Anläggningsrapporten 2019 - idrott och fritidTill toppen

Anläggningsrapporten 2019 - idrott och fritid


Sammanfattning och om undersökningen

Rapportens upplägg

Anläggningsrapporten består av tre delar. Två av delarna finns i denna webbpublikation. Den tredje utgörs av anläggningsstatistik tillgänglig för egna analyser i databasen Kolada[1].

Den första delen utgörs av redovisning av statistik från anläggningsenkäten om idrotts- och fritidsanläggningar. Den behandlar framförallt standardiserade idrottsanläggningar som företrädesvis används av föreningsidrotten. Behoven av idrottsanläggningar formuleras ofta i en dialog kring just föreningsidrottens behov.

Den andra delen utgår från att SKR ser behov av nytänkande, innovation och kunskapsutveckling samt ett statligt engagemang inom anläggningsområdet för att främja en anläggningsutveckling som bidrar till att nå bredare grupper i enlighet med lokala politiska mål. Därför publiceras en text kring hur detta går till i Danmark. Texten ger ett perspektiv på hur idrotts- och kulturanläggningar kan utvecklas genom att utgå från målsättningar och anläggningsbehov som inte utgår från den standardiserade tävlingsidrotten behov utan till exempel från streetkulturen. Texten behandlar ett koncept för idrotts-, fritids- och kulturanläggningar s.k. Streetmekka i Danmark, och hur aktiviteterna där bidragit till ny organisering för idrott- och kultur samt hur denna utveckling stöds av en statligt finansierad utvecklingsfond.

Den tredje delen av anläggningsrapporten utgörs av statistik som är tillgänglig för egna analyser i databasen Kolada[2]. Med hjälp av Kolada kan resultaten användas i jämförelser med andra kommuner, mellan kommuntyper och i förhållande till nationell nivå. Anläggningsutvecklingen kan där följas över tid. Vidare kan anläggningsresultaten sättas i relation till en stor mångfald av andra statistiska nyckeltal, bland annat sådana som berör idrott, fritid och kultur. En god ingång till Kolada är att använda verktyget ”jämföraren” för att sedan gå vidare med egna analyser i ”fri sökning” med utgångspunkt i de särskilda nyckeltalssamlingar som finns om idrotts-, kultur- och fritidsanläggningar.

Varför en anläggningsrapport

De kommunala ekonomiska åtagandena relaterat till anläggningar utgör den största delen av det offentliga samhällets kostnader vad gäller idrott och fritid. Det finns därför en efterfrågan från SKR:s medlemmar efter statistiska nyckeltal inom idrotts- och fritidsområdet.

Driftkostnaderna i kommunerna för idrotts- och fritidsanläggningar uppgår till över 12 miljarder kronor årligen, vilket är cirka sex gånger mer än det kommunala stödet till föreningarna och också cirka sex gånger större än det samlade statliga idrottsanslaget till idrottsrörelsen[3].

Det finns inte någon myndighet som sammanställer statistik kring idrotts- och fritidsanläggningar. Eftersom det finns stor efterfrågan bland SKR:s medlemmar efter sådan statistik tillhandahåller förbundet sådan. Den kan användas till stöd för interna planeringsprocesser, dels via de resultat som finns i Anläggningsrapporten och dels via databasen Kolada.

I rapporten presenteras främst statistik om de anläggningstyper som hyser större delen av föreningsdrivna aktiviteter för barn och unga. Däremot mindre statistik om anläggningar för idrottande och fysiska aktiviteter utanför idrottsföreningar, för barn och unga, och för vuxnas och äldres idrottande och fysiska aktiviteter.

Huvudresultat och diskussion

Anläggningsrapporten speglar kommunernas stora engagemang för att tillhandahålla en infrastruktur för idrott och fritid.

Idrotts- och fritidsanläggningar utgör ofta nödvändiga förutsättningar för möjligheterna att utöva idrott. Aktuella vetenskapliga undersökningar[4] visar att anläggningstillgången har stor betydelse för hur många som deltar i idrott. Samtidigt vet vi också att huvuddelen av träning och idrottande för de flesta åldersgrupperna inte utövas på traditionella idrottsanläggningar utan till exempel på parkvägar, motionsslingor, gym, på häst utomhus och yogastudios[5].

Det finns en stor mångfald kring hur och var människor tränar och tävlar.

Tillgången till anläggningar handlar inte enbart om antalet anläggningar. Efterfrågan på anläggningar måste sättas i relation till träningsintensitet och antal tävlingstillfällen hos de som nyttjar dem. Lika viktigt är att bokade anläggningar verkligen används. Studier[6] i Danmark pekar på att fullbokade anläggningar används i betydligt mindre utsträckning än avsett i förhållande till deras kapacitet och att det finns stora möjligheter till att nyttja befintliga anläggningar i högre utsträckning. Dessa resultat visar att man inte bara behöver se till hur många anläggningar som finns utan lika viktigt är hur de nyttjas.

Vi kan konstatera att idrotts- och fritidsanläggningarna inte blir färre. Resultaten i anläggningsrapporten indikerar att det totala studerade beståndet är stabilt samt att vissa anläggningstyper ser ut att öka i antal. Detta gäller framförallt de anläggningar där vi hittar de största andelarna av barn och unga som är aktiva inom föreningsidrott, det vill säga sporthallar och vissa typer av fotbollsplaner. Vidare har den tidigare långvariga nedgången i antal fritidsgårdar förbytts i en svag uppgång.

Vi ser en utveckling där de kvalitativa förutsättningarna för idrotternas utförande blir bättre parallellt med minskande andelar barn och unga i föreningsidrotten[7]. På idrottsområdet finns inga tecken på att den process som rör sig mot att anläggningarna tenderar att bli allt mer avancerade har avstannat. Fotboll spelas i allt mindre utsträckning på grus, naturgräsplanerna minskar i antal och allt fler konstgräsplaner byggs. Månskensishockeyn spelad utomhus är numera ett minne blott. För konståkning och ishockey finns ett mycket litet antal utomhusanläggningar och bandysporten har delvis etablerats som en inomhussport samt att det numera finns ett stort antal fotbollshallar.

Intressanta frågor att undersöka vidare är på vilka anläggningar som olika idrottsaktiviteter utövas, vilka grupper som söker sig till vilka anläggningar, eller vilka människor som aldrig hittar fram till dem. Här är det väsentligt att sätta anläggningsbestånden i relation till genusaspekter i förhållande till nyttjandet av anläggningar. Detta kan vara väsentliga aspekter i den strategiska planeringen kring anläggningsutvecklingen och beståndet. Man kan också ställa den i relation till minskande andelar av barn och unga som deltar i föreningsidrotten, svårigheter att nå prioriterade grupper, ökade kommunala kostnader[8] för anläggningar samt en pågående debatt om anläggningarnas miljöpåverkan, där aktuella frågor är t.ex. energiåtgång, mikroplastspridning från rid- och fotbollsanläggningar. Att sträva efter att nå prioriterade grupper, att aktualisera miljöfrågor och att beakta kostnader gör att anläggningsfrågor också i stor utsträckning kan sättas i relation till social, ekonomiskt och miljömässig hållbarhet.

Anläggningsbestånd utgör stabila och långsiktiga infrastrukturella förutsättningar för idrottsaktiviteter. Resultaten indikerar samtidigt att förändringar kan ske relativt snabbt, där grusplaner inte längre används av fotbollsföreningar i många kommuner, samtidigt som anläggningar för nya sporter såsom parkour, klättring, paddel och cricket etableras.

