgick under 2020 till 800 MWh. Under året togs tre nya anlägg­ningar i drift med en effekt på 320 kW och bedömd produktion på 270 MWh. Regionens mål i Hållbarhetsplan 2020-2024 är att den egenproducerade solelen ska stå för minst 4 procent av elanvändningen.

Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken

92 procent förnybart – i nivå med branschens mål

Förnybara drivmedel inom kollektivtrafiken har utvecklats mycket positivt. Under 2020 uppgick den sammanlagda andelen i regionerna till drygt 92 procent, en ökning med en procentenhet på ett år och mer än dubbelt så mycket som år 2009.

Mål och resultat

Transportsektorns andel av växthusgasutsläppen i Sverige ligger på över 30 procent. Betydande insatser krävs för att nå de nationella målen om en minskning av transport­sektorns utsläpp med 70 procent och en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Ett viktigt steg är att uppnå det branschgemensamma målet i miljöprogrammet från 2010 inom Partnersamverkan för en förbättrad kollektivtrafik, att minst 90 procent av kollektivtrafikens persontransportarbete ska baseras på fossilfri energi senast år 2020. I miljöprogrammet från 2018 finns mål för energianvändning och utsläpp av koldioxid per kilometer.

Partnersamverkan för en förbättrad kollektivtrafik

Partnersamverkan för en förbättrad kollektivtrafik omfattar SKR, Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Bussföretag, Svenska Taxiförbundet, Branschföreningen Tågoperatörerna, Trafikverket och Jernhusen.

En fossiloberoende fordonsflotta bidrar till Agenda 2030:s mål 7 om hållbar energi och mål 13 om klimat. Den stora utmaningen är att utveckla kollektivtrafiken så att den väljs av fler resenärer, i linje med branschens uppsatta fördubblings­mål.

Diagram 4. Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken (%)

Diagram 4: Diagrammet visar hur andelen förnybara drivmedel fortsatt ökat till 2020 med i genomsnitt en knapp procentenhet sedan 2019 och mer än fördubblats sedan 2009. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött (ska göras) motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2020.Förstora bilden

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur andelen förnybara drivmedel fortsatt ökat till 2020 med i genomsnitt en knapp procentenhet sedan 2019 och mer än fördubblats sedan 2009. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött (ska göras) motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2020.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Förnybara drivmedel omfattar biodiesel, biogas, etanol och förnybar el. Beräkningen baseras på energiinnehåll. Den allmänna kollektivtrafiken omfattar spårbunden trafik, buss och sjöfart.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version

Regionala kollektivtrafikmyndigheten

Kollektivtrafiken i varje län är ett gemensamt ansvar för regionen och länets kommuner. Den regionala kollektivtrafikmyndigheten som finns i varje län är i de flesta fall placerad hos regionen.

Andelen förnybara drivmedel i den allmänna kollektivtrafiken nådde över 92 procent år 2020. Det innebär att man ligger över den branschgemensamma målnivån på 90 procent för 2020 i Partnersamverkans miljöprogram från 2010, vilken dock kan ha något annan avgränsning. Åtta regioner hade över 99 procent förnybara drivmedel i den allmänna kollektivtrafiken: Sörmland, Östergötland, Skåne, Örebro län, Gävleborg, Kronoberg, Blekinge och Västernorrland. Alla regioner utom tre har över 75 procent förnybara drivmedel.

Den förnybara andelen nästan fördubblades i Region Gotland under året genom satsningar på biogas och biodiesel. Ökningar på arton procentenheter i Region Västerbotten beror främst på en överflyttning från diesel till HVO, och i Region Västmanland på en minskad andel fossil naturgas. Den största minskningen under året motsvarar knappt tre procentenheter, och avser Region Jämtland Härjedalen där mängd och andel biodiesel minskat. Samtliga regioner har kraftfullt ökat sina andelar förnybara drivmedel sedan 2009. Ofta beror ökningen på nya avtal kring drift med biogas, biodiesel och el.

Effekter av pandemin

Pandemin har lett till en mycket stor minskning av antalet resande, medan transportutbudet både minskat och ökat i olika regioner. På riksnivå har använd energi totalt sett minskat med knappt fyra procent. Kraftiga minskningar finns bland annat i Västra Götaland och Skåne. En tydlig ökning rapporteras i regionerna Stockholm och Uppsala och i Linköping och Norrköping genomfördes satsningen på nya linjedragningar i stads­trafiken med utökat trafikutbud trots pågående pandemi. Generellt anger regionerna att arbetet med att öka andelen förnybara drivmedel inte har påverkats av pandemin, även om det finns exempel på försenade avtal och ändrade prioriteringar.

