Öppna jämförelser – Agenda 2030

Syftet med Öppna jämförelser Agenda 2030 i kommuner och regioner är att främja jämförelser och analyser av nuläget i omställningen till en hållbar framtid samt öka lärandet och inspirera kommuner och regioner att ännu mer kraftfullt än idag arbeta med Agenda 2030. Målgruppen för rapporten är ledande politiker och tjänstepersoner i kommuner och regioner.

Rapporten är ett stöd för att styra utifrån Agenda 2030 mot ett hållbart välfärdssamhälle. De exempel från kommuner och regioner som presenteras kan inspirera andra kommuner och regioner att komma igång med eller komma vidare i sitt Agenda 2030-arbete.

I september 2015 antog FN:s medlemsstater Agenda 2030 för hållbar utveck­ling. Hållbar utveckling innebär att dagens behov för världens befolkning tillfredsställs utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfreds­ställa sina behov. Agendan är en handlingsplan för omställning till ett hållbart samhälle för alla.

Agenda 2030 är den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder antagit. Uppgiften är att klara stora fyra utmaningar till år 2030: att avskaffa extrem fattigdom, att minska ojämlikheter och orättvisor i världen, att främja fred och rättvisa samt att lösa klimatkrisen.

Agenda 2030 innebär ett nytt sätt att ta sig an de globala utmaningarna. – att de hänger samman och måste lösas genom ett samlat grepp. Agendan 17 globala mål och 169 delmål är därför integrerade och beroende av varandra. Det betyder att inget mål kan nås på bekostnad av ett annat – och att framgång krävs inom samtliga områden för att målen ska kunna uppnås.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är en utgångspunkt för Agenda 2030. I agendan uttrycks att ”ingen ska lämnas utanför” vilket innebär att arbetet måste genomföras med särskild hänsyn till de människor och sam­hällen som har sämst förutsättningar. Agenda 2030 slår också fast att jämställd­het mellan kvinnor och män är en förutsättning för att nå alla hållbarhetsmål och att arbetet med agendan därför måste ha ett integrerat jämställdhetsperspektiv. Agenda 2030 är universell vilket innebär att alla länder bär ett gemensamt ansvar för genomförandet.

Statistiska centralbyrån, SCB, har gjort en sammanställning för år 2019 utifrån drygt 200 nationella nyckeltal, som även kan jämföras internationellt, om hur Sverige klarar att genomföra agendan. Sverige har goda förutsättningar och är ur ett internationellt perspektiv rankat som det bästa eller näst bästa landet i världen på att uppfylla målen.

Utmaningar som SCB framhåller för Sveriges del är att ojämlikheten på det ekonomiska området inte minskar, och förhållandet är detsamma när det gäller hälsa, boende och risken att utsättas för våld. Ojämlikheten mellan grupper ökar på några områden. Det är fortfarande svårt att se att de natio­nella miljö­målen kommer att kunna uppnås i någon större utsträckning. Likaså är målet om hållbar produktion och konsumtion svårt att nå för Sveriges del. Slutligen så minskar inte våld och kränkningar och fler unga utsätts för mobbning.^[1]

Kommuner och regioner är centrala aktörer i genomförandet av Agenda 2030. Dels ligger många delar av deras välfärdsuppdrag i linje med intentionerna i Agenda 2030 och hållbar utveckling. Dels är kommuner och regioner viktiga aktörer i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Partner­skap mellan samhällets olika aktörer på olika nivåer är en förutsättning för att nå målen i Agenda 2030.

Kommuner, regioner, civilsamhället, statliga myndigheter, näringslivet och forskningen har ett gemensamt ansvar för genomförandet tillsammans med den enskilde medborgaren. Mål 17 om genomförande och partnerskap belyser detta särskilt. Partnerskap som en förutsättning i genomförandet gäller likväl globalt och nationellt som regionalt och lokalt.

Agenda 2030 har fått stort genomslag i flera kommuner och regioner. Enligt en rapport från Statskontoret använder 70 procent av kommunerna och regionerna Agenda 2030 som ett verktyg i arbetet med hållbar utveckling. Cirka fyra av tio kommuner har fattat politiska beslut om Agenda 2030.^[2] Genomslaget kan enligt Agenda 2030-delegationen till en del förklaras av att Agenda 2030 är en fortsättning på det miljö- och hållbarhets­arbete som bedrevs under slutet av 1990-talet och som hade stor inverkan på lokal och regional nivå.^[3] Agendans holistiska och integrerade syn på hållbar utveckling ligger väl i linje med det synsätt och det arbete som bedrivs i kommuner och regioner.

Glokala Sverige är ett kommunikations- och utbildningsprojekt som startade 2018 för att stärka kunskap och engagemang bland politiker och tjänstepersoner i kommuner och regioner för Agenda 2030. Projektet är ett samarbete mellan Svenska FN-förbundet och SKR och finansieras av Sida. Totalt 16 av 21 regioner och 130 av 290 kommuner deltar år 2020 i projektet.

De globala målen är integrerade med varandra. Det finns både synergier och konflikter och därför är det holistiska synsättet så viktigt. Ett uppfyllt mål ger bättre förutsättningar att uppnå ett annat. Om fler människor till exempel får tillgång till rent vatten och sanitet, mål 6, skapas bättre förutsättningar för att människor ska få en bättre hälsa, mål 3. Genom förbättrad hälsa kan fler barn ta sig till skolan och få utbildning, mål 4, och därmed kan fler få jobb och fattigdomen kan minska, mål 1.

Agenda 2030 tar med sina delmål upp vad som ska göras. Det är upp till varje land, organisation eller företag att komma fram till hur. Ledarskap på nationell, regional och lokal politisk nivå är avgörande enligt forskare. Att hantera mål­konflikter är en del av det politiska ledarskapet. Ett av syftena med Agenda 2030 är att främja holistiskt tänkande och lämna stuprörstänkandet.^[4] Det handlar också om att hitta en balans för att integrera ett ständigt inflöde av ny kunskap, innovationer och faktabaserade arbetssätt.

1. Förankra Agenda 2030 på politisk- och tjänstepersonnivå
   • Skapa en djupare förståelse för agendans innehåll och innebörd.
2. Agenda 2030 i styr- och ledningssystemet
   • Låt agendan bli en del av kommunens/regionens strategier och måldokument.
3. Nulägesanalys och konsekvensanalys
   • Ta fram en nulägesanalys – var befinner sig vår kommun/region i förhållande till målen i Agenda 2030?
   • Gör en konsekvensanalys som ger information om vilka mål kommunen/regionen särskilt bör fokusera på och vilka effekter som ska uppnås både i ett kortare och ett längre perspektiv.
4. Påbörja ett förändringsarbete
   • Skapa en tydlig riktning (vision, strategi, mål) och ta fram en handlingsplan som förankras i hela organisationen.
   • Tydliggör vem som ansvarar för vad. Vilken rådighet har vi att skapa en förändring? Behöver vi samverka med andra aktörer?
   • Utforska i dialog med chefer och medarbetare hur arbetet kan utformas
   • Gör en plan för löpande uppföljning.
5. Kommunicera arbetet och involvera
   • Se till att information om genomförandet är tillgänglig internt i organisationen, mellan samverkande aktörer men också för kommunens/regionens medborgare.
   • Skapa forum för dialog, involvering och med medskapande kring Agenda 2030 både internt och externt.
   • Lyft fram goda exempel.
6. Kontrollera och följ upp
   • Politisk- och tjänstepersonledning har en viktig roll. Visa intresse och ställ frågor om hur det går.
   • Följ upp och analysera de områden som uppvisar brister.
   • Inom områden där vi ser förflyttningar – vilka är de bakomliggande framgångsfaktorerna? Sprid de goda erfarenheterna.
   • Upptäcker vi målkonflikter? Agera, gör en ny konsekvensanalys. Gör nödvändiga omprioriteringar.

Tänk också på att våga vara modiga i ledarskapet, på alla nivåer och att samverka brett!

Fattigdom handlar inte bara om inkomst utan också om brist på makt, inflytande, hälsa, socialt skydd och säkerhet. För att nå huvudmålet finns sju delmål, bland annat att till 2030 halvera den andel kvinnor, män och barn som lever i någon form av fattigdom. Målet tar också upp vikten av att säkerställa att alla har lika rätt till ekonomiska resurser, möjlighet att äga och kontrollera mark samt tillgång till arv, naturresurser och finansiella tjänster. Att leva i fattigdom påverkar hela livssituationen.

Sverige har ingen officiell nationell definition av fattigdom. Ett mått som ofta används för att mäta fattigdom i Sverige är andelen av befolkningen som har disponibla inkomster lägre än 60 procent av den nationella medianinkomsten (relativ fattigdom). I Sverige lever 14 procent av befolkningen under den gränsen, vilket kan jämföras med 24 procent i EU.^[6]

I Sverige ökar inkomstskillnader och fler lever i relativ fattigdom. I en internationell jämförelse har Sverige ett väl utbyggt välfärdssystem och en hög levnadsstandard. Ändå lever två procent i Sverige i allvarlig materiell fattigdom, enligt EU:s definition, medan genomsnittet för EU är 6 procent. Den inkomstrelaterade ojämlikheten har ökat mer i Sverige än i något annat OECD-land sedan 1990.

Utrikesfödda, personer med kort utbildning, barn till ensamstående, personer med funktionsnedsättning, ensamstående kvinnor med barn samt kvinnor med pension riskerar i större omfattning än andra i samhället att hamna i ekonomisk utsatta situationer. ^[7]

För kommunerna innebär en stor andel hushåll med ekonomisk utsatthet ökade kostnader för försörjningsstöd. Barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll kan få problem med skolgång, att inte kunna utöva fritidsintressen och känna sig utanför vilket kan leda till både utanförskap och utåtagerande. Då personer som lever i ekonomisk utsatta situationer har sämre hälsa, har även regionerna allt att vinna på att minimera fattigdom hos medborgarna.

Sverige står inför svårigheter med personalförsörjning och för att klara detta behöver så många som möjligt komma in i arbetslivet. Samverkan med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, utbildningsanordnare, näringsliv och civilsamhället är viktiga komponenter för att kunna klara personalförsörjning och för att människor ska kunna nå egen försörjning och leva ett gott liv. Kommunerna kan bäst identifiera människor som lever i ekonomisk utsatthet.

Cirka 60 procent av den arbetsföra befolkningen i Sverige har gymnasial utbildning medan 12 procent enbart har gått ut grundskolan. Bland inrikes födda som saknar gymnasieutbildning är arbetslösheten 8.7 procent medan den bland utrikesfödda som saknar gymnasieutbildning är 43.2 procent.^[8] Samtidigt visar en rapport från Arbetsförmedlingen att endast 5 procent av arbetena på den svenska arbetsmarknaden kräver en kortare utbildning eller introduktion.

Etableringen på arbetsmarknaden tar längre tid för utrikes födda kvinnor än för utrikes födda män.^[9] Samtidigt har det visat sig att utrikes födda kvinnors etablering har betydelse för arbetsmarknadsetableringen bland deras barn, främst döttrar, som föds i Sverige.

Att leva i fattigdom innebär ofta en brist på grundläggande behov och förut­sättningar. Ojämlikheterna är stora och har inverkan på de livsval individen har möjlighet att göra.

För att klara ett arbetsliv och få en egen inkomst (mål 8) behövs grundläggande kunskaper som att kunna läsa, skriva och få tillgång till utbildning (mål 4). Att ha en utbildning ökar möjligheterna att få ett arbete (mål 8). Att ha ett arbete skapar bättre förutsättningar för en god hälsa (mål 3) och att kunna ha egen bostad (mål 11) vilket bidrar till målet om inkludering och minskad ojämlikhet (mål 10).

I Koladas nyckeltalssamling för Agenda 2030 beskrivs området med två nyckeltal för kommuner och två för regioner. I rapporten redovisas två av dessa.

Andel barn och unga 0-19 år som lever i ekonomiskt utsatta hushåll varierar mellan 2 procent och 23 procent bland landets kommuner, med 9 procent som genomsnitt.

Under perioden 1991-2017 har andelen personer med låg ekonomisk standard minskat från 9 procent till strax under 6 procent.[10] Skillnaderna är dock stora, både i landet, bland kvinnor och män, äldre, personer med funktionsnedsättning och utrikesfödda.

Andelen med låg ekonomisk standard är högre i högre åldrar, särskilt för kvinnor, och ökar med åldern. Vid 90 års ålder har 44 procent av kvinnorna och 29 procent av männen låg ekonomisk standard. Arbetsmarknaden har förändrats med åren och det är fler kvinnor som yrkesarbetar heltid idag.^[11]

För personer som har en funktionsnedsättning är skillnaderna betydande. 20 procent av kvinnor över 30 år har en låg ekonomisk standard och för männen är motsvarande siffra 16 procent.

21,0 procent av invånarna har en inkomst understigande 60 procent av median­inkomsten i Sverige för personer 18-64 år. Spridningen för regioner är mellan 17,2 och 25,1 procent. För kommunerna är spridningen mellan 10,6 och 36,8 procent.

Att bli en del av samhället kan börja med barnen. Att ha tillgång till öppen förskola, idrottsföreningar och kultur är viktigt för alla människor, men kanske speciellt för barn som lever i risk för ekonomisk utsatthet och fattigdom. Kommuner kan samverka med föreningsliv och övriga delar av civilsamhället vilket kan öka tillgången och möjligheten för alla att delta i aktiviteter.

Genom kommunernas och regionernas kultur- och fritidsverksamheter ges barn och unga möjlighet att uttrycka sig, engagera sig för sin egen utveckling och bli demokratiska medborgare. Inom t.ex. biblioteken och kulturskolorna erbjuds många aktiviteter för barn och unga, och många satsningar görs för att nå nya grupper som inte idag tar del av verksamheterna.

Framförallt är det viktigt att klara skolan. De flesta arbeten idag kräver gymnasial utbildning. Men samhället behöver även arbetskraft som inte har en gymnasial utbildning för att klara välfärden. Kommuner och regioner kan arbeta med att differentiera arbetsuppgifterna så att allas kompetens kan komma till sin rätt.

I vård- och omsorgsyrken är det fler kvinnor än män som arbetar, och i större utsträckning deltid. Kommuner och regioner kan arbeta med att få fler i heltidsarbete och att utjämna löneskillnader mellan kvinnor och män är en framgångsfaktor för arbetsgivare. Alla personer behöver kunna arbeta så att inte pensionen leder till fattigdom.

Att lära sig språket och att komma in på arbetsmarknaden oavsett ursprungsland eller funktionsnedsättning leder till att människor kan komma ur fattigdom. Vård- och omsorgscollege om språk

Stöd från SKR

Mål 2 har sju delmål handlar om att ingen ska lida av hunger och att alla människor ska få tillgång till bra och näringsriktig mat. Hunger och felnäring är världens största hälsorisk. Barn, flickor i puberteten och gravida kvinnor löper störst risk för svält och undernäring. ^[12] Det finns tillräckligt med mat i världen för att alla ska kunna äta sig mätta, men resurserna behöver omfördelas och den mat som produceras behöver tas till vara bättre.

I Sverige är det inte hunger och undernäring som är de största utmaningarna. Istället är det ohälsosamma matvanor tillsammans med otillräcklig fysisk aktivitet som utgör riskfaktorer för ohälsa och för tidig död. Fetma fortsätter att öka och är vanligare bland äldre och bland människor med sämre socioekono­miska förhållanden. Ett annat stort problem är även undernäring bland äldre, som förutom det fysiska lidandet ökar risken för svårläkta sår, infektioner och fallskador. Även ätstörningar är vanliga och ger allvarliga hälsoproblem.^[13]

I målet anges att hunger och alla former av undernäring ska avskaffas, nutritionen ska förbättras, en tryggad livsmedelsförsörjning ska uppnås och ett hållbart jordbruk ska främjas. Livsmedelsproduktionen ska också bli motstånds­kraftigare mot de extrema väderförhållanden som följer av klimatförändringarna samt bidra till att upprätthålla ekosystemen.

Kommuner och regioner är viktiga aktörer och ansvarar för merparten av de välfärdstjänster som påverkar befolkningens hälsa genom hela livet. Främjandet av fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor finns inom många områden och nivåer, där kommuner och regioner kan agera i såväl fysisk planering som i vård, skola och omsorg.

Som ansvariga för välfärdstjänster serverar kommuner och regioner ungefär tre miljoner måltider varje dag. Att dessa måltider är näringsriktiga och hälso­samma är en förutsättning för bättre nutrition för barn och unga, vilket leder till bättre hälsa för stunden och på sikt och är en förutsättning för ett livslångt lärande, vilket i sin tur bidrar till samhället utveckling. . Skolmåltiderna ger dessutom alla barn, oavsett bakgrund, möjlighet till bra matvanor. Måltiderna inom vård och omsorg bidrar till såväl god livskvalitet och gemenskap som bevarande av funktionsförmåga och snabbare tillfrisknanden

Genom krav i upphandling kan kommuner och regioner öka andelen ekologiska livsmedel och minska måltidernas miljö- och klimatpåverkan. Kommunernas ansvar för kontroll av livsmedelshanteringen innebär också att matens kvalitet säkras.

Regionala livsmedelsstrategier och arbete med landsbygdsutveckling är andra delar av det lokala och regionala arbetet för att trygga livsmedelsförsörjningen och främja ett hållbart jordbruk. Som ansvariga för mark- och vattenanvändning kan kommunerna också arbeta för bättre vattenkvalitet och bevarande av viktiga jordbruksmarker.

Ingen hunger och tillgång till näringsriktig mat är en mänsklig rättighet (mål 10) och en grundläggande förutsättning för att uppnå alla andra mål i Agenda 2030. Näringsrik kost är inte minst avgörande för hälsa och välbefinnande (mål 3) och för att orka prestera i skolan och ta till sig utbildning (mål 4).

Vatten är en förutsättning för världens livsmedelsproduktion och det är därför nödvändigt att säkerställa tillgång till rent vatten och sanitet (mål 6) för att minska hunger i världen. Klimatpåverkan (mål 13) leder till ökade perioder av torka och vattenbrist, vilket ger allvarliga konsekvenser för livsmedelsproduk­tionen. Samtidigt bidrar jordbruket till ökade klimatutsläpp, framförallt från metan från djurs matsmältning och av lustgas från jordbruksmark, vilket ger en ökad övergödning och en negativ påverkan på vattenkvaliteten (mål 6 och 14) samt en utarmning av den biologiska mångfalden (mål 15). Det är därför avgörande att uppnå mer hållbara livsmedelsproduktionssystem.

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med två nyckeltal för kommuner och två för regioner. I rapporten redovisas två av dessa.

Ett sätt att mäta utvecklingen av ohälsosamma matvanor och felnäring är att undersöka hur fetman utvecklas i Sverige. Andelen invånare med fetma i Sverige har ökat från 12 procent 2007 till 16 procent 2018. Ökningen är störst bland de med kort utbildning och att andelen feta är lägst i storstadsregionerna.

