Öppna jämförelser – Miljöarbetet 2020 i regionernaTill toppen

Öppna jämförelser – Miljöarbetet 2020 i regionerna


Stäng
Innehållsförteckning
Stäng
Ämnesord

Sammanfattning och inledning

Rapporten Miljöarbetet i regionerna presenteras för sjunde gången som Öppna jämförelser, med syfte att stimulera lärande och verksamhetsutveckling.

Rapporten speglar i huvudsak miljöarbetet utifrån regionala politiska prioriteringar. En del av dessa korresponderar till nationella miljömål, mål för EU och andra internationella mål om klimat, energieffektivisering, giftfri miljö och resurseffektivitet.

Regionernas miljöarbete har fokus på områdena minskad klimatpåverkan, giftfri miljö, biologisk mångfald och resurseffektivitet. Flera av regionerna arbetar utifrån Agenda 2030, där miljöarbetet har starka kopplingar till målen om bland annat hållbar produktion och konsumtion, hälsa och välbefinnande, klimat och energi. Miljöarbetet styrs även av lagar och förordningar.

Resultat i korthet 2009-2019

  • Antibiotikaförskrivning: minskat 27 %
  • Ekologiska livsmedel: ökat från 13 till 45 %
  • Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken: ökat från 42 till 91 %
  • Energianvändningen per lokalyta: minskat 14 %
  • Medicinska gasers klimatpåverkan: minskat 58 %

Rapporten visar flera positiva trender under de senaste elva åren. Antibiotika­förskriv­ningen har minskat med över en fjärdedel, andelen ekologiska livsmedel har ökat tre och en halv gånger och förnybara drivmedel i kollektivtrafiken mer än fördubblats till i nivå med branschmålet för 2020. Energianvändningen i lokalerna har effektiviserats vilket sparar över 200 miljoner kronor årligen. Klimatpåverkan från medicinska gaser har mer än halverats, med knappt 3 kg per invånare, tack vare installation av lustgasdestruktion och andra insatser. På avfallsområdet syns en något ökad andel materialåtervinning till 28 procent, medan de totala avfallsmängderna har ökat sedan 2014. Arbetet med kemiska produkter har i flera fall lett till utbyte av hälsofarliga ämnen och minskad exponering.

Årets temadel lyfter fram regionernas samarbete inom miljökrav i upphandling. Där bidrar fokus på förbrukningsmaterial och harmonisering av miljökrav till delade erfarenheter och snabbare resultat. Därtill sammanfattas regionernas arbete med klimatredovisning med positiva resultat på många delområden.

Skillnaderna mellan regionerna är i vissa fall stora och jämförelserna visar på möjligheter till fortsatta förbättringar. Skillnader i miljöprestanda beror till stor del på olika ambition och mål i regionernas miljöarbete. Men de speglar även skillnader i geografiska förutsättningar och verksamheternas omfattning.

Rapportens sex miljöindikatorer ger en god bild över bredden och resultatet i det viktiga miljöarbete som pågår inom regionerna. Indikatorerna bedöms i de flesta fall ha tillfredsställande datakvalitet och jämförbarhet. Indikatorerna har fokus på det interna miljöarbetet som bedrivs i regioner och inte på det regionala utvecklingsansvaret.

Covid-19-pandemin förväntas även påverka regionernas miljöarbete. Eftersom rapporten i huvudsak speglar miljöarbetet 2019 kommer effekterna att ses tydligare i nästa års sammanställning. Ompriori­teringen av vårdinsatser och minskningen av annan smittspridning till följd av krisen påverkar exempelvis inköp av förbrukningsmaterial och desinfektionsmedel. Brådskan att få fram resurser har i flera fall medfört sänkta eller slopade miljökrav på den globalt ansträngda marknaden. En ansträngd ekonomi för regionen kan styra bort från dyrare produkter med högre miljöprestanda, såsom en del ekologiska livsmedel. Avfallsmängderna påverkas av minskad och uppskjuten operations­verksamhet, samtidigt har användningen av engångsmaterial som visir och munskydd ökat kraftigt och sorteringen av sådant material har ändrats över tid, från smittförande till brännbart.

Antibiotikaförskrivningen föll under pandemins första fas, medan bunkring av mediciner i allmänhet ökade markant. Tjänsteresandet har minskat medan digitala möten ökat, inklusive satsningen gentemot patienter på digitala vårdmöten och digitala vårdcentraler. Medan kollektivtrafiken har tappat många passagerare har turtäthet och drivmedels-användning påverkats i något mindre omfattning, utifrån strävan att hålla igång trafiken och minska trängseln. Behovet av åtgärder för ökad robusthet mot pandemier kan även vara motiverade för klimatanpassning och minskad klimatpåverkan. Det gäller t.ex. ökade lager och ökad andel flergångsprodukter som hanteras lokalt, vilket skulle kunna bidra till en mer cirkulär ekonomi.

Miljöarbete för bättre hälsa

Med uppdraget att förebygga ohälsa och sjukdom vilar ett ansvar på regionerna att vara en aktör i arbetet för en hållbar utveckling så att både nuvarande och kommande generationer ska kunna leva i en hälsosam och god miljö. Stora miljöutmaningar för regionerna är att minska klimatpåverkan och resursförbrukningen samt att bidra till en giftfri miljö. (Se figur 1.) Det förebyggande folkhälsoarbetet är oerhört viktigt för att vi människor ska hålla oss friska och inte behöva vård som kräver miljöpåverkande resurser, såväl förbrukningsmaterial som läkemedel.

Figur 1. Utmaningar och fokusområden för regionernas miljöarbete

Figur 1. Utmaningar och fokusområden för regionernas miljöarbeteFörstora bilden

Miljömålssymboler av Tobias Flygar

Figuren visar att regionernas miljöarbete ofta har fokus på begränsad klimatpåverkan, giftfri miljö och resurseffektivitet. Rapporten speglar detta genom nyckeltal och avsnitt om klimatberäkningar, transporter, energianvändning, medicinska gaser, läkemedel (antibiotika), kemiska produkter, avfall och upphandling.

Samverkan och nätverk driver utveckling

Gemensamma miljöindikatorer är ett viktigt verktyg för att se utveckling, trender och effekter av olika typer av åtgärder. Indikatorerna möjliggör jämförelser över tid och mellan regioner. Genom att identifiera trender inom regionerna underlättas spridning av kunskap och goda exempel.

Regionernas miljöchefer (RMC) har under året vidareutvecklat arbetet med miljö inom det nationella samarbetet för hållbar upphandling och utbytt erfarenheter på områden som Agenda 2030, hållbara finanser, hållbar konsumtion, klimatpåverkan från hälso- och sjukvården, regionala prioriteringar samt framtidens fastighetsbehov. Regionerna har flera samarbetsnätverk inom miljöområdet, för exempelvis avfall, transporter, upphandling, kemikalier, läkemedel, klimatberäkningar och miljöledning. Nätverken bidrar till att öka kunskapen, hitta gemensamma lösningar och implementera beprövade erfarenheter i den egna organisationen.

Öppna jämförelser stimulerar till analys och förbättrad kvalitet

SKR presenterar årligen så kallade Öppna jämförelser av kvalitet, resultat och kostnader inom flera verksamhetsområden som kommuner och regioner ansvarar för. Jämförelserna görs inom hälso- och sjukvård, vård och omsorg om äldre, grundskola, gymnasieskola, trygghet och säkerhet, folkhälsa, kollektivtrafik samt planering och byggande. För sjunde året publiceras även denna rapport om miljöarbetet i regionerna inom Öppna jämförelser.

Syftet med Öppna jämförelser är att stimulera regioner och kommuner att analysera sin verksamhet, lära av varandra, förbättra kvaliteten och effektivisera verksamheten. Det ger även medborgarna insyn i vad gemensamt finansierade verksamheter åstadkommer. Jämförelserna är årliga och successivt utvecklas bättre indikatorer, statistik och analys.

Indikatorerna i rapporten publiceras som Öppna jämförelser eftersom de har ett tydligt resultatfokus och dessutom sträcker sig över flera verksamhetsområden såsom hälso- och sjukvård och kollektivtrafik. Jämförelserna redovisas med en indelning i tre grupper där de bästa värdena markeras med grön färg, de sämsta med röd och de mellanliggande med gult. Metoden medför att det kan vara marginella skillnader mellan regioner på ömse sidor om gränsen för en viss färg.

Tema Upphandling

Hållbara regioner genom nationell samverkan

Offentlig upphandling handlar i grunden om att skapa mesta möjliga nytta för medborgarnas skattepengar. Men det innebär även att säkerställa att den negativa påverkan på människors hälsa och miljön blir så liten som möjligt. I år firar det nationella samarbetet för hållbar upphandling 10 år.

”Att vi nu tagit steget och även kan samverka gällande miljökrav är väldigt positivt för en mer hållbar framtid.” Lena Larsson, ordförande i Ledningsnätverket för regionernas upphandling (LfU).

Kraftfullt verktyg för att driva hållbar utveckling globalt

Påverkan på hälsa och miljö sker i alla led i en produkts livscykel från det att råmaterialet utvinns, vid produktion, distribution och användning fram till avfallshanteringen. Regionerna ansvarar för att det som upphandlas framställs under hållbara och ansvarsfulla förhållanden, oavsett var i världen produktionen sker. Offentlig upphandling lyfts som ett av de viktigaste verktygen för att verka för genomförandet av FN:s Agenda 2030, och som påverkar såväl lokalt som globalt. Även på EU-nivå inom gröna given för cirkulär ekonomi omnämns hållbar upphandling som ett viktigt instrument.

Offentlig upphandling i Agenda 2030

Agenda 2030 finns upphandling särskilt i mål 12 Hållbar konsumtion och produktion och delmål 12.7 om att Främja hållbara metoder för offentlig upphandling. Därtill finns starka kopplingar till målen för exempelvis hälsa och välbefinnande, utbildning, jämlikhet/jämställdhet, vatten, hållbar energi och globalt partnerskap.

Hållbar upphandling lyfts ofta som mål i regionernas miljö- eller hållbarhetsprogram eftersom det är ett kraftfullt och strategiskt verktyg för att uppnå en giftfri miljö, minska klimatpåverkan samt för att bidra till en cirkulär ekonomi.