Kommentarer till resultatet – diesel till båt och tåg minskar andelen

För de län där det saknas fullständiga uppgifter för 2009 används data för senare år. Tågtrafikens uppgifter omfattar sedan fjolårets rapport samtliga regioner där sådan förekommer, med mer eller mindre grova uppskattningar för tidigare år. Region Kalmar län, som ansvarar för Kustpilen även i Östergötland, redovisar hela dess diesel­användning i sina uppgifter. Satsningar på elektrifiering av banor med gles trafik är relativt dyrt, vilket drar ner andelen förnybart.

För regionerna Stockholm, Västra Götaland och Östergötland ingår även sjötrafiken i redovisade värden och för Region Stockholm även viss helikoptertrafik, vilket också minskar andelen förnybart. Även i sjöfarten har andelen förnybara drivmedel ökat, trots den lägre beskattningen av fossila drivmedel där. Region Stockholm ökade under 2020 andelen förnybart drivmedel i all kollektiv sjötrafik från 20 till 50 procent – en stor bedrift då det länge varit svårt att få fram förnybart drivmedel i sektorn. Det hybrid­fartyg med dieselelektrisk framdrift som sjösattes föregående år har också bidragit. Region Östergötland fasade ut de fossila drivmedlen inom skärgårdstrafiken och den särskilda kollektivtrafiken redan 2019. Däremot ingår bensin till svävare som används vid isbeläggning. För Region Blekinge inkluderar uppgifterna i tabellen inte diesel till sjöburen trafik, vilket sammanställts för första gången 2019 och främst betraktas som del av turismen. Inkluderas denna skulle regionens andel förnybart minska till drygt 90 procent. Inte heller Region Kalmar har med uppgifter om skärgårdstrafiken, vilken regionen nyligen tagit över.

Åtgärder och framgångsfaktorer – Upphandling med nya trafikavtal och samarbete med entreprenörer

En viktig förutsättning är ambitiösa politiska mål och att dessa får genomslag vid upphandling av trafikavtal och när fordonsflottan förnyas. Till 2020 finns en fortsatt minskning av fossil diesel och naturgas, motsvarande en knapp procentenhet på totalen.

Tillgången till förnybara drivmedel och fordon är avgörande. Partnersamverkan för en förbättrad kollektivtrafik har vägledningar för upphandling av buss och tåg samt kvalitets­utvärdering vid upphandling. I underlagen beaktas inte bara om drivmedlen är förnybara eller inte, utan även deras reduktion av koldioxidutsläpp. Det ligger i linje med det nationella systemet för reduktionsplikt, vilket dock inte siktar på kollektivtrafikens höginblandade förnybara drivmedel.

Till 2020 har andelen biodiesel, dvs. Rapsmetylester och hydrerad vegetabilisk olja, minskat med en halv procentenhet efter att ha ökat kraftigt tidigare år. RME-Fame står för något större andel än HVO. HVO passar alla diesel­motorer, även sjötrafikens och har sedan 2015 tydligt bidragit till expansionen av biodiesel.

Tillgången på höginblandade drivmedel förväntas istället minska till följd av ökad inblandning av biodrivmedel i fossil diesel enligt höjd ambition i reduktionsplikten. Den framtida tillgången på ren biodiesel befaras även minska till följd av ökade krav på hållbarhet och spårbarhet samt hot om slopad skattebefrielse från EU-regler. Under 2020 har den svenska regeringen beviljats fortsatt skattebefrielse i 10 år för biogas som motorbränsle samt fått ett års befrielse för 2021 för biodiesel.

En ny drivmedelsstrategi i Region Örebro län innehåller utfasning av HVO och RME, tillsammans med regionens trafikföretag Svealandstrafiken. Om det finns elfordon som klarar av kraven för kommande BRT-trafik kommer de att väljas. Kollektivtrafiken i Örebro övergick till 100 % fossilfri drift 2019. Nya biogasbussar togs i bruk med regionalt producerad biogas som produceras i länet.

Bilden visar en buss som drivs med biogas

Foto: Region Kalmar län

Biogasens andel har ökat med en dryg procentenhet under året. Bland annat genom nya avtal i Region Jönköpings län och Region Gotland. Samarbeten kring regional produktion av biogas och biobränslen bedrivs i flera regioner mellan flera parter, bland annat avfallsbolag som samlar in hushållens matavfall för rötning. Södra Sverige har på senare år fått ökad tillgång till dansk biogas, vilket slagit mot produktionen i Sverige. Förslag finns om ett bredare stöd till biogasproduktion i Sverige för att förbättra konkurrens­förutsättningarna.