Ett annat sätt att belysa delar av mål 2 är att undersöka nyckeltalet om ekologiskt odlad åkermark, som illustrerar hur hållbar livsmedelsproduktionen i Sverige är. Ekologisk produktion minskar belastningen på miljön. De senaste tio åren har andelen ekologisk odling ökat från drygt 10 procent till drygt 20 procent. Den andel kommuner som ligger längst fram och har störst andel ekologiskt odlad åkermark återfinns i västra och mellersta Sverige.

Kommuner och regioner har ett stort ansvar för att förbättra förutsättningar för hälsa och samtidigt minska de ökande skillnaderna i hälsa. Hälsofrågorna måste finnas med överallt, från att främja fysisk aktivitet i samhällsplaneringen till att ge kostråd på mödravårdscentraler och kunskapsstöd inom skola, omsorg för äldre och funktionsnedsatta samt hälso- och sjukvård.

För att förbättra arbetet med måltider utifrån både ett hälsoperspektiv och ett miljöperspektiv, är det viktigt att kommuner och regioner tar ett samlat grepp och sätter politiska mål för hur måltiderna ska utformas. Det är viktigt att måltiderna är såväl säkra, näringsriktiga, hållbara, trivsamma, integrerade som goda.^[14] För att minska undernäringen hos äldre är det viktigt att komplettera måltiderna med andra stöd, som till exempel måltidsvänner.

Kommuner och regioner kan stödja närodlad och ekologisk produktion och minska klimatpåverkan från inköp av livsmedel genom att ställa både sociala krav och klimatkrav vid upphandling.

Kommuner kan också aktivt arbeta med att minska matsvinnet, bland annat genom att följa de förslag på åtgärder som presenteras i Livsmedelsverkets handbok för minskat matsvinn, vilken bygger på en modell från Göteborg. Likaså kan kommunen föra dialog med verksamhetsutövare om matsvinn vid livsmedelskontroll.

Kommuner och regioner kan också anta mål och strategier för att ta till vara den svenska matens potential genom att anta egna livsmedelsstrategier för långsik­tigt hållbar livsmedelsförsörjning.^[15]

Stöd från SKR

Mål 3 handlar om att säkerställa att alla kan leva ett hälsosamt liv. De tretton delmålen tar upp att alla barn, kvinnor och män, oavsett ålder, bakgrund och socioekonomisk situation, ska ha möjlighet till god hälsa och välbefinnande. En god och jämlik hälsa i befolkningen bidrar till ett hållbart samhälle och till de globala målen i Agenda 2030.

Sverige har generellt en god folkhälsa. Utmaningen är de stora hälsoskillna­derna mellan olika grupper av kvinnor och män. Ju sämre social och ekonomisk situation, desto sämre hälsa och större konsekvenser av ohälsa. Det påverkar människors möjlighet att delta i samhället och bidra till utvecklingen.

Ökad jämlikhet i hälsa är därför en förutsättning för ett långsiktigt socialt hållbart samhälle. Alla sektorer i samhället behöver samverka för att påverka de faktorer som har betydelse för hälsan – det offentliga, de ideella organisatio­nerna och individerna själva.

En friskare och mer välmående befolkning har positiv effekt på verksam­heternas kvalitet och grunduppdrag. God hälsa är grundläggande för människors möjligheter att klara skolan, arbeta, försörja sig och leva ett självständigt liv. Samtidigt är hälsan ett resultat av hur det går i skolan, vilken sorts arbete, vilka försörjningsmöjligheter och vilka slags liv människor har och kan leva.

Att få ta del av konstnärliga upplevelser och själv ges möjlighet att uttrycka sig konstnärligt är grundläggande mänskliga behov. Att röra på sig och idrotta är bra för hälsan och för människors välbefinnande. Kommunernas satsningar på idrott och kultur främjar god hälsa och psykiskt välbefinnande.

God hälsa i befolkningen är också avgörande för att klara de demografiska utmaningarna vi har framför oss, där fler behöver välfärdstjänster samtidigt som den arbetsföra befolkningen inte ökar i tillräcklig utsträckning. Mer jämlik hälsa bidrar till bättre förutsättningar för välfärd genom minskad sjukfrånvaro, ökad sysselsättning, högre produktivitet och minskade behov av vård och omsorg.

Hälsofrämjande och förebyggande arbete är därför inte bara en ekonomisk nödvändighet utan ett strategiskt val för att klara framtidens välfärd. Ett sätt att hushålla med samhällets gemensamma resurser. En god och jämlik hälsa är ett mål för ett hållbart samhälle medan hälsa är en resurs för individen. Var och en har ansvar för sin hälsa medan kommuner och regioner, enligt flera lagar, har ansvar för att skapa förutsättningar för hälsa och välbefinnande.

Hälsan påverkas av omgivande livsmiljöer och de livsvillkor i samhället under vilka kvinnor och män föds, växer upp, arbetar och åldras. Detta påverkar även val av levnadsvanor där främjande av rörelse och idrott är viktiga delar. Hälsa handlar alltså inte bara om sjukvård, utan om hur samhället i stort påverkar hälsan. Mål 3 har därför en direkt eller indirekt koppling till samtliga 17 mål, som belyser underliggande orsaker till ohälsa och de systemfrågor som har med hälsa att göra.

Några av de mest grundläggande faktorerna för god hälsa är ekonomisk och social trygghet, framtidstro och känslan av sammanhang. Mål som bidrar till detta är exempelvis minskad fattigdom, utbildning, arbete, trygga städer, ett bra klimat och inkluderande samhällen (mål 1, 4, 8, 11, 13, 16). God hälsa är samtidigt en förutsättning för flera mål, exempelvis lärande (mål 4). Elevers hälsa och skolresultat är starkt sammankopplade.^[16] Låga grundskolebetyg har också starkt samband med framtida psykosociala problem.

Hälsan och förutsättningarna för god hälsa är dock ojämlikt fördelad i be­folkningen. Utmaningen att minska ojämlikheten återspeglas i målen kring jämställdhet och jämlikhet (mål 5 och 10). Biologisk mångfald främjar även folkhälsan då många natur- och kulturmiljöer är viktiga områden för rekreation och friluftsliv (mål 15).

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med tretton nyckeltal, sex för kommuner och sju för regioner. I rapporten redovisas ett av dessa.

Hälsan i befolkningen är fortsatt god, men det finns stora skillnader. Medel­livslängden ökar generellt, även om ökningen avstannat något det senaste decenniet. Kvinnor lever längre men könsskillnaderna har minskat under flera decennier eftersom mäns medellivslängd ökat snabbare än kvinnors. De socio­ekonomiska skillnaderna är dock dubbelt så stora som könsskillnaderna.

Dessutom finns stora skillnader mellan regionerna och framförallt mellan kommunerna. Bakom dessa skillnader gömmer sig socioekonomiska skillnader som är betydligt större än geografiska skillnader. Analyser visar att skillnaderna kan vara ännu större om socioekonomiska skillnader kombineras med kommun­delar. Exempelvis kan det skilja upp till 18 år i medellivslängd i en kommundel jämfört med en annan kommundel i samma län.^[17]

För personer med en psykiatrisk diagnos har inte medellivslängden ökat på samma sätt som i den totala befolkningen. Personer med psykisk ohälsa eller psykisk funktionsnedsättning har ofta sämre hälsa och ökad dödlighet. Långtidssjukskrivning på grund av psykisk ohälsa har ökat betydligt under de senaste 10 åren och är högre bland kvinnor än bland män. Variationen mellan regio­nerna är stor. Stressrelaterad sjukskrivning står för hälften av långtids­sjukskriv­ningen men dessa personer har bättre prognos för att komma tillbaka i arbete. Fler, framförallt män, med psykiatrisk diagnos övergår oftare i sjuk- eller aktivitetsersättning.

Medellivslängd och sjukskrivning är registerdata, men hur upplever invånarna sin egen hälsa, med eller utan sjukdom? Den självskattade hälsan är överlag fortsatt god. Totalt angav 69 procent av kvinnorna och 74 procent av männen att de hade bra eller mycket bra hälsa år 2018. Dock kvarstår tydliga skillnader mellan olika delar av landet, och i vissa fall ökar de. Mellan 55-86 procent av invånarna anger en bra eller mycket bra hälsa, högst i storstäder och storstads­nära kommuner. De lokala skillnaderna samvarierar, liksom medellivslängd, med de socioekonomiska förhållandena i kommunerna.

Det finns alltså stora socioekonomiska skillnader när det gäller hälsa. Skillnader finns också mellan grupper utifrån diskrimineringsgrunder, exempelvis ålder och födelseland. Framförallt finns stora skillnader mellan gruppen med eller utan funktionsnedsättning. Endast 42 procent av personer med funktions­nedsättning anger att hälsan är god.

Kommuner och regioner ansvarar för merparten av de välfärdstjänster som påverkar befolkningens hälsa genom hela livet. Det handlar om hur skolan och den sociala omsorgen fungerar och om hur bostads- och samhällsplaneringen bedrivs. Det handlar även om i vilken mån det finns kultur- och fritidsaktiviteter för alla, oavsett kön, bakgrund eller socioekonomisk situation. Dessutom har hälso- och sjukvården en särskild roll som direkt påverkar hälsa och överlevnad och genom tillsyn av lokaler och verksamheter är kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd ansvarig för förebyggande hälsoskyddsarbete. Det är alltså inte bara en aktör som har hela ansvaret för befolkningens hälsa.^[18] Kommuner och regioner kan lära mycket av varandra och arbeta tillsammans över sektorsgränser.

Att arbeta för en bättre folkhälsa handlar om att förbättra de sociala och ekonomiska livsvillkoren samt människors omgivande livsmiljöer. Dessutom om att skapa förutsättningar för goda levnadsvanor. Folkhälsoarbete handlar också om att förebygga problem som exempelvis fallskador eller frånvaro i grundskolan. I fokus är framförallt det hälsofrämjande arbetet som stärker människors tilltro till sin egen förmåga.

Ett exempel är att arbeta för att alla barn ska få en bra start i livet med goda uppväxtvillkor som stimulerar tidig utveckling, inlärning och hälsa. Detta har stor betydelse för hälsan även i vuxen ålder. Det kan handla om uppsökande hembesök av BVC och socialtjänst i barnfamiljer, att erbjuda föräldraträffar som stöd i föräldraskapet och skapa trygga hälsofrämjande skolmiljöer med goda relationer mellan barn och vuxna. Exempelvis har en del bibliotek upp­sökande verksamhet – det kallas Bokstart ­– för nyblivna föräldrar för att betona vikten av språkutveckling.

Andra exempel är att möjliggöra kultur- och fritidsaktiviteter för alla, oavsett ekonomiska förutsättningar och utrustning, eller att bryta isolering och öka känslan av delaktighet bland äldre genom olika former av mötesplatser. Det kan också handla om att i den fysiska planeringen skapa förutsättningar för säkra gång- och cykelvägar eller att föreskriva recept på fysisk aktivitet (FaR).

För att bidra till en mer jämlik hälsa bör samhällsservice och verksamheters generella åtgärder anpassas utifrån de som har störst behov, så att åtgärderna verkligen når alla. Ett exempel är vårdcentralers erbjudande om hälsosamtal till alla vuxna i vissa åldersgrupper. Det kan innebära att i vissa områden aktivt söka upp medborgare som annars avstår från att komma till vården.

I SKR:s Anläggningsrapport 2019 - idrott och fritid presenteras statistik, som också är tillgänglig, om de anläggningar som är en förutsättning för många fysiska aktiviteter.

I Öppna jämförelser folkhälsa 2019 finns ytterligare nyckeltal inom områden som påverkar folkhälsa; livsvillkor, levnadsförhållanden, levnadsvanor samt hälsoutfall.

Stöd från SKR

Mål 4 handlar om att säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja ett livslångt lärande för alla. Det tio delmålen tar upp att utbildning är en mänsklig rättighet och utgör grunden för ett samhälle byggt på jämlikhet, tillväxt, välstånd och hållbarhet med ett ansvarsfullt medborgarskap. Globalt sett ökar antalet människor i utbildning, sedan år 2000 har antalet barn i förskolan ökat med två tredjedelar och med nästan 50 miljoner fler barn i skolan.^[19] Samtidigt återstår stora utmaningar, nästan 121 miljoner i grundskole­ålder går inte i skolan.^[20] För ett lands utveckling är det särskilt viktigt med satsningar på flickors och kvinnors skolgång. Utöver sociala fördelar innebär investeringarna också enorma ekonomiska vinster.

Målet för utbildningssystemet i Sverige är att främja ett livslångt lärande, lägga grunden för ett gott arbetsliv och bidra till ett aktivt medborgarskap. Målen nås genom att utbildningen uppfyller uppdragen om att förmedla och förankra både kunskap och demokrati. I förskola och fritidshem tillkommer även omsorgs­uppdraget.

Utbildningssystemet vänder sig till alla, oavsett kön, socioekonomi, funktionsnedsättning eller var man bor i landet. Omfattningen är från förskola till vuxenutbildning och eftergymnasiala studier. Utbildningssystemet har därmed unika möjligheter att verka kompensatoriskt utjämnande. Många studier visar på betydelsen av lyckad skolgång som den starkaste skyddsfaktorn för framtida välstånd och hälsa. Och tvärtom visar en misslyckad skolgång på ett mycket starkt prediktionsvärde för framtida problem som exempelvis arbets­löshet, kriminalitet och ohälsa. Skolgångens betydelse är av särskild vikt för individer från grupper i utsatta socioekonomiska förhållanden. Forskning visar även entydigt att det finns ett starkt dubbelriktat samband mellan studieresultat och hälsa, om detta skriver bland annat Skolverket i sin rapport Hälsa för lärande – lärande för hälsa. Goda resultat leder till bättre hälsa samtidigt som god hälsa ger bättre förutsättningar att nå kunskapsmålen. Ett välfungerande utbildningssystem, och därmed kompetensförsörjning för hela arbetsmarknaden, behövs för att kommunernas och regionernas samlade verksamhet ska kunna erbjuda medborgarna god välfärd.

Kompetens som kommer av god utbildning är en förutsättning för allt utvecklings- och förändringsarbete inom alla delmål. Med andra ord är det inte bara ett individperspektiv på tillgång till god utbildning för alla som gäller, utan det är en förutsättning för alla andra mål. Skolan är den viktigaste skyddsfaktorn för individen och därmed också i förlängningen för samhället i stort. Främst utifrån att välbefinnande och hälsa (mål 3) påverkar förutsättningar för näringslivet och samhällsutvecklingen generellt (mål 9). En god utbildning skapar bra förutsättningar för att få ett arbete vilket i sin tur främjar ekonomisk tillväxt (mål 8) och ger minskad fattigdom (mål 1) samt bidrar till jämställdhet (mål 5).

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med sex nyckeltal för kommuner och två för regioner. I rapporten redovisas ett av dessa.

Internationella undersökningar, som PISA^[21], TIMSS^[22] och PIRLS^[23] lämpar sig bättre än nationella för att mäta kunskapsresultat över tid. De visar på en positiv kunskapsresultatutveckling samtidigt som resultaten visar betydelsen av elevers socioekonomiska förhållanden.

Att elevers socioekonomiska bakgrund har bäring på deras skolresultat framkommer även i nationella studier vilket gör frågan till den mest aktuella att lyfta. Långtidsutredningen Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan konstaterar att skillnader finns, från årskurs 3 och de ökar till årskurs 9, för grupperna: flickor och pojkar, stad och landsbygd, barn vars föräldrar med olika utbildningsbakgrund och barn med skiftande studieförutsättningar. Samtidigt pekar utredningen på att skillnaderna mellan skolor har ökat sedan mitten på 1990-talet. Skolverket skriver i sin rapport, Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor, att av de socioekonomiska bakgrundsfaktorerna är det föräldrarnas utbildnings­nivå som har störst betydelse för betygsresultaten. Denna har dock inte ökat i betydelse över tid. Däremot har föräldrarnas inkomst blivit viktigare och framstår som den huvudsakliga anledningen till den ökade betydelsen av socioekonomisk bakgrund.

Sammantaget presterar flickor i genomsnitt bättre betygsresultat än pojkar i grundskolan visar SKR:s Könsskillnader i skolresultat. Oavsett föräldrars utbildningsnivå finns en resultatskillnad till flickornas fördel, till exempel har flickor som har föräldrar med förgymnasial utbildning högre genomsnittligt meritvärde än pojkar med liknande förutsättningar.

Erfarenheter visar att samma framgångsfaktorer som gäller för att lyfta vissa elevgrupper gäller för alla elever. SKR har i studien Framgångsfaktorer för skolans utveckling undersökt vad som kännetecknar framgångsrika skol­kommuner. Slutsatserna är tydliga. Det finns inga enkla, snabba lösningar – framgång kräver långsiktighet, helhetsperspektiv och fokus på skolans inre arbete. Framgångsfaktorerna sammanfattas i sju punkter:

1. Utveckling av undervisningen
2. Rektors pedagogiska ledarskap
3. Koll på läget ger möjlighet till prioritering och utveckling
4. Kunskapsfokus, förväntningar och samsyn - förhållningssätt som spelar roll
5. Samarbete bidrar till stabilitet och utveckling
6. Stöd till elever sätts in och följs upp
7. En tillitsfull styrkedja med tydlig ansvarsfördelning

Se, förstå och förändra. Att motverka könsskillnader i skolresultat är ett inspirationsmaterial som presenterar forskning, pekar på orsaker till köns­skillnader i skolresultat mellan flickor och pojkar och vad som kan göras för att motverka dessa skillnader.

Genom att stödja barn och ungas kulturutövande och delaktighet i kulturlivet gör kommunerna stora insatser för att säkra en kulturell grundkompetens i samhället. Delaktigheten i kulturlivet bidrar även till språklig och psykosocial utveckling. Folkhögskolorna och studieförbunden utgör betydelsefulla arenor för bildning och kultur.

Stöd från SKR

Jämställdhet handlar om en rättvis fördelning av makt och resurser mellan män och kvinnor. I ett jämställt samhälle har kvinnor och män samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden. Mål 5 har nio delmål och tar avstamp i det faktum att jämställdhet mellan kvinnor och män är en förutsättning för en hållbar och fredlig utveckling.

Kvinnor och män, flickor och pojkar lever under olika omständigheter som inte bara går att förklara utifrån deras kön. Genom att analysera hur andra faktorer såsom socioekonomi, ålder och funktionalitet samspelar med kön skapas mer tillförlitliga beslutsunderlag. Alla identifierar sig inte heller med sitt juridiska kön eller passar in i normen att vara antingen kvinna eller man.

Jämställdhet är en rättighet för kvinnor och män, men det är också en fråga om kvalitet, effektivitet och god hushållning med knappa resurser. Jämställdhet kan också bidra till att lösa andra stora samhällsutmaningar.