”Det är en styrka att ingå i en nationell samverkan. Det blir en stark kraft för förbättringar för miljön och för arbetares villkor i leverantörskedjorna.”
Magnus Strand, miljösäkerhetsrådgivare i Region Blekinge.

Förbrukningsvaror i vården gemensamt fokus

Under 2018 utökades regionernas nationella samarbete Hållbar upphandling med miljökrav i upphandling.

”Samverkan går ut på att ta fram relevanta krav och följa upp ställda krav för att säkerställa att vi får de produkter vi har efterfrågat.”
Katharina Högdin, miljöstrateg på Nationella kansliet för hållbar upphandling.

Förbrukningsvaror är en upphandlingskategori som regionerna gemensamt beslutat att prioritera. Framgång inom området ger effekt både för klimatet och för en giftfri verksamhet samtidigt som det är svårt att uppnå som enskild aktör. Förbrukningsvaror är uppdelade i många olika produktkategorier vilket gör att arbetet behöver prioriteras. De fyra kategorier som samverkan inleds inom när det gäller miljömässig hållbarhet är produkter inom anestesi och intensivvård, inkontinens, förband och sårvård samt papper och plast.

Miljöprioriterade upphandlingskategorier

  • Livsmedel och tillhörande tjänster
  • Textilier inklusive engångstextilier
  • Läkemedel
  • IT & kommunikation

Eftersom regionerna i mångt och mycket har samma leverantörer och produkter på avtal sparas resurser genom att följa upp tillsammans och dela på resultaten. Alla regioner ställer idag hållbarhetskrav i sina upphandlingar men det är en stor variation i vad och hur man ställer krav. Nationella kansliet hjälper till både i formulering av krav men också hur dessa ska verifieras.

”Blekinge är en av de mindre regionerna i Sverige. Därför är det en styrka för oss att ingå i en nationell samverkan när det gäller att ställa krav på leverantörer i syfte att verka för att de produkter vi upphandlar är producerade under ansvarsfulla och hållbara förhållanden. Blekinge har inte samma resurser som de större regionerna för detta arbete, så samverkan med övriga regioner har ett stort värde för oss.”
Magnus Strand, miljösäkerhetsrådgivare i Region Blekinge.

Utöver att jobba mer effektivt ger samverkan också en tydlighet mot leverantörer om vilka områden som regioner anser att det är viktigt att flytta fram positionerna inom.

Målinriktad nationell och internationell samverkan

Genom det gemensamma Nationella kansliet för hållbar upphandling finns möjlighet att ge regionerna en samlad röst. Det har även öppnat upp möjligheten till att knyta internationella kontakter.

”Även om alla regioner går samman är Sverige en liten spelare på den globala marknaden. Därför arbetar vi även med parter utanför regionerna och vi har ett antal strategiska samarbetspartners i SKL Kommentus inköpscentral, Sykehusinnkjøp i Norge och Helsingfors Universitetssjukhus i Finland.” Katharina Högdin, miljöstrateg på Nationella kansliet för hållbar upphandling.

Utöver de strategiska samarbetspartnerna sker samarbete också med flera myndigheter som till exempel Upphandlingsmyndigheten, Naturvårdsverket, Kunskapscentrum för kemikalier i miljön, Substitutionscentrum. Dessutom pågår ett flertal mer informella nationella och nordiska samarbeten.

Kemkollen – nationell samverkan för uppföljning av kemikaliekrav i upphandling

Ett exempel är KemKollen som är ett samarbete med SKL Kommentus, Trossa och Stockholms Universitet. Under 2019 har ett pilotprojekt genomförts med syfte att utveckla ett gemensamt verktyg för uppföljningar av kemikalieinnehåll i varor. Kemkollen riktar sig mot upphandlande myndigheter inom regioner och kommuner och målet är att stärka kunskapen om vilka kemikalier som faktiskt finns i de varor som upphandlas och huruvida upphandlingskrav på kemikalier efterlevs. Under 2019 har ett femtiotal produkter inom produktområdena textilier och lekmaterial skickats på laboratorieanalys för att granska vilka kemikalier de innehåller. Resultatet kommer att sammanställas och presenteras under 2020.

Kemkollen fortsätter under 2020 och fokusområdet är då plast. Tack vare att regionerna ingår i arbetet är tre av fyra produktkategorier i Kemkollens nästa projekt de samma som regionerna prioriterat att samverka kring inom Hållbar upphandling. De fyra produktkategorierna är inkontinensprodukter, injektion och infusion, förband och sårvårdsprodukter samt produkter som kommer i kontakt med livsmedel. Arbetet pågår för fullt och under året kommer utvalda produkter att skickas på analys.

Samordning av uppföljning avseende miljökrav och hållbara leveranskedjor

År 2010 enades de dåvarande landstingen om att samverka kring Hållbar upphandling och kring en gemensam Uppförandekod.

”Sedan det nationella samarbetet startade med uppförandekod för leverantörer och hållbara upphandlingar över hela leveranskedjan, har vi sett positiva förändringar i våra tillverkningsled. Att upphandlande myndigheter ställer samma krav i upphandlingar ger en styrka i kraven som vi inte hade innan och underlättar också för våra leverantörer. Att vi nu tagit steget och även kan samverka gällande miljökrav är väldigt positivt för en mer hållbar framtid.” Lena Larsson, ordförande, LfU.

Vid upphandling av produkter till regionerna är det viktigt att följa upp att produkten lever upp till ställda krav. Dels för att personal och patienter inte utsätts för risker och dels för att produkterna inte ska skada miljö eller människor utanför den egna verksamheten.

”Utan uppföljning riskerar vi att oseriösa leverantörer med lägre priser gynnas på bekostnad av de som tar sitt ansvar och säkerställer att deras produkter lever upp till kraven.” Karin Lonaeus, hållbarhetsstrateg på Nationella kansliet för hållbar upphandling.

En pilot startades under 2018 för att fasa in uppföljning av miljökrav i det redan standardiserade arbetssättet. Piloten föll väl ut och nu följs miljökrav upp, när det är relevant, i samband med uppföljning av de sociala kontraktsvillkoren. Tillsammans har regionerna enats kring åtta riskområden, det vill säga produktkategorier där det finns en påtaglig risk för att Uppförandekoden inte efterlevs. Varje riskområde följer en treårig handlingsplan som bygger på en riskanalys. De befintliga riskanalyserna som togs fram kopplat till Uppförandekoden har utökats på miljösidan.

Under 2019 genomfördes 13 avtalsuppföljningar med miljökrav inom ramen för det nationella samarbetet.

Figur 2. Hållbar upphandling - samordning på åtta riskområden

Figur 2. Hållbar upphandling - samordning på åtta riskområden

Foton från Adobe

Figuren visar hur regionerna samordnar sitt arbete med miljökrav i upphandlingen inom åtta prioriterade riskområden.

Tre snabba frågor till Nationella kansliet

Katharina Högdin har de senaste åren varit i en ständig dialog med såväl enskilda regioner, regionernas nätverk inom miljö och upphandling som statliga myndigheter och leverantörer i sin roll som miljöstrateg vid Nationella kansliet.

-Vilken är nyckeln till framgången i regionernas samverkan?

Först och främst alla engagerade och kunniga personer i vårt nätverk. Utöver det blir vi starkare tillsammans och får en ökad köpkraft vilket ger en större påverkansgrad. Eftersom vi har samma produkter och leverantörer på avtal finns det fördelar med att dela på kostnader och allt arbete kopplat till hållbar upphandling. Samarbetet ger även regionerna ett forum där man kan dela resultat och lärdomar från allt det goda arbete som görs ute i regionerna.

-Vilka krav är svårast att flytta fram positionerna för – giftfritt, klimat eller cirkulär ekonomi?

En av de stora utmaningarna när det gäller kemikaliekrav är att få in informationen om vad produkterna innehåller. Idag finns det lagstiftning som styr hur som leverantörer ska redovisa innehållet i kemiska och kosmetiska produkter, men för övriga produkter är det svårt att få tillgång till information.

När det gäller klimatpåverkan är regionerna bra på att ställa krav på transporter och energi. När det kommer till förbrukningsmaterialet, som står för en stor del av regionernas klimatpåverkan, finns det mycket kvar att göra. Det handlar exempelvis om materialval men även kanske nya arbetssätt och processer.

Inom området cirkulär ekonomi har regionerna nyligen börjat ställa krav. Det finns flera spännande projekt kopplade till exempelvis cirkulära möbelflöden och återtagstjänster i regioner. Utmaningen här är att tänka nytt och hitta nya områden att upphandla produkter som är återcirkulerade eller renoverade. För att möjliggöra detta behövs både hjälp och styrmedel som exempelvis översyn av lagstiftningen.

Det svåraste är att kombinera alla tre områdena. För att få till en minskad klimatpåverkan behöver vi börja upphandla cirkulärt och därmed säkerställa att vi har produkter utan innehåll av skadliga kemikalier som går att materialåtervinna på ett effektivt sätt.

-Vilka frågor får du från leverantörerna?

Varför kan vi regioner inte harmonisera våra krav? Det är svårt för leverantörerna att ta fram mer hållbara alternativ om vi inte kan enas om vad som är viktigt, hur vi formulerar oss när vi ställer krav och vad som är en giltig verifikation för att man som leverantör uppfyller kraven.

Sedan får jag många frågor kopplade till kemikalieinnehåll i olika produkter. Eftersom det hela tiden uppkommer ny kunskap kring miljö- och hälsoskadliga ämnen i vår omvärld så jobbar både vi och leverantörerna lite i uppförsbacke. Med ständigt nya rön så är det svårt att jobba förebyggande och veta att man tar rätt beslut.

Det nationella samarbetet för hållbar upphandling firar 10 år!

  • 2010 Landstingen antar Uppförandekoden för leverantörer och startar upp den nationella samordningen.
  • 2012 Nationell samordnare anställs.
  • 2016 Nationella kansliet förstärks med en hållbarhetsstrateg.
  • 2016 Åtta regionala riskområden införs.
  • 2018 Samarbetet utökas med miljökrav i upphandling och nationell miljöstrateg anställs.