Byggande av större evenemangsarenor kan ställas i relation till jämställdhet och till förväntade ekonomiska[9] effekter av satsningar på anläggningar för elitklubbar. Den tidigare arenaboomen med byggandet av stora evenemangsarenor ser ut att ha avtagit. Specialförbund och föreningar har bedrivit ett långsiktigt arbete för att förbättra förut-sättningarna för deras medlemmar att erbjuda attraktiva publikevenemang. Det kan konstateras att detta är en infrastruktur som i huvudsak hittills svarat mot herridrottens och elitidrottens behov. Arenorna utgör i stor utsträckning ekonomiska satsningar på just herridrott. Rörande ishockeyarenor och multifunktionella arenor kan ingen av dessa bedömas att i huvudsak vara avsedda för damishockey även om några av dessa även nyttjas av damelitlag. Inom damfotboll finns ett antal evenemangsarenor som främst nyttjas av damelitfotboll. De positiva lokala ekonomiska effekterna av förekomsten av elitlag i den egna kommunen har i forskningen[10] kommit att nyanseras.

Årets anläggningsrapport har sökt att statistiskt belysa förutsättningarna för idrottande utanför reguljära anläggningar för standardiserad tävlingsidrott. Vi vet att idrott och träning utanför traditionella anläggningar och utanför den organiserade idrotten för de flesta åldersgrupper utgör de vanligaste sammanhangen. Sådana undersökningar har metodologiska utmaningar och en sådan anläggningstyp har undersökts. Motionsspår med elljus har visat sig vara en av de mest förekommande idrottsanläggningarna överhuvudtaget. Förekomsten av motionsspår utan elljus eller andra vandrings och motionsleder kan förmodas vara än mer förekommande.

Om undersökningarna

Anläggningsrapporten bygger på en enkät om idrotts- och fritidsanläggningar som skickats ut till kommunerna under 2019.

Sveriges Kommuner och Regioner, tidigare Sveriges Kommuner och Landsting samt Svenska Kommunförbundet har sedan 1983 återkommande samlat in uppgifter om idrotts- och fritidsanläggningar. Dessa har genomförts 1983, 1987, 1990, 1993, 1997, 2000, 2010, 2014 och nu senast 2019.

Både enkäten och de publicerade sammanställningarna har till sina former varierat över tid, svarsfrekvensen om 88 procent är fortsatt hög. Även vilka anläggningar som undersökts har varierat. Möjligheter finns till vissa jämförelser över tid. Det finns dock tre skäl till att jämförelser mellan åren ska göras med försiktighet. Det första är att frågorna varit något olika utformade mellan åren. Det andra är att definitionerna av anläggningarna har förändrats. Det tredje är att ändrade ägar- och driftförhållanden bidrar till att kommunerna svarar olika rörande vilka anläggningar man sätter i relation till kommunal idrott och fritid.

Avgörande för hur många anläggningar som redovisas i enkätresultaten är vilka kommuner som svarat. Generellt har fler större kommuner besvarat enkäterna denna gång i förhållande till tidigare år. Eftersom befolkningsmässigt större kommuner har fler anläggningar har detta en påverkan på möjligheterna till jämförelser av de undersökta anläggningsbestånden.

Undersökningarna har inte gjorts på de totala bestånden av anläggningar, utan fokuserar på de viktigaste anläggningstyperna och de bestånd som kommunerna kan ge svar om. De anläggningstyper som valts ut till enkäten är de som har en tydlig relation till kommunerna via ägarskap, eller att det bedrivs verksamhet där som har en tydlig relation till kommunen. Vidare ska det vara anläggningar som går att definiera på ett sådant sätt att kommunerna svarar likartat. etta gör att viktiga anläggningstyper såsom t.ex. skidspår, spontanidrottsytor, utomhus- och inomhusgym, faciliteter för aktiviteter på öppet vatten och friluftsgårdar eller den stora mångfalden av miljöer där aktiviteter med hästar och andra djur bedrivs inte är undersökta.

Urvalet av idrottsanläggningar svarar mot en mycket stor andel av de aktiviteter som bedrivs av idrottsföreningar för barn och unga. På idrottsområdet finns uppgifter kring huvuddelen av bestånden för de idrotter där nästan 80 procent av alla aktiviteter som är LOK-stödsgrundade år 2018. De tio förbund med flest bidragsgrundande LOK-stödsaktiviteter huserar cirka 80 procent av alla dessa aktiviteter[11]. Av dessa tio förbunds huvudverksamhet er belyser SKR:s enkät inte tennis. SKR:s urval av anläggningar kan därmed konstateras ge en relativ god bild av bestånden av anläggningar för barn och ungdomsidrott som bedrivs i idrottsföreningar, det vill säga de grupper som oftast är särskilt prioriterade i lokal idrottspolitik. Däremot ger inte undersökningarna en lika god bild av föreningsidrottande för vuxna. Undersökningar av aktiva medlemmar[12] inom olika förbund ger för handen att t.ex. golf, motorcykel och snöskoter finns med på listan över de tio förbund med flest aktiva medlemmar. Idrottande, tränande och fysiska aktiviteter för vuxna bedrivs dock allra mest utanför den organiserade idrotten på egen hand, utomhus, på gym, hemma eller andra träningsplatser. SKR:s resultat behandlar inte anläggningar och miljöer för denna stora och viktiga del av infrastrukturen för idrott och träning.

Anläggningar idrott och fritid

Översikt av anläggningsbestånd samt ägande- och driftformer

Resultaten från SKR:s anläggningsenkät indikerar att det totala antalet anläggningar för idrott och fritid ökat de senaste två decennierna. Det är i sammanhanget viktigt att betona att anläggningsenkäten inte utgör en totalundersökning av alla typer av anläggningar, att jämförelser mellan de olika undersökningstillfällena ska göras med försiktighet samt att flera anläggningstyper inte undersökts. Vidare har inte anläggningsutvecklingen satts i relation till respektive kommuns befolkningsutveckling.

Rörande vissa anläggningstyper har de blivit fler, andra har blivit färre. Huvudresultatet från anläggningsrapporten 2014 bekräftas även 2019. Bestånden av undersökta anläggningar har blivit mer avancerade. Exempel på detta är tillkomsten av fler konstfrusna bandyplaner och att konståkning och ishockey numera är inomhussporter, den stora ökningen av antalet konstgräsplaner samt att grusplanerna för fotboll i många kommuner spelat ut sin roll för fotbollsföreningarna. Det har också byggts fler badanläggningar där det även finns äventyrsbad. Vad gäller konstgräsplaner syns en fortsatt utveckling under de senaste åren, men i en något långsammare takt än tidigare. Arenaboomen ser ut att vara över, men antalet större evenemangsarenor fortsätter att öka. Minskningen av antalet fritidsgårdar har upphört och resultaten indikerar till och med en viss ökning.

Kommunerna är fortsatt huvudaktörer avseende ägande och drift. Andelen privata aktörer är liten både avseende drift och ägande av idrottsanläggningar, men det finns en påtaglig variation mellan olika anläggningstyper. Ridsporten utmärker sig genom att föreningar och privata aktörer är betydligt mer involverade i ägande och drift av anläggningarna i förhållande till andra anläggningstyper. Andelen föreningsägda och föreningsdrivna anläggningar är också stort avseende 11-spelsplaner med naturgräs.

Resultaten från undersökningen är entydiga. Det är kommunerna som tar det största ansvaret för ägande och drift av de undersökta bestånden av idrotts- och fritidsanläggningar. Oavsett ägande och driftform är kommunerna starkt involverade i finansieringen av idrottsanläggningar. Resultaten berör inte hur kommunerna subventionerar drift eller bidrar till finansieringslösningar av anläggningar som inte är kommunala. Från andra sammanhang vet vi dock att kommunerna bidrar med stöd till anläggningar som ägs och drivs av andra aktörer. Framförallt gäller det anläggningar som i stor utsträckning är avsedda för barn och ungdomsverksamhet och som bedrivs i föreningar. Det är i sammanhanget återigen värt att betona att bestånd av anläggningar drivna av privata aktörer inte är undersökta, framförallt sådana där det bedrivs verksamhet för vuxna. Exempel på sådana är gym, yogalokaler eller andra träningslokaler.