Kommuner och regioner står inför stora utmaningar, t.ex. när det gäller kompetensförsörjningen. Andelen av befolkningen i arbetsför ålder minskar, samtidigt som befolkningen växer och andelen barn och äldre ökar. Gapet mellan tillgång på arbetskraft och efterfrågan på välfärdstjänster växer. Med en mer jämställd fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, bland annat föräldraledigheten, skulle fler kvinnor kunna arbeta heltid. Det skulle minska behovet av nyanställningar inom välfärden och samtidigt leda till ökad ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män.

Kvinnor har ungefär dubbelt så hög sjukfrånvaro som män i samtliga sektorer. Kommuner följt av regioner är de sektorer som har högst sjukfrånvaro. I kommuner och regioner finns en hög andel kontaktyrken, vilket innebär en ökad risk för sjukskrivningar. Att kvinnorna tar ett större familjeansvar är ytterligare en förklaring till skillnaderna mellan kvinnors och mäns sjukfrånvaro. Andelen män i välfärden är låg och mindre könsstereotypa studie- och yrkesval skulle också ge arbetsgivare tillgång till en bredare rekryteringsbas och ett större utbud av kompetens.

Att uppnå jämställdhet är ett mål i sig, men också en förutsättning för att nå de andra målen. Jämställdhet är avgörande för hållbar ekonomisk tillväxt och att skapa anständiga arbetsvillkor, för att minska fattigdom och den sociala ojämlikheten (mål 8, 1 och 10).

Skolan är ett område som har flera jämställdhetsutmaningar, till exempel att flickor känner sig mer stressade än pojkar, att elevernas studieval är starkt könsbundna samt att pojkar presterar sämre än flickor (mål 4).

Män har mer makt och inflytande än kvinnor, äger mer och tjänar mer (mål 8). Män utövar det mesta av våldet i samhället, både i det privata och det offentliga rummet. Kvinnor upplever mycket högre grad av otrygghet i det offentliga rummet än vad män gör (mål 11).

I Koladas nyckeltalssamling för Agenda 2030 beskrivs området med fyra nyckeltal för kommuner och fyra för regioner. I rapporten redovisas två av dessa. Det finns även relevanta indikatorer under flera av de andra målen, till exempel utbildning, hälsa, anständiga arbetsvillkor och fredliga och inkluderande samhällen.

Andelen av antal dagar med föräldrapenning som tas ut av män, visar hur stor andel av den betalda föräldraledigheten som män tar ut. Beräkningar visar att mammor är hemma i genomsnitt fem gånger längre än pappor sett till den totala ledigheten. Nyckeltalet heltidsarbetande månads­avlönade visar inte skillnader i anställningsform. Nyckeltalet fångar heller inte in timanställda.

I ett internationellt perspektiv har Sverige en hög sysselsättningsgrad både bland kvinnor och män. Men skilda sociala normer och förväntningar på kvinnor och män har fortfarande betydelse för fördelningen av betalt och obetalt arbete. Kvinnors heltidsarbete ökar – men det är fortfarande en betydligt större andel kvinnor än män som jobbar deltid.

Den vanligaste orsaken till deltidsarbete för både kvinnor och män är avsaknad av heltidstjänst, vilket är vanligare bland kvinnor än bland män. Den näst vanligaste orsaken till kvinnors deltidsarbete är att de tar hand om barn eller vuxen anhörig. Den näst vanligaste orsaken för män är studier. Ju högre utbildning föräldrarna har, desto större sannolikhet för ett jämställt uttag. Inkomst, födelseland, ålder och arbetsmarknadssektor påverkar också.

För att öka pappors uttag har reserverade dagar införts: den första reserverade månaden infördes 1995, den andra 2002 och den tredje 2016. De reserverade månaderna har haft stor betydelse för utvecklingen mot ett mer jämställt uttag. Mäns uttag av föräldrapenning har ökat varje gång en reserverad månad har införts.1999 togs 11,6 procent av antalet föräldrapenningdagar ut av män och 88,4 procent av kvinnor. 2019 togs 30 procent av antalet föräldrapenningdagar ut av män och 70 procent av kvinnor.

Som arbetsgivare i en kvinnodominerad sektor har kommuner och regioner ett särskilt stort ansvar för kvinnors arbetsvillkor och för hur heltidsarbete ska bli norm. Arbetet med en breddad rekrytering behövs för att minska gapet mellan tillgång på arbetskraft och efterfrågan på välfärdstjänster.

För att kommuner och regioner ska kunna ge en likvärdig service och främja en jämställd samhällsutveckling krävs det att verksamheter planeras utifrån både kvinnors och mäns, flickors och pojkars behov och att resurser fördelas likvärdigt mellan könen. Jämställdhetsintegrering gör jämställdhet till en del av det ordinarie uppdraget för politiker, chefer och medarbetare, med syftet att nå likvärdiga resultat för olika grupper av kvinnor, män, flickor och pojkar.

Kommuner och regioner utgör genom sin närhet till människors vardagsliv de politiska nivåer som har bäst förutsättningar att både bekämpa ojämställdhet och att verka för ett jämställt samhälle. I den politiska rollen, i rollen som arbetsgivare, som leverantör av välfärdstjänster och när det gäller upphandling av varor och tjänster kan kommuner och regioner genomföra konkreta åtgärder för att främja jämställdhet.

Personal inom skola, vård och omsorg behöver bemöta kvinnor och män, flickor och pojkar utan diskriminering och utan stereotypa föreställningar om kön. Kommuner och regioner har också ett särskilt ansvar att motverka alla former av våld mot kvinnor och flickor. På SKR:s YouTubekanal finns en mängd filmer om jämställdhetsarbete i kommuner och regioner.

För att följa upp jämställdhetsarbetet och kunna jämföra sig med andra kommuner eller regioner finns utvalda jämställdhetsindikatorer samt analysstöd i Kolada.

Ett jämställt föräldraskap ökar också kvinnors möjligheter att arbeta heltid och stöd behövs för att fäderna ska större ansvar, vilket man arbetat med på BVC i region Skåne. Kunskapsöversikten (O)jämställdhet i hälsa och vård ger bland annat exempel på könsskillnader i vårdtillgång och vårdkvalitet och belyser hälsoskillnader hos kvinnor och män.

Stöd från SKR

Mål 6 handlar om att säkra tillgången till vatten och sanitet, vilket är en grundläggande förutsättning för att kunna leva ett anständigt liv. Nio av tio människor på jorden har tillgång till rent vatten, men tre av tio saknar fortfarande en fungerande toalettlösning.^[25] många länder finns stor risk för framtida vattenbrist.

I målet som har åtta delmål anges att vattenkvaliteten ska förbättras genom minskade föroreningar, förbättrad avloppsrening, ökad återanvändning och effektivare vattenanvändning. Sverige har god tillgång till vatten och sanitet av god kvalitet. Ändå beräknas att Sverige inte kommer att nå flera av de miljö­kvalitetsmål som har bäring på mål 6, däribland målet om levande sjöar och vattendrag, hav i balans och en giftfri miljö. Hotet mot dricksvattnets kvalitet förvärras av klimatförändringar, en ökande befolkning och en ökad kemikalie­användning. Även i Sverige finns problem med tillgång på rent dricksvatten i vissa delar av landet.

Trots att utmaningarna kring sanitet är störst i fattiga länder finns det anledning att även granska om kvinnor och män, flickor och pojkar ges samma möjlig­heter att sköta sina sanitära behov på ett säkert sätt i Sverige. Många barn och unga undviker skoltoaletter för att de upplevs ofräscha och otrygga. Att inte gå på toaletten under en hel dag ökar risk för urinvägsinfektion, något som flickor och kvinnor löper betydligt större risk att få än män och pojkar.

Kommunerna har ansvar för tillgången till dricksvatten och avlopp. Trots en god tillgång finns det behov av att förbättra vattenkvaliteten samt minska föroreningar och övergödning i många sjöar och vattendrag. Kommunen är ansvarig för att genomföra flertalet av de åtgärder som krävs för att förbättra vattenkvaliteten, och säkra framtida dricksvattenförsörjning, både som VA-huvudman, samhällsplanerare och som tillsynsmyndighet. En möjlighet är att se till att fler fastigheter får kommunalt vatten och avlopp.

Som huvudman för VA-ledningsnäten måste kommunen säkerställa och förnya VA-ledningsnätet för att säkra dricksvattnet. Läckage av dricksvatten innebär stora kostnader. Likaså behöver kommuner ta höjd för stora framtida investe­ringar.

Kommuner arbetar också för att förebygga problem med vattenbrist och sinande brunnar, vilket perioder av låga grundvattennivåer kan leda till. Därtill är kommu­nen också ansvarig för kontrollen av dricksvattenanläggningar, har tillsynsansvar för miljöfarliga verksamheter som kan påverka vattnet och kan besluta om att inrätta vattenskyddsområden för att skydda dricksvattentäkter. Som ansvarig för fastigheter och skolverksamhet har kommunen bland annat ett ansvar för att förebygga problem med otrygga och ofräscha skoltoaletter

Eftersom vatten är en grundförutsättning för allt levande på jorden är målet avgörande för samtliga andra mål i Agenda 2030, inte minst ingen hunger och god hälsa och välbefinnande (mål 2 och 3). Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel. Målet är också nära kopplat till mål om hållbara städer och sam­hällen (mål 11) som bland annat handlar om att säkerställa tillgång till grund­läggande tjänster som vatten och sanitet. Ett fungerande avloppssystem är grundläggande för att minska städernas negativa miljöpåverkan, vilket också förebygger föroreningar till havet (mål 14). Klimatförändringarna (mål 13) innebär stora påfrestningar på VA-systemen eftersom de leder till ökade vattenflöden och översvämningar.

I Koladas nyckeltalssamling för Agenda 2030 beskrivs området med fyra nyckeltal för kommuner och fem för regioner. I rapporten redovisas två av dessa.

Ett sätt att mäta kommunernas arbete med att skydda vattnet är att undersöka hur många kommunala vattentäkter som görs till vattenskyddsområden. I diagrammet kan vi se att det har skapats fler skyddsområden kring storstäderna än i Norrlands inland där fler människor är beroende av en vattentäkt av god kvalitet. Konflikterna kring mark är också större i urbana områden och det finns därför större skäl att inrätta vattenskyddsområden i dessa.

Även vattenförbrukningen i hushållen sjunker i hela riket, från drygt 67 kbm/invånare 1990 till 57 kbm/invånare 2019, trots att befolkningen ökar. Sannolikt beror detta framförallt på teknikutveckling (som snålspolande toaletter) och effektivare hushållsmaskiner.^[26]

Vattenförbrukningen i regionernas egna lokaler har sjunkit sedan 1990-talet, från drygt 0,8 kbm/kvm 1997 till drygt 0,5 kbm/kvm 2018. Det är troligen resultatet av såväl ett medvetet miljöarbete som tekniskt mer effektiva processer.

Skyddet av vattnet måste finnas med i all samhällsplanering och högt upp på den politiska dagordningen. Ett gott och hälsosamt vatten säkras när kommu­nernas ledning tar ett samlat grepp genom strategisk styrning av kommunens samlade vattenplanering. Den behöver innefatta kommunens roller som såväl tillsynsmyndighet, samhällsplanerare, VA-huvudman och dricksvatten­producent som markägare och verksamhetsutövare. Bland annat bör kommu­nerna ha en plan för förnyelsetakten av VA-systemen, inrätta vattenskydds­områden för att skydda dricksvattentäkterna och säkerställa att vattnet skyddas när det byggs nytt. Kommunen ska som tillsynsmyndighet ställa krav på verksamhetsutövare som påverkar vattnet.

Med ett förändrat klimat följer nya utmaningar med låga grundvattennivåer och vattenbrist. För att möta detta behöver kommuner och regioner främja såväl bättre vattenhushållning som nya lösningar för att exempelvis i högre grad återanvända renat avloppsvatten.

För att skapa tryggare toaletter på skolor kan kommunerna vidta fysiska åtgärder, med placering och låsfunktion som två viktiga exempel, men också arbeta med sociala åtgärder, exempelvis genom att involvera flera aktörer i utformning och underhåll av toaletter och duschar. Städning kan underlättas med rätt utformning på toaletter och duschar, vilket tas upp i skriften Hygienrum i skolor.

Stöd från SKR

Mål 7 handlar om att alla människor ska ha tillgång till och råd med pålitlig och hållbar energi. Pålitlig energitillgång är viktig för att stora delar av samhället ska fungera. Valet av energiform och energianvändningens omfattning påverkar i hög grad utsläppen av klimatpåverkande gaser till atmosfären och annan miljöpåverkan. De fem delmålen handlar om forskning och utveckling av ren energi, förnybar energi, energieffektivisering, infrastruktur och uppdaterad teknik.

Sverige har i modern tid haft god tillgång till energi och kraftfullt ökat andelen förnybar energi, från 33 procent 1990 till 55 procent 2018. Dagens utmaningar handlar om att ställa om transportsektorn till förnybar energi, att möta ökad efterfrågan på el från industri, datacentra och transporter, samtidigt som kärn­kraft tas ur produktion och alltmer variabel produktion från vind och sol tillförs. I några regioner har kapacitetsproblem redan uppstått i elnäten, men väntas uppstå på fler håll till följd av växande efterfrågan och långa ledtider för stam­nätsutbyggnad.

Riksdagen beslutade 2018 om målet att 100 procent av elproduktionen ska vara förnybar till 2040, och att energianvändningen ska vara 50 procent mer effektiv år 2030 jämfört med 2005. Elanvändningen spås öka med runt 50 TWh till 2040.

Energi och energiomställning är integrerat i alla delar av samhället. För att skapa en effektiv omställning av energisystemet behöver både kvinnor och män involveras så att olika intressen, perspektiv och erfarenheter inkluderas i processen.^[27]

Kommuner och regioner har i sina roller som samhällsutvecklare ett stort intresse av att det finns tillräckligt med el och annan energi för nya bostads­områden, industri, datacentra och transporter. Det behövs samverkan med både näringsliv, akademi och olika grupper av användare. Många kommuner har också energibolag som producerar både fjärrvärme och el och äger lokala nät. Kommuner och regioner är också själva stora energianvändare och kan påverka utvecklingen genom sina upphandlingar.

De flesta regioner och kommuner har politiskt antagna strategier och mål för sitt energi- och klimatarbete, avseende både territoriet och den egna organisationen.

Hållbar energi är en förutsättning för alla de mål som handlar om välstånd och hållbara samhällen (mål 8 och 11), om att begränsa klimatförändringen (mål 13) samt innovation och teknikutveckling (mål 9). Målkonflikterna gäller främst påverkan på miljön, där ingen energiproduktion i dagsläget är helt utan miljöpåverkan.

I Koladas nyckeltalssamling för Agenda 2030 beskrivs området med tre nyckeltal för kommuner och tre för regioner. I rapporten redovisas två av dessa och tre kommenteras.

Slutanvändning av energi totalt inom det geografiska området (MWh/inv.) är en viktig förutsättning för välfärd. På nationell nivå har energi­effektivisering och ny användning hållit ungefär jämna steg på totalen under de senaste decennierna, medan man framöver ser ett kraftigt behov av elektrifiering. Nyckeltalet speglar främst den lokala näringslivs- och transportstrukturen. Skalan röd-gul-grön ska här främst ses som en skala för stor-liten, inte för dålig-bra. Det fångar inte upp dagens utmaningar kring brister i nätkapacitet, utbyggnadsbehov, integrering av mer förnybar intermittent energi, behov av lagring och möjligheter till ökad flexibilitet.

Måttet kan också ses som ett hjälpmått till mål 13, Bekämpa klimatförändringen och mått om utsläpp av växthusgaser. Energianvändning är en stor källa till utsläpp av växthusgaser och en effektivisering möjliggör även att förnybar energi kan ersätta fossil energi på annan plats.

Spridningen mellan kommuner speglar främst struktur­skillnader i näringsliv och transporter, liksom för måttet växthusgasutsläpp (mål 13). I denna statistik mäts dock transporter via leveranser av drivmedel till bensinstationer, depåer och liknande.

Andelen förnybar fjärrvärme som produceras inom det geografiska området har ökat över tid sammantaget för alla kommuner på grund av en fortsatt utfasning av fossil energi och övergång till främst bioenergi, spillvärme och avfall samt effektivisering genom rökgaskondensering. 2018 fanns 5 procent fossila bränslen i fjärrvärmen. Därtill finns en fossil komponent i det avfall som förbränns för energiutvinning, motsvarande ca 12 procent av energin, där cirka en fjärdedel är importerat avfall.

Skillnader mellan kommuner beror främst på valet av energikälla med till­hörande produktionssystem i fjärrvärmesystemet (inkl. pannor, mottagnings­struktur etc.). Över detta har energiproducenten ofta stor rådighet, samtidigt som det till stor del handlar om stora investeringar med lång avskrivningstid.

En utmaning med nyckeltalet är att det inte inkluderar den fossila delen i avfall till energiåtervinning, vilket skulle kunna få negativa konsekvenser för klimatet om man använder det som ett styrmedel för hållbar energianvändning. En effektiv energiutvinning är önskvärd för avfall som inte kan återvinnas. En minskad avfallsimport bedöms leda till ökad deponering, med tillhörande metanläckage från den biologiska delen. Denna hantering förekommer fort­farande i andra EU-länder, jämte förbränning utan energiutvinning. Ökad återvinning åstadkoms främst genom insatser högre upp i produktions- / avfallskedjan, dvs. att produkter designas för längre livslängd, mer åter­användning, bättre återvinningsbarhet (bättre demonterbarhet, giftfrihet etc.), ökad efterfrågan på återvunna material samt i slutändan bättre utsortering.

Energianvändning i regionernas verksamhetslokaler (kWh/m2) visar på stor förbättring av energieffektiviteten över tid, särskilt vad gäller värme. Skillnader mellan regionerna förklaras av olika ambitiöst energiarbete, men även olika fastighetsbestånd och skillnader i vårdintensitet i lokalerna.

För att avhjälpa bristen på elnätskapacitet kan kommuner och regioner bidra till dialog mellan samhällsfunktioner, elnätsföretag och användare med ökad och mer flexibel efterfrågan. I den fysiska planeringen kan det göras plats för nät och stationer. Kommunala nätföretag och energiproducenter kan bidra genom både planering och investeringar för tillräcklig kapacitet, fortsatt omställning till förnybar energi och utfasning av kvarvarande fossila bränslen samt avlastning av elsystemet genom tillgång till fjärrvärme och fjärrkyla.

Som energianvändare kan kommuner och regioner arbeta aktivt med energieffektivisering, egen produktion och hänsyn till effekter på det lokala energisystemet. Exempelvis kan en övergång till värmepumpar och geoenergi framstå som företagsekonomiskt lönsam, samtidigt som den kan undergräva befintlig fjärrvärmeproduktion, öka belastningen på elsystemet och minska potentialen för svensk elexport och dess möjlighet att ersätta fossil el i andra länder.