Elens andel av energimixen har ökat marginellt, med ökningar främst inom spårbunden trafik i Region Stockholm samt i Region Uppsala, där det beror på mer kapacitetsstarka tåg. Regionerna Västra Götaland och Skåne har istället tydligt minskat sin elanvändning. All el till spårbunden trafik upphandlas som förnybar. I Lund har spårvagn tagits i drift i december 2020.

Satsningarna på elbussar i stadstrafiken fortsätter i flera regioner

Totalt fanns det 451 elbussar i kollektivtrafiken vid slutet av 2020. Det motsvarar fem procent av den totala bussflottan och ungefär tio procent av busarna i stadstrafik.

År 2019 var det 246 elbussar och år 2018 73 stycken. Flera nya satsningar planeras också för kommande år. Elbussar fanns i 16 regioner, till nästan hälften i Västra Götalandsregionen. I Region Skåne kördes 69 elbussar under 2020, inklusive 4 nya elbussar till Eslövs stadsbusstrafik. Under året introducerades 20 elbussar i stadstrafiken i Linköping och Norrköping och 16 i Region Halland. Region Stockholm hade 14 helelektriska ledbussar i SL-trafiken, en ökning med fyra. Två upphandlingar där det kravställts cirka 115 elbussar har dock blivit försenade pga. pandemin. I Umeå fanns det totalt 35 elbussar i stadstrafiken under 2020. Stora tekniska problem uppkom dock hos en av leverantörerna, varpå tio fordon avvecklades. Karlstadsbuss har under hela 2019–2020 kört fyra ledbussar som drivs med el, som ett första steg i trafikutvecklingen Karlstadsstråket.

Elbussarna är energieffektiva och bidrar till en tystare och mer attraktiv stadsmiljö. Eldrift och användning av batterier lämpar sig extra väl för busstrafik. Därtill ökar konkurrensen om fossilfria drivmedel från andra sektorer och genom nationell politik samtidigt som tillgången framöver är osäker.

Diagram 5. Kollektivtrafikens drivmedel 2020 (Totalt 4,0 TWh)

Diagram 5: Diagrammet visar fördelningen av kollektivtrafikens drivmedelsslag på totalt 4,0 TWh. HVO och RMR ger tillsammans en andel biodiesel på 39 procent. Övriga biodrivmedel är biogas och etanol. El till spårbunden trafik och bussar står för 28 procent. De fossila drivmedlen omfattar diesel och naturgas. Biodiesel 39,1 % Biogas 24,0 %,  Etanol 0,7 %.  El till spårtrafik och bussar 28,3 %.  Diesel 6,5 %  Bensin 0,1% Naturgas 1,2 %.Förstora bilden

Källa: SKR, bearbetning av uppgifter från regionerna.

Diagrammet visar fördelningen av kollektivtrafikens drivmedelsslag på totalt 4,0 TWh. HVO och RME ger tillsammans en andel biodiesel på 39 procent. Övriga biodrivmedel är biogas och etanol. El till spårbunden trafik och bussar står för 28 procent. De fossila drivmedlen omfattar diesel, naturgas och bensin.

Klicka på bilden för större version.

Klimatpåverkan från medicinska gaser

Medicinska gaser med stor klimatpåverkan

Lustgas står för 84 procent av klimatpåverkan från medicinska gaser i regionerna, övriga utsläpp gäller anestesigaserna sevofluran, isofluran och desfluran. Gaserna har betydligt större klimatpåverkan per viktenhet än koldioxid, från lustgasens 265 gånger till desfluranets 1790 gånger. Att utsättas för lustgas är också ett arbetsmiljöproblem för vårdpersonal. Inom vården används lustgas för smärtlindring, framför allt vid förlossningar och tandvård.

Mål och resultat - Mer än halverad klimatpåverkan sedan 2009

Begränsad klimatpåverkan är ett av Sveriges miljömål, och mål 13 inom Agenda 2030. Sveriges långsiktiga klimatmål innebär att utsläppen av växthusgaser inom Sveriges gränser ska nå netto-noll senast år 2045. Det finns dock inget särskilt nationellt mål för minskad klimatpåverkan från medicinska gaser.

Sedan 2009 har klimatpåverkan från utsläpp av medicinska gaser minskat med hela 59 procent, från 4,8 till 1,97 kg koldioxidekvivalenter (CO2e) per invånare och år, med en knapp minskning även från 2019. Variationen är stor mellan regionerna, från 0,96 till 5,98 kg koldioxidekvivalenter per invånare. Av landets 21 regioner har drygt hälften minskat sin kli­matpåverkan sedan 2019, medan sju har ökat sin i olika grad.