Regionernas klimatberäkningar

Sammanfattning - Klimatberäkningar

  • Genom årliga inköp på cirka 120 miljarder kr per år står regionerna för runt sju procent av Sveriges klimatpåverkan ur ett konsumtionsbaserat perspektiv. Det är 0,6 ton koldioxid per invånare. Globalt bedöms utsläppen från sjukvården vara 0,2 ton per person.
  • Mål och redovisning i Sveriges regioner omfattar runt en fjärdedel av de totala utsläppen från inköpen. Verksamhetens direkta utsläpp har minskat framgångsrikt, medan indirekta utsläpp ännu är svåra att mäta.
  • Genom samarbete nationellt och internationellt kan Sveriges regioner förbättra mätmetoderna och redovisa mer av de totala utsläppen.
  • Under 2019 har framsteg bland annat skett inom arbetet med att kartlägga och minska utsläppen från byggande och från livsmedel.

Varifrån kommer regionernas utsläpp av växthusgaser?

Sveriges regioner upphandlar varje år varor och tjänster för mer än 120 miljarder kronor. Klimatpåverkan från dessa inköp och betalningar uppgår till ungefär 6 miljoner ton koldioxidekvivalenter (i fortsättningen benämns det förenklat som koldioxid) enligt Upphandlingsmyndighetens miljöspendanalys som publicerades 2019.[1] Fördelat på Sveriges invånare blir det alltså cirka 0,6 ton koldioxid per person.

Enligt en rapport från initiativet Healthcare Without Harm[2] står sjukvårdsverksamhet för 4,4 procent av utsläppen av växthusgaser globalt. Uppdelat på världens befolkning blir det 0,2 ton koldioxid per person som kommer från sjukvården (av totalt 40 miljarder ton eller 5,1 ton per person). Drygt 70 procent av detta kommer från tillförsel av varor och tjänster.

För att världen ska klara Parisavtalet behöver utsläppen halveras varje årtionde, från cirka 40 miljarder ton koldioxid idag till max 5 miljarder ton 2050.[3] För regionerna skulle motsvarande minskning från dagens 0,6 ton per person därmed vara 0,3 ton 2030, 0,15 ton 2040 och 0,075 ton 2050. Verksamhetens nytta och utsläpp behöver samtidigt ses i relation till samhället i stort, exempelvis kan en ökning av kollektivtrafiken bidra till att undvika högre utsläpp från biltrafiken.

Tabell 1 visar de klimatpåverkande utsläpp som regionerna idag mäter och har satt upp mål för. Tabellen tas fram för andra året i rad, med uppdaterade värden. En mer utförlig redovisning av arbetet för att minska utsläppen på olika områden finns i rapporten från 2019.[4] Observera att värdena inte kan jämföras direkt eftersom de bygger på olika metoder och avgränsningar. Resultaten ger dock en indikation på hur mycket utsläpp som mäts och hur framgångsrikt arbetet med att minska utsläppen är. Det gör också att regionerna kan ta steg mot mer enhetliga beräkningar.

Tabell 1. Regionernas klimatredovisningar – med olika omfattning och metoder

Tabell 1. Regionernas klimatredovisningar – med olika omfattning och metoder

Tabellen visar regionernas klimatredovisningar och klimatberäkningar för senast tillgängliga år på ett tjugotal vanliga områden. Metoder och omfattning varierar.
Uppgifter för utsläpp på delområden i kolumn 7-27 avser ton koldioxidekvivalenter (CO2e), medan summor i kolumn 6 och nedtill avser kton CO2e. Mörkgröna värden ingår i samlad klimatredovisning och samlat resultat över tid. Ljusgröna värden ingår i samlad klimatredovisning, men inte i samlat resultat över tid. Blåa värden ingår inte i en samlad klimatredovisning.

Scope 1 avser direkta utsläpp från verksamheten, Scope 2 utsläpp från använd el och värme, medan scope 3 avser indirekta utsläpp från tillverkning etc. av använda produkter och tjänster.
Anm. Kapitalplaceringar anges här som indirekta utsläpp (scope 3) men är avgränsat till dessas mer direkta utsläpp (scope 1+2).

Källa: Uppgifter från respektive region.

Den sammanlagda mängden angivna utsläpp i tabellen uppgår till knappt 1,5 miljoner ton koldioxid om miljö­spend­analysen för Västra Götalandsregionen inkluderas. Jämfört med Upphandlings­myndighetens miljöspendanalys på 6 miljoner ton är det alltså tre fjärdedelar av utsläppen som idag inte mäts och redovisas av regionerna. Det beror främst på svårigheten att mäta indirekta utsläpp, men är även resultatet av att verksamhetens direkta och uppmätta utsläpp har minskats genom ett framgångsrikt arbete. Det gör det mer angeläget att hitta metoder för att mäta och minska de indirekta utsläppen från produktion och transporter av använda varor och tjänster såsom byggentreprenader och förbrukningsartiklar.

Miljöspendanalysen omfattar även de indirekta utsläppen och är framtagen i vägledande syfte. Den räknas fram med hjälp av schabloner för olika branscher (SNI-koder), med specifika utsläppsvärden per kg produkt. För att bli verkligt användbar på regional nivå behövs en återspegling av faktiska utsläppsvärden för de produkter där en region ställt krav i en upphandling som resulterar i ett avtalssortiment med lägre värden än schablonen för den aktuella branschen. Det kan till exempel vara medicintekniska förbrukningsartiklar av biobaserad eller återvunnen råvara, byggprojekt eller måltider med lägre klimatpåverkan. Ett sådant arbete pågår och skulle på sikt kunna ge mer rättvisa jämförelser av regionernas klimatarbete med hjälp av upphandling. Underlaget skulle också ge viktiga besked om takten på minskningen.

Regionernas nätverk för klimatberäkningar

Regionerna har ett nätverk för samarbete kring klimatberäkningar och redovisningen inom Öppna jämförelser. Under 2020 har nätverket även haft fokus på:

  • Utveckla arbetet med miljöspendanalys. Upphandlingsmyndigheten har ett pågående projekt för att inkludera Miljöspend i de vanligast förekommande verktygen för inköpsanalys som används av regioner och kommuner. Dessutom ska analysen för samtliga regioner uppdateras med värden för 2019. Regionerna Stockholm och Västra Götaland arbetar på att ta fram egna/uppdaterade miljöspendanalyser.
  • Utveckla arbetet med koldioxidbudgetar. Flera regioner har ett pågående arbete för att ta fram och tillämpa koldioxidbudgetar. Det finns ett behov av orientering och samsyn kring hur koldioxidbudgetar ska beräknas och vilka typer av utsläpp som ska ingå för att de ska bli ett stöd på regional nivå, både för regionen som organisation och för det geografiska området.
  • Enhetlig kategorisering. Tabell 1 använder en förenklad kategorisering utifrån var fokus på arbetet hittills har legat i regionernas klimatredovisningar. Dessa har haft olika metoder och avgränsningar. Miljöspendverktyget fångar upp ett bredare spektrum av utsläpp från inköp och utgår i sin tur från SNI-koder. Vid upphandling tillämpar regionerna helt eller delvis det kategoriträd som tagits fram av regionnätverket för upphandling (LfU)[5]. Det finns därmed ett behov att standardisera/synkronisera användandet av kategorier för att underlätta redovisning och jämförelser av förbättringar.

Goda exempel i arbetet med att beräkna och minska utsläppen

Nyckeltalskapitlet i denna rapport visar på fortsatt minskad klimatpåverkan från medicinska gaser, effektivare energianvändning och övergång till förnybara drivmedel i kollektivtrafiken. Tabell 1 tyder på positiva resultat på bredden i att minska regionernas klimatpåverkan över tid på flera områden. Spännande exempel finns bland annat kring byggande och måltider.

Region Stockholm begränsar klimatpåverkan i anläggningsprojekt

Förvaltningen för utbyggd tunnelbana har dokumenterade mål, processer, mallar, verktyg och uppföljning av sina projekt med avseende på klimatreduktion för anläggningar och utbyggnad. Klimatarbetet är implementerat i samtliga sex projekt inom ramen för 2013 års Stockholmsöverenskommelse. Till 2019 har det optimeringsarbete som genomförts, främst inom systemhandlingsskedet, lett till en reduktion av närmare 40 000 ton koldioxid. Detta motsvarar cirka 17 procent av tunnelbaneutbyggnadens beräknade klimatpåverkan. Därtill pågår arbete med att identifiera åtgärder i bygghandlings­projekteringen. Det omfattar lokal återanvändning av bergmassor, träkonstruktioner istället för stål, åtgärder som reducerar bergschakt, betonganvändning, grön asfalt etc.

Västra Götalandsregionen har klimatberäknat sjukhusbyggnad med sikte på halvering

Västfastigheter har under 2019 utfört en klimatberäkning av en typisk nyproducerad sjukhus­byggnad för att ta fram en metod för att arbeta med klimatfrågan i nybyggnadsprojekt.[6] Resultatet ska användas tillsammans med beräkningar från byggnader som certifierats enligt Miljöbyggnad för att validera målförslaget att minska klimatpåverkan från byggmaterial och byggprocess med 50 procent. En rådgivande checklista över klimatåtgärder togs samtidigt fram.

I beräkningen har framförallt produktskedet ingått (råmaterial, transport och tillverkning av byggprodukter) men också delar av byggskedet (energianvändning på byggarbetsplatsen och transport av byggmaterial). De delar av sjukhusbyggnaden som omfattats har varit grundkonstruk­tionen, klimatskal och stomme, garage/källare samt invändig stomkomplettering. Mängder material har tagits fram via en loggbok i Byggvarubedömningen som sedan kompletterats med klimatdata sammanställd i IVL:s beräkningsprogram Byggsektorns Miljöberäkningsverktyg.

Region Jönköpings län har inom ramen för klimatbokslutet på ett mer övergripande plan gjort klimatberäkningar relaterat till byggprojekts budget, typ av installationer och stomme samt yta.