Om idrotts och fritidsanläggningsenkäten

Idrotts- och fritidsanläggningsenkäten skickades under 2019 ut till samtliga kommuner och i förekommande fall till relevanta stadsdelsförvaltningar, det vill säga 290 kommuner samt 24 stadsdelsförvaltningar. De senare har endast svarat på de anläggningsfrågor som ligger inom respektive stadsdelsförvaltnings ansvarsområde.

Enkäten skiljer sig till viss del från tidigare enkäter, de största förändringarna är att elljusspår och sjuspelsplaner för fotboll nu undersöks. Dessa två anläggningstyper är mycket förekommande i förhållande till övriga bestånd. Förutom att undersöka antalet anläggningar uppdelade på ägande- och driftformerundersöks också huruvida ett urval av ytterligare anläggningar finns i kommunerna. Samtliga resultat från enkäten[13] redovisas inte i denna publikation. Enkätfrågorna i sin helhet finns i bilagan högst upp på denna sida. För definitioner av anläggningarna se sista delen i detta kapitel.

Den totala svarsfrekvensen för kommunerna är 88 procent. Enkäterna skickades även ut till ett antal stadsdelsförvaltningar. För samtliga respondenter är svarsfrekvensen 81 procent. Svarsfrekvensen är 2 procent högre än vid undersökningen 2014. Den högre svarsfrekvensen samt att en större andel större kommuner bland respondenterna kan bidra till att fler anläggningar är rapporterade vid undersökningen 2019 än vid undersökningen 2014.

Frågorna i enkäten avser med ett undantag ägandet av anläggningen och fastighetsdriften av densamma. Statistiken avser därför inte driften av verksamheten.

De uppgifter som redovisats avseende ägande har även använts för att beskriva antalet anläggningar. Uppgifterna rörande drift har av respondenterna upplevts som svårare att besvara, varför bortfallet på dessa frågor är något större än frågorna relaterat till ägande. En anläggning kan också ha olika utförare av drift.

Vilka anläggningar finns i kommunerna

Övergripande kan konstateras att vissa anläggningstyper i praktiken finns i nästan alla kommuner. Detta gäller till exempel idrottshallar, ridhallar, fritidsgårdar, motionsspår och fotbollsplaner med naturgräs eller konstgräs och tennisbanor utomhus. Vi vet också att en mycket stor andel av alla aktiviteter inom barn och ungdomsidrotten bedrivs vid anläggningarna såsom idrottshallar, fotbollsplaner och ridhallar. Rörande de anläggningstyper som finns i mindre andelar av kommunerna står aktiviteterna på dessa för en relativt liten andel av barn och ungdomars föreningsdrivna idrottsaktiviteter.

Spontanaktivitetsanläggningar som mountainbike-leder, cykelparker eller utomhusbasketanläggningar finns avseende anläggningstyp i något mer än 50 procent av kommunerna. Utegym däremot finns numera i 85 procent av kommunerna.

I nästan 40 procent av kommunerna bedrivs inte någon fotbollsverksamhet i föreningsregi på grusplaner. Andra iakttagelser är att idrotter som är relativt nya i Sverige såsom paddel eller cricket har tillgång till anläggningar i 34 respektive 9 procent av kommunerna.

Diagram 1 Vilka anläggningar finns det tillgång till i er kommun

Diagram 1 Vilka anläggningar finns det tillgång till i er kommunFörstora bilden

Källa: SKR

Bad inomhus

I detta avsnitt redovisas hur många inomhusbassänger och äventyrsbad som finns. Vissa anläggningar kan rymma flera bassängtyper samt äventyrsbad.

Utvecklingen fram till 2019

Inomhusbad uppges finnas i 83 procent av kommunerna. Antalet undersökta bassänger inomhus är konstant, en liten ökning av antalet anläggningar där även äventyrsbad finns kan iakttas.

Antal, ägande och drift 2019

I 2019 års undersökning redovisas 59 bad där det finns äventyrsbad, 16 bassänger som är 50 meter eller längre och 261 bassänger som är 25–49 meter. I många kommuner finns även bestånd av mindre bassänger, men dessa är inte med i denna undersökning.

Kommunerna dominerar ägandet av bassänger inomhus, liksom ägandet av anläggningar med äventyrsbad. Nästan nio av tio bassänger ägs av kommuner. Knappt en av tio ägs av privata aktörer. Ideell sektor och ”andra aktörer” äger endast ett fåtal. Detta mönster framkommer i samtliga badtyper.

Kommunerna dominerar även driften av bassänger, totalt driver kommuner ungefär 8 av 10. Privat sektor driver bassängerna i något större utsträckning än de äger dem, 14 procent av det totala antalet drivs av den privata sektorn. Liksom i ägandet spelar ideell sektor och andra aktörer en liten roll i driften. Tio simbassänger mellan 25–49 meter drivs av annan aktör.

Diagram 2 Inomhusbassänger samt äventyrsbad inomhus fördelat på ägandeform och storlek, 2019

Diagram 2 Inomhusbassänger samt äventyrsbad inomhus fördelat på ägandeform och storlek, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 3 Antal inomhusbassänger och äventyrsbad inomhus fördelat på driftform och storlek, 2019

Diagram 3 Antal inomhusbassänger och äventyrsbad inomhus fördelat på driftform och storlek, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Bandy

Utvecklingen fram till 2019

Det totala antalet konstfrusna bandyplaner utomhus fördubblades från undersökningen 1983 till 2006 och var då knappt 70. Numera finns något fler konstfrusna planer. Skillnaden är att ett antal av dessa numera är inomhus.

Antal, ägande och drift 2019

Det totala antalet konstfrusna bandyplaner är 69 år 2019. Av dessa är 58 utomhusbanor och 11 bandyhallar. Kommuner både äger och driver majoriteten av dessa, såväl utomhusbanor som bandyhallar. Drygt 85 procent av bandyplanerna ägs av kommuner. Kommuner äger en något större andel av utomhusbanorna än av bandyhallarna. Två bandyhallar ägs av privata aktörer. Rörande utomhusbanor är ideella aktörer den näst vanligaste ägaren med 5 banor.

Den ideella sektorns större koppling till utomhusbanor märks även i driften, där 10 utomhusbanor men inga bandyhallar drivs av ideella föreningar. ”Andra aktörer” driver 3 utomhusbanor och en bandyhall, medan privata aktörer driver 2 bandyplaner av varje sort. Kommuner är dock den största aktören inom driften, 77 procent av alla bandyplaner i undersökningen drivs av kommuner. Kommunernas andel av driften är liknande oavsett om bandyplanerna är utomhus eller inomhus.

Diagram 4 Antal bandyplaner fördelat på ägandeform. 2019

Diagram 4 Antal bandyplaner fördelat på ägandeform. 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 5 Antal bandyplaner fördelat på driftform. 2019

Diagram 5 Antal bandyplaner fördelat på driftform. 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Fotbollsplaner

Utvecklingen fram till 2019

Den stora minskningen av antalet 11-spelsplaner med naturgräs som kunnat iakttagas från de 3900 planer som fanns 2006 till 2014 års 2300 planer har inte fortsatt. I 2019 års enkät redovisades kring 2500 planer. Antalet 11-spelsplaner med konstgräs har fortsatt att öka. 1990 fanns endast ett fåtal konstgräsplaner, 2014 fanns 546 och i enkäten 2019 redovisades 757 planer. Inga jämförelser avseende 7-spelsplaner kan göras eftersom förekomsten av dessa inte har undersökts tidigare.

Antal, ägande och drift 2019

Fotbollsplaner med naturgräs finns i princip i alla kommuner. Konstgräsplaner finns i 89 procent av alla kommuner. I 63 procent av kommunerna bedrivs det föreningsdriven fotbollsverksamhet på grusplaner.

11-spelsplaner

Antalet fotbollsplaner för elvaspel uppgår i 2019 års undersökning till 3 444, fördelat på2600 naturgräsplaner, 757 konstgräsplaner och 13 hybridgräsplaner.