Ingen ny anläggning för lustgasdestruktion installerades i regionerna under året. Sveriges första destruktionsanläggning installerades som en pilot år 2007 i Region Stockholm och totalt finns det idag 35 aktiva anläggningar fördelat på femton regioner. I två regioner pågår förberedelser för installation av destruktionsanläggning vilket innebär att antalet regioner med lustgasdestruktion kommer att öka. De allra flesta regioner med lustgasdestruktion har samtliga sina förlossningsavdelningar uppkopplade. Det är just till förlossningsmottagningar som destruktionsanläggningar prioriteras. Några regioner har också mindre eller mobila anläggningar för barn- och tandvård.

Diagram 6. Klimatpåverkan från medicinska gaser (kg CO2-ekvivalenter/inv)

Diagram 6: Diagrammet visar hur klimatpåverkan från medicinska gaser fortsatt minskat från i medeltal 4,8 kg koldioxidekvivalenter per invånare år 2009 till 2 kg år 2020. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2020. För Regionerna Västmanland och Gotland används 2019 års värden pga. osäker rapportering 2020.Förstora bilden

Källa: Respektive region.

Diagrammet visar hur klimatpåverkan från medicinska gaser fortsatt minskat från i medeltal 4,8 kg koldioxidekvivalenter per invånare år 2009 till 2 kg år 2020. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2020. För Regionerna Västmanland och Gotland används 2019 års värden pga. osäker rapportering 2020.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Medicinska gaser med klimatpåverkan från sjukhus, primärvård och tandvård omfattar lustgas och anestesigaserna sevofluran, isofluran och desfluran.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version.

Ingen tydlig effekt av pandemin på totalen, men stora variationer i flera regioner

Under år 2020 minskade regionernas totala klimatpåverkan av medicinska gaser ytterst marginellt jämfört med året innan. På nationell nivå syns ingen ökad klimatpåverkan av medicinska gaser till följd av pandemin och flera regioner rapporterar att pandemin inte har påverkat användningen av medicinska gaser i någon betydande utsträckning. Dock uppvisar flera regioner såväl stora minskningar som stora ökningar.

Flera regioner har rapporterat ökade inköp av medicinska gaser till följd av sjukvårdens kraftigt ökade behov av intensivvård. Främst är det sevofluran som har ökat i vissa regioner, då det används inom covid-vården. Inom dagkirurgin har användningen istället minskat pga. uppskjutna operationer. Värt att poängtera är att den nationella brist på intravenösa anestesiläkemedel som uppstod våren 2020 kan ha föranlett verksamheter att förstärka sina lager och att ökade inköpsmängder inte nödvändigtvis reflekterar en ökad förbrukning under året.

Lustgasens utsläpp har minskat i flera regioner under 2020. En bidragande faktor har varit de tidigare rekommendationerna att inte ge lustgas som smärtlindring till födande kvinnor smittade med covid-19, för att förhindra smittspridning. Användning av andra smärtlindringsmetoder såsom ryggbedövning (EDA) rapporteras ha bidragit till minskningen i Gävleborg och Östergötland. Därtill finns variationer i antalet förlossningar i några regioner.

Destruktorer och utrustning förklarar också stora variationer. I Region Blekinge är ökningen en helårseffekt av tidigare installerade destruktionsanläggningar på förlossningen och till specialisttandvården. I Region Västerbotten har destruktionsanläggningen varit i drift utan de tidigare inkörningsproblemen och inköpt gas har returnerats för destruktion. I Östergötland har båda förlossningsenheterna nya uppdaterade lokaler och utrustning. De ökade utsläppen i Region Skåne beror istället på större driftstörningar i tre av fem lustgas­destrukorer. I Region Stockholm beror den ökade mängden lustgas främst på bättre data än 2019 då viss mätutrustning inte var tillgänglig.

Kommentarer till resultatet – effektiv rening av insamlad lustgas

Mätmetoderna för lustgasutsläpp och därmed uppgifternas tillförlitlighet varierar mellan olika regioner. För anestesigaser används inköpsstatistik, vilket inte är detsamma som förbrukad mängd för enskilda år, men det jämnar ut sig över tid. Jämförelsen tar heller inte hänsyn till att regionerna har olika specialistverksamheter och tar emot patienter från andra regioner.