Region Örebro län har minskat menyernas klimatpåverkan med 20 procent

Bakom framgången ligger klimatberäkning, information till matgästerna, mer klimatsmarta menyer och recept med grönsakberikade rätter och mer säsongsanpassade salladsbufféer. 2000 portioner serveras dagligen på de tre sjukhusen med tillhörande restauranger för både personal och besökare. Menyernas klimatpåverkan beräknas i det kost­data­system som används för all övrig måltidsplanering. Det ger en tydlig bild av vilka recept som behöver förändras.

Satsningen inleddes med en klimatvecka med en klimatsmart meny, tydlig information för matgästerna samt tips och råd. I menyerna visas nu varje maträtts klimatpåverkan som en grön, gul eller röd prick baserat på WHO:s rekommendationer. Vegetariska och veganska måltider har tillkommit på menyn och efterfrågan har ökat. Ingredienser har bytts ut, en del av nötfärsen i köttfärsblandningar har ersatts med kalkon och grönsaker, och mejeriprodukter har ibland ersatts med växtbaserade alternativ såsom havreprodukter. Det viktigaste är att hitta en bra balans mellan vegetariskt och kötträtter, för både kostnad och klimat. Eftersom vegetarisk mat har lägre kostnad kan köken satsa på att nötköttet är ekologiskt. Det främjar de svenska bönderna och våra öppna landskap. Specialkosthanteringen har samtidigt effektiviserats genom att byta ut vanliga allergener som laktos och gluten.

För att minska matsvinnet ändrades patientmenyn från tre rätter per dag till elva rätter per vecka. Överbliven mat kyls ner snabbt. I restaurangerna har man infört ”dagens hållbara”, överbliven mat som kylts ner snabbt, tagits tillvara och omvandlats till en ny maträtt. Med mindre fasta menyer ökade utrymmet att använda grönsaker i säsong och ta tillvara livsmedel som annars skulle ha kastats. Kardiologiska avdelningen på Universitetssjukhuset i Örebro rekommenderar vegetarisk kost som förstahandsval till inneliggande patienter. En vetenskaplig utvärdering av arbetet har visat att patienternas hälsa förbättras jämfört med dem som äter normalkost.

Sex nyckeltal speglar miljöarbetet

Nyckeltal och avgränsningar

I rapporten presenteras sex miljöindikatorer som bedöms vara relevanta och jämförbara och där det finns underlag av god datakvalitet. Störst kvalitetsproblem och osäkerhet finns kring avfalls­nyckeltalet, där dock flera insatser har förbättrat statistiken. Indikatorerna har tagits fram på initiativ av Regionernas miljöchefer (RMC) och utarbetats i samarbete med SKR. Indikatorerna har stämts av med regiondirektörerna och speglar en bredd av viktiga miljöaspekter i verksamhet och miljöprestanda i jämförbar form.

Figur 3. Sex nyckeltal åskådliggör regionernas miljöarbete

Figur 3. Sex nyckeltal åskådliggör regionernas miljöarbete

Figuren visar rapportens sex nyckeltal och deras koppling till målområden för giftfri miljö, hälsoskydd, biologisk mångfald, klimat samt resurseffektivitet.

Se vidare Om nyckeltalen – definitioner och källor.

I rapporten jämförs åren 2009, 2018 och 2019 för samtliga indikatorer utom för avfallsåtervinning där 2014 är första året med sammanställda data. Inom området kemikalier saknas i dagsläget relevanta nyckeltal med tillräcklig jämförbarhet. Där presenteras istället goda exempel och övergripande resultat baserat på några öppna frågor.

Regionernas miljöarbete jämförs även på andra sätt och i olika sammanhang. Sedan många år finns ett samarbete och publicering av jämförelser av fastighetsindikatorer, som även omfattar energianvändning. Sedan 2014 presenteras Öppna jämförelser för kollektivtrafik med mått på både utbud och resande, tillgänglighet, nöjdhet, ekonomi och miljö­påverkan. Den publiceringen tar dock en paus under 2019-2020 för att se över kvaliteten på vissa data.

Förskrivning av antibiotika

Att säkerställa att antibiotikan fungerar även i framtiden

Användning av antibiotika leder till en ökad risk för uppkomst av resistenta bakterier. För att behålla det relativt gynnsamma läge som Sverige har, är det viktigt att antibiotika enbart används när det behövs, med andra ord att det finns en god följsamhet till de riktlinjer som finns. I Sverige används årligen ca 60 ton antibiotika för att behandla människor. Mer än 80 procent av det som används är antibiotika förskrivet på recept. Antibiotika påverkar inte enbart bakterier hos de patienter och djur som behandlas med antibiotikan. Utsläpp av antibiotika påverkar miljön på flera negativa sätt både vid produktion, i urin/avföring och vid kassering av överbliven antibiotika.

Mål och resultat – minskat en fjärdedel genom uthållighet och långsiktighet

Antibiotika spelar en viktig roll för den globala hälsan och ingår i Agenda 2030:s mål 3 om hälsa och välbefinnande. I samband med patientsäkerhetssatsningen år 2011 sattes ett kvantitativt mål för förskrivning av antibiotika av Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och mins­kad antibiotikaresistens (Strama). Det som då beskrevs som det ”långsiktiga” målet var att förskrivningen skulle minska till maximalt 250 recept per 1000 invånare och år till senast år 2014.

Statistiken för 2019 visar att det enbart är Region Västerbotten som uppfyller Stramas mål. Region Skåne, som i dagsläget ligger högst i antibiotikaförskrivning, befinner sig år 2019 på den nivå som Region Västerbotten befann sig år 2009. Under samma period har förskrivning av antibiotika minskat med 27 procent på nationell nivå. I Västra Götalandsregionen och Region Stockholm är minskningen sedan 2009 över 30 procent. Förändringsarbete tar tid och kräver därför en långsiktig strategi.

Sedan 2018 har antalet förskrivna recept per 1000 invånare minskat med nästan 4 procent i riket, mest i regionerna Gotland och Stockholm.

Diagram 1. Antibiotika per 1000 invånare

Diagram 1. Antibiotika per 1000 invånare

Källa: Folkhälsomyndigheten, baserat på läkemedelsregistret

Diagrammet visar hur förskrivningen 2019 minskat med 27 procent sedan 2009 och med nästan 4 procent sedan 2018. Spridningen mellan regionerna är stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2019. Endast Region Västerbotten uppfyller Stramas mål på 250 recept per invånare.

Nyckeltalet avser uthämtade recept på alla systemiska antibiotika utom metenamin.

I årets rapport har indikatorns definition anpassats till hur Folkhälsomyndigheten och regionerna följer upp förskrivningen av antibiotika. För att lättare kunna använda statistiken redovisas nu reella siffror på antal recept för samtliga år. Tidigare redovisades Socialstyrelsens uppgifter som justerats för skillnader i befolknings­sammansättning.

Se vidare Om nyckeltalen

Åtgärder och framgångsfaktorer - Att komma nära handläggningen av patienten

För att på ett strategiskt sätt förändra antibiotikaförskrivares beteende krävs en uppföljning som, på ett tillförlitligt och klokt sätt, visar följsamheten till behandlingsriktlinjer. Inte minst för att kunna ha bra diskussioner kring när, och varför, man kan tänkas göra avsteg från riktlinjerna.

Från ett läge där flertalet regioner enbart kunnat följa volymer av olika sorters antibiotika, kan nu istället flertalet vårdgivare följa upp förskrivningen per diagnos, antingen genom lokalt framtagna analysverktyg eller via uppföljningsverktyget Medrave respektive Infektionsverktyget. Det är ett viktigt steg på vägen för att kunna dra slutsatser kring de områden där förbättringar behövs. I nästa steg behöver flera parametrar, såsom provsvar efter provtagning och varningsmärkningar för överkänslighet i journalerna, kopplas ihop för att än bättre beskriva handläggningen och dess förändring över tid. Primärvården har kommit längst i möjligheterna till en mer detaljerad uppföljning. Sjukhusen och tandvården har haft sämre förutsättningar, relaterat till ett mer komplext sjukdomspanorama och tekniska begräsningar.

I Sverige finns en lång erfarenhet av att följa upp och förbättra användningen av antibiotika. Med den erfarenheten har man kartlagt framgångsfaktorer i arbetet, både i form av vetenskapliga studier och genom att dela med sig av goda exempel i olika kollegiala nätverk och sammanhang. Invånarnas och patienternas tillgång till bra information kring effekter av och risker med antibiotika är av stor vikt. Detta är ett område där regioner och myndigheter gemensamt har tagit fram informationsmaterial.

Möjligheter till en bra återkoppling av statistik tillsammans med utbildning/fortbildning av läkare, sjuksköterskor och tandläkare har visat sig vara framgångsrika arbetssätt. Diskussioner på den enskilda arbetsplatsen kring prioritering och handläggning är en förutsättning för att få kraft i arbetet. Därtill är prioriteringen av antibiotikaarbetet på en övergripande nivå inom regionerna fortsatt viktigt för att säkerställa rimliga resurser för arbetet.

Strama – Samverkan mot antibiotikaresistens

Strama är en arbetsgrupp som ingår i Nationellt programområde för infektions­sjukdomar. Stramas vision är att varje patient ska få bästa infektionsbehandling i en sjukvård som motverkar antibiotikaresistens. Varje region har en lokal Strama-grupp, med uppdraget att arbeta med återkoppling och utbildning inom sjukvården, för att förbättra följsamheten till framtagna behandlingsriktlinjer och på så sätt bromsa utvecklingen av antibiotikaresistens. www.strama.se

Ekologiska livsmedel

Tredubblat ekologiskt och flera satsningar på hållbara livsmedel

Livsmedel spelar stor roll för såväl miljön som hälsan. Ekologisk framställning minskar användning och spridning av antibiotika, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Det kan också bidra till ökad biologisk mångfald, renare grundvatten och en levande landsbygd. Allt fler regioner jobbar även för att öka andelen lokalproducerade livsmedel, minska matsvinn och minska klimatpåverkan.

Mål och resultat

Enligt regeringens handlingsplan för en nationell livsmedelsstrategi ska livsmedelskonsumtionen inom offentlig sektor utgöras av 60 procent ekologiskt till år 2030. Det ska uppnås bland annat genom bättre upphandlingar, stärkt kompetens inom offentlig sektor och fler lokala och mindre leverantörer.