Kommuner äger en majoritet (58 procent) medan ideell sektor äger 39 procent av det totala antalet fotbollsplaner för elvaspel. Ideella föreningar äger dock en förhållandevis stor andel av naturgräsplanerna (45 procent) jämfört med motsvarande andel av konstgräsplaner (16 procent). Ideell sektor äger även 2 hybridgräsplaner. Motsvarande äger kommuner 52 procent av naturgräsplanerna och 82 procent av konstgräsplanerna. Privat sektor äger någon enstaka procent av planerna.

När det gäller driften av planerna är det dock vanligare att ideell sektor driver naturgräsplaner (44 procent) än att kommuner gör det (36 procent). det. Däremot är det betydligt vanligare att konstgräsplaner drivs av kommuner än av ideell sektor (73 respektive 19 procent).

Det totala antalet elvaspelsplaner med föreningsdrift är nästan lika stort som kommunalt drivna fotbollsplaner (1487 mot 1500 planer). Förhållandevis få fotbollsplaner drivs av privata aktörer, det är t.ex. vanligare att ”andra aktörer” driver natur- och konstgräsplaner än att aktörer från privat sektor gör det.

Diagram 6 Antal 11-spelsplaner fördelat på ägandeform och spelunderlag, 2019

Diagram 6 Antal 11-spelsplaner fördelat på ägandeform och spelunderlag, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 7 Antal 11-spelsplaner fördelat på diftform och spelunderlag, 2019

Diagram 7 Antal 11-spelsplaner fördelat på diftform och spelunderlag, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

7-spelsplaner

I undersökningen anger kommunerna att det finns totalt 1421 7-spels planer. Dessa fördelas på 1162 naturgräsplaner och 259 konstgräsplaner. Undersökningen visar inga hybridgräsplaner för 7-spel.

Kommuner äger merparten, drygt 6 av 10, 7-spelsplanerna. Medan kommuner äger nära 9 av 10 konstgräsplanerna är kommuners ägande av naturgräsplanerna drygt hälften. Den andra stora ägaren av naturgräsplaner för 7-spel är ideell sektor, som äger 43 procent av planerna.

Kommuner och ideell sektor är ungefär lika stora aktörer när det gäller driften av sjuspelsplaner. Men där naturgräsplaner i störst utsträckning drivs av ideell sektor (54 procent av planerna) är det vanligast att kommuner sköter driften av konstgräsplaner (80 procent). Privata och andra aktörer driver sjuspelsplaner i förhållandevis liten utsträckning.

Diagram 8 Antal 7-spelsplaner fördelat på ägandeform och spelunderlag, 2019

Diagram 8 Antal 7-spelsplaner fördelat på ägandeform och spelunderlag, 2019

Källa: SKR

Diagram 9 Antal 7-spelsplaner fördelat på diftform och spelunderlag, 2019

Diagram 9 Antal 7-spelsplaner fördelat på diftform och spelunderlag, 2019

Källa: SKR

Fotbollshallar

År 2014 uppgav Svenska Fotbollförbundet att det fanns totalt 77 fotbollshallar. SKR undersökte inte antalet hallar 2014. I enkäten redovisas 84 hallar, vilket överensstämmer med fotbollförbundets uppgifter.

I SKR:s enkät rörande hallar ställs frågan om fullstora hallar respektive mindre hallar, det vill säga de refererar inte exakt till fastställda tävlingsmått. Denna formulering bedöms bättre spegla hur kommunerna ser på hallarnas användningsområden eftersom de företrädesvis används för träningsändamål. Resultaten är 21 fullstora hallar och 63 mindre fotbollshallar. Detta skiljer sig en aning från hur fotbollförbundet klassificerar dem.

Såväl mindre som fullstora hallar ägs i störst utsträckning av kommunen, totalt 63 procent av hallarna. Ideell sektor äger totalt knappt 3 av 10 hallar. Skillnaden i ägande mellan kommunal och ideell sektor är dock mindre för fullstora hallar, där kommunerna äger knappt hälften och ideell sektor äger en tredjedel av hallarna. Privat sektor och andra aktörer äger 2 fullstora hallar vardera.

Ett liknande mönster framträder i driften av hallarna. Fotbollshallarna drivs främst av kommuner (62 procent av hallarna) och ideell sektor driver en fjärdedel. Men medan kommuner driver mindre fotbollshallar i betydligt större utsträckning än ideell sektor, är skillnaderna mindre mellan i vilken utsträckning kommuner och ideell sektor fullstora fotbollshallar. Privata aktörer och andra aktörer driver hallar i mindre, men sinsemellan ungefär lika stor, utsträckning.

Diagram 10 Antal fotbollshallar fördelat på ägandeform och storlek, 2019

Diagram 10 Antal fotbollshallar fördelat på ägandeform och storlek, 2019

Källa: SKR

Diagram 11 Antal fotbollshallar fördelat på diftform och storlek, 2019.

Diagram 11 Antal fotbollshallar fördelat på diftform och storlek, 2019.

Källa: SKR

Friidrottsplatser och friidrottshallar

Utvecklingen fram till 2019

Tidigare års enkäter visar på en ökning av både utomhus och inomhusanläggningar sedan 1990. Antalet friidrottshallar är konstant mellan 2014 till 2019.

På grund av att frågeformuleringarna ändrats till undersökningen 2019 kan inte jämförelser avseende utomhusanläggningar göras. Numer undersöks både utomhusanläggningar med 400 meters rundbana samt anläggningar med kortare rundbana än 400 meter. Anledningen till denna förändring är att det finns ett stort bestånd av den senare typen av anläggningar också.

Antal, ägande och drift 2019

Det totala antalet friidrottsplatser och friidrottshallar uppgår 2019 till 295. Av dessa är 184 idrottsplatser med rundbana 400 meter, 66 är idrottsplatser med en löparbana som är mindre än 400 meter och 45 hallar är speciellt byggda för friidrott.

Kommunerna dominerar ägandet av både friidrottsplatser och friidrottshallar. De äger totalt 85 procent av platserna/hallarna. Ideell sektor äger totalt drygt 10 procent. Särskilt dominanta är kommunerna vad gäller ägandet av friidrottsplatser utomhus. Friidrottshallar ägs till en dryg femtedel av ideella aktörer, vilket är en större andel än för utomhusanläggningar.

Det är vanligast att kommunerna driver friidrottsplatser och friidrottshallar, totalt driver de 76 procent av anläggningarna. Kommunerna driver särskilt friidrottsplatser i stor utsträckning (runt 80 procent av platserna). Driften av friidrottshallar är mer utspridd, med kommuner som driver drygt hälften av hallarna och ideell sektor som driver en tredjedel. I jämförelse driver ideell sektor anläggningarna i större utsträckning än äger dem. Privata och andra aktörer varken äger eller driver friidrottsplatser eller hallar i någon större utsträckning.

Diagram 12 Antal friidrottsanläggningar fördelat på ägandeform, 2019

Diagram 12 Antal friidrottsanläggningar fördelat på ägandeform, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 13 Antal friidrottsanläggningar fördelat på driftform, 2019

Diagram 13 Antal friidrottsanläggningar fördelat på driftform, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Idrottshallar

De verksamheter som samlas i det som traditionellt refereras till som idrottshallar utgör en mycket stor del av den totala föreningsdrivna idrotten bland barn och unga. De är också viktiga för skolornas idrottsverksamhet. Idrottshallar av olika storlek finns i alla kommuner. Detta betyder inte att alla typer av inomhusidrott kan bedrivas i alla kommuner. Olika idrottsgrenar har olika krav på anläggningarna avseende utrustning, linjering och golvkvalitet.