Effektiviteten på reningen av den lustgas som samlas in i regionerna är hög och uppges ligga på mellan 92 och 100 procent. Drygt hälften av de regioner som har lustgas­destruktion mäter mängden destruerad gas medan övriga regioner beräknar destruerad mängd. I motsats till reningsgraden ses liksom tidigare år en betydligt större variation i regionernas insamlingsgrad av lustgas. Regionerna redovisar en insamlingsgrad som med ett undantag varierar mellan 58 och 80 procent. Variationen i insamlingsgraden beror dels på att regionerna har olika utrustningar och dels på att några har mätt insamlade volymer medan andra har använt olika teoretiska nivåer. Mätningen i Region Blekinge under 2020 visade en insamlingsgrad på endast 5 procent. Den låga insamlingsgraden har konstaterats bero på tekniska problem och insatta åtgärder förväntas öka insamlingen av lustgas under 2021. Även i Region Kalmar har problem med insamlingsgrad noterats. På grund av pandemin har insatser från leverantör försenats vilket bidragit till förlängda driftstörningar. Driftproblemen har föranlett projekt med fokus på driftoptimering, handhavande och övergång till dubbelmask.

Regionerna Stockholm och Jönköpings län har tidigare mätt upp insamlingsgraden till 75-80 procent, medan de flesta andra regioner antar en något lägre insamlingsgrad.

Åtgärder och framgångsfaktorer – destruktionsanläggningar, läckagetätning, lågflödesanestesi och intravenösa läkemedel

Destruktionsanläggningarna för lustgas har varit den största orsaken till den redovisade minskade klimatpåverkan från regionerna. Bidrag från Klimatklivet har varit en viktig förutsättning för att möjliggöra och påskynda införandet av sådana anläggningar. Sedan 2015 har totalt nio regioner beviljats medel för installation av lustgasdestruktion, senast ut är Centrallasarettet i Region Kronoberg där installation kommer att utföras under 2021.

Om de sex regioner som i dagsläget saknar destruktionsanläggningar hade haft sådana med motsvarande prestanda som antagits för övriga skulle klimatpåverkan från samtliga medicinska gaser kunna minska med ytterligare 10 procent, motsvarande 1900 ton koldioxid.

Insamlingen kan öka med hjälp av teknik och arbetsmetoder. Dubbelmasker är mer effektiva än enkelmasker och förväntas samla in 75–85 procent av gasen.

En grundläggande åtgärd för att minska lustgasens klimatpåverkan är att minska användningen överhuvudtaget, vilket har skett i flera regioner. Därtill kan läckage undvikas i distributionen från gascentral till behandlingsrum och genom att ta bort vägganslutningar där lustgas inte längre används. Region Kronobergs ökade klimatpåverkan under 2020 kan härledas till flera läckage av lustgas vilket tydliggör vikten av rutinmässiga läcksökningar. I Region Örebro genomfördes en omfattande läcksökning vilket resulterade i att två läckor kopplade till lustgas kunde åtgärdas.

Av de halogenerade anestesigaserna är desfluran den mest potenta växthusgasen. I flera regioner har information om att desfluran har högre klimatpåverkan än sevofluran resulterat i utbyte. Andra använder istället intravenösa läkemedel i högre utsträckning. Det är dock viktigt att ha i åtanke att intravenösa läkemedel kan nå ut i vattenmiljön. Om och i vilken grad de aktiva substanserna och dess metaboliter kan påverka vattenlevande organismer är i dagsläget oklart. Lågflödesanestesi innebär att anestesimedlet recirkuleras och återanvänds under operation vilket minskar färskgasflödet från över en liter per minut till 0,2–0,5 liter. Upphandling av nya anestesiarbetsstationer som ger beslutsstöd i läkemedelsdosering av de vanligaste anestesiläkemedlen möjliggör också minskade doser samt nollflödesanestesi. Mängden läkemedel under operation kan ytterligare reduceras med lågdosspinaler och anestesi med blockad vilket resulterar i färre antal sövningar och således en minskad läkemedelsanvändning.

I Region Örebro pågår en multicenterstudie på opiatfri anestesi som i samverkan med Region Västra Götaland kommer att fortsätta under ytterligare två år. Kontinuerlig utbildning i narkosteknik med inkluderad klimataspekt är också en viktig del i arbetet med att minska klimatpåverkan av de medicinska gaserna.

Avfallsåtervinning

Avfall med stor potential för cirkulära flöden

Sveriges regioner arbetar alla utifrån avfallshierarkin för att minimera uppkomsten av avfall och ta hand om det avfall som uppkommer på bästa sätt. För att avfall ska kunna återanvändas och återvinnas är det viktigt att samarbeta med andra aktörer. En stor utmaning för att uppnå cirkulära flöden är att material och produkter designas för att återanvändas och återvinnas och därmed bibehåller sin kvalitet i kretsloppet.