Ekologiska livsmedel bidrar till flera av hållbarhetsmålen i Agenda 2030, exempelvis mål 2 ingen hunger och mål 15 ekosystem och biologisk mångfald. De flesta regioner har egna mål om att livsmedlen ska vara ekologiska och hållbara även på andra sätt.

Jämfört med 2009 har andelen ekologiska livsmedel mer än trefaldigats, till 44,7 procent av inköpen. Det är nästan två procentenheter mer än 2018. Elva av de 21 regionerna har det senaste året ökat sin andel medan nio har minskat sin andel något. Region Uppsala och Region Kronoberg ligger nu nära det nationella målet med sina 57 respektive 56 procent ekologiskt. Störst är ökningen i regionerna Östergötland, Jönköpings län och Stockholm. Skillnaderna i landet är stora, från 57 till 24 procent ekologiska livsmedel.

Diagram 2. Andel ekologiska livsmedel per region (% av värdet)

Diagram 2: Andel ekologiska livsmedel per region (% av värdet)

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur andelen ekologiska livsmedel ökat med ett par procentenheter mellan 2018 och 2019 och mer än tredubblats sedan 2009. Ökningen över tid är kraftig i alla regioner och spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2019.

Ekologiska livsmedel produceras med särskilda krav på djurhållning, användning av kemikalier och bekämpningsmedel. Kraven regleras i EU-förordningar.

Se vidare Om nyckeltalen

Kommentarer till resultatet

Livsmedelsinköpen inom regionerna omfattar över 900 miljoner kronor, varav drygt 400 miljoner avser inköp av ekologiska produkter. Hur man avgränsat inköp och verksamheter skiljer sig något mellan regionerna, delvis till följd av olika typer av organisationer och arbetssätt. Livsmedel är ett område där organisationer ofta samarbetar. Exempelvis upphandlar kommuner och regioner på varandras avtal. Den upphandlande organisationen styr då vilka produkter som finns, utifrån sina mål.

Andelen har ökat i något långsammare takt på senare år vilket kan ha flera förklaringar. Flera regioner har redan nått sina interna mål, och andra mål kan ha fått företräde. Många regioner jobbar även med att öka inköp av lokalproducerade livsmedel, vilka inte alltid är ekologiskt producerade.

Framgångsfaktorer och åtgärder – tydliga mål, samarbete, budget och engagemang

Tydliga mål, samarbete mellan organisationer, avsatt budget och personligt engagemang och acceptans i verksamheten är framgångsfaktorer som lyfts fram för en hög andel ekologiska livsmedel. Det är också betydelsefullt hur upphandlingen utformas, exempelvis att den möjliggör att sortimentet kan anpassas efter tillgång och efterfrågan under avtalstiden.

Hållbara måltider är inte bara ekologiska

Kopplingen mellan mat och hälsa är extra viktig i vården. Det är viktigt att patienter serveras mat som de tycker om och äter upp så att de tillfrisknar snabbare. Att välja ekologiska livsmedel är viktigt för alla regioner. Samtidigt har det blivit vanligare med en bredare syn på hållbara måltider med mål som levande landsbygd, ökad självförsörjning, minskat matsvinn och minskad klimatpåverkan.

Minskat svinn

Det finns många satsningar på att minska matsvinn bland regionerna samt varierande målsättningar. Mätningar av minskat svinn bland regioner är dock svårt att jämföra eftersom metoderna varierar, bland annat beroende på olika målsättningar. Regionerna Sörmland och Västmanland har jobbat med införandet av fleximatlådor, med syfte att förbättra näringsstatus och minska matsvinn. Med detta införande har Region Västmanland lyckats halvera sitt matsvinn. Region Kalmar län har minskat sitt svinn bland annat genom införande av ’glada kvarten’, vilket innebär att överbliven lunch säljs till ett reducerat pris under en kvart på eftermiddagen. Region Gotland har påbörjat ett utvecklingsarbete kring Livsmedelsverkets nyligen framtagna nationella mätmetod och handbok för minskat matsvinn.[7] Regeringen antog två etappmål om minskat matsvinn i juni 2020.

Mer lokalproducerat, men knepig definition

De flesta regioner har mål eller satsningar för att öka andelen svensk och lokalt producerad mat. Det görs bland annat genom att ställa krav på produktion enligt svensk djurskyddslagstiftning och att på olika sätt underlätta för lokala mindre aktörer att lämna anbud. Flera regioner saknar definition på vad som är lokalproducerat, medan andra har operativa definitioner som kan variera från närliggande geografiska områden till att innefatta hela Sverige. Mindre och segmenterade upphandlingar är en möjlighet som regionerna kan använda för att underlätta för fler och mindre lokala aktörer att lämna anbud.

Klimatpåverkan beräknas, kommuniceras och minskar

Ungefär hälften av regionerna har mål om att minska klimatpåverkan från måltider. Regionerna har kommit olika långt gällande klimatberäkningar och klimatmålsättningar för livsmedel, samt kommuniceringen av måltidernas klimatpåverkan till patienter. Exempelvis visar Region Stockholm en minskad klimatpåverkan med 15 procent mellan 2016 och 2019. Se avsnittet om klimatberäkningar angående arbetet med livsmedel i Region Örebro län.

Energianvändning i verksamhetslokaler

Effektiviseringen sparar över 200 miljoner

2019 har energieffektiviseringen åter tagit fart, efter att skenbart ha avstannat under 2018, till följd av ett ovanligt väderår. En effektivare energianvändning har över tid minskat både resursanvändning och klimatpåverkan samt sparat pengar. En nyckel är systematiskt arbete med att optimera driften. Vid ny- och ombyggnation kan resurseffektiva system installeras.

Mål och resultat

Till år 2030 ska hela den svenska energianvändningen vara 50 procent effektivare i relation till BNP än 2005. Samtliga regioner har egna mål för energieffektivisering. Det ligger i linje med Agenda 2030-målen 7 om hållbar energi och 13 om klimat.

Diagram 3. Energianvändning i regionernas fastigheter

Diagram 3. Energianvändning i regionernas fastigheter

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur energianvändningen fortsatt minskat till 2019 med i genomsnitt knappt två procent sedan 2018 och fjorton procent sedan 2009. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2019.

Den redovisade energianvändningen avser använd el, köpt normalårskorrigerad värme, egenproducerad värme samt köpt fjärrkyla. Fjärrkylan delas med faktor 3 för att få jämförbarhet med insatt el till kylmaskiner. Lokalytan omfattar regionernas egna lokaler för i huvudsak vård, utbildning och administration samt fastigheter som hyrs ut externt.
Se vidare Om nyckeltalen

Regionerna har tydligt minskat energianvändningen under flera år till följd av ett systematiskt och långsiktigt arbete. Effektiviseringen är knappt två procent jämfört med 2018. Sedan 2009 är den 14 procent vilket innebär att regionerna på årsbasis sparar cirka 235 miljoner kronor. Sedan år 2000 har energianvändningen för el och normalårskorrigerad värme minskat med 27 procent per kvadratmeter, samtidigt som lokalytan minskat med 11 procent. Energianvändningen i regionernas lokaler uppgår till 2,3 TWh per år och kostar närmare 1,7 miljarder kronor exklusive moms.

Fortsatt minskad energianvändning jämfört med 2018

Den största förbättringen sedan 2009 har skett i regionerna Jönköpings län och Uppsala där energianvändningen minskat med nästan en fjärdedel. Även regionerna Stockholm och Västernorrland har minskat med över en femtedel.

Minskningarna sedan 2018 är störst i regionerna Gotland, Uppsala, Västerbotten och Västernorrland. I Uppsala är det en tydlig effekt av en fortsatt energisatsning. I Gotland beror det på att driftproblemen för en värmepump under 2018 avhjälpts. I Västerbotten och Värmland bidrar vissa engångseffekter av justerad beräkning av egenproducerad värme respektive ytor till minskningen. Ökningen av värmeanvändningen i Region Örebro län 2018 och 2019 beror på omfattande ny- och ombyggnation vid universitetssjukhuset, inklusive dess värmesystem, och otillräckliga resurser för att samtidigt jobba med driftoptimering. Den ökade användningen av normalårskorrigerad värme per yta 2019 i Region Östergötland beror på vissa driftproblem samt användning av värmefläktar i byggprojekt.

Lägst energianvändning per yta har regionerna Dalarna, Värmland och Västernorrland. Värmland ligger lägst sett till köpt energi, då egenproducerad värme från värmepumpar inte räknas med.

Sedan 2009 har regionernas ytor minskat med fyra procent. En koncentration till vårdintensiva lokaler ökar användningen av el och kyla och minskar värmebehovet. Samtidigt har en hel del nya och mer energieffektiva lokaler byggts.

Värdena är normalårskorrigerade men tar inte hänsyn till olika förutsättningar för klimat, verksamhet och byggnadsbestånd. Exempelvis har de stora regionerna mindre lokalyta per invånare.

Av energianvändningen på 192 kWh per kvadratmeter står el för 92 kWh och värme för 96 kWh, inklusive tre kWh egenproducerad värme från värmepumpar, mest i Värmland och Dalarna. Fjärrkylan uppgår till i genomsnitt nio kWh, vilket i jämförelsen delas med faktor tre för att skapa jämförbarhet med elbaserad kyla. Egenproducerad el uppgår till en dryg kWh per kvadratmeter. I ett par regioner avser det större tillskott av vindkraft, medan det i övriga avser solel.

Åtgärder och framgångsfaktorer ­– Långsiktiga insatser i både drift och investeringar, samverkan mellan förvaltare och verksamheter.

Ett framgångsrikt arbete kräver långsiktiga insatser i både drift och investeringar samt samverkan mellan fastighetsförvaltning och verksamheter.

Den kraftiga minskningen i Region Uppsala är resultatet av en fortsatt energisatsning. Den inkluderar fokuserad driftoptimering, injustering av ventilations- och värmesystem, rengöring av vätskeburna system samt flera energiinvesteringar. Under 2019 togs relativt stora energieffektiva sjukhusbyggnader i bruk, vilket bidrar till minskad energianvändning per yta.