Kommuner och regioner använder drygt 20 TWh energi, eller cirka fem procent, av Sveriges energianvändning i sina verksamhetslokaler och allmännyttiga bostäder. Det finns en långsiktig positiv trend för energieffektivisering samtidigt som mer kan göras i både befintliga och nya byggnader. Regionernas energianvändning i verksamhetslokaler redovisas i SKR:s Öppna jämförelser Miljöarbetet i regioner 2019, medan den för kommuner endast sammanställts sporadiskt. Den regionala och lokala kollektivtrafiken använder ytterligare 4 TWh, där hela 90 procent var förnybar energi år 2018. En del av biogas­produktionen sker lokalt till följd av regionernas upphandling och kommu­nernas engagemang i avloppsreningsverk, avfallshantering och annan produktion.

I politiskt antagna strategier kan kommuner och regioner anlägga en helhetssyn och ange prioriterade insatser för sitt energi- och klimatarbete.

Stöd från SKR

Målet och de tolv delmålen syftar till att verka för varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla.

Alla människor ska ha ett arbete med anständiga arbetsvillkor. Det handlar också om att främja inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt. Alla människor som arbetar behöver få en inkomst som går att leva på, som eliminerar fattigdom och främjar ekonomisk tillväxt i alla länder.

För Sverige och andra utvecklade länder är det en stor utmaning att förbättra den globala resurseffektiviteten i konsumtion och produktion och bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring. En grundförut­sättning för alla mål är att vi får en hållbar ekonomisk tillväxt. Hållbar för att skona de ekologiska och sociala delarna och tillväxt för att resurser ska lyfta samhället till högre nivåer med bättre förutsättningar för ett gott liv.

Kvinnor utgör nästan 80 procent av medarbetarna inom vård, skola och omsorg. De strukturella skillnader som finns mellan män och kvinnor på svensk arbets­marknad påverkar såväl individen som verksamheten, arbetsgivare och sam­hället i stort och kommuner och regioner i synnerhet.

Sveriges kommuner och regioner är arbetsgivare för över en miljon med­arbetare. Genom att skapa attraktiva villkor och erbjuda intressanta jobb kan arbetsgivare attrahera medarbetare med rätt kompetens och trygga kompetens­försörjningen för framtidens välfärd. Om kommuner och regioner inte kan attrahera medarbetare riskerar välfärden att utarmas.

Rätt hanterad kan digitaliseringen bidra till att skapa en effektivare och mer innovativ välfärd, med bättre resultat och kvalitet och en bättre arbetsmiljö för medarbetarna, där fler har åtkomst till bästa tillgängliga information och kan ägna en större del av sin arbetstid åt mer invånarnära, värdeskapande och kvalificerade frågor.

Ett väl utvecklat och konkurrenskraftigt näringsliv skapar ekonomiska förutsättningar för en jämlik välfärd med god kvalitet. En förutsättning för ekonomisk tillväxt är god tillgänglighet till utbildning för alla barn och unga och även för vuxna. Det ger förutsättningar för produktiva arbeten inom såväl näringslivet som i kommun och region och ger möjlighet till självförverkligande för den enskilde.

Att främja ett gott investeringsklimat, sysselsättning och anständiga arbets­villkor är viktiga faktorer för hållbar utveckling. Kommuner är också mark­ägare, planerare och tillstånds- och kontrollmyndighet inom många områden som berör företag. Genom att utföra sitt uppdrag med rättssäkerhet, effektivitet och med god service skapas goda förutsättningar för näringslivet att växa och bedriva sin verksamhet på ett hållbart sätt.

Det finns delvis en målkonflikt på kort sikt med jämställdhet (mål 5) och minskad ojämlikhet (mål 10) då jämställda anständiga arbetsvillkor kan komma att kosta en hel del och tar tid att uppnå. Möjligen innebär det en kostnad på kort sikt men ger vinst på lång sikt vilket stärker anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt (mål 8). De strukturella skillnaderna innebär dock att kvinnor är frånvarande från arbetsmarknaden på grund av deltid, föräldraledighet och sjukskrivningar, samtidigt som det finns ett stort behov av arbetskraft.^[30]

En god utbildning (mål 4) för alla kommer att utveckla kompetens och produktivitet på ett sådant sätt att det ökar anställningsbarhet och bidrar till ett högre förändringsvärde per arbetad timme. Att verka för en fullföljd utbildning är viktigt för att stärka ungas inträde på arbetsmarknaden och förhindra utanförskap. Studier inom bl.a. Komvux och folkhögskola är viktiga för omställning på arbetsmarknaden. Det kräver en del investerings­kostnader, men som alla investeringar förväntas de ge en framtida avkastning och bidra till att nå anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt (mål 8).

Ekonomisk tillväxt behöver ske med minskad klimatpåverkan (mål 13) och minskat överutnyttjande av naturresurser (mål 15) genom omställning till mer hållbar produktion och konsumtion (mål 12). Här är stora vinster möjliga att göra med utveckling av ny teknologi, produkter och tjänster (mål 9).

När målet anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt är uppnått kommer det ha stor positiv inverkan på andra mål, såsom ingen fattigdom (mål 1), ingen hunger (mål 2), god hälsa och välbefinnande (mål 3) för att nämna några. Genom att uppnå anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt (mål 8) förbättras även uppfyllandet av fattigdomsmålet (mål 1) genom att bryta mottagande av ekonomiskt bistånd och istället få en inkomst från arbete. Vilket ger en standardhöjning för individen och är en tillgång för det lokala samhället och en förutsättning för minskad segregation.

I nyckeltalssamling för Agenda 2030 beskrivs området med tre nyckeltal för kommuner och fyra för regioner. I rapporten redovisas två av dessa.

Variationerna mellan kommunerna är relativt stora vad gäller långtidsarbetslöshet, från 10,5 procent och som lägst 1,2 procent. Det finns flera möjliga orsaker i befolkningssammansättning, lokalt arbetsmarknadsläge, lokal näringslivsstruktur och hur olika aktörer arbetar med målgruppen.

Vi ser att gruppen med långvarigt ekonomiskt bistånd har vuxit. Generellt har utgifterna för ekonomiskt bistånd ökat, vilket bl.a. beror på att många nyanlända nu lämnar etableringsprogrammet och flera kommuner kopplar också samman ökningen med reformeringen av Arbetsförmedlingen. Individer med långvarigt ekonomiskt bistånd är också ofta en prioriterad grupp i kommunerna. De som ser minskade kostnader för långvarigt ekonomiskt bistånd lyfter i flera fall fram utvecklade metoder och samarbete med olika aktörer. SKR har också drivit ett utvecklingsprojekt med 27 kommuner för att utveckla metoder som kan minska det långvariga ekonomiska biståndet.

Statistiken har ganska stor eftersläpning och det finns en viss förbättring det senaste mätåret. Ungdomsarbetslösheten är konjunkturberoende och har ökad särskilt i spåren av Covid-19. När det gäller gruppen som varken arbetar eller studerar används istället ett mått där skillna­der­na i konjunktursvängningar mellan åren inte är lika tydliga.

Det finns variation mellan kommuner. Tidigare studier har visat att skillnaderna inom kommuner kan vara stora med en särskilt hög andel i områden där det bor många i socialt utsatta situationer.

Kommunen har en central roll i att rusta medborgarna för framtidens arbets­marknad och att skapa ett gott företagsklimat lokalt samt vara en attraktiv arbetsgivare. Företagens kontakter med kommunen sker i stor utsträckning i myndighetsutövningen, t.ex. vid mark­upplåtelse, bygglov och brandskydd.

Turismen genererar arbetstillfällen, inte minst för unga, utrikes födda och lågutbildade. Samtidigt finns flera internationella exempel på turismens negativa effekter, exempelvis slitage i känsliga natur- och kulturmiljöer och trängsel som påverkar invånarna. Offentlig sektor har stora möjligheter att påverka utvecklingen av besöksnäringen genom framtagande av hållbara strategier, utbildningsinsatser och marknadsföring för att säkerställa att utvecklingen är hållbar

Kommuner och regioner kan bjuda in kultursektorn till satsningar för ungas etablering i samhället i syfte att stärka deras möjligheter till utbildning, för­sörjning och ett aktivt samhällsliv. Kommuner kan också aktivt arbeta med kunskapshöjande insatser, exempelvis utbildningar för att främja en mer hållbar utveckling av företagens produktion. Hållbarhetskrav i upphandling är också ett användbart verktyg för kommuner och regioner för att säkerställa att produk­tionen och de tjänster som levereras till sektorn är hållbara.

Genom åren har samverkan mellan olika aktörer lyfts fram, särskilt för att minska antalet personer som varken arbetar eller studerar (SOU 2018:11). Detta är en heterogen grupp unga som kan behöva olika typer av stöd. En viktig del är kommunernas informationsansvar och det arbete som bedrivs för att få unga att avsluta sina gymnasiestudier. SKR har genom åren bedrivit ett aktivt arbete för fullföljda studier inom Plug in och Uppdrag fullföljd utbildning.

Landets kommuner erbjuder varje år omkring 70 000-80 000 feriejobb för unga som ofta blir en första viktig arbetslivserfarenhet, ofta i samarbete med Arbetsförmedlingen. Kommunerna är också stora anordnare av subventionerade anställningar som ger möjlighet till inträde på arbetsmarknaden.

Arbete för att stärka ungas psykiska och fysiska hälsa är också av betydelse. Det är viktigt att både stötta samverkan kring unga som varken arbetar eller studerar för att få en ökad etablering i samhället och förebyggande insatser för att unga inte ska hamna i ett sådant utanförskap.

Som arbetsgivare kan kommuner och regioner göra mycket. För att skapa förutsättningar för en låg och stabil sjukfrånvaro bör insatserna primärt riktas mot att minska kvinnors sjukfrånvaro. (Se vidare nyckeltal under mål 3 i Kolada.) Det förutsätter ett brett jämställdhetsarbete inom en rad områden – på individ-, arbetsplats- och samhällsnivå. Arbetsgivaren har ett stort ansvar att kartlägga vilka risker som finns för trakasserier, kränkande särbehandling eller könsrelaterat våld.

Arbeta med Suntarbetsliv som är ett stöd för arbetsgivare inom kommun- och regionsektorn och ger inspiration och verktyg i arbetet för en frisk arbetsplats.

Stora pensionsavgångar och ökad efterfrågan på välfärdstjänster gör att kommuner och regioner behöver rekrytera många nya medarbetare de komman­de åren. SKR har tagit fram nio strategier som på olika sätt bidrar till att minska behovet av rekryteringar.

Kommuner och regioner kan utvärdera möjligheterna att tillgodose delar av kompetensförsörjningsbehoven i välfärden genom att ta tillvara kompe­tensen hos personer utanför arbetsmark­naden på ett bättre sätt. Se till att erbjuda mötesplatser för erfaren­hetsutbyte mellan kommuner, regioner, lärosäten och myndigheter.

Stöd från SKR

Målet och de åtta delmålen tar upp hur en fungerande och stabil infrastruktur är grunden för alla framgångsrika samhällen. För att möta framtida utmaningar som vi människor och vår planet står inför måste våra företag, industrier och infrastrukturer göras mer hållbara.

Innovation och teknologiska framsteg är nyckeln till att finna hållbara lösningar för såväl ekonomiska, sociala som miljömässiga utmaningar. Det kan dessutom skapa nya marknader och arbetstillfällen som bidrar till en effektiv och jämlik resursanvändning. Att investera i hållbara företag, indu­strier, forskning, miljö­vänlig teknik och innovation är alla viktiga sätt att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

Sverige har en väl utbyggd infrastruktur och ett innovationsfrämjande företags­klimat. Utmaningarna både globalt och nationellt är att ställa om från en linjär och fossilbaserad till en cirkulär och biobaserad ekonomi.

Kommuner och regioner är stora investerare i infrastruktur. System för vatten och avlopp, kommunikation och infrastruktur för kollektivtrafik är några exempel. Goda kommunikationsmöjligheter, både fysiska och digitala, är idag ofta en grundförutsättning för företag och smarta arbetssätt. Kommunen har planmonopol och måste se till att skapa plats och rätt förutsättningar för etable­ring och omvandling till hållbar industri. Genom upphandling kan utvecklingen styras mot innovation av renare och smartare teknik.

Kommunerna ansvarar för viss tillsyn och rådgivning av olika verksamheter vilka också bidrar till en hållbar utveckling av såväl näringsliv som offentligt finansierade verksamheter. Genom samverkan med företag, andra organisa­tioner och universiteten i olika sammanhang sprids ny kunskap som kan bidra till innovationer och hållbara lösningar för samhället.

Mål 9 är tätt knutet till ekonomisk tillväxt (mål 8) i många delar och är en förutsättning för målet om hållbara städer och samhällen (mål 11). Om Sverige ska få en hållbar ekonomisk tillväxt (mål 8) krävs en hållbar industri, innova­tioner och en bra infrastruktur. En hållbar industri och innovationer är grund­förutsättningar för att uppfylla målet om ekonomisk tillväxt (mål 8). Om dessa två målområden genomförs rätt kommer det ha en stor påverkan på målet om hållbar produktion och konsumtion (mål 12).

Målet om hållbar industri och innovation kräver också god utbildning för alla (mål 4), ökat antal personer med kompetens som efterfrågas av näringslivet och det offentliga samt att forskning och teknik för ren energi görs tillgänglig (mål 7). En ökad tillväxt kommer troligen att öka behovet av energi vilket gör att en hållbar industri, innovationer och infrastruktur kommer att vara nyckeln till genomförandet av mål 7. Målet om hållbar industri och innova­tioner riskerar att påverka målet om att bevara och hållbart nyttja ekosystem och biologisk mångfald och hållbart brukande av skog (mål 15) negativt, om inte hänsyn till det målet genomsyrar målen om ekonomisk tillväxt och hållbar industri (mål 8 och 9).

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med tre nyckeltal för kommuner och två för regioner. I rapporten redovisas två av dessa.

Goda kommunikationsmöjligheter, både fysiska och digitala, är idag ofta en grundförutsättning för företag och smarta arbetssätt. Det är ytterst få etable­ringar idag som inte ställer krav på bredband. Bredband är snart lika viktigt som den fysiska infrastrukturen. Dagens råvara är många gånger digitalinformation och den måste kunna transporteras med minimala störningar. En plats utan väl utbyggt bredbandsnät är inte attraktivt för så många etableringar.

När det gäller tillgång till informations- och kommunikationsteknik på 100 Mbit/s är Sverige som land placerat i topp i många internationella studier. Riket hade 2018 en täckningsgrad på 82,2 procent av befolkningen.

Det finns dock stora skillnader i våra kommuner och regioner. Kartorna visar hur kommuner/regioner ligger till i förhållande till varandra.

Även om landet har en bra täckning internationellt sett så har vi 20 kommuner där mer än hälften av invånarna inte har tillgång till 100 Mbit/s uppkopplingar.

Att ha tillgång till bredband är idag nästan en förutsättning för att man ska kunna tillgodogöra sig många av tjänsterna vi nu ser som självklara. Ytterst är tillgång till bredband en demokratifråga. Det handlar om att ge människor lika möjlighet att delta i samhällsdebatten, läsa nyheter och i framtiden även rösta. Utbyggnadstakten har avstannat avsevärt, vilket är oroande. Regeringens digitaliseringsstrategi har målsättningen att vi ska vara bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter, men det kräver en grundläggande infrastruktur som inte finns på plats ännu. Ett mål i bredbands­strategin är att 95 procent av befolkningen, senast år 2020, bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. En täckningsgrad på 95 procent är inte tillräckligt utan målet är att hela Sverige 2025 bör ha tillgång till snabbt internet.

Att utbyggnadstakten gått ned beror i stor utsträckning på att de marknadsdrivna investeringarna i fibernät avstannat. I de glesare områdena där behovet av in­vesteringar kvarstår, har företagen svårt att motivera utbyggnaden ekonomiskt.

I takt med att intresset hos de marknadsdrivna krafterna för att bygga ut bredbandsnätet minskar, krävs det offentliga satsningar för att bygga ut bredbandet i glesa områden som ofta är svårtillgängliga och kostsamma. Den enskilda kommunen eller regionen kan engagera sig i frågan genom att aktivt styra det egna stadsnätet eller genom att attrahera externa aktörer. För att kunna agera på ett effektivt sätt i bredbandsutbyggnaden behöver kommuner och regioner ett undantag från lokaliseringsprincipen vilket är en statlig fråga.

Kommuner och regioner kan tillsammans planera och arbeta aktivt för att prioritera kollektivtrafiken i gaturummet, t.ex. med kollektivtrafikkörfält och tillgängliga hållplatser och stationer. Kommunerna kan också klimatsäkra sin väginfrastruktur och göra riskbedömningar så att systemet är robust och förberett för olika händelser som kan uppstå.

Genom planeringsarbetet i den regionala utvecklingsstrategin kan man samverka för att effektivisera och konkretisera regionens styrkor och attraktivitet. På så sätt blir det enklare att locka till sig de attraktivaste etableringarna och utnyttja kommunernas fördelar på bästa tänkbara sätt.

Kommuner och regioner är stora offentliga upphandlare och kan genom upphandling styra marknadslösningar så att de blir innovativa och hållbara. Ofta finns expertisen och de nya idéerna ute i innovativa företag. Kommuner och regioner kan använda sig av dialog och de upphandlingsinstrument som ”dynamiskt inköpssystem” och innovationsupphandlingar ger. Det finns också stora vinster med att dela upp upphandlingarna i mindre delar så att det lokala näringslivet kan vara med i anbudsgivningen.

Genom samarbeten med högre utbildningsanordnare kan kommuner och regioner vara med och skapa förutsättningar för avancerade utbildningar på orter där det saknas närhet till lärosäten med dessa utbildningar. Regioner och kommuner kan se till att skapa inkubatorer och science parks som svarar mot kommunernas och regionernas näringsliv och deras kompetensbehov.

Stöd från SKR

Grunden för ett hållbart samhälle är en rättvis fördelning av såväl resurser som ekonomiskt, socialt och politiskt inflytande i samhället. Mål 10 med dess tio delmål belyser vikten av att verka för ett samhälle där ingen lämnas utanför i utvecklingen.

Ett jämlikt samhälle bygger på principen om allas lika rättigheter och möjlig­heter oberoende av t.ex. kön, etnicitet, religion, funktionsvariation, ålder och annan ställning. Även om många länder har haft en positiv ekonomisk ut­veckling med minskad fattigdom under de senaste decennierna, så har klyftorna ökat både inom och mellan länder. Jämlikhet minskar risken för konflikter och främjar alla människors möjlighet att delta i och påverka samhällsutvecklingen.

Även om Sverige är ett av de mest jämlika länderna i världen finns stora klyftor mellan individer och socioekonomiska skillnader. Det handlar om strukturella förhållanden och skillnader i tillgång, förutsättningar, resurser samt möjligheter att delta i och påverka samhällsutvecklingen. Ett jämställt samhälle är en förutsättning för ett jämlikt samhälle.

Kommuner och regioner har genom sitt välfärdsuppdrag både goda möjligheter och ett brett ansvar för att motverka ojämlikhet mellan olika individer och i befolkningen generellt utifrån kön, bakgrund och socioekonomisk situation.