Det finns ingen enhetlig definition av vad som utgör en idrottshall och vilka verksamheter som bedrivs i dessa. Specialiserade hallar för t.ex. klättring, skateboard eller rollerderby avses sällan när man talar om idrottshallar. I denna undersökning definieras den av sina mått samt att de inte är speciellt utformande för enbart en idrottsgren, se vidare i avsnittet definitioner. Ofta refereras till det icke definierade begreppet ”fullstor hall”. I denna undersökning används en måttindelning som möjliggör jämförelser med tidigare undersökningar som dock inte är överensstämmande med hur vissa kommuner t.ex. definierar ”fullstor idrottshall”. I denna undersökning utgör en mindre hall en sådan där träning och viss tävling i handboll och futsal kan bedrivas på en handbolls- och futsalplan, mellankategorin medger nationella matcher i handboll eller upp till två planer.

Utvecklingen fram till 2019

Kategorin av idrottshallar 18x36 m upp till 22x42 m ökade mellan 1990 till 2006, för att sedan legat på en någorlunda stabil nivå. Det kan observeras en tendens till ökning från 2014, då 1146 hallar redovisades, till 2019 med 1283 hallar redovisat. Kategorin hallar 22x42m till 60x100m ökade med 10 hallar från 2014 till 306 år 2019.

Antal, ägande och drift 2019

De 1591 idrottshallar 2019 fördelar sig på 1283 avseende den mindre kategorin och 308 för den större. Kommunerna dominerar stort ägandet av idrottshallar, 9 av tio hallar ägs av kommuner. Rörande de mindre hallarna äger privata aktörer 4 procent och ideella aktörer 3 procent av hallarna Rörande den större hallkategorin äger ideella aktörer 8 procent av anläggningarna och privata 3 procent.

Kommunerna dominerar även driften av idrottshallar, totalt driver kommuner 87 procent av hallarna. Ideella (6 procent), privata (4 procent) och andra (2 procent) aktörer följer sedan. Likt ägandet är dominansen av kommunal drift stor (uppåt 90 procent) i driften av idrottshallarna.

Diagram 14 Antal idrottshallar fördelat på ägandeform och storlek, 2019

Diagram 14 Antal idrottshallar fördelat på ägandeform och storlek, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 15 Antal idrottshallar fördelat på driftform och storlek, 2019

Diagram 15 Antal idrottshallar fördelat på driftform och storlek, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Elljusspår

Anläggningar med elljusspår finns i princip i alla kommuner. Den stora förekomsten av dessa anläggningar gör att beståndet av anläggningar med elljusspår kan ses som betydelsefulla delar i den offentliga infrastrukturen för träning och idrott. Detta är också en anläggningstyp där aktiviteterna företrädesvis bedrivs i egen regi och vid tidpunkter som den aktiva utövaren själv väljer.

Antalet anläggningar med elljusspår uppgick i 2019 års undersökning till 1300. Jämförelser med tidigare kan inte göras eftersom detta är första gången SKR har uppgifter om denna anläggningstyp. Undersökningen avser inte antalet elljusspår, en anläggning kan ha flera olika spår.

Av anläggningarna ägs knappt två tredjedelar av kommuner och knappt en tredjedel av ideell sektor. Övriga aktörer äger endast ett mindre antal anläggningar med elljusspår. Det kan finns en osäkerhet i uppgifterna om ägandet avser marken, eller spårinstallationerna.

Elljusspåren skiljer sig från flera andra anläggningstyper genom att ideella föreningar i betydligt större utsträckning står för driften av anläggningarna i förhållande till andra anläggningstyper. När det gäller driften är det nästan lika vanligt att ideell sektor (45 procent) som kommuner (50 procent) driver dem. Övriga aktörer driver endast ett mindre antal anläggningar med elljusspår.

Utöver driften skiljer dessa anläggningar ut sig från övriga anläggningstyper i flera avseenden, såsom ett stort inslag av spontanidrott, vilka åldersgrupper som nyttjar dem samt könsfördelning bland utövarna, vilket gör den här typen av anläggningar intressant för ytterligare studier.

Diagram 16 Antal anläggningar med elljusspår fördelat på ägandeform, 2019

Diagram 16 Antal anläggningar med elljusspår fördelat på ägandeform, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 17 Antal anläggningar med elljusspår fördelat på driftform, 2019

Diagram 17 Antal anläggningar med elljusspår fördelat på driftform, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Ishallar och konstfrusna isytor

Utvecklingen fram till 2019

Antalet ishallar för ishockey och konståkning har legat konstant sedan 1990. I SKR:s undersökning uppgår de till 302 stycken, vilket är cirka 60 färre än vad ishockeyförbundet uppger. Skillnaden kan till stor del förklaras med bortfallet i SKR:s enkät. Avseende utomhusisytor har undersökningarna visat mycket olika resultat vid de olika undersökningstillfällena. Detta pekar på metodologiska utmaningar relaterat till hur respondenterna har rapporterat kring den här typen av anläggningar, som inte är tydligt definierade. Årets undersökning visar på 133 utomhusisytor.

Det finns också ett bestånd av konstisytor utomhus som inte är utformade för konståkning, ishockey och bandy. 16.5 procent av kommunerna som har svarat uppger att sådana finns i den egna kommunen. Vad gäller möjlighet att spela curling inomhus uppger 13.5 procent av de kommuner som har svarat att det finns i den egna kommunen. Uppgifter finns inte om huruvida denna möjlighet finns i hallar som speciellt är ägnade åt curling

Antal, ägande och drift 2019

Totalt uppgår antalet ishallar och konstfrusna isytor för ishockey eller konståkning till 435, varav merparten, 302, är ishallar. Kommunerna dominerar ägande för såväl ishallar som konstfrusna isytor för konståkning och ishockey, över 8 av 10 av båda typer av anläggningar ägs av kommuner. Ideell sektor äger drygt 10 procent av de båda anläggningstyperna.

Kommunerna är också störst beträffande driften av anläggningarna, cirka tre fjärdedelar av de båda anläggningstyperna drivs av kommuner. Ideell sektor driver i något högre grad ishallar (19 procent) än isytor för konståkning och ishockey (16 procent). I övrigt driver andra aktörer isanläggningar i större utsträckning än privat sektor. Det finns få uppgifter om vilka dessa andra aktörer är, men av de exempel som anges så nämns kombinationer av ägande mellan kommun och förening.

Diagram 18 Antal ishallar och konstfrusna isytor utomhus for konståkning och ishockey fördelat på ägandeform, 2019

Diagram 18 Antal ishallar och konstfrusna isytor utomhus for konståkning och ishockey fördelat på ägandeform, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 19 Antal ishallar och konstfrusna isytor utomhus for konståkning och ishockey fördelat på driftform, 2019

Diagram 19 Antal ishallar och konstfrusna isytor utomhus for konståkning och ishockey fördelat på driftform, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Ridhallar

Utvecklingen över tid

Det totala antalet ridhallar i 2019 års undersökning är 634. Vissa ridanläggningar har mer än en hall. Det bestånd som redovisas i SKR:s undersökning kan i huvudsak kunna bedömas relatera till ridskolorna. En jämförelse kan göras med uppgifter hos Ridsportförbundet. Hos klubbar anslutna till Ridsportförbundet finns cirka 450 ridskolor. Förbundet har uppgifter om 544 ridhallar hos de 400 ridskolorna som har lämnat vederhäftiga uppgifter. Detta talar för att uppgifterna är SKR:s anläggningsenkät främst speglar anläggningsförhållandena rörande hallar för ridskolorna, men inte för ridsporten totalt och inte heller för den del av ridning som inte äger rum inom ramen för ridsportförbundet. Det finns cirka 900 klubbar inom ridsportförbundet och en bedömning är att en betydande del av dem också har egna ridhallar.

SKR har undersökt bestånden av ridanläggningar på olika sätt vid olika undersökningstillfällen varför det inte går att jämföra utvecklingen av bestånden över tid. En ytterligare aspekt som komplicerar undersökningar av ridanläggningar är att en stor del av beståndet är privatägt och att det där inte alltid bedrivs verksamhet som är bidragsberättigat vilket medför att anläggningarna inte alltid är uppmärksammade av kommunen. Vid sidan av den verksamhet som ryms inom Ridsportförbundet bedrivs också fritids- och idrottsaktiviteter med häst i en rad olika organisationsformer och egenorganiserat.