Mål och resultat – ökade avfallsmängder och ökad återvinning

Det finns inget nationellt avfallsmål för regionerna men de berörs av målen i Sveriges avfallsplan och avfallsförebyggande program. EU antog 2018 ett antal långtgående direktiv i syfte att förebygga avfall och öka återvinningen av hushållsavfall och förpackningar. Avfallshierarkin stärks genom att länderna måste prioritera förebyggande åtgärder, återanvändning och återvinning framför deponering och förbränning. Det finns ett övergripande mål om att 2025 ska 55 procent av avfallet återvinnas, vilket ökar till 60 procent 2030 och 65 procent 2035. Agenda 2030:s mål 12 om hållbar produktion och konsumtion lyfter fram flera relevanta delmål, exempelvis att halvera matsvinnet och att minska den totala mängden avfall.

Diagram 7. Materialåtervinning inklusive matavfall (andel i % av total vikt avfall)

Diagram 7: Diagrammet visar hur andelen avfall som materialåtervinns ökat med i medeltal 0,8 procentenheter sedan 2014. Samtidigt har avfallsmängderna ökat. Jämfört med 2019 har dock både totalvolymen och andelen materialåtervinning minskat. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2020. För Gotland redovisas uppgifter för 2019 i avsaknad av 2020.Förstora bilden

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur andelen avfall som materialåtervinns ökat med i medeltal 0,8 procentenheter sedan 2014. Samtidigt har avfallsmängderna ökat. Jämfört med 2019 har dock både totalvolymen och andelen materialåtervinning minskat. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2020. För Gotland redovisas uppgifter för 2019 i avsaknad av 2020.

Värdena redovisas även i Nyckeltalen i tabeller.

Nyckeltalet avser materialåtervunnet avfall inklusive organiskt avfall dividerat med total mängd avfall som uppkommer i sjukhusfastigheter räknat i kg. Bygg- och rivningsavfall samt trädgårdsavfall är exkluderat.

Se vidare Om nyckeltalen

Klicka på bilden för större version.

Från sjukhusverksamheten genererades under 2020 totalt cirka 63 600 ton avfall, en trendmässig ökning från 61 000 ton 2014, men en minskning med ca 0,5 procent från 2019. Riksmedelvärdet för materialåtervinning inklusive matavfall för 2020 var 27,8 procent, vilket även det är en minskning med 0,5 procent från 2019, men en något större ökning på 0,8 procentenheter från 2014.

Förändringar under året – Pandemins effekter

Under året 2020 har pandemin främst påverkat regionernas avfallshantering genom ökade mängder av vårdens specialavfall, vilket hanteras som farligt avfall. Det kan förklaras av den ökade mängden skyddsutrustning och engångsmaterial som använts till följd av pandemin. I början av pandemin fanns också en osäkerhet om hur avfallet skulle hanteras. I flera fall har annan verksamhet än covidvård stått tillbaka, vilket bidragit till att både de totala avfallsmängderna och återvinningen har minskat på riksnivå. Brännbart avfall samt papper och papp har minskat, medan utsorteringen av matavfall har ökat. Pandemin har också inneburit att vissa förbättringsarbeten och kommunikationsinsatser kring avfallshanteringen har skjutits fram eller begränsats.

Den kraftigt minskade återvinningsgraden i både Region Värmland och Region Stockholm förklaras huvudsakligen av att pandemin ökat andelen avfall som hanterats som brännbart. I Region Sörmland ökade pandemin vårdens specialavfall samtidigt som stängning av matsalar och rekommendation om hemarbete bidrog till att minska mängderna av andra fraktioner som matavfall, brännbart avfall, tidningar och papper.

Region Skåne har den största förbättringen av återvinningsgraden till 2020, med nästan sex procentenheter. De återvinningsbara fraktionerna har ökat mer än de övriga, vilket beror på både förbättrad sortering och förbättrad avfallsstatistik. Region Östergötland har en ökad återvinning och minskad andel brännbart avfall, till följd av att operationer och annan verksamhet ställts in under pandemin. För Region Västerbotten är det förbättrade resultatet en återhämtning efter att en wellpappcontainer var ur funktion under större delen av år 2019. Regionens nya avfallsstrategi har också börjat få genomslag i förbättrade avfallsterminaler med nytt ansvar för intern service samt bättre förutsättningar på avdelningarna för utsortering med ändamålsenliga kärl.