Tillit är ett förhållningssätt - en vilja att göra sig sårbar - som vi kan ha till en annan människa eller institution som innebär att vi tror att den kommer att utföra en viss handling oberoende av om det finns möjlighet för oss att kon­trollera och övervaka. Att uppleva tillit betyder att världen blir mer förutsägbar, vilket reducerar osäkerhet och därmed minskar upplevelse av stress. Tillit är en del av det sociala välbefinnandet. För välbefinnandet är det viktigt att vara be­kräftad och känna sammanhang och tillhörighet i vardagen, i familjen, i skolan, på jobbet och bland vänner och det gäller både det sociala och psykiska väl­befinnandet. Den som känner tillit till andra är mer benägen att delta i sociala aktiviteter, vilket i sin tur bidrar till en god hälsa.

Det finns positiva samband mellan hälsa och en rad olika sociala aspekter, till exempel gemenskap, inkludering och integrering, där de mänskliga relationerna men också bostadsområdets utformning har betydelse. När man skapar möjlig­heter till fysiska mötesplatser i vardagen för människor med olika ålder, kön, bakgrund och sociala och ekonomiska förutsättningar, minskar den mentala och sociala distansen mellan medborgarna. Det stärker förutsättningarna för förtroende och relationer till varandra samt ökar tryggheten, tilliten och den sociala sammanhållningen. Även det omvända gäller, dvs. att om medborgare med olika förutsättningar, bakgrund och social position lever alltmer segregerat, kan det istället bidra till bristande tillit i samhället.

Minskad ojämlikhet handlar om att förebygga diskriminering och åstadkomma en mer rättvis fördelning av såväl resurser som ekonomiskt, socialt och politiskt inflytande i samhället.

Mål 10 minskad ojämlikhet samvarierar därför med merparten av de andra målen. Till exempel målen om ingen fattigdom eller hunger (mål 1 och 2) och skillnaden i jämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller för­delning av resurser (mål 5). Ett annat exempel är målet om god hälsa (mål 3) där nyckeltalen om medellivslängd och självskattad hälsa samvarierar med socio­ekonomiska variabler och därmed jämlikhet. Detsamma gäller nyckeltalen som berör anständiga arbetsvillkor (mål 8).

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med fyra nyckeltal för kommuner och ett för regioner. I rapporten redovisas ett av dessa.

I mål tio, minskad ojämlikhet, betonas att jämlikhet främjar alla människors möjlighet att delta i och påverka samhällsutvecklingen. Genom att utgå från nyckeltalet om tillit ”Invånare 16-84 år med avsaknad av tillit till andra” kan flera olika aspekter av jämlikhet fångas upp. Nyckeltalet har stor spridning när det gäller socioekonomiska bakgrundsvariabler. Nyckeltalet om avsaknad av tillit till andra har korrelation med andra nyckeltal som är avgörande för ökad jämlikhet och inom områden där kommunerna är verk­samma. Till exempel långtidsarbetslöshet, invånare i ekonomiskt utsatta hus­håll, invånare som varken arbetar eller studerar och trångboddhet. Nyckeltalet visar också att det är relativt stora skillnader mellan olika kommuner även om det inte slår igenom på kommungruppsnivå.

Andelen som uppger att man i allmänhet inte kan lita på de flesta människor har förändrats något 2004–2018. År 2018 uppgav 28 procent av både kvinnorna och männen att man i allmänhet inte kan lita på de flesta människor, jämfört med 25 respektive 23 procent år 2004.

Det är en större andel (41 procent) bland unga kvinnor och män (16–29 år) som uppger att man i allmänhet inte kan lita på de flesta människor, jämfört med övriga åldersgrupper där andelen varierade mellan 20 och 29 procent.

En större andel (38 procent) bland kvinnor med förgymnasial utbildning uppger att de i allmänhet inte kan lita på de flesta människor, jämfört med dem som har en eftergymnasial utbildning (17 procent). Motsvarande siffror för männen var 30 respektive 18 procent.

Det är stora skillnader mellan kommuner och mönstren indikerar att den största andelen som saknar tillit till andra finns i kommuner med mer än 200 000 invånare. Vidare kan en viss samvariation ses mellan kommunernas socio­ekono­miska förhållanden och avsaknaden av tillit till andra, det vill säga ju bättre socioekonomiska förhållanden, desto högre andel har tillit. Mönstret stärks av sambandet mellan avsaknad av tillit till andra och utbildnings­bakgrund.

Ett sätt att lokalt och regionalt främja befolkningens tillit till andra är att ge människor förutsättningar för att träffa varandra i vardagen genom olika mötes­platser och uppsökande verksamhet. Samhälleliga förutsättningar är också centralt för individens tillit och välbefinnande, såsom demokrati, säkerhet och rättigheter till utbildning, arbete, bostad, hälso- och sjukvård, habilitering och stöd i vardagen.

Kommuner och regioner kan till exempel arbeta för att stärka medborgardialogen vilket ökar tilliten till det demokratiska systemet. Om människor upplever att samhället är öppet och att alla är välkomna att bidra till den gemensamma utvecklingen, ökar tilliten till varandra vilket bidrar till en stärkt social sammanhållning.

Kultur och fritidsverksamheter fungerar i stor utsträckning som mötesplatser för barn, unga och vuxna. Här är idrott, civil sektor och inte minst ungdoms- och fritidsgårdar betydelsefulla. Även folkbiblioteken, som finns i alla kommuner och är öppna för alla. Utmaningen ligger i att alla idag inte tar del av det kultur- och fritidsutbud som finns. De kommuner som medverkade i Mer för fler har arbetat med SKR:s innovationsguide som metod.

Om fler kvinnor skulle kunna arbeta heltid skulle det minska behovet av nyanställningar inom välfärden och samtidigt leda till ökad ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män.

Stöd från SKR

Mål 11 handlar om att göra städer och samhällen hållbara, inkluderande och säkra. Mål 11 har också en territoriell dimension och utgår från platsens unika förutsättningar. Hälften av världens befolkning bor i städer, en andel som sannolikt kommer att öka i framtiden. Att bo i städer kan innebära ökad tillgång till sjukvård, utbildning och jobb, men också en ökad påfrestning på miljön. 60-80 procent av alla utsläpp sker i städer. 2016 andades 91 procent av världens stadsinvånare luft som inte uppfyller Världshälsoorganisationen, WHO:s, kriterier för säker luftkvalitet.^[33]

Till mål 11 är tio delmål knutna som handlar om att skapa överkomliga bostäder åt alla, skapa hållbara transportsystem, skydda natur- och kulturarvet och minska antalet som drabbas av naturkatastrofer. Delmålen handlar också om att minska städernas negativa miljöpåverkan, säkra tillgång till grönområden och stödja de minst utvecklade ländernas uppbyggnad av hållbara och motstånds­kraftiga byggnader gjorda av lokala material.

I Sverige bor 85 procent av befolkningen i tätorter. Utmaningar finns vad gäller bostadsbrist, ökad skuldsättning och bostadssegregation.

De viktigaste välfärdsuppdragen handlar om att kunna erbjuda en attraktiv, trygg, hälsosam och tillgänglig livsmiljö, vilket ger goda förutsättningar för befolkningens hälsa. Ingen enskild samhällssektor kan ensam förverkliga detta utan det krävs att många olika aktörer och verksamhetsföreträdare tillsammans agerar för att skapa hållbara och motståndskraftiga (resilienta) städer och samhällen.

Regionerna har det regionala utvecklingsansvaret och planerar för kollektiv­trafiken samt delar av transportinfrastrukturen. Kommunerna ansvarar för samhällsplanering av mark- och vattenanvändning, bostadsförsörjning, delar av transportinfrastrukturen som t.ex. ska vara framkomlig för kollektivtrafik, samt den tekniska försörjningen. Viktiga verktyg i kommunerna är den fysiska planeringen genom översiktsplan och detaljplan, bostadsförsörjningsplanering och markpolitik samt risk- och sårbarhetsanalyser. Kommunen ska planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. För samhällsplaneringen behöver jämlikhetsperspek­tivet finnas med i alla steg av planeringsprocessen.

Mål 11 har koppling till många av de andra Agenda 2030-målen. Men sociala och trygghetsrelaterade frågor vilka påverkar människors hälsa (mål 3) samt klimatanpassning är idag centrala inom stadsutveckling och samhällsbyggande.

Det är viktigt att minska ojämlikhet och våld i samhället och skapa trygghet, att arbeta med klimatanpassning i samhällsplaneringen samt beakta mäns och kvinnors, pojkars och flickors olika behov (mål 10, 16, 13 och 5). Målet kopplar även till målet om ekosystem och biologisk mångfald eftersom en hållbar stadsutveckling är ett viktigt verktyg för att bevara och utveckla ekosystemtjänster (mål 15).

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med fyra nyckeltal för kommuner och sex för regioner. I rapporten redovisas två av dessa och fem kommenteras.

För att städer och samhällen ska vara hållbara behöver det finnas tillgång till bra bostäder för alla. Trenden är att trångboddheten har ökat i Sverige under de senaste åren och då särskilt i vissa områden där människor lever i utsatta situationer. Högst ligger små kommuner med stort flyktingmottagande samt storstadsregionerna. Minst trångboddhet finns i norra Sverige. Cirka 40 procent av landets kommu­ner uppvisar en trångboddhet över medelvärdet.

Hållbart resande är en viktig del av hållbara städer och samhällen och i städer finns goda förutsättningar att skapa hållbara transportsystem. Majoriteten av resandet med kollektivtrafiken sker i storstadsregio­nerna, där det finns goda förutsättningar att skapa ett attraktivt utbud. Rikets medelvärde ligger på 158 resor per invånare. Trenden visar en ökning av kollektivresor i landet. Energianvändning och utsläpp från persontransporter i Sverige skulle minska med nästan 20 procent om män reste som kvinnor. ^[34]

Övergången till förnybara drivmedel i kollektivtrafiken är spridd över hela Sverige och är inte specifik för större regioner. Spridningen mellan regioner hänger samman med om upphandlingar med miljökrav har genomförts eller om andra miljökrav införts. Trenden för landet som helhet är starkt positiv och i flera regioner är andelen förnybara drivmedel i busskollektivtrafiken 100 eller nästintill 100 procent

Utsläpp till luft av kväveoxider från transporter ligger i storstadsregionerna under rikets medelvärde. Trenden är att luften har blivit bättre i alla kommuner. Utsläpp till luft av små partiklar (PM2,5) från transporter ligger särskilt lågt i sydvästra Sverige. Luftkvaliteten avseende (PM2,5) har blivit bättre i alla kommuner. Utsläppen av små partiklar per kommuninvånare är generellt större i glesbebyggda kommuner där småskalig vedeldning används för uppvärmning.

Målet att uppnå hållbara städer och samhällen kräver ett helhetsperspektiv. I den kommunala och regionala planeringen kopplas ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter samman till en långsiktigt hållbar helhet och avvägningar görs gentemot nationella mål och strategier. Det är kommunernas ansvar att säkerställa att processen blir demokratisk. Kommuner och regioner är också stora arbetsgivare och behöver utveckla ledning och styrning, kompetens och effektiva arbetssätt och metoder för framtidens behov. För att nå målet om hållbara städer och samhällen behöver kommuner och regioner dela med sig av goda exempel och lära av varandra.

Parker, träd och grönområden är nödvändiga för att skapa hälsosamma och motståndskraftiga städer och samhällen. Stadsgrönskan ger bl.a. möjlighet till rekreation, bevarande av biologisk mångfald och skydd mot ett förändrat klimat. Kommuner kan i sin översikts- och detaljplanering skapa förutsättningar för stadsgrönska och naturområden att utvecklas och bevaras och regioner kan i sin regionala planering identifiera och värna viktiga gröna samband. Kommunen kan också i sin roll som markägare sköta och utveckla grönområden som gynnar både rekreation och biologisk mångfald.

För att minska trångboddheten i vissa kommuner och i vissa områden är den enskilt viktigaste åtgärden att minska bostadsbristen. Detta kan ske genom att öka bostadsbyggandet och därigenom få till stånd flyttkedjor som i slutänden kan gynna trångbodda hushåll. Boverket har bland annat tagit fram en handbok om kommunernas bostadsförsörjningsansvar.

Störst effekter fås dock med stor sannolikhet genom att utnyttja det befintliga beståndet mer effektivt i kombination med bostadsbidrag till de trångbodda hushållen så att de kan efterfråga större bostäder. Härutöver har SKR framfört att möjligheterna för asylsökande till egenbosättning i en kommun bör upphöra och att kommuner som vill och har förutsättningar att på ett bra sätt ta emot fler nyanlända ska ges möjlighet till detta.

Det råder goda förutsättningar att skapa en attraktiv och effektiv kollektivtrafik där människor bor tätt. I städer kan beläggningen på bussar och andra fordon hållas uppe även vid hög turtäthet, vilket är bra ur flera aspekter, såsom trafikens påverkan på miljö, trängsel och buller. Dessutom ökar en hög turtäthet kollektivtrafikens attraktivitet. Kommuner och regioner kan främja kollektivt resande genom att prioritera kollektivtrafik framför bilen och arbeta aktivt med framkomlighetsåtgärder. Eldriven kollektivtrafik ger både en bättre luftkvalitet och minskar buller. Genom att beakta kollektivtrafiken redan i den kommunala planeringen kan kommuner bidra till att andelen kollektivtrafikresor ökar.

Kommuner och regioner har ett stort ansvar för att den gemensamma utemiljön är funktionell, trygg och estetiskt tilltalande. Detta ger förutsättningar för levande offentliga rum. Utemiljön ska vara tillgänglig för alla samt erbjuda goda möjligheter till möten och dialog. Genom medvetna val av ekonomiska principer för investering i konst kan kommuner och regioner ta ansvar för en god estetisk miljö i offentliga rum. Ett lokalt kultur- och föreningsliv är en grund för mångas delaktighet i kulturlivet. Det skapar förtroende mellan människor och är en grund för social hållbarhet. För kommunerna är det en viktig uppgift att främja och stödja det lokala kulturlivet och att bygga en kulturell infrastruktur med platser där olika aktörer kan mötas.

Stöd från SKR

Mål 12 och dess elva delmål handlar om att säkerställa strukturer som bidrar till mer hållbar konsumtion och produktion. Fler och fler människor kommer att få det bättre, globalt sett. Det är positivt för individen men kommer också att leda till ökad konsumtion av resurser, vilket är ohållbart sett ur ett globalt perspektiv om det sker på samma sätt som idag.

Användandet av våra naturresurser är redan ohållbart och har negativa effekter på vår miljö, till exempel utsläpp av växthusgaser som skapar ett förändrat klimat vilket påverkar allt liv på jorden inklusive människors hälsa och männi­skans förutsättningar att producera livsmedel till hela jordens befolkning. Enligt målet ska matsvinnet halveras, kemikaliers negativa påverkan minska och vårt avfall ska både minska och återvinnas i högre utsträckning. Offentliga hållbara upphandlingsmetoder ska främjas, ineffektiva subventioner av fossila bränslen ska ses över och verktyg för övervakning av hållbar turism utvecklas. EU-rätten föreskriver att systematisk jämställdhetsintegrering ska ske i alla offentliga verksamheter i samband med upphandling.^[35]

Mål 12 har av OECD identifierats som ett av de globala mål som Sverige har störst utmaningar för att nå.

Offentlig sektor upphandlar varor och tjänster för cirka 700 miljarder kronor årligen.^[36] Kommuners och regioners upphandlingar för inköp av varor medför utsläpp av omkring 18 miljoner ton koldioxidekvivalenter enligt uppgifter från Upphandlingsmyndigheten. Statistiken omfattar inte kommunala bolag.^[37] Hur kommuner och regioner agerar har betydelse. Genom att använda olika upp­handlingsinstrument kan kommuner och regioner skapa innovationsdriven ut­veckling av såväl andras som sina egna verksamheter i en hållbar riktning. Krav på innovativa, sociala och miljö- och klimatmässigt hållbara lös­ningar skapar nya arbetstillfällen, bättre arbetsmiljö och sparar ändliga resurser. Ändliga resurser ska kunna användas flera gånger och nya affärsmodeller för att stödja detta måste utvecklas. En cirkulär ekonomi måste främjas för att kommuner och regioner, Sverige och övriga världen ska bli framgångsrika när det gäller att nå en hållbar produktion och konsumtion. Kommunerna ansvarar för stora delar av avfallshanteringen, främst hushållsavfallet och därmed jämförligt avfall. Att ställa krav på återvinning och att avgifta kretsloppen så att rena flöden blir mer cirkulära är viktigt för att nå Sveriges miljömål som också är Agenda 2030-mål.

En hållbar konsumtion och produktion påverkar i stort sett alla andra mål. En förutsättning för en god hälsa (mål 3) är att se till att skadliga kemikalier samt föroreningar av luft, vatten och mark är minimala.

För att lyckas med mål 12 behövs ett hållbart och inkluderande näringsliv. Resurseffektivisering, ny teknik och innovationer har stor betydelse för att framtidens näringsliv ska vara hållbart (mål 9). Cirkulära affärsmodeller behöver bli lönsamma och bidra till hållbar ekonomisk tillväxt (mål 8). Näringslivet behöver anpassas för att bli hållbart med fler rena och miljövänliga tekniker och industriprocesser samt minskande utsläpp från transporter.

För att vi ska kunna få hållbara städer och samhällen (mål 11) måste städernas negativa miljöpåverkan per invånare minskas.

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med tre nyckeltal för kommuner och tre för regioner. I rapporten redovisas ett av dessa ur två perspektiv.

Ett sätt att mäta i vilken omfattning kommuner och regioner ställer miljö- och hållbarhetskrav i upphandling är att titta på andelen ekologiska livsmedel i kommunernas verksamhet. Det finns ingen vedertagen bredare uppföljning av hållbar upphandling. De uppgifter som är tillgängliga avser inköp av ekologiska livsmedel som andel av inköpsvärdet. På nationell nivå har andelen ökat kraftigt, från 2 procent 2003 till 30 procent 2018. Det är ett mått som kommuner och regioner har stor rådighet över och där resultatet främst speglar skillnader i ambition. Eftersom ekologiska livsmedel ofta är dyrare än konventionella behövs kompletterande åtgärder för att hålla kostnaderna nere, t.ex. att köpa säsongsanpassat, anpassa menyer och minska matsvinnet.

Spridningen mellan kommuner är stor, mellan 3 och 82 procent. Större städer har i allmänhet höga resultat. Det finns också en samvariation med måttet ”andel Miljöbilar i kommunorganisationen”. Resultatet handlar främst om prioriteringar, men beror till viss del på olika tillgång över landet.