Statistiken i avsnittet om ridanläggningar speglar inte totalbeståndet av ridhallar. Slutsatser av statistiken kan framförallt dras avseende skillnader i ägande- och driftförhållanden för ridhallarna i förhållande till andra anläggningstyper.

Antal, ägande och drift 2019

I denna undersökning är två måttkategorier av ridhallar undersökta, dels hallar mindre än 20x60m samt hallar som är minst 20x60m eller större.

I undersökningen uppger 91 procent av kommunerna att det finns någon form av ridhall i kommunen. Detta gör att ridhallar är en av de anläggningstyper som finns i flest kommuner överhuvudtaget.

Av det totala antalet redovisade anläggningarna utgörs cirka en tredjedel av hallarna av den större kategorien och två tredjedelar av den mindre.

Relationerna mellan olika ägandeformer särskiljer ridhallarna från andra anläggningstyper med betydligt större ideella och privata inslag bland ägarna. Det är förhållandevis små skillnader i ägande mellan kommuner (36 procent), privata (35 procent) och ideella (28 procent) aktörer i det totala antalet ridhallar. Privata aktörer är den största ägaren av små ridhallar (4 av 10 hallar), följt av kommuner och ideell sektor. De stora ridhallarna ägs till störst del av kommuner (drygt 4 av 10 hallar), följt av ideella och privata aktörer.

Än större skillnader i förhållande till andra anläggningstyper syns avseende driften. Denna domineras denna kraftigt av ideell och privat sektor. Privat sektor driver 45 procent av de mindre och 31 procent av de större ridhallarna. Ideell sektor driver 37 procent av de mindre och 47 procent av de större hallarna. Kommuner driver hallarna i ungefär lika stor utsträckning som ”andra aktörer”.

Diagram 20 Antal ridhallar fördelat på ägandeform och storlek. 2019

Diagram 20 Antal ridhallar fördelat på ägandeform och storlek. 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 21 Antal ridhallar fördelat på driftform och storlek. 2019

Diagram 21 Antal ridhallar fördelat på driftform och storlek. 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Evenemangsarenor

Utvecklingen fram till 2019

I detta avsnitt undersöks evenemangsarenor för olika idrotter med plats för 3 000 åskådare eller fler. Evenemangsarenorna kan användas för större publika idrottsevenemang och kan även i vissa fall användas till exempelvis kulturevenemang, mässor eller annat. Evenemangsarenorna redovisas uppdelade på ishockey, fotboll, multifunktionella arenor och annan typ av idrott. Med denna avgränsning undersöks inte beståndet av inomhushallar med en kapacitet om mindre än 3000 åskådare. Detta betyder att huvuddelen av arenorna för elitidrott för t.ex. handboll, basket, innebandy och basket inte är undersökta.

De stora evenemangsarenorna representerar en kategori av anläggningar som i stor utsträckning kan bedömas vara ägnade åt herridrott. Rörande ishockeyarenor och multifunktionella arenor kan ingen av dessa bedömas i huvudsak vara avsedda för damishockey även om några av dessa även nyttjas av damelitlag. Inom damfotboll finns ett fåtal evenemangsarenor som främst nyttjas av damelitfotboll.

Behovet av evenemangsarenor med minst 3000 åskådarplatser kan sättas i relation till publiksnitten i respektive ligor. Under de säsonger som avslutades 2019 syns att det är inom herridrotten som många fotbollsklubbar i de två högsta serierna har publiksnitt över 3000 åskådare. Inom herrishockey har alla klubbar i högsta ligan snitt över 3000 åskådare och i den näst högsta har hälften av klubbarna snitt kring 3000 åskådare per match. Inom damidrotten har ingen klubb i varken fotboll eller ishockey snitt över 2000 åskådare per match.

Den ökning av antalet större evenemangsarenor, som ibland kallas för arenaboomen, ser ut att ha börjat plana ut. Det totala antalet evenemangsarenor har ökat från 91 år 2010, 102 år 2014 till 107 år 2019. Små förändringar kan noteras rörande evenemangsarenor för olika typer av idrotter, dvs arenor som inte primärt är avsedda för fotboll eller ishockey. Dessa rymmer t.ex. anläggningar avsedda för skidor, bandy, motorsport, friidrott eller lagbollsporter.

Antal, ägande och drift 2019

Antalet evenemangsarenor i 2019 års undersökning är totalt 107. Dessa är fördelade på följande aktiviteter:

  • 29 är avsedda för ishockey
  • 38 är avsedda för fotboll
  • 21 är multifunktionella
  • 19 är anpassade för annan typ av idrott

Kommunerna äger en stor andel av de olika evenemangsarenorna, över 8 av 10. Andelen kommunalt ägande varierar mellan 74 och 86 procent för de olika typerna av arenor. Ideell och privat sektor äger totalt under 10 procent var av evenemangsarenorna.

Kommunerna driver också i störst utsträckning evenemangsarenorna. Särskilt stort är ägandet av arenor avsedda för fotboll, där kommuner driver nästan 80 procent av dessa arenor. Kommunens drift av ishockeyarenor och arenor för annan av typ av idrott är något mindre, men kommunerna driver även mer än hälften av dessa. Privata aktörer driver en fjärdedel av de multifunktionella arenorna och ideella aktörer driver drygt 20 procent av arenor för annan typ av idrott.

Diagram 22 Antal evenemangsarenor fördelat på ägandeform och användning, 2019

Diagram 22 Antal evenemangsarenor fördelat på ägandeform och användning, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 23 Antal evenemangsarenor fördelat på driftform och användning, 2019

Diagram 23 Antal evenemangsarenor fördelat på driftform och användning, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Fritidsgårdar och ungdomens hus

Utvecklingen fram till 2019

Fritidsgårdar eller motsvarande finns nästan i alla kommuner. Sett från 1990 har beståndet halverats, men i förhållande till anläggningsenkäten 2014 ser beståndet av anläggningar ut att ha stabiliserats.

Det totala antalet fritidsgårdar och ungdomens hus/allaktivitetshus har varit relativt konstant mellan 2014 och 2019. Antalet fritidsgårdar har ungefär ökat lika mycket som antalet ungdomens hus minskat. Detta kan tyda på att kommunerna delvis har omorienterat verksamheterna.

Antal, ägande och drift 2019

I 2019 års undersökning uppgår det totala antalet gårdar och hus till 1038, varav 900 är fritids- och ungdomsgårdar och 138 är ungdomens hus/allaktivitetshus.

Kommunerna äger den övervägande majoriteten fritidsgårdar/ungdomsgårdar och allaktivitetshus/ungdomens hus. Drygt 8 av 10 fritids-/ungdomsgårdar ägs av kommuner, och ungefär var tionde ägs av en förening. Det privata ägandet är av liten omfattning.

Kommunernas ägande av ungdomens hus/allaktivitetshus är nästan lika påtagligt, nästan tre fjärdedelar ägs av kommuner. Men för dessa hus är det vanligare att privata aktörer äger dem än att ideella aktörer gör det.

Samma mönster återfinns i driften. Kommunerna sköter oftast driften av fastigheten för landets fritids-/ungdomsgårdar (78 procent av gårdarna) och allaktivitetshus/ungdomens hus (65 procent av husen). Bortsett från kommunen är det vanligare att privata aktörer driver fastigheter för ungdomens hus/allaktivitetshus, medan ideell sektor i högre grad driver fastigheten på ungdomsgårdar/fritidsgårdar.