Region Västernorrland har minskat energianvändningen mest från 2000. Arbetet har pågått under lång tid, med bas i politiskt fastställda energimål och årliga resurssatta handlingsplaner. Riktade energieffektiviseringsinsatser, tillämpning och verifiering av energikrav i ny- och ombyggnadsprojekt samt utvecklat systematiskt energiarbete i fastighetsorganisationens drift- och förvaltningsled har minskat energianvändningen kontinuerligt. Åtgärder har huvudsakligen omfattat energieffektivisering av ventilations-, värme- och kylinstallationer men även belysningsanläggningar och förbättringsåtgärder i byggnaders klimatskal. Ökat fokus på driftoptimering av befintliga fastighetsinstallationer och förbättrad energiuppföljning har bidragit till måluppfyllnaden. Ett varmare klimat och mer kraftfull teknisk utrustning i vården har ökat behovet av kyla och hållbara kyllösningar för verksamhetsutrustning och lokaler. Strategin har varit att så långt möjligt använda frikyla, från både snö, älv, hav, luft och berg, beroende på fastigheternas geografiska läge och förutsättningar. Vid underhållsåtgärder av tak och i ny- och ombyggnadsprojekt har regionen satsat på egenproducerad solel. Ett exempel är en integrerad lösning för solel och solavskärmning som både reducerar värmelaster och kylbehov i lokaler och producerar egen förnybar el.

Region Dalarna är efter ett händelserikt väderår 2018 tillbaka till 2017 års resultat. Det långsiktiga energiarbetet som beslutats i Energiplan 2018-2030 fortsätter med små och stora insatser. En stor utmaning är att möta upp nya krav från verksamheten som påverkar luftflöden och teknikval och därmed energianvändningen. Driftens energijägare jobbar aktivt med optimering och förslag på förbättringar. Samverkan mellan fastighetsägare, drift och verksamhet är en nyckel till resultatet. Åtgärder som minskar elanvändningen ger sänkt hyra enligt avtal.

Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken

91 procent förnybart – i paritet med branschens mål

Förnybara drivmedel inom kollektivtrafiken har utvecklats mycket positivt. Under 2019 uppgick den sammanlagda andelen i regionerna till drygt 91 procent, en ökning med en dryg procentenhet på ett år och mer än dubbelt så mycket som år 2009.

Mål och resultat

Transportsektorns andel av växthusgasutsläppen i Sverige ligger på över 30 procent. Betydande insatser krävs för att nå de nationella målen om en minskning av transportsektorns utsläpp med 70 procent och en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Ett viktigt steg är att uppnå det branschgemensamma målet i miljöprogrammet från 2010 inom Partnersamverkan för en förbättrad kollektivtrafik[8], att minst 90 procent av kollektivtrafikens persontransportarbete ska baseras på fossilfri energi senast år 2020. I miljöprogrammet från 2018 finns mål för energianvändning och utsläpp av koldioxid per km.

[8] Partnersamverkan för en förbättrad kollektivtrafik omfattar SKR, Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Bussföretag, Svenska Taxiförbundet, Branschföreningen Tågoperatörerna, Trafikverket och Jernhusen.

En fossiloberoende fordonsflotta bidrar till Agenda 2030:s mål 7 om hållbar energi och mål 13 begränsad klimatpåverkan. Den stora utmaningen är att utveckla kollektivtrafiken så den väljs av fler resenärer, i linje med branschens uppsatta fördubblings­mål.

Diagram 4. Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken (%)

Diagram 4. Förnybara drivmedel i kollektivtrafiken (%)

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur andelen förnybara drivmedel fortsatt ökat till 2019 med i genomsnitt knappt två procentenheter sedan 2018 och mer än fördubblats sedan 2009. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2019.

Förnybara drivmedel omfattar biodiesel, biogas, etanol och förnybar el. Beräkningen baseras på energiinnehåll. Den allmänna kollektivtrafiken omfattar spårbunden trafik, buss och sjöfart.
Se vidare Om nyckeltalen

Regionala kollektivtrafikmyndigheten

Kollektivtrafiken i varje län är ett gemensamt ansvar för regionen och länets kommuner. Den regionala kollektivtrafikmyndigheten som finns i varje län är i de flesta fall placerad hos regionen.

Andelen förnybara drivmedel i den allmänna kollektivtrafiken nådde 91 procent år 2019. Det innebär att man ligger över den branschgemensamma målnivån på 90 procent för 2020 i Partnersamverkans miljöprogram från 2010, vilken dock kan ha något annan avgränsning. Regionerna Sörmland, Skåne, Gävleborg, Kronoberg, Blekinge och Örebro län hade samtliga över 99 procent förnybara drivmedel i den allmänna kollektivtrafiken. Tolv av regionerna har över 90 procent förnybara drivmedel. Ytterligare sex har över 75 procent.

Region Örebro län och ytterligare sex regioner har ökat med mer än fyra procentenheter på ett år, till följd av nya avtal med mer biogas, biodiesel och el. De två nordligaste regionerna visar samtidigt större minskningar, bland annat av biogas. Samtliga regioner har kraftfullt ökat sina andelar förnybara drivmedel sedan 2009.

Kommentarer till resultatet – diesel till båt och tåg minskar andelen

För de län där det saknas fullständiga uppgifter för 2009 används data för senare år. Tågtrafikens uppgifter har i årets rapport kompletterats till att omfatta samtliga regioner där sådan förekommer, med mer eller mindre grova uppskattningar för tidigare år. Region Kalmar län, som ansvarar för Kustpilen även i Östergötland, redovisar hela dess dieselanvändning i sina uppgifter. Satsningar på elektrifiering av banor med gles trafik är relativt dyrt, vilket drar ner andelen förnybart.

För regionerna Stockholm, Västra Götaland och Östergötland ingår även sjötrafiken i redovisade värden och för Region Stockholm även viss helikoptertrafik, vilket också minskar andelen förnybart. Även i sjöfarten har andelen förnybara drivmedel ökat, trots dess lägre beskattning av fossila drivmedel. Region Stockholm har under 2019 fattat beslut om att öka inblandningen av biodrivmedel i sjötrafiken till 50%. Åtgärden genomförs under 2020. Region Stockholm har även driftsatt ett fartyg som är en hybrid med dieselelektrisk framdrift. Region Östergötland ställde 2016 om till fossilfria drivmedel i den linjelagda kollektivtrafiken och under 2019 fasades de fossila drivmedlen ut helt även inom skärgårdstrafiken och den särskilda kollektivtrafiken. För Region Blekinge inkluderar uppgifterna i tabellen inte diesel till sjöburen trafik, vilket sammanställts för första gången 2019 och främst betraktas som del av turismen. Inkluderas denna skulle regionens andel förnybart minska till drygt 91 procent.

Åtgärder och framgångsfaktorer – Upphandling med nya trafikavtal och samarbete med entreprenörer

En viktig förutsättning är ambitiösa politiska mål och att dessa får genomslag vid upphandling av trafikavtal och när fordonsflottan förnyas. Till 2019 finns en fortsatt minskning av fossil diesel.

Tillgången till förnybara drivmedel och fordon är avgörande. Partnersamverkan har under 2019 utarbetat nya vägledningar för upphandling av buss och tåg samt kvalitets­utvärdering vid upphandling. I underlagen beaktas inte bara om drivmedlen är förnybara eller inte, utan även deras reduktion av koldioxidutsläpp. Det ligger i linje med det nationella systemet för reduktionsplikt, vilket dock inte siktar på kollektivtrafikens höginblandade förnybara drivmedel.

Tillgången på höginblandade drivmedel förväntas istället minska till följd av ökad inblandning av biodrivmedel i fossil diesel enligt höjd ambition i reduktionsplikten. Den framtida tillgången på ren biodiesel befaras även minska till följd av ökade krav på hållbarhet och spårbarhet samt hot om slopad skattebefrielse från EU-regler. Under 2020 har den svenska regeringen beviljats fortsatt skattebefrielse i 10 år för biogas som motorbränsle samt ansökt om ett års befrielse för biodiesel (RME och HVO, dvs Rapsmetylester och hydrerad vegetabilisk olja).

Till 2019 är andelen biodiesel konstant efter att ha ökat kraftigt tidigare år. Inom denna har RME-Fame gått om HVO. HVO passar alla diesel­motorer, även sjötrafikens och har tidigare bidragit till expansionen av biodiesel.

Flera samarbeten kring regional produktion av biogas och biobränslen har etablerats mellan flera parter, bland annat avfallsbolag som samlar in hushållens matavfall för rötning. Kollektivtrafiken i Örebro har under 2019 övergått till 100% fossilfri drift under då nya biogasbussar togs i bruk med biogas som produceras i länet. Södra Sverige har på senare år fått ökad tillgång till dansk biogas, vilket slagit mot produktionen i Sverige. Förslag finns om att ge svensk biogasproduktion ökat stöd att förbättra konkurrensförutsättningarna.

Satsningarna på elbussar i stadstrafiken fortsätter i flera regioner. Totalt fanns det 246 elbussar i kollektivtrafiken vid slutet av 2019, en ökning från 73 året innan. Karlstadsbuss har under hela året kört fyra ledbussar som drivs med el, som ett första steg i trafikutvecklingen Karlstadsstråket. Umeå kommun har under 2019 trafiksatt 25 elledbussar. Region Skåne har under 2019 ökat från 23 till 65 elbussar och i juni 2021 kommer ytterligare 80 elbussar tas i drift i Malmös stadstrafik. I Region Stockholm kravställdes ett 70-tal helelektriska bussar inom två busstrafikupphandlingar. Pga Covid 19-pandemin är trolig driftstart försenad till sommaren 2022. På initiativ av trafikoperatör beställdes även upp till 10 elbussar i ett pågående avtal. I Region Västmanland planeras nya satsningar på elbussar till 2021.

Elbussarna är energieffektiva och bidrar till en tystare och mer attraktiv stadsmiljö. Eldrift och användning av batterier lämpar sig extra väl för busstrafik. Därtill ökar konkurrensen om fossilfria drivmedel även från andra sektorer och genom nationell politik samtidigt som tillgången framöver är osäker, vilket riskerar att leda till ökade kostnader.