Med hushållsavfall menas avfall som kommer från hushåll och annat jämförligt avfall från annan verksamhet. Det vill säga matrester, förpackningar, retur­papper, städsopor, etc. Även latrin och slam från slambrunnar samt skrymman­de avfall som möbler, cyklar och liknande föremål räknas dit.^[38] Det är således ett väldigt brett begrepp. Insamlat hushållsavfall totalt kg/person varierar från cirka 300 kg/person till 800 kg/person och kommun. Uppdelat på olika typer av avfall har andelen hushållsavfall som samlats in för materialåtervinning inklusive biologisk behandling ökat från 2010 till 2017, vilket är bra.

Spridningen mellan kommunerna är stor med drygt 10 procent för kommunen med den lägsta andelen till cirka 60 procent för kommunen med den högsta andelen för år 2018. Insamlade förpackningar och returpapper har en svagt sjunkande trend och likadant är det för farligt avfall. Skillnaderna mellan kommunerna vad gäller insamlade förpackningar och returpapper är stor och är mellan cirka 30 kg/person och drygt 140 kg/person per kommun. Kommuner med hög besöksnäring sticker ut med höga siffror för insamlade förpackningar och returpapper.

Nya regler om ett förändrat producentansvar för returpapper och förpackningar har antagits och dessa regler anger som huvudregel att alla hushåll efter april 2025 kommer få ta del av hushållsnära insamling.^[39] Dessutom ska kommunerna efter utgången av 2021 erbjuda insamling av matavfall. Möjlighet till dispens för detta, i de fall där de miljömässiga fördelarna med insamling understiger fördelarna med att inte sortera ut matavfallet, utreds för närvarande.^[40] De nya reglerna får förmodas leda till att utsorteringsgraden kommer att öka efter att reglerna träder i kraft.

I och med att kommuner och regioner är stora upphandlare kan de skapa och påverka marknader och utbud. Det bidrar också till ett hållbart näringsliv och innovativa lösningar som på sikt minskar belastningen på miljön och skapar god hälsa. Kommuner och regioner kan arbeta strategiskt med upphandlingsfrågor och ställa miljö-, klimat- och hållbarhetskrav.

Kommuner och regioner kan använda de ramavtal som Kommentus Inköps­central, SKI, tar fram och som gör det lättare att göra hållbara inköp av varor och tjänster. Ramavtalen omfattar alltifrån bostäder och transporter till möbler och elenergi för att nå jämställd och hållbar upphandling.

Kommunerna kan arbeta strategiskt med avfallshantering genom att skapa möjligheter att återanvända, återvinna och återbruka varor inom den egna verksamheten samt skapa förutsättningar för allmänheten att göra det. Hur kommuner och regioner agerar för att minska avfall samt att ge förutsättningar för andra att agera har stor påverkan.

Stöd från SKR

Effekterna av klimatförändringarna påverkar oss alla, men de som lever i fattigdom drabbas hårdast. Ett förändrat klimat orsakar torka, bränder, vatten­brist, översvämningar, stormar och kollapsade ekosystem. De innebär ett växande hot mot människors hälsa och säkerhet. De fem delmålen handlar om att stärka motståndskraften mot klimatförändringarna, förbättra medvetenheten samt fullfölja de internationella åtaganden som gjorts, till exempel Parisavtalet, och främja de minst utvecklade ländernas förmåga till effektiv klimatrelaterad utveckling.

Sveriges nationella utsläpp av växthusgaser har minskat med 26 procent jämfört med 1990. Utbyggnaden av koldioxidfri energiproduktion, omställning av uppvärmningen och minskad deponering av avfall är viktiga parametrar. Det finns dock stora utmaningar med en avtagande minskningstakt på senare år. Därtill har utsläppen från konsumtion i Sverige ökat i andra länder. Riksdagen beslutade 2017 om en klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk som innebär att Sverige år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser.

Kommuner och regioner har stora möjligheter att minska sin klimatpåverkan och anpassa sig till ett förändrat klimat men det finns också utmaningar. Kommunerna ska vid planeringen ta hänsyn till klimatrisker. Klimatanpassning av den fysiska planeringen innebär både att motverka risker för och minimera skador till följd av naturolyckor som beror på det förändrade klimatet. Det handlar om att hantera akuta effekter, t.ex. räddningstjänst, krisledning och infrastruktur etc. Alla kommuner och regioner arbetar också på olika sätt för att minska sin klimatpåverkan.

Ett förändrat klimat innebär ett ökat hot mot både välfärd, samhälle och miljö. Det omfattar i princip samtliga övriga mål. Målkonflikter handlar om ekono­miska aktiviteter (mål 8) som ökar utsläpp från transporter och produktion (mål 9) och om ekonomiska prioriteringar (mål 8) av att satsa på klimatanpassning (mål 11) och mindre klimatpåverkande gentemot andra behov och områden. Därtill har även förnybar energiproduktion olika slags negativ miljöpåverkan såsom buller från vindkraftverk. Det finns också viktiga sidonyttor som t.ex. insatser för att anlägga/återställa våtmarker (mål 15) för att bättre kunna hantera översvämningar (mål 11) och som också ökar biologisk mångfald och rekrea­tionsvärden samt minskar övergödning av sjöar och hav (mål 15 och 14).

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med fyra nyckeltal för kommuner och tre för regioner. I rapporten redovisas två av dessa varav ett av dem ur två perspektiv och två kommenteras.

Nyckeltalet för utsläpp av växthusgaser (ton CO2-ekv/inv.) inom det geografiska området, har en god täckning och omfattar även en uppdelning på delsektorer såsom transporter, industri och jordbruk. Nyckeltalet omfattar inte klimat­påverkan från konsumtion av importerade produkter och internationella transporter.

Över tid visar nyckeltalet på en tydlig minskning. För riket har utsläppen minskat från 1990, från 8,2 till 5,2 ton/inv. i riket, främst till följd av mindre fossil energi i uppvärmning/energiproduktion och viss industri.

Spridningen mellan kommuner speglar främst kommunens näringslivs- och transportstruktur, dvs. industri, urbanisering och genomfartstrafik. Kommuner och regioner har delvis valt olika energikällor i fjärrvärme och elproduktion samt drivmedel i kollektivtrafiken, till en del på grund av olika tillgång över landet. Flera kommuner brukar använda kompletterande lokala data från stora utsläppskällor för att förbättra data och tolkning.

Nyckeltalet för invånarnas körsträckor med personbilar speglar främst bilberoende och pendling. Kortast är körsträckorna i storstäder, pendlings­kommuner nära storstäder och större städer. Längst är körsträckorna i lands­bygdskommuner. I medeltal är bilarnas körsträckor 670 mil/invånare. Här finns en tydlig storstadsfaktor där trängsel, tillgänglighet och tillgång till kollektiv­trafik minskar bilismen.

För kommuner som organisationer ökade miljöbilsinnehavet kraftigt till 2011, varefter medelvärdet för riket pendlat kring drygt 45 procent. Till 2019 finns en viss minskning, vilket kan hänga samman med att definitionen kommer att ändras utifrån statens smalare inriktning på miljöbonusbilar, som drivs med el eller biogas. Spridningen mellan kommuner är mycket stor, mellan 0 och 83 procent.

Andelen är i regel högre i landets södra delar. Lägst är andelen i landsbygds­kommuner.

Kommuner arbetar med klimatanpassning genom åtgärder i den fysiska miljön samt i strategi- och ledningsarbete. Samarbete med andra ägare av fastigheter och infrastruktur behövs. SKL har, baserat på underlag från SMHI och tre valda kommuner, låtit göra ta fram rapporten Klimatförändringens lokala effekter som visar vilka konkreta effekter klimatförändringarna kan få på lokal nivå.

Både kommunala och privata energibolag bidrar i dagsläget till en snabb utfasning av fossila energikällor. Det som kan vara dyrt att ersätta är fossil spetskraft vid kalla vinterdagar. Därtill orsakar avfallsförbränning fossila utsläpp, samtidigt som det minskar utsläppen från alternativ hantering av avfall som inte kan återvinnas. Kommunen kan också underlätta för etablering av vindkraft och solenergi där det finns goda förutsättningar. En ökad förnybar elproduktion och ökad elexport har stor klimatnytta och även koppling till mål 7, Hållbar energi för alla.

Det finns en mycket stor egen rådighet för kommuner och regioner när det gäller val av miljöbilar. Dock påverkar olika tillgång till biogas, biodiesel, laddinfrastruktur och sämre prestanda för elbilar i kall väderlek.

Arbetet för minskad klimatpåverkan i kommuner och regioner sker även inom många andra områden. Det gäller exempelvis infrastrukturplanering, trafik­planering och satsningar på kollektivtrafik, cykel och gång. Många kommuner arbetar med en parkeringspolicy för att öka tillgången till gatumark för andra ändamål och med samordnad godsdistribution för att minska transporter.

En effektivare energianvändning i byggnader och verksamheter sparar både pengar och miljö. Stora möjligheter finns också inom samhällsplanering och offentlig upphandling och i samspel med näringsliv och invånare. De flesta regioner och kommuner har politiskt antagna strategier och mål för sitt energi- och klimatarbete.

Stöd från SKR

Mål 14 och de tio delmålen handlar om att bevara och använda världens hav, sjöar och marina resurser på ett hållbart sätt. Haven förser oss med ovärderliga resurser som används till bland annat mat, läkemedel och biobränslen. Haven absorberar dessutom en stor del av den koldioxid och den värme som släpps ut. Överfiske, försurning, övergödning och föroreningar är stora problem. Det krävs såväl lokala som globala ansträngningar för att haven och de marina resurserna ska användas på ett hållbart sätt. Det är viktigt att skydda marina områden och den biologiska mångfalden för att haven ska må bra.

Havsmiljön påverkas av fiske, spridning av miljögifter och utsläpp av närings­ämnen som hamnar i haven och leder till övergödning. Främmande arter från bland annat fartygs barlastvatten kan också etablera sig i haven. Allt detta stör den biologiska mångfalden och viktiga livsmiljöer, vilket påverkar havens produktion av livsmedel och andra viktiga ekosystemtjänster.^[41]

Mål 14 är ett av de mål där Sverige har stora utmaningar. Östersjön är ett av världens mest nedsmutsade innanhav.

Att bevara och nyttja hav och marina resurser på ett hållbart sätt är frågor som kommuner och regioner arbetat länge med. Kommunerna är ansvariga för avloppssystemen, vilka renar avloppsvattnet från näringsämnen och andra farliga ämnen. Som tillsynsmyndigheter är kommunerna dessutom ansvariga för tillsyn av jordbruk och miljöfarliga verksamheter som innebär en belastning för havsmiljön. Kommunerna arbetar också med sina avfallsplaner för att minska uppkomsten av marint skräp och med kustzonsplaner för att skydda kust- och havsområden.

Ekosystemen i kustområden och i marina miljöer påverkas av vad som sker uppströms på land och i vattendrag. Avrinningsområdena kan vara stora och omfatta många aktiviteter och verksamheter inom området. Mål 14 är därför nära sammanlänkat med hur livsmedel produceras (mål 2), god vattenkvalitet och bra rening av avloppsvatten (mål 6), att skapa förutsättningar för håll­bara städer och samhällen (mål 11), hur varor produceras och konsumeras (mål 12), att minska klimatförändringar.

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med ett nyckeltal för regioner. Detta redovisas i rapporten.

Det finns stora variationer mellan regionerna gällande i vilken grad man har inrättat marina naturreservat, vilket delvis förklaras av var i landet regionen är belägen.

Eftersom havsmiljön påverkas av vad som sker på land och i vattendrag måste kommunerna arbeta uppströms för att skydda haven och den marina miljön.

Genom att säkerställa en tillräcklig rening i avloppsreningsverken, ställa högre krav på verksamhetsutövare i tillsynen och arbeta med att minska uppkomsten av marint skräp kan kommunerna förbättra havsmiljön.

Förutom ovanstående kan kommuner i sitt strategiska miljöarbete göra nedanstående:

• Bedriv prövning och tillsyn av strandskydd. Strandskyddslagstiftningen är viktig inte bara för den biologiska mångfalden och de livsmiljöer som finns i strandzonerna, utan också för allmänhetens möjlighet till friluftsliv och rekreation
• Tillhandahåll miljöstationer vid hamnar samt möjlighet till båtbottentvätt för fritidsbåtar för att minska användningen av giftiga båtbottenfärger
• Integrera ekosystemtjänstperspektivet i kommunens plan- och beslutsprocesser
• Identifiera de lokala källorna till marint skräp och sätt in förebyggande åtgärder för att stoppa skräpet redan vid källan
• Ta fram översiktsplaner för havsområden
• Bilda eller ta initiativ till marina naturreservat

Stöd från SKR

Mål 15 handlar om att genom hållbar markanvändning stoppa förlusten av den biologiska mångfalden och stärka ekosystemen. Ett långsiktigt bevarande och nyttjande av ekosystemen är både en nationell och en internationell utmaning.

Det kan vara en intressekonflikt mellan att bevara den biologiska mångfalden och samtidigt tillåta uttag av naturresurser för världens växande ekonomier. Målet och dess tolv delmål betonar vikten av att bevara och återställa eko­system, stoppa avskogning, hejda förlusten av biologisk mångfald, stoppa tjuvjakt och illegal handel med växt- och djurarter.^[42]

Mål 15 är en utmaning för Sverige. Fyra av de nationella miljökvalitetsmålen är kopplade till mål 15. De största utmaningarna handlar om att minska förlusten av biologisk mångfald, hindra utbredningen av invasiva arter och öka restau­reringen av våtmarker.

Att lyckas behålla den biologiska mångfalden är avgörande för att ekosystem ska fungera och göra nytta som att rena vatten, luft, lagra kol och pollinera grödor. Utan många olika arter med skilda funktioner är risken stor att nyttjandet av naturresurser, klimatförändringar och annan påverkan skadar ekosystemens förmåga att leverera dessa tjänster.^[43]

På sikt påverkar bristen på biologisk mångfald förutsättningar för mänskligt liv på jorden. Denna fråga är inte specifik för kommuner och regioner utan berör alla samhällsaktörer. Frågan är ändå viktig då kommuner och regioner kan påverka resultatet genom sitt agerande som ansvariga för den lokala och regionala planeringen, verksamhetsutövare samt stora upphandlare.

För att kunna avskaffa hunger och trygga livsmedelsförsörjningen genom främjande av ett hållbart jordbruk (mål 2), är det nödvändigt med ett hållbart utnyttjande av ekosystem och hållbart brukande av skog och mark. De land­baserade ekosystemen, såsom fotosyntes och rening i mark, skapar förut­sättningar för att skydda och återställa de vattenrelaterade ekosystemen så att vatten renas (mål 6). För att städer och samhällen (mål 11) ska bli hållbara behöver grönområden vara tillgängliga och säkra för alla i samhället. För att grönområden i städerna ska bidra till att bevara den biologiska mångfalden måste de bestå av fungerande ekosystem. Målet kopplar generellt till målet om god hälsa och välbefinnande (mål 3) då naturens ekosystem bidrar till rening av luft, mark och vatten samt att hög biologisk mångfald påverkar människors hälsa positivt. En tydlig intressekonflikt är att bevara den biologiska mång­falden och samtidigt tillåta uttag av naturresurser för ekonomisk tillväxt (mål 8) och hållbara industrier (mål 9).

Kvinnors och mäns olika livsstilar påverkar miljömålen i olika omfattning.^[44]

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med ett nyckeltal för kommuner och ett för regioner. I rapporten redovisas dessa varav det för kommunerna ur två perspektiv.

Det har skett en svag utveckling uppåt på riksnivå under de fyra år som det funnits data om andelen skyddad natur. Drygt 12 procent av landets yta är skyddad. Skillnaderna är stora mellan kommunerna. Kommuner med stor besöksnäring och pendlingskommuner nära storstäder har generellt sett högre andel skyddad natur. Andelen skyddad natur har inte ökat nämnvärt de senaste åren. Ur ett folkhälsoperspektiv är det angeläget att den natur som skyddas är tillgänglig och finns i närheten av områden där stora delar av befolkningen bor så att den blir tillgänglig för många grupper i samhället. Även andra grön­områden än skyddade naturområden har höga kvalitativa värden för rekreation och vila och skapar gröna korridorer för växter och djur.

Det är viktigt att inte endast fokusera på skyddade områden, utan även se annan grönska som en grund för en sammanhållen grönstruktur som skapar förutsätt­ningar för biologisk mångfald. En sammanhållen grönstruktur ger möjligheter för olika arter att sprida sig. Hur skogs- och jordbruksmark sköts påverkar den biologiska mångfalden i stor utsträckning.^[45]

De kommuner som har största andel skyddad natur är kommuner i Norrlands inland samt kustkommuner i Bohuslän, längs Vänern samt i Sörmland och Östergötland.

Andelen skyddad natur skiljer sig åt, från några procent till nästan 25 procent av regionens yta.

Kommuner och regioner kan som stora markägare och verksamhetsutövare vidta åtgärder, t.ex. återställa våtmarker, stärka ekosystemtjänster och motverka minskning av biologisk mångfald. Kommuner kan också besluta att mark- eller vattenområden ska bli naturreservat.

Kommuner och regioner kan i sin strategiska planering t.ex. ta fram grönstrukturplaner eller beakta grönstruktur i de regionala utvecklings­strategierna. Som en del i hanteringen av ett förändrat klimat och risk för höga vattennivåer kan parker anläggas för att motverka översvämning, se exempel från Malmö stad. Fler våtmarker i tät bebyggelse skapar förutsättningar för fler arter att överleva i tätortsmiljöer. Kommuner och regioner har också som fastighetsbolag eller fastighetsägare stora möjligheter att agera för ökad biologisk mångfald i anslutning till bostäder eller invid sina verksamheter.

Bevarande av värdefull natur och grönområden i urbana områden kan många gånger leda till konflikt med andra samhälleliga intressen. Det kan handla om naturintressen eller att bygga bostäder i kollektivtrafiknära lägen. Kommuner och regioner kan hantera detta genom att arbeta med medborgardialog i komplexa frågeställningar.

Stöd från SKR

Mål 16 handlar om att skapa ett tryggt, fredligt samhälle med robusta, transparenta och rättssäkra offentliga institutioner som möjliggör alla människors delaktighet i beslutsprocesser och verksamheter. Fred och frihet från våld är både ett mål och en förutsättning för hållbar utveckling. Trygghet och möjlighet till delaktighet för alla är grundläggande i den lokala demokratin. Likaså möjligheten till insyn och ansvarsutkrävande i samhällets institutioner.

Tolv delmål är kopplade till målet. Det handlar bland annat om att främja rättssäkerheten, minska olagliga flöden av vapen och pengar, minskad korruption, få bort människohandel samt minska våldet, särskilt mot barn. Men även om Bygga upp effektiva och transparenta institutioner med ansvarsutkrävande samt säkerställa ett lyhört, inkluderande, deltagandebaserat och representativt beslutsfattande på alla nivåer.

I Sverige har också ett högt förtroende för det offentliga skapats och underhållits genom en påtaglig stabilitet och integritet i förvaltningen. Administrativa processer har styrts av mål som rättssäkerhet, opartiskhet, transparens och likabehandling.