Rörande de studerade anläggningstyperna har SKR också frågat om vilka aktörer som driver verksamheten vid anläggningarna. Vid sammanslagning av samtliga anläggningar syns att kommuner dominerar även verksamhetsdriften, och driver verksamheten i cirka 8 av 10 gårdar/hus. Ideell sektor driver verksamheten i 15–20 procent av husen/gårdarna, medan privat sektor endast i undantagsfall driver verksamheten på fritids- och ungdomsgårdar samt ungdomens hus/allaktivitetshus. Det finns skillnader avseende driften av verksamheterna där 25 procent av fritidsgårdarna drivs av ideella aktörer men allaktivitetshusen/ungdomens hus har 17 procent ideella aktörer som driver verksamheten. I båda fallen är de privata inslagen små.

Diagram 24 Antal fritids-/ungdomsgårdar och ungdomens hus/allaktivitetshus fördelat på ägandeform, 2019

Diagram 24 Antal fritids-/ungdomsgårdar och ungdomens hus/allaktivitetshus fördelat på ägandeform, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 25 Antal fritids-/ungdomsgårdar och ungdomens hus/allaktivitetshus fördelat på driftform, 2019

Diagram 25 Antal fritids-/ungdomsgårdar och ungdomens hus/allaktivitetshus fördelat på driftform, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Diagram 26 Antal fritids-/ungdomsgårdar och ungdomens hus/allaktivitetshus fördelat på driftform av verksamheten, 2019

Diagram 26 Antal fritids-/ungdomsgårdar och ungdomens hus/allaktivitetshus fördelat på driftform av verksamheten, 2019Förstora bilden

Källa: SKR

Definitioner av idrotts- och fritidsanläggningar

Evenemangsarena: Idrottsarena med plats för 3000 åskådare. Arenan kan även användas till andra typer av evenemang, t.ex. mässor, konserter och andra kulturevenemang etc.

Friidrottsplats: Utomhusanläggning avsedd för friidrott med rundbana med permanent beläggning.

Friidrottshall: Inomhusanläggning avsedd för friidrott.

Fritidsgård/ Ungdomens hus: Anläggning avsedd för öppen fritidsverksamhet så som fritidsgård, ungdomens hus eller liknande som unga kan besöka kostnadsfritt och till stora delar själva välja vad de vill göra.

Fotboll: Avser utomhusanläggningar.

Fotbollshallar: Fotbollsytor inomhus, ej med sporthallsgolv, även tält.

Hybridgräs: Avser armerade naturgräsplaner.

Idrottshall: Inomhusanläggning avsedd för idrott, dock ej fotboll-, friidrott, is-,bandy-, bowling- eller ridhall.

Ishall och konstfrusen isyta: Konstisytor som brukas för ishockey och/eller konståkning. Med ishallar avses inomhusytor. Med isyta avses konstfrusen is utomhus.

Ridhall: Omfattar allt från isolerad ridhall till oisolerad enkel hall, med eller utan läktare.

Streetmekka söker sätta nya standarder för fritid i Danmark

Streetmekka Ålborg

Fotograf: Ulf Elbrønd

SKR ser behov av nytänkande, innovation och kunskapsutveckling samt ett statligt engagemang inom anläggningsområdet för att främja en anläggningsutveckling som bidrar till att nå bredare grupper i enlighet med lokala politiska mål. Därför bad SKR danska Lokal och Anläggningsfonden att bidra med en text om deras arbete med anläggningsutveckling samt om fondens uppdrag och funktion. Nedan följer en beskrivning av anläggningar, verksamheter och de nya organisationsformer som vuxit fram kring det som ibland kallas ”street”, och som innehåller både idrottsliga och kulturella uttryck

Författare: Anna Rex Wittig, Lokale og Anlægsfonden, Danmark

Många barn och ungdomar älskar streetkultur och streetsport. Detta gäller också de som inte annars hittar till traditionella idrottsanläggningar och idrottsföreningar. Tre danska streetmekkan visar hur fritidsanläggningar i takt med tiden kan rymma flera typer av verksamheter under samma tak. Verksamheterna där har också bidragit till en ny riksorganisation för streetaktiviteter, GAME, som rymmer för bland annat idrottande utanför de traditionella idrottsorganisationerna.

Det är lördag morgon i Streetmekka i danska Ålborg[14] Ett gäng tonårspojkar spelar basket på asfalten i korridoren, och fyra flickor med annan etnisk bakgrund än dansk, vilket är en prioriterad målgrupp att nå, har kommit in i spegelsalen på första våningen. De dansar breakdance på egen hand. Mitt på dagen dyker de första "playmakers" upp för att inspirera och utmana dagens deltagare under den öppna träningen i parkour. På kvällen organiserar den lokala klättrarklubben aktiviteten ”bouldering” i klättringsområdet, och andra ungdomar skapar streetkonst. Detta är en bild från en modern och nyskapande idrottsanläggning som rymmer flera former av uttryck och aktiviteter.

Streetmekka visar vägen till nya uttryck och organisationsformer

Barn och ungdomar har fått upp ögonen för streetsport och streetkultur, som ursprungligen kännetecknats av ett informellt, flexibelt sammanhang som uppstår spontant på gatan och därmed inte hör hemma i en mer traditionell fritidsanläggning. Önskan att ägna sig åt aktiviteterna under de kalla och regniga månaderna innebar att en gammal industribyggnad i Köpenhamn 2010 omvandlades till det första streetmekkat, Streetmekka Köpenhamn. Tillsammans med flera aktörer utvecklade Lokale och Anlægsfonden ytterligare två streetsport- och kulturhus. År 2018 öppnade Streetmekka i Viborg och Aalborg. Dessa ”streetmekkan” har inte bara givit plats för aktiviteter som parkour, streetart, BMX och scooters utan också till den speciella livsstilen, musikgenren och jargon som kännetecknar ”street”. Streetmiljöerna har satt nya standarder det vill säga bidragit till anläggningar där man utvecklar egen-, semi- och organiserat fritidsliv sida vid sida.

Street når fler ungdomar i nya grupper

De barn och ungdomar som utövar street är spridda över åldrar, kön, etnicitet och social bakgrund. I Danmark är det 23 procent av 7 till 15-åringar som utövar streetsport. Deltagarna i streetsport står i kontrast till deltagarna i andra typer av idrottsaktiviteter då de har större andelar av barn med föräldrar födda utanför Europa än traditionell idrott Detta visar en studie[15] från danska Idrættens Analyseinstitut.

Streetsport och streetkultur har en potential i att nå till tonårsflickor, en grupp som det annars är en utmaning i att nå för idrotts- och kulturaktiviteter. En årsrapport[16] från streetsportorganisationen 'GAME'[17] visar att tonårsflickors deltagande har ökat hos dem och att Streetmekka i Ålborg och Viborg har lyckats få in barn och ungdomar som annars är svåra att nå och få dem att bli aktiva i de lokala idrottsföreningarna.

Anläggningarna i Ålborg och Viborg är populära med medlemstal runt 3500 och tillsammans har de haft över 60 000 besök under 2018.

Spel och kreativitet är viktigare än prestanda

Streetsport erbjuder en öppen, lekfull och kreativ miljö som inte är definierad utifrån den standardiserade tävlingsidrotten. Den kan locka några av de barn och ungdomar som tilltalas av vanliga tävlingsformer och strukturerade träningar som idrott traditionellt bygger på. Ju äldre barn blir, desto större behov har de för att själva bestämma när och var de ska utöva sport. Studien från Idrættens Analyseinstitut. visar att det som motiverar unga att utöva streetsport är "att ha kul", "att vara med vänner" och "bli bättre", och den minst motiverande faktorn är att "vinna". I streetsport lär du dig nya trick och färdigheter, upplever glädjen att bli bättre och umgås med vänner snarare än att leverera en mätbar prestation.

Streetmekka erbjuder både fasta och flexibla aktiviteter

Streetsportanläggningarna har bidragit till flera och nya möjligheter att utöva aktiviteter för flera människor. De har bidragit till att skapa en organisation och sammanhang som bidrar till att bjuda in till aktiviteterna och miljön för streetaktiviteter. Genom deltagandet i aktiviteterna utvecklas deltagarna. Genom aktiviteterna bidras till de lärande av de sociala, fysiska och tekniska färdigheter som behövs för att inkluderas i samhället.

