Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld kan få allvarliga konsekvenser för den utsattas hälsa på kort och lång sikt. Samtidigt berättar få om sin utsatthet. Många söker vård för symptom och ohälsa som de själva inte kopplar till våldet. Det är också vanligt att utsatta söker vård flera gånger utan att riktigt få rätt hjälp.

Att identifiera våldsutsatthet är därför viktigt. Det handlar om att kunna erbjuda rätt vård och behandling, och att nyttja vårdens resurser effektivt. Hälso- och sjukvården och tandvården har en mycket viktig roll. Inga andra samhällsaktörer träffar så stora delar av befolkningen. Därför har hälso- och sjukvården och tandvården en unik möjlighet att upptäcka och stödja våldsutsatta på ett tidigt stadium.

På många håll i landet arbetar verksamheter metodiskt med att ställa frågor om våld i patientmötet, medan andra inte har kommit lika långt. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har kartlagt samtliga regioners arbete på området. Syftet är att stärka lärandet mellan regioner och stödja ledningar att långsiktigt utveckla vården för våldsutsatta.

Sex utmaningar för hälso- och sjukvården

SKR:s kartläggning tyder på att de flesta våldsutsatta inte söker akut vård på grund av kroppskador utan för andra mer icke-akuta besvär som sömnsvårigheter, nedstämdhet eller smärtor i mage, rygg eller huvud. Erfarenheter av våld är så vanligt att dessa patienter finns i alla vårdens verksamheter – från primärvård och mödravård till rehabilitering, tandvård och psykiatri.

SKR:s kartläggning har identifierat sex faktorer som innebär utmaningar i personalens möte med våldsutsatta och för regionernas arbete på strategisk nivå.

1. Patientens behov är ofta dolda. Eftersom patienter sällan berättar om sin utsatthet är det avgörande att vården kan ställa rätt frågor. Även om en del regioner har riktlinjer för att rutinmässigt ställa frågor om våld, har dessa har i regel inte implementerats fullt ut.
2. Det kan vara svårt att prioritera samtal om våld. Tidsbrist kan göra det svårt att ställa frågor om våld i patientmötet. Behovet av att ställa frågor i enrum innebär även utmaningar vid digitala vårdmöten eller när det behövs tolkhjälp.
3. Ansvarsfördelningen är ofta otydlig. Våldsutsatthet är inte en sjukdom, vilket kan göra det svårt att avgöra vilken verksamhet eller huvudman som ansvarar för stöd och behandling. Utmaningen är särskilt stor i verksamheter som inte använder rutiner för hänvisning.
4. Att hitta rätt behandling kan vara en utmaning. Våld kan ge upphov till en rad olika behov hos den som utsätts. Kuratorer inom primärvården kan ibland uppleva att de saknar rätt kunskap, behandling i specialistpsykiatrin anpassas inte alltid utifrån våldsutsattheten och tillgången till traumabehandling är begränsad.
5. Våld gör det svårt att dokumentera på säkert sätt. För att dokumentationen ska vara säker krävs att den skyddas från åtkomst via 1177. För att kunna följa upp krävs också att både frågor och svar registreras. Få regioner har hittat ett ändamålsenligt sätt att dokumentera säkert och flera påpekar att de arbetar med att lösa samma problem.
6. Att alla verksamheter berörs gör det svårt att uppnå systematik. Att införa arbetssätt för att upptäcka och omhänderta våldsutsatta är inte nödvändigtvis svårt i en enskild verksamhet, men kan vara en utmaning i en hel region som rymmer många olika typer av verksamheter.

Så kan arbetet stärkas

tt förbättra vården för våldsutsatta kräver regionövergripande beslut, tydligt ledarskap och systematiskt arbete på alla nivåer i hälso- och sjukvårdssystemet. SKR har tagit fram konkreta förslag på hur du som är verksam i ledningen för hälso- och sjukvården kan bidra.

Som förtroendevald kan du

• ta initiativ och besluta om en långsiktig regionövergripande strategi för hur hälso- och sjukvården ska upptäcka och ge effektiv vård, stöd och behandling till våldsutsatta och deras barn
• verka för att strategin utgår från ordinarie verksamhet och möjliggör samverkan med andra aktörer
• möjliggöra långsiktig finansiering så att strategin kan implementeras på ett systematiskt sätt
• planera för och efterfråga uppföljning av strategin.

Som förvaltningsledning eller utvecklingsfunktion kan du

• skapa förutsättningar för verksamheterna att upptäcka och stödja våldsutsatta utifrån sitt kärnuppdrag. Vilken baskunskap behövs, och finns till exempel möjlighet till breddutbildning och utbildning för chefer?
• skapa förutsättningar för utveckling och implementering av lokala rutiner, tydliggöra ansvarsfördelning och möjliggöra samverkan inom regionen och med andra huvudmän
• möjliggöra kontinuitet i utvecklingsarbetet, ge utvecklingsuppdrag en tydlig hemvist och föra löpande dialog om gemensamma utmaningar
• efterfråga och underlätta uppföljning.

Som enhets- eller verksamhetschef kan du

• utveckla din egen kompetens om våld så att du kan ge medarbetare stöd
• säkerställa att medarbetarna har rätt nivå på sin kunskap om våld
• tydliggöra hur frågor om våld ska integreras i arbetet, ta fram och integrera rutiner och verktyg, prioritera korrekt och säker dokumentation
• tydliggör hänvisning och samordning inom vården och med andra aktörer, skapa förutsättningar för medarbetare att få träffa socialtjänsten
• skapa forum för kontinuerlig dialog och förbättringsarbete.