Diagram 5. Kollektivtrafikens drivmedel 2019 (Totalt 4,1 TWh)

Diagram 5. Kollektivtrafikens drivmedel 2019 (Totalt 4,1 TWh)

Källa: SKR, bearbetning av uppgifter från regionerna

Diagrammet visar fördelningen av kollektivtrafikens drivmedelsslag på totalt 4,1 TWh. HVO och RME ger tillsammans en andel biodiesel på 40 procent. Övriga biodrivmedel är biogas och etanol. El till spårbunden trafik och bussar står för en dryg fjärdedel. De fossila drivmedlen omfattar diesel och naturgas.

Klimatpåverkan från medicinska gaser

Medicinska gaser med stor klimatpåverkan

Lustgas står för 85 procent av klimatpåverkan från medicinska gaser i regionerna, övriga utsläpp gäller sevofluran, isofluran och desfluran. Gaserna har betydligt större klimatpåverkan per vikt än koldioxid, från lustgasens 265 gånger till desfluranets 1790 gånger. Inom vården används lustgas för smärtlindring, särskilt vid förlossningar och tandvård. Att lustgas läcker vid användning är även ett arbetsmiljöproblem.

Mål och resultat - Mer än halverad klimatpåverkan sedan 2009

Begränsad klimatpåverkan är ett av Sveriges miljömål, och mål 13 inom Agenda 2030. Det finns dock inget särskilt nationellt mål för minskad klimatpåverkan från medicinska gaser.

Sedan 2009 har de medicinska gasernas klimatpåverkan minskat med hela 58 procent, från 4,8 till 2,0 kg koldioxidekvivalenter (CO2e) per invånare och år, med en fortsatt minskning även från 2018. Variationen är stor mellan regionerna, från 0,9 till 5,0 kg koldioxidekvivalenter per invånare. Av landets 21 regioner har 14 minskat sin kli­matpåverkan sedan 2018, medan sex har ökat sin något.

Tre regioner installerade varsin ny destruktionsanläggning under året, däribland Region Kalmar län som installerade sin första anläggning. Sveriges första anläggning installerades som en pilot år 2007 i Region Stockholm. Femton regioner har nu installerat totalt 35 aktiva anläggningar. De allra flesta av dessa har samtliga sina förlossningsavdelningar uppkopplade. Det är just till förlossningsmottagningar som destruktionsanläggningar prioriteras. Några regioner har också mindre, mobila anläggningar för barn- och tandvård.

Diagram 6. Klimatpåverkan från medicinska gaser (kg CO2-ekvivalenter/inv)

Diagram 6. Klimatpåverkan från medicinska gaser (kg CO2-ekvivalenter/inv)

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur klimatpåverkan från medicinska gaser fortsatt minskat från i medeltal 4,8 kg koldioxidekvivalenter per invånare år 2009 till 2 kg år 2019. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från lägsta till högsta värden år 2019.

Medicinska gaser med klimatpåverkan från sjukhus, primärvård och tandvård omfattar lustgas och anestesigaserna sevofluran, isofluran och desfluran.
Se vidare Om nyckeltalen

Kommentarer till resultatet – olika insamlingsgrad för lustgas

Mätmetoderna för lustgasutsläpp och därmed uppgifternas tillförlitlighet varierar mellan olika regioner. För anestesigaser används inköpsstatistik, vilket inte är samma som förbrukad mängd för enskilda år, men jämnar ut sig över tid. Jämförelsen tar heller inte hänsyn till att regionerna har olika specialistverksamheter och tar emot patienter från andra regioner.

Regionerna redovisar en insamlingsgrad för lustgas som med ett par undantag varierar mellan 60 och 80 procent, medan reningsgraden i själva destruktorn uppges vara mellan 94 och 100 procent. Variationen i insamlingsgrad beror på dels att regionerna har olika utrustningar, dels att några mätt insamlade volymer medan andra använt olika teoretiska nivåer. Mätning i Region Värmland under 2019 visade på en insamlingsgrad på endast 19 procent. Det är ett betydligt sämre resultat än tidigare års antagna värde, vilket också är förklaringen till de rapporterade ökade utsläppsvärdena för Värmland 2019. Resultatet skulle kunna föranleda granskningar i fler regioner, men har inte kunnat fångas upp bredare till årets rapport. I Region Blekinge har en uppföljning under 2020 hittills konstaterat ett läckage i en del av utrustningen (en sprucken gasblåsa i en av förlossningssalarna). Regionerna Stockholm och Jönköpings län har tidigare mätt upp insamlingsgraden till 75-80 procent, medan de flesta andra regioner antar en något lägre insamlingsgrad. Region Väster­botten har mätt förhållandet mellan destruerad och inköpt mängd till 60 procent. Mätningar på den destruktor som tidigare fanns installerad i Karlskoga visade på en insamlingsgrad på 90 procent och att klimatbelastningen av den ökade elanvändningen var ytterst marginell i förhållande till destruktionens klimatnytta.

Åtgärder och framgångsfaktorer – destruktionsanläggningar, läckagetätning, lågflödesanestesi och intravenösa läkemedel

Destruktionsanläggningarna för lustgas har varit den största orsaken till den redovisade minskade klimatpåverkan från regionerna. Bidrag från Klimatklivet har varit en viktig förutsättning för att möjliggöra och påskynda införandet av sådana anläggningar i flera regioner. En installerad destruktionsanläggning i slutet av 2018 ger ett positivt genomslag i Region Dalarnas klimatpåverkan. Att klimatpåverkan mer än halverats sedan 2018 i Region Örebro län beror till stor del på en fungerande lustgasdestruktion efter driftproblem 2018.

Om de sex regioner som i dagsläget saknar destruktionsanläggningar hade haft sådana med motsvarande prestanda som antagits för övriga skulle klimatpåverkan från samtliga medicinska gaser kunna minska med ytterligare 10 procent, motsvarande 1900 ton koldioxid.

Insamlingen kan öka med hjälp av teknik och arbetsmetoder. Dubbelmasker är mer effektiva än enkelmasker och förväntas samla in 75–85 procent av gasen.

En grundläggande åtgärd för att minska lustgasens klimatpåverkan är att minska användningen över huvud taget, vilket skett i flera regioner. Därtill kan läckage undvikas i distributionen från gascentral till behandlingsrum och genom att ta bort vägganslutningar där lustgas inte längre används.

Av de halogenerade anestesigaserna är desfluran den mest potenta växthusgasen. I flera regioner har information om att desfluran har högre klimatpåverkan än sevofluran resulterat i utbyte. Andra använder istället intravenösa läkemedel i högre utsträckning. Det är dock viktigt att ha i åtanke att intravenösa läkemedel kan nå ut i vattenmiljön. Om och i vilken grad de aktiva substanserna och dessas metaboliter kan påverka vattenlevande organismer är däremot oklart. I knappt hälften av regionerna köptes inget desfluran in under 2019. Bland de regioner som köpte in desfluran ses en sjunkande trend från året innan i sex regioner medan volymen har ökat i fyra. Lågflödesanestesi är en metod som tillämpas av de flesta regioner. Lågflödesanestesi innebär att anestesimedlet recirkuleras och återanvänds under operation vilket minskar färskgasflödet från över en liter per minut till 0,2–0,5 liter. Kontinuerlig utbildning i narkosteknik med inkluderad klimataspekt är också en viktig del i arbetet med att minska klimatpåverkan av de medicinska gaserna.

Avfallsåtervinning

Avfall med stor potential för cirkulära flöden

Sveriges regioner arbetar alla utifrån avfallshierarkin för att minimera uppkomsten av avfall och ta hand om det avfall som uppkommer på bästa sätt. För att avfall ska kunna återanvändas och återvinnas är det viktigt att samarbeta med andra aktörer. En stor utmaning för att uppnå cirkulära flöden är att material och produkter designas för att återanvändas och återvinnas och därmed bibehåller sin kvalitet i kretsloppet.

Mål och resultat – ökade avfallsmängder och ökad återvinning

Det finns inget nationellt avfallsmål för regionerna men de berörs av målen i Sveriges avfallsplan och avfallsförebyggande program. EU antog 2018 ett antal långtgående direktiv i syfte att förebygga avfall och öka återvinningen av hushållsavfall och förpackningar. Avfallshierarkin stärks genom att länderna måste prioritera förebyggande åtgärder, återanvändning och återvinning framför deponering och förbränning. Det finns ett övergripande mål om att 2025 ska 55 procent av avfallet återvinnas, vilket ökar till 60 procent 2030 och 65 procent 2035. Agenda 2030:s mål 12 om hållbar produktion och konsumtion lyfter fram flera relevanta delmål, exempelvis att halvera matsvinnet och att minska den totala mängden avfall.

Från sjukhusverksamheten genererades under 2019 totalt cirka 64 500 ton avfall, en trendmässig ökning från 61 000 ton 2014. Riksmedelvärdet av materialåtervinning inklusive matavfall för 2019 var 28,9 procent, vilket är en ökning med knappt två procentenheter jämfört med tidigare år, frånsett värdet för 2018 som är underskattat pga statistikproblem i Skåne.

Diagram 7. Materialåtervinning inklusive matavfall (andel i % av total vikt avfall)

Diagram 7. Materialåtervinning inklusive matavfall (andel i % av total vikt avfall)

Källa: Respektive region

Diagrammet visar hur andelen avfall som materialåtervinns ökat med i medeltal knappt två procentenheter sedan 2014. Samtidigt har avfallsmängderna ökat. Spridningen mellan regionerna är fortsatt stor. Färgsättningen i grönt, gult och rött motsvarar vardera en tredjedel av regionerna, sorterade från högsta till lägsta värden år 2019.