Streetmekkan är utformat för en öppen och mångsidig användning. Rummen är flexibla, faciliteter kan vara mobila, utomhus och inomhus smälter samman. Loungeområdena och de sociala zonerna ger plats för interaktion, det informella mötet och olika former av deltagande, även om du så bara tittar från kanten.

STREETMEKKA KÖPENHAMN

Streetmekka i Köpenhamn[18] ligger i två före detta lokstallar i sydvästra Köpenhamns innerstad. Det är den första av de tre Streetmekka som redan 2010 gav streetsporten tak över huvudet. Streetkultur och streetsport rymmer en bred palett av aktiviteter med DJ-skolan, streetbasket, dans, parkour och graffiti.

 Portarna in till Streetmekka kan öppnas så att det finns en nära koppling mellan ute och inne. Fönstren vid DJ-skolan på första våningen fungerar som små portar som låter ljudet flyta ut på gården när de spelar upp till utomhusaktiviteter på sommaren. En stor danshall med parkettgolv och sittplatser finns också. I en mindre hall med asfaltbeläggning kan du spela fotboll och även utöva parkour på mobil utrustning.

Byggd 2010
Kostnad för anläggningen 28.000.000 dkr.

STREETMEKKA ÅLBORG

Redan när man går in genom portarna till Streetmekka[19] i jylländska staden Ålborg känner man av streetaktiviteterna. Stora betongblock vid ingången lockar till parkour, och de råa fasaderna i den gamla betongbyggnaden är utsmyckade med graffiti.

 Anläggningen är centralt belägen, två kilometer från Ålborgs centrum, i ett område som kallas Eternitten, och det nya streetport- och streetkulturhuset har blivit en del av en stor stadsomvandlingsprocess i ett tidigare industriområde.

När du kommer in i byggnaden upptäcker du att en del av den ursprungliga byggnadens särprägel bevarats. En klättervägg har monterats på byggnadens ursprungliga betongkonstruktion, och med några väl valda arkitektoniska grepp signalerar byggnaden om att den tagits i besittning av streetkulturen.

Streetmekkat är mer än bara en plats för streetkultur. Det har blivit en samlingsplats för invånarna och föreningarna som bor i området runt Eternitten, och det hjälper till att främja ett starkt grannskap.

Ett hus för gemenskap har skapats i ett spirande distrikt i Ålborg, som också bjuder in utsatta grupper, inklusive barn och ungdomar med psykiska och sociala svårigheter, till byggnaden, ett hus med möjligheter till möten och aktiviteter som ger ramar och möjligheter liv - med allt från loungen, streetfood, kreativa utrymmen för klättring, dans och parkour.

Byggd 2018
Kostnad för anläggningen 21.362.500 dkr.

STREETMEKKA VIBORG

Mitt på Jylland ligger Streetmekka Viborg[20]. Där har en gammal industribyggnad blivit till ett spännande erbjudande till nutidens aktivitetstrender. Det som var en industribyggnad, har nu blivit ett hus för alla som älskar ”street”. Den industriella råa byggnaden har fått ett nytt liv och har blivit till ett exempel på hur industribyggnader kan få ett helt nytt liv genom att addera arkitektoniska kvaliteter och rörelse.

I Streetmekka Viborg har man smält samman streetsport och streetkultur och samtidigt visualiserat streetkonsten i dess många utrycksformer på byggnadens fasad och inuti byggnaden. Graffiti, skulpturer, animationer, video, musik, rap och mycket mer har fått plats inom de gamla murarna. Genom att bygga broar mellan rörelse och kultur omfamnar anläggningen breda kulturella och idrottsliga uttryck och har därmed bidragit till att locka helt nya användargrupper till streetkulturen.

Med sin mångfald av aktiviteter och fokus på social och inkluderande arkitektur är huset också särskilt uppskattat av flickor. En urban trädgård, verkstad och utrymme för mjuka rörelseformer har gett byggnaden ny identitet och uttryck.

Byggd 2018
Kostnad för anläggningen 23.875.000 dkr.

Lokale og Anlægsfonden – en utvecklingsfond och kunskapscenter

Texten nedan utgörs av LOA-fondens egen beskrivning av sin funktion och verksamhet. Följ hyperlänken[21] för att ta del att ta del av fler av fondens projekt.

Lokale og Anlægsfonden (LOA) utvecklar, delar ut ekonomiskt stöd och är rådgivare i frågor och processer om fritidsanläggningar i Danmark, Färöarna och Grönland. Som en självständig institution, kunskapsförmedlare och utvecklingsfond under Kulturministeriet för LOA-fonden samman användare och byggherrar för att skapa mångfacetterade och hållbara mötesplatser. Fondens medel genereras från inkomster relaterade till statens reglering av spel. Fonden delar ut 80-90 miljoner danska kronor varje år.

LOA är både en utvecklingsfond och en kunskapsleverantör, med uppdraget att inspirera, ge råd och utveckla ramarna för framtidens fritid. Som utvecklingsfond, med finansiering via den danska staten, ska fonden våga tänka nytt när projekt utvecklas i naturen, i byn eller i storstaden - detta gäller både nybyggnation, utbyggnad och renovering av befintliga anläggningar.

Det faktum att stiftelsen fungerar som en kunskapsförmedlare innebär att den ska sträva efter att dela, inspirera och utmana. Detta innebär att tre lag: Team Sports, Team Culture och Team Active Outdoors håller presentationer och erbjuder extern rådgivning inom sina specifika fackområden, men också stöds relevanta forskningsprojekt.

Utvecklar mötesplatser för sport, kultur och aktivt friluftsliv

Det är ofta när olika områden möter varandra på tvärs som det blir extra spännande - när både sport, kultur och aktivt friluftsliv smälter samman och utvecklas till en gemensam mötesplats.

Sedan fonden grundades 1994 har den gjort många stora såväl som små avtryck på kartan inom sport, kultur och friluftsliv. På idrottsområdet i utvecklingen i stadsrummet, inklusive de tre streetmekka, på kulturområdet har det bidragits till nytänkande inom allt från teatrar, danshus och arenor till kultur- och allaktivitetshus.

Utvecklingen av scoutstugor, vindskydd, lägerplatser och aktivitetsplatser för utomhusaktiviteter är en del av fondens fokus på det aktiva friluftslivet, och det läggs ett stort engagemang på att etablera, vad vi kallar, ”stödjepunkter” för aktivt friluftsliv längs den danska kusten - bland annat i form av hamnbad, bastur och klubbfaciliteter för både självorganiserade och organiserade utomhusaktiviteter.
Som utvecklingsfond strävar fonden efter att lägga ribban högt och fokusera på framtiden för sport, kulturella och aktiva utomhusanläggningar som matchar danskarnas fritidsvanor. Arkitektonisk kvalitet och estetik går hand i hand med innehåll och funktioner i anläggningarna, och när projekt utvärderas betraktas det alltid ur ett helhetsperspektiv utifrån följande frågor: Är projektet nyskapande, vilka problem bidrar det till att lösa, har användarna blivit lyssnade på under hela utvecklingsprocessen och skapar projektet ramar för sociala sammanhang i vilka de kan utvecklas en bra ram för sociala samhällen?

LOA-fonden arbetar med innovation, tvärvetenskap och användarinvolvering

Nyckelorden på LOA är innovation, tvärfacklig samverkan och användarmedverkan, eftersom en utgångspunkt i fondens arbete är en tro att detta tillsammans leder till attraktiva och framgångsrika mötesplatser. Fonden vill inspirera, utmana och utveckla de idéer som finns hos de som söker stöd och kunskap hos fonden, och vi vill inspireras och utmanas av varandra. Därför är idégenerering och sparring viktigt i utvecklingsprocessen för ett nytt projekt.