Öppna jämförelser – Gymnasieskola 2019

Gymnasieskolans nationella program är uppdelade i yrkesprogram respektive högskoleförberedande program. Som framgår av diagram 1 a och b är det förhållandevis stor skillnad mellan andelen elever som tar examen inom tre år från respektive programtyp.

Den totala andelen elever som når examen inom tre år ökar under samtliga de år som visas i diagram 1 a och b. Andelen som fullföljer inom tre år är dock genomgående cirka en procentenhet högre på kommunala skolor. För yrkesprogram vid kommunala skolor har andelen som tar examen inom tre år minskat marginellt 2018 jämfört med det föregående året. Det återstår att se de kommande åren om detta är en trend eller enbart en tillfällig minskning.

Liksom tidigare år slutför kvinnor ett högskoleförberedande program inom tre år i väsentligt högre utsträckning än män. Mönstret är detsamma både sett till samtliga skolor och kommunala skolor – det skiljer runt sex procentenheter mellan andelen kvinnor och män som tar examen inom tre år.

Vad gäller genomströmningen på yrkesprogrammen visar resultaten för 2018 ett förändrat mönster relativt tidigare år på så sätt att männens resultat är högre än kvinnors, såväl sett till samtliga skolor som för enbart kommunala skolor. Skillnaden uppgår till en procentenhet i samtliga skolor och två procentenheter i kommunala skolor. I jämförelse med 2017 har en ökad andel män nått examen inom tre år efter påbörjat yrkesprogram, medan motsvarande andel bland kvinnorna minskat.

Karta 1 a och b visar kommunvisa uppgifter om andelen elever som 2018 uppnått examen inom tre år på yrkesprogram (a) respektive högskoleförberedande program (b). Den gröna färgen representerar de 25 procent kommuner med högst andel, den gula färgen de 50 procent kommuner i mitten och de 25 procent kommuner med lägst andel är markerade med röd färg. Tänk på att färgsättningen visar en kommuns relativa resultat, det vill säga hur det förhåller sig till andra kommuners värde. Det handlar alltså inte om en recension av huruvida det faktiska utfallet i respektive kommun är godtagbart eller inte.

Skillnaden mellan lägsta och högsta resultat är större för yrkesprogram än för högskoleförberedande program, mellan 32 och 100 procent respektive 42 och 100 procent. Ser vi till resultaten bland den hälften av landets kommuner som befinner sig i mitten och är markerade med gul färg varierar resultaten mellan 67 och 80 procent på yrkesprogrammen, respektive mellan 72 och 84 procent på de högskoleförberedande programmen.

Resultat fördelat på elevernas programtyp vid utbildningens början framgår av diagram 3 a och b.

Som nämnts är den generella trenden, både bland samtliga skolor och i kommunala skolor, att allt fler elever når examen inom fyra år. Samtidigt minskar skillnaderna mellan mäns och kvinnors resultat mellan 2015 och 2018, med undantag för kommunala skolors yrkesprogram. Tydligast minskning i könsskillnader ser vi på de högskoleförberedande programmen, även om det fortfarande är här som könsskillnaderna är störst.

Både på yrkesprogram och högskoleförberedande program är andelen som tar examen inom fyra år något högre på kommunala skolor jämfört med samtliga skolor. Skillnaden är runt en procentenhet på båda programtyper.

Den fortsatt låga genomströmningen för elever som påbörjat sin gymnasieutbildning på ett introduktionsprogram är bekymmersam. Den är ytterligare lägre på kommunala skolor än sett till samtliga skolor. I sammanhanget bör beaktas att den absoluta majoriteten av det totala antalet elever som går något av introduktionsprogrammen finns på kommunala skolor. Läsåret 2017/18 var denna andel 87 procent, eller nästan nio av tio elever, att jämföra med 71 procent på nationella program.

I analysen av resultaten för elever som påbörjat introduktionsprogram behöver också hänsyn tas till att förutsättningarna för att övergå från ett introduktionsprogram till ett nationellt program med examen som mål ser olika ut. De olika introduktionsprogrammen riktar sig till målgrupper som har olika långt till att nå behörighet för att gå över till ett nationellt program. Det är inte heller alla introduktionsprogram som nödvändigtvis syftar till en övergång till ett nationellt program, utan målet i en elevs individuella studieplan kan också vara en direktövergång till arbete. Detta innebär att när man som kommun analyserar resultaten på sina introduktionsprogram behöver man beakta vilka av dessa program kommunen anordnar och hur fördelningen av elever däremellan ser ut.

Att introduktionsprogrammen har olika målgrupper, syften och utformning innebär att det överhuvudtaget finns behov av att utveckla nya sätt att mäta resultaten där. SKL har för avsikt att föra diskussioner om mer relevanta resultatmått för introduktionsprogrammen med såväl kommunerna som Skolverket.

Diagram 4 visar resultat för 2018 för de kommuner som har egen gymnasieskola. Här ingår alla elever i kommunala skolor oavsett vilken typ av program man inledde sina studier på.

Totalt sett varierar andelen elever som nått examen inom fyra år mellan 0 och 100 procent. Fem kommuner har värdet 0, det vill säga inga elever som började gymnasiet 2014 har uppnått examen inom fyra år. Gemensamt för dessa kommuner är att de har få elever och enbart anordnar introduktionsprogram. Motsvarande resultat våren 2017 var tio kommuner.