Kommentarer till nyckeltal och avgränsning

Nyckeltalet avser avfall från sjukhusverksamhet, men alla regioner kan inte helt skilja ut annat verksamhetsavfall. De största volymerna avser brännbart avfall, papper, matavfall samt vårdens specialavfall (Se diagram 8). Materialåtervinningsgraden som nyckeltal speglar inte helt förbättringsarbetet. Exempelvis kan ökade avfallsmängder ge ett högre värde så länge de materialåtervinns. Måttet tar heller inte hänsyn till skillnader mellan regionerna i den sjukvård som bedrivs.

Den samlade bedömningen är ändå att nyckeltalet speglar det grundläggande syftet med avfallshanteringen och fortsatt kan förbättras. Nyckeltalet har fungerat bra för att diskutera avfallshanteringen inom regionerna. Regionernas avfallsnätverk arbetar med goda exempel och studiebesök för bättre källsortering, återvinning och krav i upphandlingar.

Åtgärder och framgångsfaktorer ­– Avfallsförebyggande åtgärder, tydliga rutiner och information

Ökad andel materialåtervinning och minskad energiåtervinning kräver ett strukturerat arbetssätt med tydliga rutiner, utvecklingsarbete och kommunikation med avfalls­entreprenörerna. Tydliga krav behövs i upphandlingen av avfallsmottagare, bland annat på kvalitetssäkrad statistik och vägning av avfallet.

De flesta regioner arbetar aktivt med att förebygga uppkomsten av avfall. Det omfattar systematisk återanvändning av utvalda produktflöden, till exempel återbruk av textilier och sjukvårdsmaterial via välgörenhetsorganisationer, digitala portaler för återbruk av möbler och medicinskteknisk utrustning, övergång till flergångs- istället för engångs­produkter samt kravställande på materialeffektiva produkter och förpackningar. Krav vid upphandling och inköp är en nyckelfaktor. Några regioner lämnar i samverkan med avfallsmottagare även annat än förpackningar till plaståtervinning.

Region Jönköpings län har tagit fram en Handbok för klokare materialval. Generellt gäller att först se över rutiner för att minska onödig användning och sedan byta ut engångs- till flergångsprodukter där så är möjligt.

Diagram 8: Regionernas avfall i fraktioner 2020 – totalt 63 600 ton

Diagram 8: Diagrammet visar hur avfallsmängderna från sjukhusfastigheter fördelar sig på olika fraktioner för insamling. Den totala avfallsmängden uppgår till knappt 63600 ton eller 6,1 kg per invånare. Förstora bilden

Källa: SKR, sammanställning av uppgifter från regionerna.

Diagrammet visar hur avfallsmängderna från sjukhusfastigheter fördelar sig på olika fraktioner för insamling. Den totala avfallsmängden uppgår till knappt 63600 ton eller 6,1 kg per invånare.

Klicka på bilden för större version.

Kemiska produkter

Effekter av pandemin

Pandemin har påverkat arbetet med kemikaliehantering på flera sätt. Mest påtagligt var den ökade efterfrågan och bristen på alkoholbaserade desinfektionsmedel. Ordinarie leverantörer kunde inte leverera och istället togs tillfälliga ersättningsprodukter in. Dessa tog snabbt slut och snabba beslut behövdes för att inte stå utan. I flera regioner passerade därför inte dessa ersättningsprodukter ordinarie granskningsförfarande med krav gällande innehåll, miljö, arbetsmiljö med mera. I någon region fick undermåliga produkter kasseras.

Flera regioner uppger att planerade miljöinsatser fick stå tillbaka för att stötta organisationen i de utmaningar som pandemin medförde. I Region Kalmar län handlade det främst om tätt samarbete med upphandling för att ur arbetsmiljö- och miljösynpunkt granska ersättningsprodukter, t.ex. handskar och desinfektionsmedel. I andra regioner (Blekinge, Gävleborg, Halland, Västerbotten) handlade det om brandskydd och förvaring av den ökade mängden desinfektionsmedel. I ett par regioner medverkade miljöavdelningens medarbetare med att handfast fylla på handdesinfektionsflaskor, då det under en period endast gick att få tag på större dunkar (Jönköping, Östergötland).

En annan effekt av pandemin har varit inställda eller framskjutna utbildningar kring säker kemikaliehantering (Halland, Skåne, Uppsala, Västmanland). Någon region uppger att de gått över till digital utbildning. I Region Västernorrland bidrog det digitala formatet till att fler utbildningar än tidigare kunde hållas i samband med införandet av det nya kemikaliehanteringssystemet. I en del regioner har den årliga kemikalieinventeringen ställts in eller minskat i omfattning (Gävleborg, Södermanland, Västmanland). Några regioner uppger att kemikaliehanteringen inte påverkades nämnvärt, förutom att volymerna av desinfektionsmedel ökade kraftigt.