För kommuner och regioner skär Mål 16 på tvären genom verksamheten. Både demokratiuppdraget, samhällsuppdraget och välfärdsuppdraget berörs. Målet ska främja människors möjlighet att vara trygga i sin närmiljö och även kunna påverka beslutsfattande och ha insyn i de offentliga institutionerna. Kommuner och regioner bör fokusera på att bygga upp effektiva och transparenta institu­tioner med ett tydligt ansvarsutkrävande. Det görs genom kvalitativa, rättssäkra beslutsprocesser, tydligt arbete med redovisning och revision samt en trans­parens gentemot medborgarna. Kommuner och regioner har även ansvar för att genomföra rättssäkra val.

Förändringar såväl inom omvärlden som inom de kommunala organisationerna utmanar idag institutionernas professionalitet och integritet. Konsekvenserna av detta är inte bara ekonomiska utan påverkar legitimiteten för det politiska syste­met, synen på politiker och tjänstepersoner samt på kommunens eller regionens varumärke. Grundläggande principer som opartiskhet, legalitet, saklighet och rättssäkerhet sätts dagligen på prov i den praktiska verksamheten. För att bi­behålla och stärka dessa principer krävs ett uthålligt arbete med att stärka intern kontroll, bedriva korruptionsbekämpning och hantera systematisk välfärds­brottslighet.

Att kommunernas och regionernas verksamheter fungerar rättssäkert och även motverkar korruption bidrar till att behålla en tilltro till samhället i stort. Det i sin tur främjar medborgarnas vilja att engagera sig och bidra till en positiv utveckling.

Kommuner och regioner kan arbeta för att motverka brottslighet och öka medborgarnas trygghet, både i de offentliga verksamheterna och i människors vardag.

Mål 16 är grunden i ett hållbart samhälle som bygger på allas lika rättigheter. Det skapar goda förutsättningar för handel och livsmedel för alla (mål 2), vilket ger bättre förutsättningar för en god hälsa för alla (mål 3), ger möjlighet för barn att få och tillgodogöra sig utbildning (mål 4) och bättre förutsättningar för jäm­ställdhet och jämlikhet för alla i samhället (mål 5 och 10), vilket i sig kan ge möjlighet till innovationer, en bättre arbetsmiljö och ekonomisk tillväxt (mål 9 och 8).

I Koladas nyckeltalssamling Agenda 2030 beskrivs området med fyra nyckeltal för kommuner och fyra för regioner. I rapporten redovisas ett av dessa och ett kommenteras.

Antalet anmälda våldsbrott varierar stort mellan olika kommuner. Den kommun som har det lägsta utfallet har 3,1 våldsbrott per 1 000 invånare, medan mot­svarande antal för kommunen med högst utfall är 18,1. Dessutom kan det finnas ett stort mörkertal då nyckeltalet omfattar anmälningar. Likaså kan intensifierade åtgärder medföra en ökning av anmälningar jämfört med tidigare.

Forskning visar också att det finns ett samband mellan tilltron till myndigheter och valdeltagandet. I valdistrikt med ett lågt valdeltagande är också tilltron till myndigheterna och demokratin lägre.

Enligt Delmos rapport ”En demokrati för alla?” visar hur valdeltagandet skilde sig mellan olika bostadsområden i de allmänna valen 2018. Områden med socioekonomiska utmaningar skiljer sig mest från övriga med ett lägre valdeltagande.

Kommuner har en mängd ansvarsområden som har en brottsförebyggande effekt och tillhandahåller olika välfärdstjänster som syftar till att minska risken för utanförskap och förstärka känslan av anknytning till samhället.

Genom att exempelvis blanda bostäder och arbetsplatser befolkas områdena under fler timmar på dygnet och olika sociala och fysiska mötesplatser skapas. Bra mötesplatser kan också bidra till att människor med olika ålder, kön, bak­grund och social position träffas, vilket gör det lättare att få förtroende för varandra och skapa relationer till andra. Exempel på andra kommunala åtgärder är att skapa en bra bostadsmiljö med möjlighet till närservice, säkra gång- och cykelvägar och bra kommunikationer.

Ett aktivt kulturliv, där medborgarna kan mötas, är ett fundament för en demokratisk utveckling. Den professionella konsten ger inte bara konstnärliga upplevelser utan kan också vara bärare av samhällskritik. Det är därför viktigt att både värna den konstnärliga friheten och kulturens egenvärde. Kommuner och regioner står tillsammans för en stor del av infrastrukturen för de mötes­platser som kulturlivet utgör, genom egna verksamheter som bibliotek eller kulturskola och genom stöd till museer, arkiv, scenkonstinstitutioner, konst­hallar och kulturhus liksom stöd till fria kulturutövare och ideella aktörer.

Kommuner och regioner kan arbeta målinriktat för att höja valdeltagandet i olika områden och i olika grupper, bland annat genom att stärka invånarnas delaktighet mellan valen. För att nå grupper som röstar i lägre utsträckning kan kommuner och regioner samarbeta med olika aktörer som skapar nya arenor för politiska samtal och möten. En utmaning är att nå grupper som inte är förank­rade på arbetsmarknaden eller studerar. Här kan civilsamhället spela en viktig roll. Föreningar och studieförbund, särskilt de som organiserar grupper där valdeltagandet är lågt, kan ha stor betydelse. Valets huvudaktörer, de politiska partierna, har en avgörande roll för valdeltagandet. Även medias bevakning påverkar. Men kommuner och regioner kan också arbeta för att få fler väljare att utnyttja sin rösträtt. Erfarenheter visar att det är några områden som är särskilt viktiga för att nå ett högt och jämlikt valdeltagande.

• Underlätta förtidsröstningen
• Informera om rösträtten
• Informera om vilka som styr
• Samarbeta med civilsamhället
• Stärk skolans demokratiuppdrag

Stöd från SKR

Mål 17 fokuserar på själva genomförandet av agendan. Det handlar om att bistå utvecklingsländerna i form av ekonomiska resurser, kapacitetsuppbyggnad och tillgång till ny och miljövänlig teknik. Delmålen handlar också om rättvis handel, ökat kunskapsutbyte mellan länder, systemfrågor och partnerskap. Mål 17 har nitton delmål.

För att genomföra agendan krävs ett globalt engagemang som involverar flera samhällsaktörer. Det innebär att agendans processer och utvärdering bör vila på intentioner om samarbete och internationell solidaritet.

För att agendan ska förverkligas behövs transformation, integration och univer­salitet. Det behövs även integration av nya idéer, förhållningssätt och arbets­former för att möjliggöra förändring. I en sammanflätad värld kommer de förändringar vi gör att påverka andra, liksom andras förändringar påverkar oss.

Kommuner och regioner är viktiga aktörer för att uppnå hållbar utveckling och demokratiutveckling på lokal nivå såväl i Sverige som i andra länder genom samarbeten och partnerskap.

Flera kommuner och regioner är engagerade i internationella samarbeten som bidrar till demokratisk utveckling och stärkt kapacitet på lokal och regional nivå i andra länder. Kapacitet och kapacitetsutveckling på olika samhällsnivåer är en viktig grund i utvecklingssamarbetet och i genomförandet av Agenda 2030.

Samverkan på alla nivåer är nödvändigt för att fläta ihop de perspektiv som finns så att människor kan leva tillsammans utifrån de olika perspektiv de representerar. I dagens samhälle vill medborgare att fler ska få ta del av den välfärd de behöver för att kunna utforma ett självständigt liv. De som redan har tillgång till välfärdstjänster vill vara med och utforma och utveckla dessa tjänster. Alla bör ges möjlighet att delta i utvecklingen av den plats där de verkar, lever och bor.

Kommuners och regioners roll är att verka för öppna samhällen och motverka strömmar som inte inkluderar alla medborgare.

Global samverkan och genomförandets principer omfattar alla övriga mål. Mål 17 är en förutsättning för alla andra mål.

Global, nationell, regional och lokal samverkan handlar om att sprida och utbyta erfarenheter, kunskap och verktyg samt att hitta gemensamma framgångsfaktorer som ger lärande hos samverkansparterna. Det handlar också om att i en sammankopplad värld enas om en riktning för att möta de globala målen. Alla ska bjudas in att delta för att ge intryck och ta avtryck. Att nyttja världens gemensamma resurser och kunskap i utveckling, kräver global solidaritet för att säkerställa att inget land eller någon grupp lämnas utanför.

Utvecklingen med en ökad nationalism tyder på att världens länder behöver bli starkare när det gäller partnerskap, sammanslutningar och andra former av samarbeten för att tillsammans värna och stärka demokratin.

Inga nyckeltal finns tillgängliga

Omfattningen och ambitionen i agendan kräver att det globala partnerskapet stärks för att säkerställa ett genomförande. Genom samarbete och partnerskap med civilsamhället, medborgare, näringsliv och andra myndigheter kan nya metoder och arbetssätt utvecklas som bidrar till att genomföra de globala målen. Detta gäller både globalt, nationell, regionalt och lokalt. Sektorsövergripande/tvärsektoriellt samarbete inom respektive kommun och region behöver utvecklas tillsammans med andra aktörer över organisations­gränserna.

För att nå agendans mål behövs en gemensam verktygslåda med metoder för inkludering och medskapande. Kommuner och regioner, liksom näringsliv och civilsamhället kan bidra till att mål 17 nås genom att exempelvis

• Utbyta kunskap och erfarenheter med internationella partners genom t.ex. vänortssamarbete och kommunala partnerskap (ICLD)
• Deltagande i internationella projekt genom svenska och internationella organisationer och nätverk
• Uppmuntra och främja samarbete och partnerskap med flera olika aktörer för att hitta nya arbetssätt och metoder som främjar hållbar utveckling
• Föra en samstämmig politik för hållbar utveckling.

Stöd från SKR

Agenda 2030 utgör grund för centrala styrdokument

Region Sörmland har antagit ett antal viktiga styrdokument som på olika sätt knyter an till genomförandet av Agenda 2030. Regionen har en hållbarhets­policy och ett hållbarhetsprogram som omfattar sex övergripande mål och som anger riktningen för hur regionens arbete ska bedrivas i linje med hållbar ut­veckling under 2019–2023. Programmet knyter an till Agenda 2030 genom att samtliga övergripande mål och inriktningsmål bidrar till att uppnå ett eller flera av de Globala målen i Agenda 2030. Hållbarhetsprogrammet är ett övergripande mål i verksamhetsplaneringen och ska genomsyra det dagliga arbetet. Utöver dessa styrdokument finns även den regionala utvecklingsstrategin för Sörmland, Sörmlandsstrategin, där hållbar utveckling enligt Agenda 2030 utgör en grundplåt.

Hållbarhetsprogrammet ska genomsyra alla verksamheter

Hållbarhetsprogrammet består av sex övergripande mål som knyter an till Agenda 2030 och de Globala målen:

1. Arbete och förhållningssätt för en god hälsa och miljö
2. Hållbar produktion och konsumtion
3. Fossiloberoende verksamhet
4. Hållbar livsmedelskedja
5. Verksamhet präglad av jämlikhet och jämställdhet
6. Verksamhet präglad av ickediskriminering, normmedvetenhet och inkludering

Arbetet för hållbar utveckling ingår som en del i regionens ordinarie styrning och ledning. Hållbarhetsprogrammet ska genomsyra alla verksamheter. För varje övergripande mål finns därför ett antal inriktningsmål som omsätts i handlingsplaner och lokala aktiviteter i verksamheterna. Det som utförs inom ordinarie verksamhet ska genomsyras av relevanta mål och delmål i hållbarhets­programmet och följas upp med ett antal indikatorer. Indikatorerna är utformade så att organisationen själv har rådighet över utfallet.

Uppföljning av hållbarhetsprogrammet sker i enlighet med ordinarie över­gripande planerings- och uppföljningsprocess. Hållbarhetsprogrammet följs även upp i fördjupad form genom en särskild hållbarhetsrapportering som ingår i regionens årsredovisning och i regionstyrelsens verksamhetsberättelse. Redovisningen fokuserar på den miljömässiga och den sociala dimensionen av hållbar utveckling och de inriktningsmål som identifieras i hållbarhets­programmet.

Hållbarhetsprogrammet genomförs med hjälp av olika stöd till verksamheterna. Dels genom ett miljöledningssystem och dels genom ett nyligen framtaget screeningverktyg för social hållbarhet. Miljöarbetet är sedan flera år etablerat i Region Sörmland. Det finns en vana att följa upp miljöarbetet och att arbeta med miljöledning i verksamheterna. När det gäller den sociala hållbarheten har regionen introducerat ett screeningverktyg som syftar till att mäta den sociala hållbarheten enligt målen i Hållbarhetsprogrammet.

Hållbar utveckling, enligt Agenda 2030, utgör även en grundplåt för den regionala utvecklingsstrategin (RUS) för Sörmland, Sörmlandsstrategin. En utgångspunkt för strategin är att den regionala nivån har en viktig roll att spela genom att samordna en oftast starkt sektoriserad politik. Region Sörmland har därför utarbetat en modell för hållbar regional utveckling i ett försök att över­skådligt belysa sambanden mellan regionens utvecklingsförutsättningar.

Regionen har också tagit initiativ till samverkan med kommunerna i länet i ”Glokala Sörmland”. Genom kunskaps- och erfarenhetsutbyte ska Glokala Sörmland bidra till att stärka genomförandet av Agenda 2030. På sikt är för­hoppningen att Glokala Sörmland ska utvecklas till ett ”peer to peer” nätverk där alla tar gemensamt ansvar och innehållet formas utifrån de behov som finns.

Fokus på det som går att påverka

Det stöd som finns från den politiska ledningen och förvaltningsledningen har varit avgörande för att lyfta upp hållbarhetsfrågorna på agendan. Det skapar förutsättningar för att använda en kombination av såväl hårda som mjuka styrmedel i genomförandet av hållbarhetsprogrammet. Det kan handla om att skriva in hållbarhet som krav i ägardirektiven men även att lyfta hållbarhets­frågorna i den interna kommunikationen. Flera utbildningar för förtroendevalda och tjänstepersoner har genomförts. En utmaning är att mer systematiskt redo­visa resultatet av hållbarhetsarbetet för den politiska ledningen och tjänste­mannaledningen.

En framgångsfaktor i genomförandet av hållbarhetsprogrammet är att programmet handlar om frågor som regionen har rådighet över och kan påverka. Det bidrar till att tydliggöra och konkretisera den roll som olika verksamheter spelar i genomförandet. Även om det fortfarande kvarstår utmaningar med att nå ut med hållbarhetsarbetet till alla verksamheter, finns också flera exempel på verksamheter som lyft in hållbarhetsarbetet som en integrerad del i sin ordinarie styrning.

Verksamhetsområdet Regionservice har integrerat hållbarhetsprogrammet i sin ledning och styrning som ett av tre genomsyrande perspektiv. Exempelvis arbetar enheten Måltider tydligt med handlingsplaner där aktiviteterna utgår från hållbarhetsprogrammet. Ett annat verksamhetsområde är folktandvården som genomfört en screening av social hållbarhet. Folktandvårdens vana att analysera och hantera social hållbarhet ur olika perspektiv gjorde att screeningen kunde genomföras i alla delar. Screeningen planeras under år 2020 även genomföras inom flera andra verksamhetsområden i Region Sörmland (primärvård, kultur).

Malmö stad har höga ambitioner

Malmö stad var den första kommunen i Sverige som undertecknade ”A declaration of Cities Commitment to the 2030 Sustainable Development Agenda”. Det innebär att staden senast år 2020 ska ha utvecklat en integrerad holistisk utvecklingsstrategi för att uppnå de Globala målen till år 2030, i form av en lokal Agenda 2030. I Malmö stad har detta förverkligats genom att Agenda 2030 har arbetats in i målstrukturen som är en del av budget- och uppföljningsprocessen. Kommunfullmäktigemålen har kopplats till de Globala mål som de bidrar till både direkt och indirekt. För att följa upp framstegen i Agenda 2030-arbetet på samhällsnivå har Malmö stad tagit fram en särskild rapport strukturerad utifrån de Globala målen. Dessutom har en särskild strategi som omfattar olika utvecklingsprocesser för att öka stadens förmåga att omsätta agendan i det lokala utvecklingsarbetet tagits fram.

Budgeten styr mot Agenda 2030

Budgeten för 2020 anger att det Malmö gör påverkar världen, precis som händelser i världen påverkar Malmö. Agenda 2030 skapar därför en gemensam riktning för Malmös väg framåt. Analyser av Malmös utveckling utifrån de 17 Globala målen är en viktig utgångspunkt för att definiera kommun­fullmäktige­mål för mandatperioden. Budgetens 13 kommunfullmäktigemål beskrivs utifrån hur de indirekt och direkt bidrar till de Globala målen samt ett antal områden där nämnder och bolag behöver kraftsamla för att åstadkomma en tydlig för­flyttning. De riktas till de nämnder och bolag som främst bedöms kunna bidra till måluppfyllelse. Tvärsektoriella frågor är integrerade i upp­följningen inom samtliga målområden.

Det är generellt sett en utmaning att mäta effekter av arbetet med hållbar utveckling. Inte minst de direkta effekterna av ett systematiskt arbete för Agenda 2030 på utfall inom exempelvis hälsa, miljö och ekonomi. Som underlag för Malmö stads budget- och uppföljningsprocess har en särskild rapport, ”Hållbarhetsrapport 2019”, tagits fram. Den är strukturerad utifrån de 17 Globala målen, vilket bidrar till att säkerställa att det finns ett helhetsfokus i analysen av utvecklingen. Rapporten beskriver hur hållbar utveckling ser ut på samhällsnivå i Malmö, inte enbart i Malmö stads organisation.

Hållbarhetsrapporten ska fungera som ett av flera underlag för att ta fram kommunfullmäktiges mål för kommande budget. Rapporten synliggör även områden där det behövs partnerskap mellan olika samhällsaktörer. Den första rapporten från 2019 visar tydligt att stadens utmaningar är komplexa och inte kan lösas av någon enskild aktör. Därför krävs det satsningar på utökad sam­verkan både inom Malmö stads organisation och med alla samhällsaktörer i staden. Rapporten visar också på potentiella målkonflikter inom de olika dimensionerna av hållbar utveckling, liksom hur olika hållbarhetsområden kan ha en positivt förstärkande effekt på varandra. Hållbarhetsrapporten utvecklas löpande för att visa om utvecklingen går åt rätt eller fel håll och vilka områden som är angelägna att ta itu med i det fortsatta arbetet.

Det är en utmaning att involvera alla förvaltningar och bolag i arbetet. Ett viktigt stöd är att Malmö stad sedan några år arbetar utifrån en särskild strategi för genomförandet av Agenda 2030. Strategin innefattar utvecklingsprocesser som handlar om att agendan ska in i ordinarie styr- och ledningssystem, verk­samhetsutveckling, kommunikation och delaktighet, kunskap och innovativa partnerskap.