Nyckeltalet avser materialåtervunnet avfall inklusive organiskt avfall dividerat med total mängd avfall som uppkommer i sjukhusfastigheter räknat i kg. Bygg- och rivningsavfall samt trädgårdsavfall är exkluderat.
Se vidare Om nyckeltalen

Kommentarer till resultatet – Arbete för bättre avfallsstatistik

Nyckeltalet avser avfall från sjukhusverksamhet, men alla regioner kan inte helt skilja ut annat verksamhetsavfall. De största volymerna avser brännbart avfall, papper, matavfall samt vårdens specialavfall (se diagram 8 nedan). Region Örebro län har den största förbättringen av återvinningsgraden till 2019. Det förklaras dels av att avfall från fettavskiljare fått en användning i kommunal tillverkning av biogas, dels av att wellpapp ökat stort som en oönskad konsekvens av övergång till ny leverantör av förrådsvaror med omfattande hantering av paket, försändelser och returer. Region Gävleborg har ökat plaståtervinningen genom sitt arbete med plastinsamling vid Gävle sjukhus. Förbättrad statistik ligger bakom ändrade värden i några regioner. För Region Norrbotten görs uppföljningen för fler platser och sorteringen i fler fraktioner. De flesta regioner lämnar brännbart avfall till respektive kommun, vilka inte styrs av avtal och ofta baserar statistiken på schablonvikter snarare än vägning. Region Skåne har arbetat fokuserat för att på ett bättre sätt få in kvalitetssäkrade uppgifter efter tidigare stora problem med avfallsstatistiken. Regionens alltför lågt angivna återvinningsgrad 2018 förklarar också en stor del av minskningen i den nationella resultatet för det året.

Materialåtervinningsgraden som nyckeltal speglar inte helt förbättringsarbetet. Exempelvis kan ökade avfallsmängder ge ett högre värde så länge de materialåtervinns, vilket wellpappmängden i Örebro är ett exempel på. Måttet tar heller inte hänsyn till skillnader mellan regionerna i den sjukvård som bedrivs.

Den samlade bedömningen är ändå att nyckeltalet speglar det grundläggande syftet med avfallshanteringen och fortsatt kan förbättras. Nyckeltalet har fungerat bra för att diskutera avfallshanteringen inom regionerna. Regionernas avfallsnätverk arbetar med goda exempel och studiebesök för bättre källsortering, återvinning och krav i upphandlingar.

Åtgärder och framgångsfaktorer ­– Avfallsförebyggande åtgärder, tydliga rutiner och information

Ökad andel materialåtervinning och minskad energiåtervinning kräver ett strukturerat arbetssätt med tydliga rutiner, utvecklingsarbete och kommunikation med avfallsentreprenörerna. Tydliga krav behövs i upphandlingen av avfallsmottagare, bland annat på kvalitetssäkrad statistik och vägning av avfallet.

De flesta regioner arbetar aktivt med att förebygga uppkomsten av avfall. Det omfattar systematisk återanvändning av utvalda produktflöden, till exempel återbruk av textilier och sjukvårdsmaterial via välgörenhetsorganisationer, digitala portaler för återbruk av möbler och medicinskteknisk utrustning, övergång till flergångs- istället för engångsprodukter samt kravställande på materialeffektiva produkter och förpackningar. Krav vid upphandling och inköp är en nyckelfaktor. Några regioner lämnar i samverkan med avfallsmottagare även annat än förpackningar till plaståtervinning.

Diagram 8. Regionernas avfall i fraktioner 2019 (totalt 64 570 ton)

Diagram 8. Regionernas avfall i fraktioner 2019 (totalt 64 570 ton)

Källa: SKR, sammanställning av uppgifter från regionerna

Diagrammet visar hur avfallsmängderna från sjukhusfastigheter fördelar sig på olika fraktioner för insamling. Gröna färger avser fraktioner till materialåtervinning, grå färg är avfall till energiutvinning, rödaktiga färger är grovavfall och farligt avfall. Byggavfall och trädgårdsavfall är ej medräknat. Den totala avfallsmängden uppgår till knappt 6,5 kg per invånare.

Kemiska produkter

Hälsofrämjande vård genom minskad förekomst av miljö- och hälsofarliga ämnen

Inom regionerna används en mängd olika kemiska produkter, alltifrån handsprit och formaldehyd till färg och bekämpningsmedel. Vissa av produkterna innehåller ämnen som kan påverka miljö och hälsa negativt, enskilt eller i kombination. Tillverkning och efterbehandling kan också innebära att människor och miljö exponeras för miljö- och hälsofarliga ämnen. Att undvika och att byta ut miljö- och hälsofarliga ämnen ger förbättrad arbetsmiljö, ökar patientsäkerheten och skyddet av den yttre miljön. Regionerna arbetar även aktivt för en giftfri miljö genom att minimera förekomsten av miljö- och hälsofarliga ämnen i varor, såsom förbruknings­artiklar, IT-utrustning, möbler och leksaker. Uppföljningen i denna rapport är dock avgränsad till arbetet med kemiska produkter.

Mål och resultat –Utfasning och minskad exponering

I agenda 2030 finns ett särskilt delmål 12.4 om att uppnå miljövänlig hantering av kemikalier under hela livscykeln, samt avsevärt minska utsläppen till luft, vatten och mark i syfte att minimera negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön.

Nio regioner har antagit särskilda kemikaliemål, med koppling till en egen substitutionslista eller till minskad användning av CMR-ämnen (cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska). Det omfattar regionerna Blekinge, Kalmar län, Kronoberg, Jönköpings län, Stockholm, Sörmland, Uppsala, Värmland, Västerbotten och Västernorrland.

Flera regioner arbetar med nya arbetssätt och mer slutna system för att minska exponeringsrisken för formaldehyd, ett cancerframkallande ämne som det ännu inte går att ersätta. Region Sörmland har under året genomfört förbättringsarbete kring användning av fenol och ytdesinfektionsmedel. Region Skåne har genomfört riskbedömning och förbättringsarbete för de kemiska produkter som används vid blodgasanalyser, till exempel det reproduktionstoxiska ämnet imidazol. Region Halland har ersatt ett frätande, hälsofarligt, skadligt och miljöfarligt diskmedel till endoskopdiskmaskiner med ett som helt saknade dessa farliga egenskaper. Region Västerbotten har fasat ut farliga kemiska produkter inom ortopedi och inom laboratoriemedicin, utan att behöva ersätta dem med andra alternativ.

Utfasning och förbättringsarbete kring kemiska produkter har även genomförts inom kollektivtrafiken i Region Stockholm, drift och underhåll i Region Uppsala och Västra Götalandregionen, scenkonst i Region Jämtland Härjedalen och folkhögskolor i Region Kalmar län.

Framgångsfaktorer och åtgärder

Samverkan, ökad kunskap om risker och ett certifierat miljöledningssystem som tydliggör ansvar och ger systematik är framgångsfaktorer som lyfts fram för att minska miljöpåverkan från kemikaliehanteringen i regionerna. Politiskt beslutade kemikaliestrategier har bidragit till att stötta prioritering och åtgärder.

Riskbedömningar av kemikaliehantering fortsatt i fokus

Det är viktigt att känna till vilka miljö- och hälsofarliga kemikalier som finns i verksamheten och hur de ska hanteras säkert för att minska riskerna för medarbetare, patienter och miljö. Därför ställs krav på riskbedömningar i lagstiftningarna för både arbetsmiljö och miljö. Flera regioner framhåller dessa bedömningar som ett fokus för sitt arbete. Många av regionerna har tagit fram mallar och genomfört regionövergripande riskbedömningar för vanligt förekommande kemiska produkter.

Både Region Östergötland, Region Jönköpings län och Region Gävleborg har ökat den interna samverkan mellan miljö- och HR-funktionerna kring kemiska arbetsmiljörisker. I Region Östergötland har en arbetsmiljöingenjör anställts på deltid för att stötta cheferna i arbetet, medan Region Gävleborg anlitat företagshälsovården för att ta fram en utbildning för chefer, skyddsombud och kemikalieinventerare. I Region Jönköpings län håller miljösamordnare tillsammans med arbetsmiljöingenjör utbildningar om riskbedömningar och övrig kemikalierelaterad lagstiftning för att stödja cheferna. Region Västmanland och Region Jämtland Härjedalen genomför riskbedömningar som tvåårsprojekt. I Region Västmanland har riskbedömningsarbetet även lett till att verksamheter tagit bort farliga produkter som inte var nödvändiga.

Miljöledning, tydligt ansvar och nya roller ger bättre förutsättningar

Vid miljöcertifieringen av Barn- och kvinnocentrum samt Folktandvården i Region Östergötland har riskmedvetenheten ökat och åtgärder genomförs kring t.ex. förvaring, säkerhet och avfallshantering samt vid installation av medicinteknisk utrustning med tillhörande kemikalier.

Under en miljörevision upptäckte Region Västernorrland stora brister i kemikaliehanteringen på flera enheter. För att avhjälpa bristerna togs en checklista för kemikaliehantering fram och skickades ut till samtliga enhetschefer.

Region Örebro har under året tillskapat nya samordningsroller i kemikaliearbetet på respektive förvaltning, vilket ger bättre förutsättningar att jobba aktivt och strategiskt. De har också ensat och tydliggjort informationen på intranätet och uppdaterat lathundar och mallar för kemikaliearbetet.

Nationell samverkan och interna nätverk

Regionerna samverkar i Nationella substitutionsgruppen (NSG),[9] ett nätverk med syfte att minska mängden och exponeringen för hälso- och miljöfarliga kemikalier inom både hälso- och sjukvård och forskning och utbildning. Gruppen tillhandhåller en utbyteslista för hälso- och miljöfarliga kemikalier och sprider goda exempel på minskad användning och exponering av kemikalier och kemiska produkter.

Flera regioner har interna kemikalienätverk som delar erfarenheter och diskuterar aktuell kemikalielagstiftning. Region Skåne har en central utfasningsgrupp som träffas fyra gånger per år för att ta fram riktlinjer för kemikaliearbetet, som representanterna sedan informerar om och implementerar i den egna förvaltningen. Till sin hjälp har verksamheterna en särskild blankett för ersättningsutredningar och riskbedömningsmodulen i sitt kemikaliesystem (Klara) för de produkter som utredningarna visat inte kan ersättas.

Personalbild barn- och ungdomskliniken, Örebro

Regionernas verksamhet omsätter mycket energi, kemikalier, läkemedel, medicinska gaser och engångsmaterial. Ett strukturerat och ambitiöst miljöarbete ger goda resultat och minskar miljöpåverkan.

Foto: Region Örebro län, både ovan och intill rapportens titel.