De gulmarkerade kommunerna, som alltså motsvarar hälften av landets kommuner, har resultat som ligger inom ett spann om 14 procentenheter från 61 till 75 procent. I 82 av de kommuner som har kommunal gymnasieskola har resultaten förbättrats med mer än en procentenhet mellan 2017 och 2018.

Öppna jämförelser beskriver också resultat där hänsyn tas till kommunernas elevsammansättning, så kallade modellberäknade värden (läs mer om dessa under rubriken ”Om modellberäknade värden” i fliken ”Om statistiken”). Syftet med dessa mått är att ligga till grund för mer rättvisande jämförelser mellan kommuner som sinsemellan har olika förutsättningar.

I karta 2 illustreras resultat i form av avvikelsen mellan det faktiska och det modellberäknade värdet. En positiv avvikelse visar att genomströmningen är högre än förväntat givet elevsammansättningen i kommunens skolor, medan en negativ avvikelse visar motsatsen.

När vi sätter kommunernas resultat i relation till deras elevsammansättning kan vi se en variation där den kommun som har störst negativ avvikelse har 18 procentenheter färre elever än förväntat med examen inom fyra år. I andra ändan har den kommun vars resultat i högst grad överstiger det modellberäknade värdet 22 procentenheter fler elever än förväntat med examen inom fyra år. De gulmarkerade kommunerna, alltså hälften av landets kommuner, har en avvikelse som ligger mellan 3 procentenheter färre och 6 procentenheter fler elever än förväntat som nått examen inom den aktuella tiden.

I diagram 5 visas resultaten utifrån hemkommunsperspektivet, det vill säga med utgångspunkt i eleverna var folkbokförda vid utbildningens början, detta oavsett vilken huvudman de börjat hos och oavsett programtyp.

Den totala spridningen i resultat sett till elevernas folkbokföring är mellan 48 och 87 procent. Hälften av landets kommuner har ett resultat som ligger inom ett spann om 8 procentenheter, mellan 68 till 76 procent som uppnått examen inom fyra år.

I diagram 7 visas en närmare bild av etableringsstatusen för de elever som nådde gymnasieexamen 2014, uppdelat på programtyp och kön.

Det är framför allt elever med examen från yrkesprogram som står för ökningen av andelen etablerade på arbetsmarknaden. Av den första kullen elever som läst yrkesprogram efter att gymnasieskolan reformerades 2011 hade 54 procent av ungdomarna en etablerad ställning på arbetsmarknaden två år efter examen. Utöver en gynnsam arbetsmarknad kan det också vara så att kraven på gymnasieexamen i sig kan gjort dessa ungdomar mer rustade för arbetsmarknaden. Högst, 59 procent, är andelen i etablerad ställning bland män medan den är 47 procent bland kvinnor. Män som slutfört ett yrkesprogram var alltså i väsentligt högre grad etablerade på arbetsmarknaden än kvinnor som slutfört ett yrkesprogram. De senare har i högre grad gått vidare till eftergymnasiala studier.

Mönstret med en större andel kvinnor än män som studerar på högskola gäller också bland de ungdomar som nått examen från ett högskoleförberedande program, 48 respektive 43 procent. Även där har männen i högre grad än kvinnorna en etablerad ställning på arbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis framkommer för de elever som tog examen 2014 ett mönster där studier på yrkesprogram i väsentligt högre grad lett till en etablerad ställning på arbetsmarknaden och högskoleförberedande program i högre grad lett till högskolestudier. Men samtidigt framkommer skillnader mellan könen. Det gäller också när vi ser till den andel som inte finns med i redovisningen av övergången till arbete och fortsatta studier, vilket är elever som antingen har en osäker eller svag ställning på arbetsmarknaden eller som det helt och hållet saknas uppgift om arbete och studier för. I detta avseende sticker kvinnor som läst yrkesprogram ut, där mer än var tredje kvinna antingen hade en osäker eller svag ställning alternativt saknade uppgift om arbete och studier.^[4]

Diagram 8 redovisar den sammanlagda andelen ungdomar som har etablerat ställning på arbetsmarknaden eller studerar två år efter gymnasieskolan, utifrån deras hemkommun vid utbildningens slut, våren 2014.

Hälften av landets kommuner har ett resultat som ligger inom ett spann om 7 procentenheter, med mellan 70 och 77 procent ungdomar i etablerad ställning eller studier. Högsta uppnådda andel är 90 procent. I den kommun som har lägst andel var 51 procent av ungdomarna antingen i etablerad ställning eller studerande. Det innebär att nästan hälften av den kommunens unga antingen hade en osäker eller svag ställning på arbetsmarknaden eller saknade uppgift om arbete och studier.

Öppna jämförelser omfattar också uppgifter om andelen folkbokförda ungdomar i ålderskategorin 17-24 år som varken arbetar eller studerar. Här görs till skillnad från vad vi just redovisat ingen skillnad på om ungdomarna nått gymnasieexamen eller inte. I genomsnitt är det omkring 9 procent av ungdomarna i den aktuella åldern som saknar uppgift om arbete och studier. Denna andel ligger hyfsat konstant över tid. Bland männen är det något vanligare att sakna uppgift än bland kvinnor, 9,4 respektive 8,6 procent. Andelen varierar från 5 till 22 procent mellan de enskilda kommunerna. I 136 kommuner saknas uppgifter om arbete och studier för var tionde ungdom eller mer.