Det är i dagsläget svårt att utvärdera resultatet av strategin. Det finns utsedda kontaktpersoner i förvaltningarna, och genom att Agenda 2030 är integrerad i målstyrningen är förhoppningen att förvaltningar och bolag på ett naturligare sätt ska komma med i det löpande arbetet. En majoritet av förvaltningarna har i dagsläget gjort kartläggningar av hur de egna verksamheterna bidrar till Agenda 2030. Översiktsplanen och ett antal områdesbaserade stadsutvecklingsprojekt har Agenda 2030 som ledstjärna och det nya miljöprogrammet som tas fram tar tydlig utgångspunkt i den ekologiska dimensionen av Agenda 2030.

För att integrera agendan i ordinarie styrning och ledning och på verksamhets­nivå är kunskap och kommunikation viktig eftersom det bidrar till ökad med­vetenhet, stolthet, engagemang och motivation att arbeta med Agenda 2030. Ett av huvudbudskapen i den kommunikationsstrategi som tagits fram för genom­förandet är därför ”Vi agerar lokalt och bidrar globalt”.

Malmö stad tar både initiativ till och medverkar i olika former av partnerskap genom att ingå i kunskapsallianser med olika samhällsaktörer som syftar till att bidra till att uppnå Agenda 2030 och de Globala målen. Ett exempel är Forward Malmö, en sektorsövergripande samverkansarena och en rörelse som ska bygga kapacitet, kunskap och lärande för förändring mot ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart Malmö.

Ledarskap och dialog

Malmö stad har sedan 2015 tagit flera steg i riktning mot att integrera agendan i ordinarie styrning och ledning. Det politiska ledarskapet har varit centralt. Det har också funnits en dialog mellan förtroendevalda och tjänstepersoner kring de olika stegen för att de politiska ambitionerna ska kunna förverkligas i konkret handling. På så sätt har det i organisationen skapats förutsättningar att stödja denna utveckling. Det har funnits en vilja och långsiktig riktning som medfört att Agenda 2030 idag utgör en grund för Malmö stads långsiktiga målstyrning.

Arbetet har dock inte skett över en natt. Malmö stad har sedan flera år varit aktiv inom alla delar av hållbar utveckling. Det har sedan länge funnits processer som syftat till att väva in exempelvis folkhälsa och miljö i ordinarie styrning och ledning. Arbetet med de Globala målen ingår som en direkt följd av implementeringen av de förslag till åtgärder som lämnades från Kommission för ett socialt hållbart Malmö (Malmökommissionen) och som avslutade sitt arbete 2013

Hållbara Mora utgör grunden till den strategiska planen

Hållbara Mora är namnet på strategin för Mora kommuns arbete med Agenda 2030 och de Globala målen. Enligt kommunens strategiska plan (mål & budget) ska planen leva upp till strategi Hållbara Mora samt lägga grunden för mandat­periodens årliga kommunplaner. Hållbara Mora ska fungera som ett stöd för kommunens nämnder, förvaltningar, styrelser och bolag i arbetet med ekono­misk, social och miljömässig hållbarhet. Strategin följs upp i samband med delårsrapport och årsredovisning och aktualiseras vid varje ny mandatperiod. Kommunstyrelsen, nämnder och kommunala bolag ansvarar tillsammans för att strategin verkställs, följs upp och återrapporteras till kommunfullmäktige.

I strategin finns en målbild som benämns ”Stärkt social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet” och som bland annat beskriver att Mora år 2030 ska erbjuda en genuin, aktiv, välkomnande och vacker livsmiljö med goda förut­sättningar att leva, bo och verka genom hela livet. Syftet med strategin är att långsiktigt skapa förutsättningar för att invånarna i Mora ska uppleva god livskvalitet. För att stärka arbetet för hållbar utveckling i Mora har tio utveck­lingsområden identifierats som alla anknyter till de Globala målen och där kommunen i huvudsak har rådighet att agera.

Utvecklingsområdena utgör grunden till Mora kommuns strategiska plan (mål & budget). Det första utvecklingsområdet, Stärk det tvärsektoriella arbetet för Hållbara Mora, beskriver tillvägagångssätt för att utveckla arbetet för en hållbar utveckling och är även övergripande mål för kommunens strategiska plan. Övriga nio utvecklingsområden berör olika aspekter av hållbarhet som exempelvis digitalisering, arbete, företagande, lärande för hållbar utveckling, skola, barn och ungdomar, hälsofrämjande och hållbara miljöer och samhällen, fossilfritt och energieffektivt samhälle samt naturens resurser och dess eko­system.

Genomförande och uppföljning av Hållbara Mora

Strategin följs upp genom en särskild ”Hållbarhetsbarometer” som är kommu­nens verktyg för att följa upp och analysera hållbar utveckling. Barometern ingår som en del i årsredovisningen och utvecklas och uppdateras kontinuerligt. Flera av de nyckeltal som ingår i hållbarhetsbarometern ingår också i uppfölj­ningen av mål- och budgetarbetet i kommunens strategiska plan.

Strategin är ett stöd till det arbete som bedrivs i Mora kommuns nämnder, förvaltningar, styrelser och bolag. Kommunala verksamheter och bolag ska, inom ramen för verksamhetsplanering och regelverk, omsätta hållbarhets­strategin i åtgärder och eventuella handlingsplaner. Hållbara Mora följs upp och samordnas genom en utvecklingsenhet på kommunledningskontoret vars över­gripande uppdrag är att verka för hållbar tillväxt.

En utmaning är att nå ut med Hållbara Mora och att alla förvaltningar integrerar arbetet i sin ordinarie verksamhet. Detta samtidigt som arbetet ska präglas av ett tillitsbaserat förhållningssätt och att ansvaret för hur genomförandet ska ske ligger hos respektive förvaltning. Utvecklingsenheten för därför en dialog med de olika nämndernas presidier för att stödja dem i deras verksamhetsplanering. En viktig grund har dock redan lagts genom det arbete som tidigare har skett i dialog med nämnder, förvaltningar och medarbetare och som lade grunden för Hållbara Mora.

Ett sätt att omsätta Hållbara Mora i praktisk handling är att kommunen fram till 2022 avsätter särskilda medel för att driva på omställningsarbetet. De kommu­nala verksamheterna har genom medlen möjlighet att söka stöd för att genom­föra projekt som ska stärka omställningen till ett hållbart Mora. Ansökningarna innefattar en bredd av idéer och inkommer från de flesta förvaltningarna i kommunen vilket vittnar om att det finns ett stort intresse och engagemang för hållbarhetsarbetet.

Exempel på projekt är serviceförvaltningen som utvecklar ett kontrollsystem för att i sitt förbättringsarbete bland annat minska matsvinn och överproduktion. Ett annat exempel är för- och grundskoleförvaltningen som leasar robotar för att stödja elever med lång och oroande frånvaro genom digitala kommunikations­system för att få elever som är hemma att bli delaktiga i skolan.

Hållbara Mora är inget projekt!

Att nå ut med hållbarhetsfrågorna till invånare och samhällsaktörer i Mora är en utmaning som är helt central för genomförandet. Det faktum att Hållbara Mora ingår i kommunens strategiska plan skapar goda förutsättningar för kommu­nen att i olika sammanhang och på ett naturligt sätt lyfta hållbarhetsfrågorna i de olika forum som finns med exempelvis civilsamhället och näringslivet. Det finns engagemang hos olika samhällsaktörer inom exempelvis hållbar besöks­näring.

Hållbara Mora är integrerat i ordinarie styrning och ledning och är inte ett separat projekt. Det innebär att hållbarhetsfrågorna är prioriterade på högsta politiska nivå, hänger ihop med hur resurser fördelas och på ett naturligt sätt utgör grund för det arbete som sker i olika förvaltningar och tillsammans med olika samhällsaktörer. Prioriteringen av hållbarhetsfrågorna har dock inte uppstått av en slump utan är Mora kommuns svar på de olika hållbarhets­utmaningar som Sverige och världen står inför. Agenda 2030 och de Globala målen har därför varit ett naturligt ramverk för Mora kommun att förhålla sig till.

Agenda 2030 är allra högst på dagordningen

I Robertsfors kommun har det sedan en längre tid funnits en politisk samsyn kring vikten av att kommunen verkar för en hållbar utveckling, inte bara i Robertsfors utan även globalt. Kommunen har sedan snart 15 år bedrivit utbyten med städer i Kenya och Uganda kring olika hållbarhetsfrågor vilket har påverkat kommunens prioriteringar och vägval. Det var därför naturligt för Robertsfors kommun att även knyta Agenda 2030 och de Globala målen till det ordinarie arbetet.

Kommunens arbete bygger på visionen ”Hållbar utveckling för 7500 invånare i Sveriges bästa kommun” och värdegrunden ”den nära kommunen med öppenhet mellan människor, idéer och platser”. Värdegrunden genomsyrar och bär tillsammans med kommunfullmäktiges effektmål och strategier kommunens samlade arbete med att nå visionen. Kommunfullmäktige har i plan & budget för 2020 – 2022 fattat beslut om fyra effektmål som är direkt kopplade till de 17 Globala målen.

Robertsfors kommuns mål är att kommunen erbjuder:

• Hållbar livssituation, är attraktiv att bo i
• God folkhälsa och utbildning, aktiv och i rörelse
• Hållbar samhällsutveckling med ett gott näringslivsklimat
• Samexistens med och respekt för natur och kultur

Målen följs upp genom flera mått per mål. Detta för att ge fullmäktige en bredare bild gällande måluppfyllelse men även en möjlighet att genom val av mått signalera var ett extra fokus på förflyttning av kommunens resultat bör ligga. Måtten berör primärt de områden där kommunen har egen rådighet men det finns även mått för utvecklingen på samhällsnivå i det geografiska området. De mått som används är till största del mått som går att finna i Kolada och har även kompletterats med några mått som är framtagna på lokal nivå.

En viktig del som kan förklara att kommunen lyckats med att integrera Agenda 2030 i sin mål- och budgetprocess är att framtagandet skett genom en omfattan­de beredningsprocess i nära dialog mellan förvaltningsledningen och ledamöter från kommunfullmäktige och kommunstyrelse. Kommunfullmäktigemålen formulerades i denna process utifrån en särskild genomlysning och prioritering av de 169 delmålen i Agenda 2030. Denna skedde genom dialog över parti­gränserna som också bidragit till en politisk samsyn kring de nya kommun­fullmäktigemålen.

Tre strategiområden för genomförandet

För att vägleda kommunen i dess operativa arbete har kommunfullmäktige fattat beslut om tre strategiområden som också knyter an till de 17 Globala målen. Det handlar om Innovation och förnyelse som berör förnyelse, produktivitet, kreativitet och innovation i verksamheten; Medskapande organisation som bland annat berör kommunens roll som god arbetsgivare samt Samhällsdialog och samverkan. I kommunen finns ett gott samverkansklimat mellan kommunen och olika samhällsaktörer. Genom pensionärsråd, ungdomsråd, folkhälsoråd, funktionsrättsråd, föreningsråd, landsbygdsråd och näringslivssamverkan för kommunen en löpande dialog om olika frågor som rör hållbar utveckling.

I kommunens verksamhetsplan lyfts ett antal övergripande åtgärder fram som riktar särskilt fokus på prioriteringar för hur kommunfullmäktigemålen ska uppnås. Utifrån målen i kommunfullmäktige ska kommunstyrelsen sätta speci­fika verksamhetsmål för att fullmäktige ska nå målen. Kommunen har som ambition att använda sig av tillitsbaserade och decentraliserade arbetssätt, vilket ställer krav på såväl chefer som medarbetare i kommunen att identifiera på vilket sätt de egna verksamheterna kan stödja uppfyllandet av målen i kommun­fullmäktige.

Målen i kommunfullmäktige är tydligt formulerade och följs upp med hjälp av mått som också är relevanta för olika verksamheter. Det skapar goda förutsätt­ningar för verksamheterna att sätta egna mål och identifiera vad som behöver göras för att uppnå resultat. En försvårande omständighet i denna process är att verksamheterna styrs av olika lagar, nationella riktlinjer och tidigare framtagna lokala styrdokument som påverkar deras arbete. En annan försvårande om­ständighet är att kommunen har haft relativt hög grad av personalomsättning av nyckelpersoner, däribland chefer och vissa medarbetare.

Fördel med att vara en liten kommun

Kommunen arbetar aktivt med att stödja chefer och medarbetare i sina uppdrag att definiera hur verksamheterna ska bidra till uppfyllandet av målen i kommun­fullmäktige. Det finns ur detta perspektiv fördelar med att vara en liten kommun. Det finns en nära och tät dialog mellan förtroendevalda och tjänste­personer och det är möjligt att samla alla chefer under samma tak och genom­föra förändringar på kort tid. Exempelvis när kommunfullmäktigemål ska tas fram och när dessa mål ska omsättas i praktiken i verksamheterna.

En viktig faktor för hållbarhetsarbetet i Robertsfors är att det har funnits en aktiv politisk ledning och förvaltningsledning som drivit på arbetet med hållbar utveckling. Det har inte bara skapat utrymme och tid för att på politisk nivå bereda frågorna i dialog med varandra, utan även möjliggjort för chefer och medarbetare att avsätta tid för arbetet på verksamhetsnivå.

Hållbara Växjö 2030 styr mot de Globala målen

Växjö kommun har under flera decennier arbetat aktivt för en hållbar utveckling. År 2019 beslutade kommunfullmäktige om att anta hållbarhets­programmet ”Hållbara Växjö 2030” som bygger på Agenda 2030 och är en gemensam färdriktning för ett mer hållbart Växjö till 2030. ”Hållbara Växjö 2030” som togs fram i dialog med medarbetare, invånare och andra samhälls­aktörer pekar ut målbilder och åtgärder för ”att tillsammans kunna skapa en fantastisk plats för alla som lever, bor och verkar i Växjö både nu och i framtiden”. Programmet gäller för hela kommunkoncernen och styr inriktningen på samverkan i kommunen, regionen, nationellt och internationellt. Hållbara Växjö 2030” är utgångspunkten och anger riktningen för kommunkoncernens budget och budgetprocess fram till år 2030.

Arbetet med Hållbara Växjö 2030 genomfördes i tre olika faser; en nuläges­beskrivning, en väsentlighetsanalys och till sist arbetet med målbilder för år 2030. Utgångspunkten har varit Agenda 2030 och Agenda 2030-delegationens analyser. Hållbara Växjö 2030 består av fem målbilder:

1. Klimat- och miljösmart
2. Tryggt och tillitsfullt
3. Rättvist och ansvarstagande
4. Växande och inkluderande
5. Grönt och hälsosamt

Det finns även nio utmaningar identifierade i programmet. Varje utmaning är kopplad till flera målbilder och innefattar exempel på åtgärder som Växjö ska vidta för att möta utmaningen. Tre principer beskrivs i programmet. För det första ska omställningen till ett hållbart samhälle implementeras, utvecklas och följas upp på bästa möjliga sätt genom att vara en integrerad del i befintlig ledningsprocess och styrmodell. För det andra ska alla arbeta med och för samtliga målbilder och utmaningar på olika sätt. För det tredje är Hållbara Växjö 2030 ett gemensamt ansvar för alla som bor, lever och verkar i Växjö kommun.

Genomförande och uppföljning av arbetet

Genomförandet av ”Hållbara Växjö 2030” kräver att Växjö kommun tar ansvar för det kommunen själv har rådighet över, men också det kommunen kan påverka och verka för tillsammans med andra aktörer. I Växjö kommun pågår projekt Vision 2050 där cirka 2000 invånare, organisationer och företag hittills deltagit i dialoger om Växjö kommuns framtid. Visionsarbetet handlar om att ta reda på vad som utmärker Växjö kommun, ett gott samhälle år 2050 och vägen fram till detta.

För att genomföra och följa upp ”Hållbara Växjö 2030” har kommunstyrelsen inrättat ett hållbarhetsutskott som är beredande till kommunstyrelsen när det gäller strategiska hållbarhetsfrågor. Det finns en hållbarhetsenhet som har uppdraget att följa upp, stödja, driva på och utveckla för en hållbar utveckling i Växjö kommun. Enheten bidrar till att skapa en helhet kring miljö, social och ekonomisk hållbarhet genom att höja kunskapen och basnivån i hela kommun­koncernen och tillhandahålla stödjande strukturer och kunskap för att andra ska ha möjlighet att lyckas.

”Hållbara Växjö 2030” ska vara utgångspunkten och en riktning för kommun­koncernens budget och budgetprocess fram till år 2030. Utifrån ”Hållbara Växjö 2030” ska en inventering av behov i respektive verksamhet genomföras och tas med i det årliga budgetarbetet. Målbilder, mål och indikatorer ska hållbarhets­säkra uppföljningen av budgeten både på kort och lång sikt och beskriva om Växjö rör sig i riktning mot målbilderna. ”Hållbara Växjö 2030” är ett lång­siktigt och övergripande styrdokument där målbilder konkretiseras genom kommunfullmäktiges budget, men också i andra styrande dokument inom specifika områden.

Uppföljningen av programmet utgör en integrerad del av styr- och lednings­processen. Fördjupade trendanalyser bör enligt programmet göras vid tre tillfällen fram till 2030. Analyserna ska göras med hjälp av nyckeltal kopplade till de fem målbilderna som tillsammans ska visa om utvecklingen rör sig i riktning mot ett hållbart samhälle. Ett arbete pågår med att identifiera lämpliga nyckeltal som ska kopplas till målbilderna. I arbetet sker en avvägning mellan å ena sidan ett stort antal nyckeltal som behöver vara med för att följa upp på ett bra sätt och å andra sidan ett fåtal indikatorer per målbild för att skapa begrip­liga och goda beslutsunderlag för förtroendevalda och andra relevanta intressenter.

Politisk vilja och samsyn

Det har sedan länge funnits en politisk samsyn kring att hållbar utveckling och globalt samarbete är centrala frågor för Växjö kommun. Den politiska ledningen har varit tydlig med sina ambitioner och aktivt verkat för att integrera Agenda 2030 i den ordinarie styrningen och ledningen. Det faktum att hållbarhetsarbetet också har visat på resultat, exempelvis genom sänkningar av fossila utsläpp i Växjö, har varit viktigt för att visa att det går att ställa om samhället på den lokala nivån. För det fortsatta arbetet är det viktigt att skapa ett engagemang hos ännu fler personer inom kommunen och bland samhällsaktörerna för att på olika sätt vara bärare av Hållbara Växjö 2030 i sina respektive sammanhang.

Det kvarstår en del utmaningar i Växjö kommun när det gäller att integrera frågorna i verksamheterna och nå ut bland samhällsaktörerna. Tack vare den politiska viljan och uthålligheten i organisationen har dock kommunen kommit en bra bit på väg. Det finns stödstrukturer som underlättar implemente­ring på verksamhetsnivå. Det har även genomförts kunskapshöjande åtgärder och olika kommunikationsaktiviteter som bidragit till ett gott genomslag. Det finns inom organisationen en anda av samverkan och entreprenörskap som bidrar till ett stort engagemang för Agenda 2030.