Goda exempel för säker kemikaliehantering

Till årets öppna jämförelser ställdes frågor om några områden där det finns stor risk att miljö- och hälsofarliga ämnen smyger sig in utan att de är nödvändiga. Goda exempel på utfasning av farliga ämnen inom tandvård och fastighetsdrift efterlystes, liksom hur regionerna jobbar för att undvika biocider i sjukvårdsprodukter.

Arbete för att undvika biocider i sjukvården

Biocider, eller antimikrobiella ämnen, är en form av bekämpningsmedel. Behandling med antimikrobiella ämnen är i de flesta fall inte nödvändig och kan påskynda resistensutveckling hos mikroorganismer. Ämnena är ofta mycket svårnedbrytbara i miljön. De kan förekomma i till exempel förbrukningsmaterial såsom förband och suturer, kem-tekniska produkter, IT, MT, britsar, bord och stolar för vård och behandling etc. De flesta regioner ställer miljökrav i upphandlingar för att undvika biocider och jobbar med utfasningslistor.

Varuförsörjningen (som upphandlar förbrukningsartiklar åt de fem regionerna Uppsala, Södermanland, Västmanland, Dalarna och Örebro) har ett generellt krav vid alla upphandlingar på att inte ta in förbrukningsartiklar som innehåller antimikrobiella ämnen. Produkter som innehåller silver eller andra ämnen med antimikrobiell effekt ska upphandlas mycket restriktivt och endast då klara medicinska indikationer föreligger. Östergötland har motsvarande riktlinje och en prioritering att alkoholbaserade desinfektionsmedel ska användas i första hand.

Arbete för att undvika att få in miljö- och hälsofarliga kemiska produkter inom tandvården

Flera regioner uppger miljökrav i upphandling, utfasningsarbete och riskbedömningar som effektiva sätt att minimera miljö- och hälsofarliga kemiska produkter inom tandvården. Region Uppsala jobbar med en så kallad ”plocklista” med rekommenderade upphandlade tandvårdsprodukter i sin kemikaliedatabas. Region Kalmar län gör informationsinsatser för att öka medvetenheten. I Gävleborg finns en materialgrupp som kontinuerligt jobbar med en utbyteslista där alternativa produkter och metoder diskuteras.

Arbete för att undvika att få in miljö- och hälsofarliga kemiska produkter inom fastighet och drift

Region Skåne har en regional utfasningsgrupp där medlemmar från olika förvaltningar ingår. Ett arbete med syfte att se över användningen av verkstadskemikalier har just startats. Region Kalmar län synkar utbudet och produkter mellan de olika driftenheterna i länet med hjälp av kemikalieinventeringen. Några regioner uppger att de planerar att upprätta ramavtal för att säkerställa kontroll över de driftkemikalier som köps in och minska antalet olika produkter och produkter med innehåll av miljö- och hälsofarliga ämnen.

I Östergötland utförs fastighetsdriften på entreprenad och i avtalet ställs krav om kemikalieinventering och att inte använda produkter som innehåller utfasningsämnen eller riskminskningsämnen. I driftavtalet för utemiljö ställs krav på att kemiska bekämpningsmedel inte ska användas. Om särskilda behov uppstår ska användningen godkännas av regionen.

Fler goda exempel för säker kemikaliehantering

  • Det CMR-ämne som används i störst volymer inom Region Skånes verksamheter är formalin. Under året har ett förvaltningsövergripande förbättringsarbete med att kartlägga processen för hanteringen av formalin utförts. Utifrån detta skapades rutiner för en säker hantering från vården, via transport, till patologen och avfallshantering. I arbetet ingick även att minska antalet formalinprodukter som används.
  • Flera regioner påtalar att arbetet med genomförande av riskbedömningar ökar medvetenheten om riskerna med kemiska produkter och leder till att verksamheterna fasar ut flera produkter.
  • Ett samarbete pågår inom de fyra nordligaste regionerna för att hitta gemensamma kemikaliekrav som ska användas för produkter och varor i regiongemensamma upphandlingar.
  • Region Norrbotten har under året haft en bred satsning kring miljösäkerhet och brandskydd kopplat till avfall och kemikalier men även väntrum för barn med inplanerade platsbesök på hälsocentraler och tandvårdskliniker. Arbetet har inte kunnat genomföras i den utsträckning som planerats på grund av pandemin men nära hälften av besöken har ändå kunnat genomföras.
På bilden, en kvinna står lutad över några flaskor med kemikalier.

Foto: Region Östergötland